Jag putsade fönster och blev kall om mina händer. De blev röda och jag tänkte på kvinnorna som tvättade kläder för hand i isande kallt vatten. Jag tänkte på vad de slet ont och här stod jag och ojade mig över lite stela händer.
Sedan kikade jag på bänken som jag skulle göra bättre i sommar. Hade jag tänkt. Det blev inte. Men istället blev det mycket annat bättre gjort.
Jag upptäckte att alldeles där bakom bänken lyste det rött av de finaste lingon. Jag började plocka med mina händer och dottern kom och hjälpte till. Vi fann även ännu finare blåbär. Nu har vi lite lingon och blåbär i frysen till vinterns speciella bakverk. En varm sol en söndag i september och jag tänkte på glögg. Jag som inte ens gillar glögg så mycket.
Jag gick över till grannen för att fråga om hon vill ha vår bokhylla. Vi måste bli av med den. Jag fick blommor av henne att hänga på tork. Vitpytta sa hon visst att de heter. Jag stoppade ner små kvistar i svärmors trasiga gräddsnipa hon hade tänkt slänga.
Middagstid kom. Jag knäckte många små ägg och stekte de gulaste pannkakor till middag. Många fler ägg finns. Hur ska det bli nästa sommar när alla höns värper. Jag får nog lov att skänka bort ägg så att fler kan steka de gulaste pannkakor.
Söndagskväll är här nu. Barnen är nyduschade och vi förbereder för en ny skolvecka. Och arbetsvecka. Ikväll när jag lagt mig i rosenrummet ska jag fortsätta läsa min pocketbok jag köpt. Tänkte att jag vill börja läsa igen som jag gjorde tidigare för flera år sedan. Boken verkar bra. Både sorglig, lycklig och bra. Den handlar om Charlotte som mister sin Jacob i flodvågen som drabbade Thailand.
"Aldrig mer - vad betyder aldrig? Betyder det att jag aldrig kommer att få krama honom igen? Aldrig mer få se hans leende? Det måste vara fel, ett missförstånd. Det måste vara någon annan än Jacob som de har hittat.
Charlotte Alfvin
Den här boken är ett försök att förstå det jag själv har gått igenom. Jag inser nu att jag gått från att bara överleva till att faktiskt leva igen. Om min historia kan ingjuta hopp och hjälpa andra som gått igenom trauman, betyder det mycket för mig".
7 kommentarer:
Låter som underbar helg på många vis.
Vilken vacker utsikt du har.
Hua, vet inte om jag skulle klara en sådan bok, tror jag mes skulle gråta sönder sidorna. Men samtidigt ger det väldigt mycket bra tankar.
Hoppas du får en mysig kväll, Kram Malin
Gula pannkakor är vackert! Det är mycket kärlek i den sortens konstverk minsann.
Boken låter angelägen. Jag hade en arbetskamrat som var med om tsunamin och min J hade en granne som förlorade sin femtonåriga dotter. Så många som berördes av detta. Man får inte väja för att läsa sådana böcker även om det gör ont.
Jag undrar vad jag ska fynda för böcker på fredag? Då är det Bokmässan här i Göteborg. Oj, vad lycklig jag är då! Kram!
Vilka vackra bilder, och vilka vackra tankar! Inte alla kan formulera och få fram sina tankar så bra och så fint.
Det är en mysig känsla du förmedlar och jag mår så gott när jag läser orden.
Intressant bok, jag har inte läst den och vågar nog inte heller, jag blir såå hemskt ledsen över de svåra människoöden som drabbar så hårt.
Tack för fin kommentar hos mig
Ha en fortsatt fin vecka.
Ann-Louisekram
Tack för mail ♥ jag ska svara i morgon...:)
Jag kände också en kvinna som omkom i Tsunamivågen. Hon höll sig fast i ett träd men tappade taget och hennes två döttrar såg hjälplöst på hur hon försvann i vattenmassorna. De klarade att hålla sig fast och överlevde alltså.
Det där är nog ingen bok som jag skulle välja att läsa som kvällslektyr, tror inte att jag skulle kunna somna då.
Har precis gjort ett inlägg tills. med Nisse och nu ska jag gå o lägga mig. Lång dag i morgon:)
Fint inlägg och fina bilder!
KRAM ♥♥♥
Så vackra bilder! Så bra och nyttigare att kunna plocka själv.
Önskar dig en härlig måndag!
Låter som en mysig helg. Boken verkar bra. Hoppas att du får en fin dag!
Hej vännen! så fint inlägg du bjuder på ♥ jag skulle gärna steka alla dessa härliga pannkakor,vilken lyx... men lite långt för mig att ta del av dina ägg ;) från det ena tll det andra!den boken lägger jag till på min kölista.kram Jessica
Skicka en kommentar