tisdag 25 september 2012

Jag har ett hem jag bor i. Men största delen av mitt hjärta bor i fjällen. Ibland känns det som att det är enda möjligheten. Det enda. Det är alltings början och fortsättning. Där mitt liv började. 

 Oändligt 





Ann-Louise

12 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Man brukar tala om att vara bergtagen, men du är fjälltagen.
Hur konstigt det än låter så förstår jag din känsla...jag kan inte leva utan havet i min tur

kramar
Karin

Anonym sa...

Vackert Ann-Louise : ) kram Sofia

Linda sa...

I hear you!

Kram

Unknown sa...

vackert! kram

Erika sa...

Så fint, fint du bor! Men ett litet rött hjärta bor hos mig! Från dig! Kram!

MARIA I KOS sa...

Åååå så vackert !
Kram och god natt ♥

FruNeroLindström sa...

Eran natur är så otroligt magisk och vacker.
Så många gånger vi sagt att egentligen skulle vi flytta uppåt. Men samtidigt vill vi inte lämna all vår familj som vi har här i småland.
Men visst är jag avis på dig.
Haha, ja du, den där rebusen fick många gissningar innan vi klurade ut den. Den mest självklara för mig blev först "pung-kula" ;)
Hoppas du får en mysig Onsdag, Kram Malin

Anonym sa...

Så vackert! ♥
Ha en fin dag!

Ett ögonblick sa...

Ååhh så vackert!! Så vackert att det griper tag i mig och jag tror att jag förstår den där känslan...oändligt...
Det är nog samma känsla och längtan som jag har till havet. Inte för att bada eller sola vid havet, utan den där känslan när man ser horisonten i olika väder...stilla...storm... mäktigheten, oändligheten, skönheten...
Min far hade alltid en längtan till fjällen...därför tillbringade vi många semestrar i Norge, uppe bland karga höga fjäll och djupa dalar med vackra fjordar. Mamma tyckte det var hemskt uppe på fjällen men pappa bara njöt och det gjorde jag också.
Är detta utsikten från ditt hem?

Ha det gott!
kramar Lisa

till-vidas-ara sa...

underbart fint! känner igen det där hur man liksom är planterad där man växt upp, så inlemmad i känslorna till platsen, dofterna, ljuden, känslan...
har varit lite mycket här,med förkylningar, annat, så himla trött, men jag tar det lugnt nu :) vill ju så gärna vara här också..

kramar Lycke

Fru Martinsson sa...

Oj så vackert!!!

Karin sa...

Ja det är mäktigt med fjäll! Och dit där man har sina rötter och sitt ursprung tror jag att man alltid har en viss längtan.

Jag är ju uppvuxen vid stranden av Kalixälven och saknar vattnet. Här i byn finns det bara en fjutt-å. Så saknar jag mitt(nerbrunna) barndomshem som jag aldrig kommer att återse.

Men min längtan är inte så stor att jag skulle byta och flytta upp dit igen:)
Skulle bara vilja ta en liten titt, om det gick:)

Kram ♥♥♥