En egen spelplan

"Att komma hem" heter avsnittet ni ser på bilden. Trädgårdsboken jag precis köpt kan väl inte vara lik andra böcker om trädgårdar, tänker jag när jag lite då och då bläddrar i den. Den är ju så.. ja klok och vacker i sitt språk. Mjuk och vänlig på nåt vis. Tilltalande. Jag har inget annat att jämföra med då trädgårdsböcker inte alls är något jag brukar läsa. 

Vi har ingen trädgård och en svår tomt. Jag tycker om enkelhet. Vill ha lite blommor, buskar och något ätbart vore trevligt för oss alla. Vill känna harmoni och lust då det gäller växter och odling. Blir det för mycket och för stort kommer det att kännas som ett tvång och jag har heller inte vare sig tid eller lust till det. Och naturligtvis ska det kännas som att komma hem. 

"Skapa en spelplan" heter ett annat avsnitt. Det står att "människan behöver inramningar, dels för att känna sig trygg, dels för att kunna skapa en egen, ostörd spelplan".  

Jag har inte tidigare något år planerat och tänkt så mycket som jag gjort nu när det gäller vår svårplanerade tomt. Även om det inte blir ens hälften av det jag tänkt kommer det ändå att vara en början. Och det är nog så bra. Överhuvudtaget är det mycket jag tagit tag i och försöker göra. En sak är att lära mig kameran bättre. Att förstå inställningar lite mer och öva. Det är ju mitt stora intresse. Varför försöker jag inte göra det då, har jag många gånger tänkt. 

En annan sak är skor. Låter enkelt men jag är väldigt dålig på att prioritera kläd och skoköp åt mig själv. Jag vill röra på mig mer och har haft värdelösa skor i flera år. Nu har jag köpt. Och två par faktiskt. Inga dyra men de passade mig och någon som motionerar varje dag och länge är jag inte. Men tjugo minuters rask promenad med hundarna har det i alla fall blivit både måndag och tisdag. Utöver de andra gångerna hundarna ska rastas. 

Jag skapar min egen spelplan. Både i trädgård och liv. 

Ikväll ska jag jobba. Trevlig Valborgsmässoafton till er!

Oj så skönt med måndag!

Ledig måndag. Hör bara - leeeedig måndag.. Underbart är vad det är! Idag skiner inte solen som den gjorde under hela helgen när jag arbetade. Men jag hör där jag sitter nu hur fåglarna kvittrar där ute. Fönstret är stängt och ändå hör jag dem så tydligt. Mer än bra känns det. 

Till lunch gjorde jag en omelett med skinka, broccoli och purjolök. Den blev väldigt god. Och så lite kaffe och tre chokladbitar efter det. 

På förmiddagen har jag dammsugit och skurat golven doftande rena. Hade toalettfönstret lite öppet och lämnade toadörren öppen också. Fick in både frisk luft och fågelsång utan att hundarna smet ut. Om jag inte kan öppna köksfönstret istället? Jo det kan jag men det blir fräschare inne på toan om jag öppnar där. Plus att det blir lite mer centralt med luftandet. Och nej de kan inte hoppa ut genom köksfönstret. Fast ibland funderar man om det inte är möjligt att de visst skulle kunna det. 

Se boken jag har köpt. Verkar vara toppen det lilla jag har sett och läst. Nästan lite poetiskt och inte bara kalla fakta. I inledningen står det - "Hur skapar man en trädgård som likt musik går rakt in i hjärtat? En egen värld där man vill stanna?" 

Nu ska jag fara och köpa jacka och skor med dottern. 

På återseende! 

En helg med det underbaraste vädret och den helgen tillbringar jag på jobbet. Typiskt. Tur är att jag har goda arbetskamrater som förgyller helgerna då vi arbetar. Men ändå. Nog hade det varit skönt att vara ledig. Barn och hundar blir luftade och pigga. Och hundarna får sina pälsar ordentligt borstade. Sedan blir både fyrbenta och tvåbenta lagom trötta och nöjda. Nu ska jag göra mig klar för att åka till arbetet. Kommer hem halv tio ikväll. Sen är jag ledig i två dagar. Härligt kommer det att bli!! 

Hoppas ni får en fin söndag med sol på er! 

Ögonfransar och en bit morotskaka

Igår övade jag med det nya filtret. Det är så roligt och jag försökte fota dotterns ögonfransar. Kommer verkligen att bli kul att fota hundarnas nosar med morrhåren. Tyvärr tror jag inte att det kommer att lyckas särskilt bra då de inte ligger stilla när jag kommer för nära med kameran. Med detta filter måste jag komma riktigt nära. Det är inte långt ifrån att filtret nuddar vid motivet. 

Trodde att det skulle bli en dag utan en endaste morotskaka. Men då fick vi besök och fram med morotskaka givetvis. Snart har jag nog ätit mig less. Men det går inte att stå emot. En bit om dagen kan man väl få. 

Nu ska jag ut med hundarna. Det är fortfarande vackert ute och vägen har äntligen torkat upp lite. Mindre leriga skor och mindre leriga hundar. 

Ha en bra helg! Min helg tillbringar jag i stort sett bara på jobbet.

Vi "ses"!  

"NybörjarKamera" Nikon D3100 och Close-up filter +10

Min bästa ägodel är min kamera. Jag är så rädd om den. Det skulle vara en katastrof om något händer den. Jag är naturligtvis mer rädd om korten på barnen t.ex men det är en annan sak. Min systemkamera är en bra nybörjarkamera, som det stod. Den är lite lättare och inte så stor. Passar någon med mindre händer. Jag bestämde direkt från början att jag ska lära mig inställningarna och inte köra på auto. Då kan jag ju lika gärna ha en kompaktkamera som inte kostar lika mycket. Jag försöker lära mig och det är inte lätt. Verkar som att jag är nästintill obildbar. 

Utan filter

Eftersom jag tycker bäst om att fota riktigt nära och ett macro-objektiv är dyrt har jag köpt ett Close-up filter +10 istället. Det skruvar jag enkelt fast på kamerans objektiv. Idag har jag provat det för första gången. Jag kommer riktigt nära nu och eftersom jag är en glad amatör duger det för mig. För bara 99 kronor kommer jag att kunna fota skalbaggar, myror och blommor riktigt nära. Precis som jag önskat. 

Med filter

Visar några bilder där jag fotat utan och med close-up filtret. Nu gäller det bara att jag lär mig mer. Har svårt att riktigt förstå sambandet mellan bländare, slutare och iso. Vill också lära mig att fota i RAW-format och redigera. Har laddat ner ett bildredigeringsprogram till datorn som lämpar sig för nybörjare. Om jag förstår något av det? Nej inte mycket! 

Utan filter

Ja. Ni ser själva hur nära jag kan komma med filtret på. Ska gå till myrstacken och prova. Undra hur jag får myrorna att förstå att de ska stå still medan jag fotar dom.. 

Med filter

Nu ska jag laga middag. Trevlig kväll! 

Det blir ju toppen

Idag är en sån dag. Jag irriterar mig på att golvlisterna inte är på plats, att se kablar överallt, böcker jag inte läser eller har läst och bordet då?? Hur ska jag ha det egentligen?! Ska det stå där eller ska det bort?! Jag vill ha massor av energi (och pengar gärna), flytta om, ändra och fixa. Påsken är bortplockad och hoppsan annat också. Imorgon åker jag till soptippen med trasiga saker. Måste få känsla av rymd och högt till tak. Luftigt, rent och ordning. 

Hundarna springer som galningar vid lilla minsta ljud de hör, tror sig höra. De piper, gnäller och smutsar ner. Jag önskar att de kunde gå och lägga sig och sova som stockar med hörselproppar. Kan de inte bara hålla sig tysta och stilla några minuter. Är det för mycket begärt. 

Nåväl. Ikväll ska jag på ica (av alla ställen. Men just ja, det finns nästan inget annat ställe heller) med en vän och imorgon ska jag till en annan och känna på en sprillans ny liten människa precis kommen till jorden. Ja just ja. Jag är ju ledig imorgon!! Lycka. 

Helt plötsligt blev det ju genast lite roligare!

Rikedom kan mätas olika

Jag bakade morotskaka i söndags. Tog inget kort på den så detta är en gammal bild. Nu finns det i frysen. Och varje dag vill jag ha en bit till kaffet. Att öppna frysen och plocka fram något gott känns lyxigt. Både när det gäller mat och godsaker. Som en rikedom. Tänk så bra vi har det, brukar jag tänka. Vi kan äta oss mätta varje dag. Vi kan unna oss godsaker. Sånt vi egentligen inte behöver för att överleva. Vi kan göra det för att få en liten guldkant på en helt vanlig tisdag. Det är väl en rikedom att kunna göra. 

Det ögonblicket

Ibland plötsligt av tillfälligheter, av ögonblick som uppstår av de minsta små händelser. Kanske så små att de ej går att mäta. Då genomfars kroppen av ett lyckorus och det hoppfulla känns nära. Verkligt. Då är det större än det går att mäta. 

Nån stubbe, sågspån och lera

Grannen har avverkat några träd efter vägen och jag och dottern gick dit för att fotografera lite. Det enda som är grönt här är lingonriset. Inget annat har börjat grönska. Men efter vägen och på många ställen i skogen har snön försvunnit. 

Det är något med stubbar. Nedsågade eller omkullblåsta träd. Både fint och lite vemodigt på något vis. Det doftar färskt av det blöta sågspånet som ligger på backen. När solen kikade fram blev det behagligt men utan vinterjacka gick det inte vara. 

De små smala träden hade han lagt i en trave och det spretande nävret försökte jag fota riktigt nära.  

Solen sken på mossan där det också låg spån. 

Vägen är så hemskt blöt och lerig. Gissa hur roligt det är med hundar som ska ut flera gånger om dagen. Vi torkar dem noga när vi kommer in men usch säger jag bara. Inomhus ser det ut som att vi inte torkat dem alls. 

Jag kan tyvärr inte säga att vi har vår ännu. Vårvinter är det. Men vi närmar oss och fortsätter värmen ökar snösmältningen.

Och jag kommer närmare den ljuvliga tid då jag efter arbetsdagens slut tar kameran i handen och stövlar på fötterna och försvinner ut för en stunds fotograferande. Då när hela naturen lever, växer och frodas. När allt exploderar av liv. Som jag har väntat. 

Den goda dagen

Trots ganska många plusgrader har det känts kallt. Det har blåst hela dagen och snön kyler. Solen har kikat fram då och då. Vi hade tänkt fika gott utomhus idag men i sån blåst blir det inte alls behagligt. Vi satt i soffan istället och där utanför hade vi besök. Som vanligt den här årstiden. 

Renflytten till fjälls har varit men det blir alltid ganska många kvar som de försöker samla ihop och flytta vid senare tillfälle. 

Jag säger bara det - det är ljuvligt att vara ledig! Tröttheten avtar, hjärnan klarnar, energin kommer tillbaka och jag känner lust att göra allt det där som jag inte orkar annars. Jag tycker det är en otrevlig känsla och många gånger frustrerande att inte orka göra sånt som jag mår bra av att göra. Det som ger mig energi och glädje. När jag är trött orkar jag inte mycket av det även fast jag tycker så mycket om det. 

Vi har ätit påskmiddag, godis och haft en härligt avslappnad dag tillsammans. Ikväll skiner solen in genom köksfönstret och jag känner mig glad. 

Livet kan verkligen vara gott. 

Skönt med lediga dagar

Så skönt att få vara ledig i fyra dagar. Att det inte var min tur att jobba påsk. Jag halkade och föll för några dagar sedan när jag skulle till arbetet på morgonen. Jag gjorde mig illa mest vid svanskotan och övriga kroppen känns överkörd skulle jag väl kunna beskriva det. Därför känns det extra välbehövligt att vara ledig. Och så har vi ju faktiskt haft en jättehärlig långfredag. 

Vi har målat ägg...

ätit glass och lite godis. Se bara vilka söta små påskgummor vi pysslat ihop. Lagom enkelt pyssel. Bara att klippa och klistra lite. Men sonen tröttnade efter en gumma och ville inte någon fler.  

Jag önskar er alla en fin och härlig påsk och tack för påskhälsningar jag fått både här och på instagram! 

Ha det bra, hoppas solen skiner på er!  

En brasa eller två

En gammal bild men verklig alltid. Bara lite förändringar beroende på årstid. Vid en sjö, en å, fjäll eller annan fin plats. Helst en liten eld att sitta vid och känna doften av rök. Njuta av natur, utsikt, mat, gott fika och eld. Total avslappning och påfyllnad. Inga störande ljud av trafik eller andra människor. Bara vi och barnen. 

Och mellan de gångerna hinner jag elda här hemma massor av gånger. Bakom huset vid den lilla grillplatsen. Kanske var jag pyroman i mitt tidigare liv. Fast i detta liv kan jag kontrollera mina eldningslustar. 

Idag kläcks det men ingen kyckling

Idag är en spännande dag men också lite orolig. Har en vän som just nu är på BB. En lång arbetsam och många gånger jobbig graviditet håller på att nå sitt mål. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att allt gå bra och att de strax får hålla en frisk liten bebis i sina armar. Tänk så magiskt livet kan vara. 

Ha en bra dag!

Ett öppet sinne

"Men mamma ska du fota en purjolök?! Och på det fula bordet?! Det är ju fläckar på det!". Så sa dottern. 

Jag förklarade att det är ett bord i teak och fläckarna gör det bara mera verkligt och bara SÅ underbart snyggt!! Perfekt för vilka kort som helst. I mitt tycke. 

Det är något med teak. Möbler i teak. Saker i teak. Det framhäver det vackraste i föremålet. Se bara. Även en purjolök blir vacker. Om jag rymdes skulle jag själv lägga mig på bordet. Tyvärr tror jag inte att resultatet blir vidare upplyftande. 

Dottern följde ändå intresserat min fotosession med purjolöken. Hon är van med det mesta efter att under flera år, speciellt de sista, sett mig med kameran fotande både det ena och det andra. Hon är själv fotointresserad och jag tror att hon genom att se mig och höra mina tankar får inspiration och ett öppet sinne. Att världen är full av intressanta objekt att fotografera. Som att en purjolök inte bara är något att äta upp. 

Ett öppet sinne. För mig blir världen intressantare och mer färggrann. Mer att välja på och en mångfald. Jag känner mig rikare och får glädje. 

Precis vad jag behöver

Har tänkt mycket på blåbär idag. Vill äta stora mängder känns det som. Blåbär är väldigt hälsosamma och jag är väldigt förkyld. Min virusfyllda kropp kanske försöker tala om vad jag behöver. 

Så underbart gott!!

Om tid och Herr Pärluggla

Vad tiden går. Var tar den vägen. Minns hur vi väntade på sambons operation, hur den äntligen blev av och hur gruvsamt det kändes för mig. Han var långt från oss och snön bara vräkte ner. Jag skottade snö, jobbade och tog hand om hemmet. Kvällen kom tidigt. Han kom hem som en slagen hjälte men vid gott mod. Sedan har veckorna gått både upp och ner. Idag fotade jag hundarna när de låg på sängen. Sambons säng är två decimeter högre än min. Den står på cementstenar. Annars hade han inte kunnat ta sig upp och ner i den eftersom det är ryggen han har opererat. Snart kan jag nog ta bort dom. Tiden går och nu är det vårvinter. 

Igår var första gången han kunde gå lite längre. Inte långt men längre än innan operationen. Det blev ca femhundra meter fram och tillbaka. Ett stort framsteg. Solen skiner och reflekteras i snön. Vi behöver ljus nu. Vintern har varit lång. Både upp och ner. 

Ljuset har kommit tillbaka och om kvällarna hörs Pärlugglan i granskogen. Där sitter han Herr Pärluggla och ropar högt att det är hans skog.  

Det bästa. 

Tulpaner och choklad till mig

En förkyld febrig dag. Kunde varit bättre. Sambon haltade in på affären och kom hem med gula tulpaner och mintchoklad till mig. Som lite uppmuntran. 

Känner för att dricka hälsodrink. En färggrann en. Inte så söt utan lite syrlig och bubblig. En sån som gör en pigg av blotta åsynen. Finns det tro. 

Och precis här tog orken slut. Nu blir det filt och soffa. 

Trevlig kväll!

Sköra blad och gubbars förkylning

Boken är beställd. En bok för nybörjare som mig. Tänkte att det är väl ingen konst. I med lite jord och så dit med några frön och på med väv eftersom vi har kallt. Sedan växer det ordentligt och jag tar bort väven, vattnar och pratar, solen skiner och sedan är det dags att skörda det ätbara och njuta av blommorna. Tänkte jag. 

Men nej. Jag har beställt boken från Adlibris. Lika bra. Odling och blommor är inte min starka sida. Även väldigt förenklat. Så för 99 kr kommer jag att fixa världens odling. I någon pallkrage. Den som lever får se. 

Blåbärsriset jag tog in tidigare har äntligen börjat få små blad. Ljuvt hoppfulla lite sköra. 

Jag har jobbat i helgen och blivit en aning förkyld. Smittad av små gubbar med förkylning. De är farliga på att smittas de där.

Nu har jag lite att göra. Hönorna vill ha mer hönsfoder och jag vill ha allergimedicin från apoteket. Sedan orkar jag inget mer. Små gubbars förkylning tar på krafterna. 

Vi "ses"!

Och flera dagar gick

Jag finns kvar bara mera kvar i det vanliga livet. Som i det nödvändiga som måste skötas, göras och arbetas. Och sova förstås. Inte mycket tid till det roliga och mera guldkantiga. Inte lika som det lite oftare brukar vara. Men visst har jag haft pratstunder att minnas och bli glad av. Att tänka vidare på. Träffat de som jag är oerhört tacksam över att ha i mitt liv. Så visst har väl de här dagarna som gått ändå varit guldkantiga.  

Idag dansade solen över soffan och fönstren är verkligen smutsiga nu. Tänk att längta efter att putsa dem riktigt skinande. Bara snön försvinner. Drivan som går ända upp under fönstret. Det är snålt med sol på den sidan. Våren och solen behöver lång tid på sig. Ja någon putsning blir det inte på väldigt länge. 

Tack snälla ni! Jag ser att många kikat in. Trots att jag inget skrivit. 

♥