Mindre kaos

Känner mig hemskt trött nu. Önskar att klockan var lite mer så att jag kunde krypa ner i sängen. Samtidigt är jag mer än nöjd över allt som äntligen blivit gjort idag. Ibland är det precis som att skräp förökar sig och bara blir mer. Tyvärr lägger jag saker på fel ställe i väntan på att hamna på rätt ställe. Idag har jag tagit itu med allt jag tidigare röjt bort från barnens rum såsom trasiga leksaker och miljoners smågrejer. I tvättstugan brukar allt möjligt hamna som ska vidare till soptippen. Tiden går snabbt och jag skjuter det tråkiga framför mig. Men jag vill verkligen inte ha det så. Jag vill ha ordning och reda. Städat. Kaos skapar mera kaos. 

Jag känner mig verkligt glad och lättad nu. Imorgon fortsätter jag. Mina rosenkoppar ska imorgon få flytta in i lilla skåpet ovanför skänken. Där är det bara tillfälliga ting för att fylla upp det lite. Vitrinskåpet av teak satt tidigare mellan två sektioner i en stor bokhylla. När jag såg skåpet på second hand-affären visste jag precis att det var vad jag sökte. Det var ju den som hade fattats. 

Nu ska jag ut i mörkret med hundarna. Klockan tickar. Läggdags närmar sig sakta men säkert...

Bara tre virkade rädisor

Ja vad blev det av denna sommar. Gjorde jag det jag tänkt och planerat? Gjorde jag det jag ville? Jag kan säga att massor av det jag tänkt och planerat blev inte alls. Och ganska mycket av det jag önskat blev inte heller. En av mina planer och önskningar var att odla i pallkragarna. Blev inget av det. De enda grönsaker jag har kommer från affären. Och tre virkade rädisor. 

Men oj vilken bra semester jag hade. Och faktiskt var sommaren den bästa! Det kan vara bra ibland att ändra sina planer och önskningar. Bara ta det som det kommer. För då kan det hända ännu bättre saker. 

Jag är ledig idag och tänker ha det bra. Ha det bra ni också!

Doft av blåbär

Ibland helt plötsligt kommer jag ihåg något smått som jag tycker mycket om men som fallit i glömska. Inte alltid som början på ett minne utan ofta som början på en känsla. Även om det kanske betyder samma. Som ett stråk. Far det förbi. Verkligt och påtagligt. Fast idag kändes det när jag såg kortet av mina blöta stövlar i blåbärsriset förra sommaren. Innan blåbärsblommorna kom. Skogen i ett lätt duggregn. Och när jag tänker på det känner jag precis doften av blåbär. Underbart. 

Sockerkaksmix minsann

Min farmor brukade baka jättegod sockerkaka. Perfekt till kaffet och på den tiden brukade jag doppa. Kaffe med dopp. Efter många år frågade jag vilket recept hon använde. Hon log lite finurligt, öppnade skafferidörren och plockade fram ett paket sockerkaksmix. Jasså minsann. Där ser man. Och inte märkte jag nån skillnad. 

Denna sockerkaka bakade jag däremot förra helgen. Den blev också jättegod och perfekt till kaffet. Men numera doppar jag inte. Bara Bragokex ibland...

Trevlig lördagskväll!  

Nej jag pratar inte om julen nu. Bara om en liten gran.

Ikväll när jag körde hem från jobbet kom jag på mig själv med att tänka på advent. Redan nu. Jag som inte är så speciellt julig av mig... Men jag gillar julen bäst före julen, om man säger så.   

Ska hålla mig till November (blir nog oktober) innan jag plockar in någon liten gran. Så här såg det ut i November 2011. För mig har det inget med julen att göra. Det är mörkt i hallen och tråkigt på den gamla byrån. Tycker att små granar är söta och en ljusslinga på den blir fint i hallen. 

Det gäller att göra det lite ombonat känner jag. Och hålla sig varm om fötterna var det. 

Snöljuset

Jag tänker på hur fint ljuset faller in genom fönstret om vintern. Vit och gnistrande reflekteras solen. Studsar upp och in genom alla fönster. Jag vill inte tänka på att luckan in i hönshuset kommer att täckas av en meter snö och att det är flera månader kvar till våren kommer tillbaka och luckan kan öppnas igen. Jag vill heller inte tänka på all snö som kommer att vräka ner och att den ska skottas bort. 

Jag väljer att tänka på att jag ska åka mera med mina nya skidor och hur tulpanerna i alla vackra färger kommer att pryda köksbordet. 

I början på Mars 2013

Nu börjar min jobbarhelg. Jag önskar er alla en avslappnad och härlig helg! 

Kika lite närgånget på saker och ting

En kall dag. Det föll lite snö igår igen. Jag har några projekt jag ska slutföra och påbörja. Funderar på lite olika ting. Är nog rätt lik hönan Cornetto just nu. Jag söker och väljer ut. Letar små godbitar som är värd att ta rätt på. Man måste kika närgånget på saker och ting för att se ibland. 

Idag kommer en vän på besök. Om hon kan. Hon är gravid med ett fasligt illamående...

Att vara varm om fötterna och äta sallad.

Jag fryser och nyser. Jag vill vara varm om mina fötter, sitta vid mitt köksbord med tända ljus och äta himmelsk sallad av olika innehåll men alla lika underbart goda. Ja jag vill vara varm om fötterna och låta smaklökarna dansa. I flera timmar vid bordet. Äta lite smått och gott. Skratta, fundera och prata tills käkarna värker. 

 Lingondricka. Jag ska ha lingondricka till den himmelska salladen. 

Så snart jag kan. Längtar. 

Lite socker vill jag nog ändå ha

Nej helt sluta med socker vill jag inte. Äta kladdkakemuffins och lite socker i teet vill jag ha. Nån chokladbit på fredagskvällen och kanske lite då och då. Paj med vaniljsås. Sura godisar. Bullar och sockerkaka nån gång. Kladdkaka är gott. Vet att jag inte är någon högkonsument. Jag mår dåligt av för mycket socker. Illamående, huvudvärk och darrig. Lagom är bäst även fast det kanske låter tråkigt. 

Bakade igår de bästa kladdkakemuffins jag någonsin fått till. Serverades på mitt fina blåblommiga fat från secondhand. 

♥

Ljus och värme så att man klarar sig

Vi vandrar genom löven vid grusvägens kant. Solen skiner genom den isande kalla vinden och jag fryser. Tänker för mig själv att nu kommer tiden när jag måste skapa mitt eget ljus. Det långa mörka varandet tågar in med stora steg. I oktober förra året kom de första snöflingorna. Verkligen måste jag ha en strategi. Min plan för att vara beredd. Ljus och värme då har man så att man klarar sig. 

Sonen kommer in i rummet och hör mig läsa högt för mig själv vad jag skrivit. 
- "Din plan mamma? Ska vi rymmaaa?", säger han och ler medan han stryker mig på armen. Sedan börjar han hälla upp yoghurt i skålen och redan har hans tankar vandrat iväg till helt andra saker. 

Idag startade vi värmen i huset efter sommaruppehållet och jag har köpt fler ljus och värmeljus. En bit på väg mot mera ljus och värme. 

Instagram

Har precis börjat med Instagram. Jag gör ett försök för att se om det är något jag gillar. Kanske dumt att berätta det redan nu då jag bara hunnit "känna" lite på det. Om någon vill följa mig så sök på annloouisek 

Kanske är det flera av er som jag brukar läsa och kommentera hos som har instagram också? Skriv gärna en kommentar så jag hittar er. Om ni vill alltså :) 

Trevlig helg alla!

Ett halvt träd och noter som kommer att glömmas

Såg ett sorgligt träd. Ett halvt.

Lika eländigt är övergivna hus med trasiga fönster och dörrar.

Eller en saknad nalle som ett barn tappat. 

Och faktiskt tyckte jag synd om fyra ensamma kor på ängen i mörkret en regnig kall kväll som denna. 

Men värst var att se ryggtavlan på en åldrig sjuk människa vid ett piano och veta hur lycklig den gamla blir av att spela och samtidigt veta att det bara är en tidsfråga innan noterna är glömda...

Livet som det också är

Försiktiga förhoppningar

Ibland måste man åka 140 mil för att kanske få hjälp. Och det gjorde vi. Nu känns det hoppfullt. I livet som varit pausat på många vis finns hopp om att kunna trycka Start igen. Efter för många stressade och nonchalanta läkare i det landsting vi är hänvisade till möttes han, min sambo, av en professionell, kunnig och medmänsklig läkare på Strängnäs/Löt ryggkirurgiska klinik. Tror inte att det bara handlar om att det är en privatklinik. Den läkaren såg och vet. 

Efter många år av smärta och begränsningar som hela tiden ökat kommer min sambo, barnens pappa, att kunna börja leva igen. Ett bättre liv. Med allt vad det innebär både för sin egen skull men även för hela vår familj. Nya och gamla saknade vägar öppnas. Nya och gamla möjligheter som aldrig blev. Kan bli. Om allt går vägen nu. 
 

Som jag hoppas 

Lite sött och lite annat

Nästan lite för sött. Jo det är det nog. För sött. Köpte en liten odlingsklocka för halva priset hos Granngården. Det blev bara 35 kr för den och rosenfatet tog jag från min samling i skåpet. Vet inte var jag ska ställa den eller vad som ska vara däri. Om jag ens kommer att ställa den någonstans. Jag tycker verkligen att det är fint. Men det blir för sött än fast jag knappt inget sött har. Förutom barnen då.. Ja hundarna och hönorna förstås...Sambon? Njaa jag vet inte de ja ;)

De höga ljusstakarna av glas köpte jag på min favorit second hand för några veckor sedan. De står på köksbordet och det blev bra. 

Nu ska jag och barnen ut. Vi ska hämta enris att stoppa ner i krukorna och skotta hönsdynga. Misstänker att jag blir rätt så ensam om skottandet.  

Tidigt imorgon (söndag) kör jag och sambon mot Strängnäs. På måndag har han tid hos ryggkirurgiskakliniken. Det innebär en hotellövernattning och det känns kul. Men de 140 mil tur och retur som blir känns väl inte lika kul. Sist jag sov på hotell var för fem år sedan med en nyopererad hund som kräktes hela natten. 

Nu mot enris och hönsdynga. Glamoröst. 

Ljus och dimma

Husets alla fönster är ännu oputsade. Det syns tydligt när solen skiner. Någon dag när det passar tar jag itu med det. Känslan när det är gjort lyfter en hel dag. Ja flera dagar egentligen. Hela huset känns renare och det vackra ljuset som blir och känns, är mer än välkommet. Det är då jag blir sittandes nöjd och belåten. Precis som att nu är vi redo. Som att huset är redo. För vad kan man lite undra. 

Oktober 2011

Ljus och dimma. Ett särskilt ljus. Lite frost. Hoppas att jag är hemma den dagen i höst när dimman ligger tät över ängen. Om det händer. Då tar jag på mig stövlarna och vandrar iväg. 

Oktober 2011

Ja. Lite så. Bara. 

Man kan säga att - Då kände jag livet i mig

Med ett lugnt tempo vandrade vi runt. Fjäll och vackra vyer blandades med mossa, lav och hela mattor av kråkbär. 

Renarna ser tjocka, blanka och välmående ut nu på hösten. Troligen har det varit gott om bete i fjället. Vilken skillnad på dem det är från i våras. Nu har de ätit upp sig. Snart är det dags för skiljning och att sålla ut de som ska slaktas. 

Turligt nog lättade dimman, molnen skingrades och solen kom fram. Helt otroligt vilken vacker dag i september. Tänka sig, det var 16 grader varmt på fjället! 

Större och mindre bäckar med det klaraste vatten. Och där står Annelie och njuter. 

 Jag fyllde min kupade hand och lät vattnet rinna mellan fingrarna. 

Mattor av kråkbär täckte stora delar av marken. 

De största blåbär fann vi. Jag stoppade munnen full om och om igen. Vi blev båda förvånade över vilka mängder av blåbär som fanns mitt i "ingenting". Kalfjäll. Men ändå är det allting. 

Skoterled. Tänkte på vintern. Hur lång den är. Snöstormar. Hur stark solen kan vara. Och hur vackert det är. 

Ja och så lyckotjutet förstås!

Det blåste. Det stormade i håret och fräste i öronen (vaxpropp i höger öra förvrängde ljudet) och skrek av lycka i hjärtat!

Förutom goda smörgåsar och drickbart åt vi annat gott också.  

Vad jag är glad att det verkligen blev av.

Öppna landskap och lyckotjut

Håhåjaja min arbetshelg är över. Det är jobbigt när en förkylning inte bryter ut ordentligt. Men tack och lov för alvedon och goda arbetskamrater! 

Hejsan! 

Jag tycker att vi bor fint och är glad över att det i byn finns de som har djur av olika slag. De håller ängarna öppna och det lever, växer och frodas. På morgonen när jag åker till jobbet passerar jag kor, hästar, getter och får. Kaniner finns det visst också. Man blir glad av att se dem alla. Sist av allt kör jag förbi fåren och de är ljuvliga där de står och filurar tillsammans eller ligger som vita tussar i det gröna. 

Men kvällen har också sin tjusning. När dimman kommer smygande och bäddar in det som där finns. 

Där står några kor. Strax syns de inte längre där i dimman som snabbt blir tjock. 

Imorgon äntligen bär det av till "mina" fjäll. Jag och en vän ska nämligen göra en liten fjällvandring. Åh vad det kommer att bli härligt! Tänk er så underbart - Stoppa ner fötterna i ordentliga skor, på med ryggsäcken och sedan vandra. Vi ska njuta av utsikten, vyerna och det storslagna. Vi ska ta pauser, äta gott och känna hur bra vi har det egentligen. Hur bra vi har det som har den här möjligheten och friheten att njuta av naturen. Och fjälltopparna. 

Om ni lyssnar riktigt noga imorgon (måndag) kanske ni hör mina lyckotjut! 

På återseende! 

En liten fredagshälsning

Efterlängtade fredagen är här. Barnen behöver vara lediga, sova ut och äta lördagsgodis. Jag börjar min jobbarhelg. Det känns väl lite si och så med det då jag inte riktigt är i form. 

Hittade ett kort jag tog förra sommaren. Alla dessa ägg med gyllengul gula. Som solen själv. Bakade en sockerkaka härom kvällen som blev en riktig solskenskaka så gul. En ynnest att kunna plocka fickorna fulla av ägg och lägga dem i kylskåpet i väntan på att användas. Vad de är duktiga mina små höns. 

Igår var jag till hårfrisörskan för att färga och klippa håret. Det känns verkligen bra att ha mina röda slingor igen. Varje gång min frisörska får färga mitt hår riktigt mörk brunt med röda slingor säger hon med ett brett nöjt leende - Det är ju precis så där du ska ha det! Jag antar att hon blir nöjd med resultatet och inte bara för pengarna jag betalar. För dyrt är det.

Ha en bra helg alla! 

Nej jorden går inte under men ändå...

Men nu håller vi på att bli sjuka. Känns eländigt. Jag vill öppna burken, stoppa ner handen och ta det som känns bra och bäst. Jag vill ha goda bra saker i min burk. Som positiva tankar och energi. Och lite choklad. Jag vill känna det spraka och gnistra. Idéerna flöda. Livet. Möjligheterna. Sitta högst upp i pariserhjulet. Skrika från en fjälltopp. Bubblorna. Det ivriga och förväntansfulla.  Kärlek och lycka. Spänning. Och lugnet. 

Tänk så dramatiskt det kan bli bara för huvudvärk och halsont. Precis som att jorden håller på att gå under. Men ändå. 

Dags för brie och fransk film igen!

Nu planerar jag för min filmmorgon/dag. Tiden går snabbt och jag tror det var någon gång i vintras som jag sist hade en sådan förmiddag. Då när barn och sambo farit på skola och arbete gjorde jag fantastiskt goda smörgåsar med brie, salami, sallad och tomat. Till det drack jag gott te och päroncider i fina glaset. Sedan gjorde jag det bekvämt för mig i fåtöljen med fotpall och såg fransk film medan jag åt och drack gott. Nu blir det en repris. 

Någon dag när jag är ledig och själv hemma ska jag se fin fransk romantisk film. Sambon gillar inte franska romantiska filmer. Inte romantiska filmer alls. Han somnar av dem. Så om han är hemma gör inget. Han somnar ju ändå. Och jag får i lugn och ro gotta mig. 

Filmerna har jag beställt från cdon till ett bra pris. 

Det kommer att bli toppen, det vet jag. 

En alldeles underbar mugg

Två stycken faktiskt. Nu till en början. Sedan köper jag fler. Ett perfekt lagom stort öra att hålla i. Rund mjuk form. En passform runt för händerna som gjuten. Tunn med en lätt tipp utåt. Det man dricker bara rinner in utan ansträngning. Allt jag hittills druckit ur den smakar bättre och på något vis så mjukt. Ja alldeles underbar. Nu äntligen, efter två års tid av önskan har jag köpt två till ett otroligt bra pris på ett oväntat ställe. En järnaffär här på hemmaplan. På nätet kostar de mellan ca 100-140 kr (plus ev frakt) för 30 cl. Jag köpte dem för 70 kr styck! 

Rörstrand Swedish Grace "Snö"

Och chokladpudding ur en blå liten skål från second hand. Fast chokladpuddingen var ju förstås inte däri när jag köpte skålen ;) Köpte även en ljuslykta. Det står "Muurla Finland" på den. Ett inte självklart val av ljuslykta för mig men jag såg direkt att den skulle passa in i vardagsrummet. 

Ha en bra dag alla ni och tack för att ni kikade in! 

Oj vad det regnar. Första september börjar ruggigt och kallt. Jag har nya varma tröjan på och scarfen jag köpte i Umeå. Ändå känns det lite kallt. Kvällen igår var en riktig ljusslingekväll. Tycker om det "nya" vardagsrummet med vita väggar och de gamla möblerna i teak. Trots de vita väggarna blir det den varmaste vintern tror jag. Kanske inte på utsidan men på insidan. 

Regnet fortsätter att ösa ner och jag tänker att den där gropen som en liten höna brukar lägga ägg i nu är vattenfylld. Men det är nog ingen fara. En del av dem är bästa kompisar och tycker om att trängas. De kan dela krypin och klämma ägg tillsammans. Inomhus istället. Vintern som kommer ska jag klämma fika och lunch med mina vänner. Ofta. 

Vi hoppas på en bra ny vecka. En fin en. Betydligt finare än tuppar blir i närbild. 

Det blir bra så.