Fula fiskar. Fula vattkoppor.

Hej! Vi har en lugn lördag. Dottern är fullproppad av vattkoppor och de verkar aldrig sluta ploppa fram nya. Det kliar plågsamt mycket och tyvärr har hon även koppor i munnen. Vi hoppas på en bättre natt. För natten som var räknas som en mardrömsnatt. Trots olika medikamenter är det tortyr detta. Det gör hemskt ont. Jag visste inte att det kunde bli så stora sår. När det är som värst gråter hon krokodiltårar. Och mamman också nästan...

Fy så ful den är! Vi har ätit rökt röding idag. Vi fick två firrar av någon som hade alldeles för många. Men mums vad gott det var att lägga på en smörgås. Det var ingen vacker syn där en svart fisk låg med uppfläkt mage. Men gott och som lite sommar tror jag.

 ♥ Ha en fortsatt bra helg! ♥

190 olika sovrum att göra till sitt eget

Hejsan hoppsan! Jag har surfat inspiration idag. Sovrumsinspiration. Vårt sovrum är en katastrof. Hundarna förstör överkastet genom sitt grävande, bäddande och de drar bort vadderingen från undersidan av överkastet. Jag är fruktansvärt trött på detta och en vacker dag stänger jag dem ute från sovrummet och får lida med mitt dåliga samvete över att de inte längre kan sova på sängen i solen.

http://www.skonahem.com/

Vita väggar vill jag ha eller iaf nästintill vita. Men det finns många fina tapeter också. Jag kar kikat på 190 olika sovrum på skonahem.com och det fanns flera som jag gärna kombinerat ihop på olika vis.

http://www.skonahem.com/

Jag vill ha ett sovrum som både är harmoniskt och energigivande, om det ens är möjligt att få till. Vitt och grönt tillsammans är fint tycker jag. Sovrummet här ovan hade jag plockat bort taklampan och hyllan där till vänster. Istället för den stora hyllan hade jag valt en mindre. En vit stringhylla kanske. Enkelt och rent. Tror jag skulle sova gott med grönt närmast mitt rufsiga hår.

http://www.skonahem.com/

Ett sovrum i vitt och mjukt grönt. I stort sett som jag skulle haft det. För mig utsrålar det lugn och harmoni. Härligt!

http://www.skonahem.com/

Samtidigt som det säkert skulle kännas gott att krypa till sängs i ett lite romantiskt rum med varma färger. Rosa har börjat vinna lite mark hos mig.

http://www.skonahem.com/

Fast jag får en känsla av dammsamlare av alla dessa tyger, tjocka överkast och filtar i flera lager.

http://www.skonahem.com/

Mitt rum på landet. Ljust, rent och varmt med trasmattor. Men inga böcker på golvet skulle jag ha. Mitt sovrum vill jag ha lättstädat. Förutom lättstädat ska det ge en fin känsla av ordning och god sömn. Och naturligtvis - harmoniskt lugn.   

♥ Önskar en trevlig fredagkväll! ♥

Precis h ä r

Det bara kom över mig. Den där längtan efter våren och tidiga sommaren. Våren då det nästan kokar över i skogen av fågelsång. Längtan efter då vi sitter bakom huset med en eld sprakande och jag lägger dit enris och konstaterar att det luktar bränd räv.

Åh jag längtar så efter de små vårkragarna som tittar fram runt stolpen på gräsmattan där nere vid förrådet. Förrådet där hönsen kacklar runt och pratar strunt.

Där står den år efter år rostig och fin. På vintern översnöad. Synlig på våren. Överväxt på sommaren och tillbaka en stund på hösten, innan snön kommer tillbaka och täcker den.

Ja och de kommer tillbaka. Som varje år. Många drar till fjälls och en hel hög blir kvar en stund in på sommaren. Jag både blir trött på dem samtidigt som de faktiskt hör hemma här på ängarna och skogarna runt i kring. När vi lägger oss på kvällarna har de kommit för att slå sig till ro inför natten. På morgonen har de redan börjat sin frukost. Det är ju precis det här som är h ä r. Just precis det här. Min plats i universum.

Myggen kommer alltid tidigt. Alltid i massor. Mygg tycker om små barn. De är extra goda. Tydligen. De sticker överallt och små barn får klia överallt.

Och jag får äntligen ta fram min cementkruka och fylla den med  blomman jag tycker om. Lägga min runda mjuka sten framför men först snurra liten tråd med silverkulor runt.

Det är ju precis det här som är Min plats i universum och jag är tacksam för det. Än fast den inte är stor och påkostad med nya fina saker eller snyggt och prydligt. Än fast den kanske inte är just precis allt som man vill. Men ändå och ibland blir man extra påmind. Vi har fina ängar, ren luft, djur i skogen, ogräs, frihet, blommor och kärlek. Mer behövs inte. Även fast det skulle sitta fint att vinna en miljon eller två.

Rakat eller ej?

När jag läste hos Fröken Hulda om röntgen och orakade ben kom jag ihåg en gång när jag var till doktorn. Jag kunde verkligen inte böja mig och att sätta/lägga mig på britsen var oerhört svårt och när jag skulle sätta mig upp fick doktorn dra upp mig. Men det gick väl bra. Det som var absolut värst var mina orakade ben. Jag hade ju inte kunnat raka mina kritvita prickiga ben och till råga på allt hade jag för stora ankfotsliknade s.k norskesockar på mig. Stickad modell med skaft som hasade ner för att de var för stora. Höll på att skämmas ihjäl. Lindrigt sagt.

Vintertid är jag inte lika noga med benen men under armarna absolut ABSOLUT flera gånger i veckan. Bort med det där. Inga tofsar som sticker ut. För mig känns det ofräscht och ohygieniskt.

Numera är det många killar som rakar sig under armarna. Det vet jag inte om jag tycker är så...manligt....ojsan.. Nu blev det manligt och kvinnligt. Hen då. Nej jag tänker aldrig, aldrig använda det påhittade ordet HEN. Hen för mig betyder höna på engelska. Så enkelt är det.

Mina hälar. De är ju ett stort problem de där hälarna. Jag får både ont och de ser hemska ut. Inte är det väl särskilt attraktivt med hälar som har 2 cm tjockt pansar med sprickor...Av flera olika anledningar vill jag ha mina fötter i ordning. Inte minst när jag stoppar in dem under täcket hos han i sängen brevid hehe

Varför jag skrev om allt det här har jag inte en aning om.

Håll er friska!

Hej! Här är vi väl inte på topp kan jag tala om. Jag har inte varit det på flera dagar och nu har dottern fått vattkoppor. På mig kliar det överallt. Det känns inte särskilt kul. Jag längtar efter att låta ljumma vindar svepa igenom huset och rensa bort allt vad vattkoppor, förkylning, halsont och huvudvärk heter. Fattas bara att hundarna får magsjuka och att jag har löss. Det vore ju pricken över i:et.

Håll er friska! Det är inte alls roligt det här.

Tackohejfrånmig!

Jag sa - Skyll dig själv!

Det regnade ett stund idag. Regnet rann på fönstren i köket och där satt jag på en stol och kastade in jordnötter i munnen. Ute såg det ganska grått och trist ut. Jordnötterna smakade gott. Som de alltid gör.

Jag kopierar de rader jag tycker från bloggen och sparar dem i en mapp på skrivbordet. Skrivbordet på datorn. Skrivbordet i verkliga livet är fyllt av annat. Mestadels skräp. Tänker att jag ska använda mina ord till något. Är rädd att allt bara är borta en dag. Att bloggen säger tack och godnatt och jag aldrig finner den mer.

Jag har ett papper fyllt av era bloggadresser. De har jag skrivit ner med bläckpennan. Ni är så många. Tänk om både blogg och dator säger tack och godnatt. Då är ni ju alla kvar där ute i rymden alldeles vilse och jag kan inte finna er. Imorgon fortsätter jag skriva adresser.

Barnen sover gott. En stor svart spindel vandrade sin tysta ban över sovrumsgolvet. Barnen kunde inte somna. Spindeln försvann men blev funnen. Jag kastade ett papper på den, knöt näven och slog till. Det knastrade och jag sa - Skyll dig själv.

♥ Ha en bra onsdag! ♥

Öppet ända upp till himlen

Hejsan! Efter ännu en dag med hemsk huvudvärk önskar jag mig verkligen bort till ett litet ombonat krypin. Jag skulle vilja ha ett litet hus som står där och ler mot mig när jag kommer gående. Ett litet hus som utstrålar lugn och ro. Ni vet, en plats som omsluter och vårdar. Och det behöver ju inte vara ett lusthus heller. Vi har nog alla olika såna platser där vi finner den känslan. Men tyvärr har alltför många inte en aning om sin plats. Även fast de springer förbi den varje dag. Springer förbi. Det är nog det som är problemet.

Bild från tolstafritid.com

Behöver inte vara nybyggt och påkostat. Men det ska ge mig skydd vid regn. Hålla mig säker när vindar blåser. Ge mig värme när det är kyligt.

Bild från tolstafritid.com

Vatten. Enligt Feng Shui renar vatten. Det tror jag är helt sant. Här vill jag vara. Både öppet, fritt och lätt att andas. Träd med djupa rötter som jordar. Vatten som renar och öppet ända upp till himlen som låter tankarna flyga högt.  



Bild från tolstafritid.com

Vi har ännu en kväll med den vackraste stjärnhimmel. Varje sommar saknar jag den.Varje höst blir jag lika glad när den kommer tillbaka. Det är väl bland de där stjärnorna, månen och norrskenet som jag hör hemma mest. Där och de livgivande vårkvällarna när försommarens magiska kommer. Sommaren med allt det gröna som ger klorofyll för en hel vinter. Och hösten. Vackra hösten med alla färger och luften så klar. 

Tack för att du läste!



Dricka kaffe ur för stora koppar och äta smörgåstårta

Hejsan! Helt plötsligt blev det sommartid och jag har redan blivit allergisk. Jag  har varit på promenad med hundarna och den tunna isen på de små pölarna brast som skört glas under mina fötter. Nollgradigt ute och det kändes skönt mot mina kinder. Tycker om den lite kyligare luften som känns ren och klar. Plusgrader har vi haft flera dagar av och jag undrar hur det ska gå. Kanske det blir en tidig vår.

Solen skiner och det ser ut att bli en vacker dag. Vi ska fira svärmor på hennes  70-års dag. Där ska vi äta både smörgåstårta och prinsesstårta. Dricka kaffe ur för stora kaffekoppar med liten servett instucken där vid fatet. Jag hoppas att hon varit sparsam med parfymen om jag ska kunna stanna kvar på kalas, tänker jag.

Den första dagen med sommartid ska jag bädda rent i alla sängar. Vädra täcken och kuddar, städa och skura med citronsåpa. Tror ni våren kommer då. Kommer hit för att den känner sig välkommen. Jag önskar att jag inte var så trött. Jag önskar att jag var piggast i hela världen och kunde slå klackarna i taket och dansa på bordet. Precis som råttorna gör när katten är borta.

Önskar er en fin och solig söndag!

 Sol ute sol inne, Sol i hjärta sol i sinne.

Är du brännässla ibland?

Jag fann en lök i kylen. Där låg den i en påse längst under både morötter och äpplen. Vilken växtkraft tänkte jag, att kunna växa i mörker och kyla. Varje gång jag plockat och städat i kylen har jag tydligen inte sett en ensam lök i en påse. Bortglömd har den legat där. Runt i påsen hade den växt sig blek och tanig.

Jag tänker att det är nog likadant med människor som fått för lite värme, kärlek, uppmuntran och bekräftelse. För lite växtnäring. För lite gödsel skulle man kunna säga. Det blir tanigt och blekt. Växer gör det men inte riktigt som tanken var. Det växer krokigt och får inte den färg som var tänkt. Vi föds alla med olika förutsättningar och möjligheter i livet. Som barn formas vi av det vi ser, hör och upplever. För många föräldrar inser inte vilken stor påverkan det har på barnen det de säger och gör. De tänker inte på vad de överför till sina barn.  

Bäst är det nog att få känna sig som en purjolök. Rak i ryggen, starka blad och kraftfull i färgen. En ståtlig solros skulle nog också kännas bra. Kanske en glad Ranunkel. Vissa dagar är man nog mer lik en brännässla. Vad är du? En blyg viol? ;)

Hoppas att ni haft en bra lördag. Ha det gott i sofforna ikväll. Tackohejfrånmig!

Om att misshandla

Hej! Detta med manligt och kvinnligt. Jag brukar hävda att betydligt fler män skulle bli singel/skild om inte vi kvinnor eller iaf många kvinnor tänkte så här;

- Jamen, han är trött. Han har haft en jobbig dag.
- Han menade det inte.
- Han gör inte om det.
- Han har nog rätt.
- Det är mitt fel.
- Om jag inte sagt så skulle han inte...
- Han har ont/problem.
- Det kommer att bli bättre.
- Om jag gör så här istället.
- Jag har inte tagit hand om honom nog.

Förstår ni vad jag menar? Jag menar att kvinnor har alltför lätt att ta på sig skulden. Kvinnor hittar alltid en ursäkt till mannens beteende och rättfärdiga det. Kvinnor har för stort tålamod och utplånar sig själv. Till sist tar de sig inte ur eländet.

Jag undrar om kvinnan har mindre tro på att de verkligen kan klara sig själv och eventuella barn? Tänker kvinnor i större utsträckning på barnen och tror att det bästa är att stanna kvar i ett dåligt förhållande, trots allt? De älskar sina barn och skulle dö för dem. Ändå händer det ofattbart grymma om och om igen. Många har sökt hjälp. En del av dem ett flertal gånger. Ingen hjälp fanns att få. Tydligen.  

Dessa s.k män som misshandlar fysiskt och psykiskt är bedrövliga små kräk. Bedrövliga små kräk som letar någon att spy ut sin egen osäkerhet, svartsjuka och litenhet på. Bedrövliga kräk som mår gott av att plåga livet ur kvinnor och eventuella barn.

Att misshandla, nedvärdera eller på annat sätt behandla illa är fel oavsett kvinna eller man. För mig är de inte ens värd smutsen under mina skor.

                   

Om att sluta "Följa"

Jag ska faktiskt berätta något som fick mig att hajja till. Sånt man vet kan hända och har full förståelse för. Man kanske gör likadant själv. Måhända att det är en liten obetydlig sak i det stora.

Det handlar om den där "Följa-bloggen-väljar-grejen". Varför har man den. Varför valde jag att ha den. För mitt ego kanske eller för att det är så himla kul att se att det finns de som vill läsa. Eller för alla anledningar. Det finns ju andra sätt att se om någon läser. Man vet att även om de väljer att "Följa" bloggen innebär det ju inte att de faktiskt gör det eller ens läser en gång i månaden. De kan ju även ha glömt att man finns eller inte har tid att kika in. Det kan även hända att de tappar intresset av olika anledningar eller ångrar sig.

De flesta av oss läser många bloggar och hinner verkligen inte kommentera hos alla. Vi finner också nya och andra bloggar som intresserar oss. Jag för min del tar aldrig "bort mig" från någon blogg jag valt att följa. Varför ska jag det. Till vilken nytta känner jag. För att bevisa för blogginnehavaren att jag inte är intresserad längre. Vad gör det för gott. Det är upp till mig själv om jag läser eller inte. Jag talar bara om hur jag tänker och säger inte att någon annans åsikt kring det är fel. Vi vet alla att läsare kommer och går. Man får vara beredd på att tappa läsare och "Följare". Att läsa och följa är valfritt att göra eller inte göra.

Jag vet bara att jag absolut skulle sluta följa en blogg som ändrar inriktning till att bli riktigt hemsk, nedsättande eller något annat som går tvärt emot mina egna värderingar. Den bloggen skulle jag säga hej då åt väldigt snabbt.

Nu till det som fick mig att hajja till lite ändå. Helt plötsligt hade någon "tagit bort" sig som följare på min blogg. En snabb besökare kan man säga. Blev följare och några dagar senare borta. Kunde inte låta bli ändå att fundera lite på varför den gjorde så. Förmodligen visade sig min blogg inte alls vara det den först verkade som.  Det är ok. Som sagt - Att läsa och följa är valfritt.

Till er som kikar in här, läser och kanske även tar er tid att kommentera vill jag bara säga - Tack så hemskt mycket för det. Ni gör mig rackarns glad varje dag!

♥

Om att vara hundra år

Hon sa till mig - "Jag skulle inte vilja leva om livet".

Två gånger sa hon det. Skakade sakta på huvudet och tittade ner i bordet. Fortsatte hålla min hand. Suckade och sa;

- Nej, det har varit tungt. Jag har haft hemskt ont.

Hon höll min hand. Tittade på mina händer och sa - Dina händer är fina, se på mina.

Jag sa -  Men det är ju stor ålderskillnad på oss och jag tycker dina händer är fina. Hon log, tittade upp på mig. Log så alla de där rynkorna gjorde miljoners små sträck runt ögonen och hela ansiktet. Jag tänkte att vilket vackert kort det hade blivit, just då, om jag bara hade haft en kamera.

Silvervitt hår och mjukt som babyfjun. Hårspännen som noggrant sitter på plats, åtminstone i början på en ny dag. Säger att hon tycker att jag är fin i håret. Men säger jag lite skrattande - Det är ju alldeles ruffsigt och pekar där bak i nacken.

Vi skrattar gott åt något tokigt som händer. Hon tittar på mig och blinkar lite så där full i rackarn.

Vet ni. Ibland är det inte så stor skillnad på att vara fyrtio år eller hundra år. Ålder är bara en siffra vi räknar med. Där inuti är vi mer lika än vi tror. Kanske att när man är hundra år behöver man oftare någon att hålla i handen. Världen kan kännas rätt så stor.

♥

Ko, häst, fjäril eller fet larv

Hej! Att jobba tär på blogglivet minsann. Blir ingen ork kvar. Känner mig mer än trött. Mer trött än en urmjölkad ko med sladdrigt juver med spenar ner till backen. Mer trött än en gammal svankryggig häst med tappade tänder. Fast tant närmare hundra år är också väldigt nära.

Jag hade tänkt krypa in i stubben och förpuppas. Liksom börja om igen. Tänk om man kunde göra det. Vad skulle man då välja att vara, när det är dags för puppan att kläckas. Blir man en fjäril med vingar som vecklas ut för att torka i solen. Eller blir man en fet larv som ägnar hela livet åt att äta blad. Båda är säkert lyckliga i sin värld.

Jag vet vad jag ska börja med dock. Jag ska börja med att krypa ner i min säng och förhoppningsvis sova gott. Men först ut med småhundarna för att sedan se "Äkta människor" på svtplay.

Godnatt och på återseende imorgon!

Tillägg; När jag väl kom ut med hundarna och såg vilken enormt vacker stjärnhimmel vi har ikväll säger jag att det där pupperiet får vänta. Vare sig fjärilar eller feta larver är vaken på vintern. Norrsken och en himmel fullproppad med stjärnor vill jag inte missa!

Tre bitar morotskaka

Vi bakade morotskaka dottern och jag. Hon tyckte att det var fasligt mycket morötter i den kakan. Jag sa att annars är det ju ingen morotskaka. Tänkte medan morotskakedoften ringlade sig runt i köket att vilken himla tur att morötterna räckte. Nu är barnen ute. Ser att de troligast bygger någon typ av bo. De springer förbi köksfönstret med pinnar fastklämda under armarna. Det är ju inte så konstigt. Vi närmar oss våren. Då byggs det bo både här och där.

Morotskaka 2012

Dottern vill låna kniven och snickra på en pinne. Jag vill egentligen säga nej för jag är rädd att hon ska göra sig illa. Ger henne kniven och förmanar både en, två och tre gånger att de ska vara försiktiga. Vet att hon kan. Det är bara jag som är rädd. Men det känns bättre för mig själv om jag får förmana flera gånger.



Påsk 2011

 Jag tar en bit till av morotskakan. Det blev fyra fula kantbitar kvar i formen. Nu är det strax bara en ful bit kvar. De andra tre har har jag ätit upp. Tänker att det är söndag och jag får väl göra som jag vill. Hade jag haft några chokladfinger hade jag smällt i mig dem också.

Barnen springer och skriker. Jagar varandra. Ser att dottern lämnat kniven i säkert förvar på bron. Det är ordning och reda på henne och jag känner mig obeskrivligt törstig av tre bitar morotskaka.

Hoppas att ni har en god söndag ni också!

En typ av rekreation och meditation kanske

Hej! Det var rätt beslut att inte träffa någon annan än mig själv i helgen. Helt rätt och enormt välbehövligt att gömma mig i mitt rede. Visst känner jag många gånger att jag måste få vara själv. Likväl som jag verkligen är en social människa. Men övervägande tror jag ändå att jag är en typ av enstöring. Fast enstöring är inte riktigt rätt ord heller.

Vissa dagar känner jag för att bara skymta förbi lite. Bara vara hälften framme. Med åren har jag blivit bättre på att lyssna på mig själv. Jag gör det jag känner är bra för mig och det övriga struntar jag i om det inte är en nödvändighet.

Jag väljer åt vilket håll jag vill titta i den största möjliga mån. Oj vad den här helgen var välbehövlig och den skulle ha varit två dagar längre. Jag hinner både ha tid för mig själv och vara med barnen. Även de behöver tid för sig själv. Barnen går ju skola fem dagar i veckan och har flera läxor att göra kvällstid. Man kan ju faktiskt säga att de också har ett heltidsarbete. Barn behöver få vila och bara vara. En typ av rekreationshelg kan man kanske kalla det vi har. Vi har det bra. Vi gör vad vi vill. Ingen stress.

Hoppas att ni har haft en bra dag och fått fylla på med lite ny energi.  Tackohejfrånmig! ♥

Musiken en lördag som denna!

Hejsan! Nu är det lördag även här. Vi ska äta lunch och sedan bär det iväg för att köpa godis. Det blir filmtajm idag med varsin godisskål i knäet. Fast jag tror jag har jordnötter i mitt knä. Känns som att dagen kommer att få hög trivselpoäng. Lyssnar på denna låt om och om igen. Är den inte ett mästerverk så säg? Både jag och dottern tycker om den.

Trevlig lördag kära ni!

Jordnötspåsen och mig själv

Det är äntligen fredag och jag har världens största påse med jordnötter. Jag gick med hundarna om eftermiddagen på vår halkiga väg. Plusgraderna som jag inte vill ha i mars har gjort vägen både isig och blöt. Blåsten har rivit av och kastat kvistar över hela vägen. På kvällen snubblar jag på kvistarna som inte syns i mörkret.

Fadern i huset är borta 11 timmar om dagen både lördag och söndag. Det är jag och barnen hemma. Jag hade planer på att träffa en kompis. Helt plötsligt kände jag där jag gick vandrande med hundarna att nej, jag ska inte alls träffa någon. Jag ska vara med mig själv, träffa mig själv och barnen. Inte någon kompis. Två dagar med världens största jordnötspåse, fina barn och massor av tidningar. Japp så får det bli.

Nu blir det spännande film med barnen. Och världens största påse med jordnötter förstås. Lite choklad...

Önskar er en riktigt trevlig helg!

Med de stora stövlar

Med de stora stövlarna på för att ta mig runt. Runt och över till de alla. De tog jag på mig. Stoppade ner mina fötter. Tänkte att det blir nog bra de ramlar inte av och jag kan vada djupt. Ja det blir nog bra. Ryggsäck att packa det säkert måste jag ha.

Vid den första fann jag gott i den oändlighet. Ögonfröjd som solglimtar och bomullsfilt. Det varma som ger värme åter. 

Vid den andra vandrade jag upp och än mer upp stod högt att jag lättade. Fritt att andas och jag såg långt över alla vidder. Jag såg. Det var hoppet.

Vid den tredje skrattade jag hjärtat flygande och lungorna fulla av nytt. Ett under av det pirriga glada. Det var glädje. Det varma och hoppet fick sällskap av glädje.

Vid den fjärde slingrade sig fruktan. Mörkret med tjutande viskningar att tolka. Runt i en rasande fart för att finna fäste. Men i min ryggsäck jag hade kvar det varma, hoppet och glädjen. Mörkret med tjutande viskningar fann inget fäste. Jag tänkte det kan vara en klokhet att behålla lite i tanken för att minnas.

Vid den femte och sista gick ärligheten vid min sida. Vi vandrade till visheten där vi stannade. Jag berättade genom ärligheten att fruktan skrämmer. Att fruktan hindrar. Visheten höll min hand, log och sa - Om du aldrig känt fruktan skulle det varma, hoppet och glädjen inte vara densamma.

The truth

Godmorgon, det är torsdag! En del är lyckligt lottade att vara vackra även nyvakna. Ni vet, även fast håret är morgonruffsigt och de är rödflammiga i ansiktet är de fina. Jag tillhör ej den skaran. Här är jag. Jag har fixat håret och "tatt" på lite läppstift som ni ser. Bilden visar mig åkande i hissen till våningen jag jobbar på.

Ha en bra dag!

En magisk pall

Visst är det väl helt fantastiskt bra med en pall i tvättstugan. Speciellt en pall som min. Min pall har rund träsits och vita stålben. Köpt på IKEA för en billig peng för många år sedan. Den är magisk upptäckte jag. När jag satte mig på den sorterade jag plötsligt massor av papper i ett flygande fläng. Mina händer sorterade och kastade allt medan jordgubbar och glass på sommaren fyllde mina tankar.

Ja det är helt fantastisk säger jag. Helt plötsligt var en hög med papper sorterade. Hade en hög till av papper som efter alla dessa år nog också kunde gå samma öde till mötes. De där solsöta jordgubbarna smakade gott. Vilken fantastisk pall jag har.

Helt plötsligt var alla papper slut. Gamla betalda räkningar, tidningsurklipp och små lappar med siffror jag glömt vad de betydde. De hade tagit slut allt medan vi var vid vattnet en solig kväll. Tänk vilken bra pall jag har. Där satt jag med mina papper och samtidigt vid en å och kände att åhhh vad underbart. Tror att den där tvättstugan med pallen ska få ett besök imorgon också.

En förnöjsam onsdag önskas er!

Lite inredning och färg

Hejsan! En solig men blåsig dag som denna kikar jag på bilder med färg. En vitaminkick för mig kan man säga. Min inredningssmak är väldigt blandad. Det mitt hjärta klappar extra för är 50-60 talet. Men även fast det är så finns det väldigt mycket annat jag skulle kunna tänka mig också. Jag vill ha en blandning som jag tycker om.


Vita golv vill jag inte ha. De är för opraktiska och känns inte naturligt. Jag vill ha mörkare golv men ljust i övrigt. Men då fick jag syn på detta golv. Gröna och turkosa nyanser som är mina favoritfärger. Skulle kunna tänka mig det i ett litet rum med mindre slitage. Kanske i mitt framtida "skrivar-rum". Vem vet.



Bild från Allt i hemmet.

 Se denna stentrappa! Enkel, ren och ändå varm. Där skulle jag sitta och bara njuta av den förhoppningsvis fina utsikten över skog och äng. Hoppsan, det blir ju precis här där jag bor då. Men jag skulle nog önska en passande lampa/lykta på väggen brevid dörren. Inga vattenkannor skulle stå där men däremot lite fler blommor och en passande lykta.



Bild från Allt i hemmet.


Soffor. Soffor. Soffor. Världen är full av underbara soffor som bara väntar på mig. Jag verkligen önskar mig en i 50-tals stil som den här soffan, med vackert teakbord till. Men det här svarta går ypperligt bra det också. De oranga nyanserna som syns här klättar uppåt på min "tyckaomlista".



Bild från MIO

Då kommer vi till de turkosa/blå underbara nyanserna. Underbart i mitt tycke även fast jag inte önskar en hel vägg i den mörka färgen. Ser att de övriga väggarna är vita. I verkligheten kanske den mörka väggen upplevs som precis lagom. Jag skulle vilja se hur det hade sett ut med ett fiskbensmönstrat parkettgolv istället för det vita.


Bild från MIO

Nu ska jag kika vidare på framtida "drömma-projekt", städa lite och sedan kommer Eva-Maria för en stunds surrande. Ikväll ska jag visa sambon allt fint jag sett. Han får stå ut med mitt surrande. Tur han är van. Fast ibland ser det ut som att han håller på att somna. Vilken tur för honom då att jag fått surra av mig det värsta med Eva-Maria idag.

♥ Hoppas att ni också har en bra dag! ♥

Beautiful and awesome på en måndag

Hejsan Hoppsan! Jag har haft en ledig dag och himlarns härligt måste jag säga. Jag tog äntligen itu med att fixa till två stycken skåp i köket. Jag känner mig både glad och lättad för de båda skåpen har ställt till bråk under mycket lång tid. Tänk att något så litet verkligen kan göra enormt mycket för trivseln. Väldigt trevligt blev det när även solen sken in på tulpanerna jag fick av sambon i fredags.

Nu till detta med alla mina inredningstidningar som jag skrivit om tidigare. Den historien verkar aldrig ta slut. Jag är osäker på vad och hur jag ska göra med dem. Har otroligt svårt att klippa i dem eller kasta/ge bort dem. Fick flera olika förslag av läsare och jag bestämde mig för att sätta igång att klippa och spara. Jag försökte verkligen ska ni veta. Men det var omöjligt att sätta saxen i de fina blanka färggranna bladen. Häromdagen sa en kompis till mig - "Nej, kasta inte! Spara dom absolut!".

Och jag är bara än mer förvirrad. Nej nu rackarns blir de kvar säger jag. Jag har precis bestämt att de blir kvar. Historien finner sitt slut här och nu. Kanske.

Igår fick jag ett sms av en vän där det stod - "Hej! När kan vi ses? Saknar dig".  Ja och imorgon ska vi ses. Det blir en tokig dag. Som en del av er kanske minns skriver jag ibland vad vår sjuårige son klurar på. Här kommer en till - "Mamma, you are so beautiful and so awesome!". Ja vad säger man. Jag kommer att sova gott inatt.

♥ Godnatt till er också, sov gott! ♥

Ohälsosamt glömsk?

Jag tog fram hundmaten ur skafferiet. Mätte upp det de brukar få. Tog matskålarna i varsin hand. Stod still. Tittade ner på golvet. Precis som jag brukar göra. Men...det var bara det att hundarna inte var där...de var ute på morgonpromenaden med husse, vilket jag självklart visste egentligen. Det hade jag glömt. Är jag ohälsosamt glömsk tro?

Men hur kan jag få för mig att ta fram hundmat till hundar som inte ens är inne. För när de är inne märks det verkligen. Går inte missa. Hur ska resten av denna dag gå?

Trevlig måndag!

Sopar av smutsen från sina knän

Det känns som att falla platt ner i backen när saker man lite försiktigt tänkt på. Lite försiktigt haft i tanken visar sig aldrig kunna bli just mer än en tanke som inte ska tänkas vidare på. Det är då trädet med djupt rotade rötter, stark frisk stam och stolt trädkrona behövs.

Då reser man sig upp, sopar av smutsen från sina knän och håller hårt runt stammen tills det slutar storma. Högt där ovanför trädkronan skymtar en blå himmel mellan de vackraste löven. Ibland är det inte roligt att ha en tanke som inte ska tänkas vidare på.

♥

Som en bänk mellan vår och sommar

Regndroppar. Droppar av regn. Det är fint. Fint när de blanka och klara hänger redo att släppa taget. Regn på plankor och bräder. Hellre droppar än småspik rakt i backen. Men även det kan kännas ganska bra en sommardag. Bara ibland.

Det finns de som känner att de tappar för många droppar och ingen fångar upp dem. Men droppar av tårar är nog inte samma sak. Det finns dem som inga droppar alls har.

En enkel bänk av cementsten. Några plankor. En gratisfilt från en katalog för många år sedan. Där mitt emellan vår och tidig försommar. Vår i solen med gummistövlar på. Där sitter jag med skogen runt. Gamla höga tallar och granar. Några aspar som flyttat in. Höga raka med rasslande löv. Solvärmda flugor spatserande på bänken av cementsten.

Nu syns den inte under snön men jag vet ju att den finns där. Den tiden kommer. Nu är nu och det är en fredag. Jag ska jobba många timmar i helgen men jag tänker att det går bra. Det är strax gjort. Nu är nu. Varför ska jag gräva i djup snö när det sker av sig själv när tiden är mogen. Jag vet ju att den finns där. Likväl som jag vet var annat finns också.

Önskar er alla en riktigt fin och fröjdefull helg!

Istappar och väldans långt till Norge

Hej. Vi är hemma nu. Vi packade in allt i bilen och vände nosen hemåt. Dottern kramade om morfar och Gulliga Gullan. Stora tårar i sina blå ögon. Sonen höll helikoptern han fått. Osäker på om han verkligen skulle ta den från morfar. Vi har haft det bra och jag har inte dammsugit en enda gång.

Såg att plusgrader varit på besök även i en liten fjällby. Från garagetaket hade det åkt ner lite över kanten och små istappar hängde. De glänste vackert och såg nästan goda ut. Lagom storlek att äta på. Som när man var liten och inte fick men gjorde ändå.

Det här är en liten del av vad ögat får skåda när man står på vägen. På vägen där nedanför huset. Ja jag växte ju upp i en liten fjällby som nog ändå var ganska stor på den tid det begav sig med gruva uppe på fjället. Då arbetade min mamma i köket och serverade smutsiga gruvarbetare lunch. Jag tyckte de såg farliga ut minns jag. Stora, smutsiga bullriga karlar som stod i kö. Och så min pappa där i kön. Fast han var inte smutsig alls. Han gjorde annat än gräva i gruvan.

Min farmors vita hus. Numera är det min systers son som bor där. Men han har dragit sin kos till Norge och jag sa till honom den kvällen när vi "skypade", han med sin dator där på någon slags ö i Norge och jag med morfars dator, att vad sorgligt det är, kommer han aldrig mera hem undrade jag. Ibland känns Norge som på andra sidan jordklotet. Så väldans långt bort.

Och även känns det gott att få skriva några rader efter att inte knappt skrivit alls på några dagar. Men nu är vi hemma och ordningen återställd.

Önskar er en bra fredag kära ni!