Två saker som känns gott

Jag tror på att så ofta som möjligt göra det som känns gott för en. Men det är ju inte alltid att själva vägen dit kanske är det bästa man vet. Som t.ex det här med att skura golven (vilket sker för sällan). Oftast tycker jag att det inte är vidare kul men himmel och pannkaka, resultatet, resultatet är ju strålande! Doften av såpa och känslan av rena golv är värt det mindre roliga "förarbetet" till den härliga känslan. På nåt vis känner man sig ju riktig husmoderlig också när man ser de uppställda stolarna och våtblanka golvet. Riktigt nöjd känner jag mig då. 

Idag var jag ensam i personalrummet på min rast. Det är precis det jag behöver och vill ha. Inget prat och en surrande tv. Bara jag. Det är så tyst att jag hör mina andetag. En timme känns ibland för kort. Skulle kunna sitta i fåtöljen längre och kura lika som Charlie gör i sin koja. 

Ha det bra ni som kikar in här! 

Det dyker upp hjärtan lite här och var. Det betyder nog nåt riktigt bra, väljer jag att tolka det som. Idag när dottern åt nudlar hade hon plötsligt ett hjärtan på gaffeln ♥

En lugn och skön söndag har vi. Kämpar mot en eventuell förkylning gör vi också. 

Trevlig söndag! 

Tycka om något oväntat

Vad är det som gör att man nästan helt plötsligt börjar tycka om något helt oväntat och otippat? Som den här lilla gamla tavlan jag köpte på secondhand idag. Båtar av olika slag som motiv med några människor i den minsta. Inte alls något jag gillat. Visst har jag tyckt att det finns fina men inget alls jag skulle köpt med hem. Tills idag. Då kändes den helt rätt. 

Kan tänkas att det är en vidareutveckling av min smått fascination av fiskfat, porslin eller glas. Något jag inte ägt en enda av men länge hållit utkik efter. Idag fann jag en stor flundra, kanske, ja någon typ av plattfisk. Jag förstår inte riktigt det här men oj vad sallad kommer att göra sig vackert på det stora fatet. Men egentligen blev det faktiskt två fiskfat idag..En som är mycket mindre också, i ljusblått glas. 

Och naturligtvis dök stolarna upp idag, såna jag letat men inte funnit. Där på secondhand stod fyra stycken. Fast nu har vi ju de nya vita.. 

Trevlig helg! 

Om en annan dag och kvällen nu

En dag då solen sken på lerkrukor med krasse. De som jag hann rädda från glupska små möss. Jag visste då jag satte fröna att de inte kommer att hinna blomma, men jag gjorde det ändå. För att det känns så bra att se det växa från ett litet frö. Sommaren var inte särskilt växtvänlig, jag visste hur det skulle gå. De här fina soliga dagarna vill jag ha många fler av men då blir det nog som höstdagar. 

Nu är det ruggigt regn och ikväll när jag passerade stolen i köket stannande jag till. Det såg mörkt ut, höstligt med fönsterlamporna tända. Idag har jag både jobbat och varit en stund på 50-års kalas. Jag har en ledig helg nu och det känns bättre än bra. 

Nu tänker jag sätta mig i sängen med ryggen mot väggen. Slappna av och bara känna hur gott det känns. Huset är nästan helt tyst. Bara Charlie-kanin brukar knapra i sitt bur. Han är en liten och modig kanin som nu börjat hoppa ut och in i sin bur. Så väldigt väldigt fin. Utforskar och är nyfiken. Nej, nu säger jag God natt!

Fint vemod och innan jag också blev annan

Idag har det nästan varit känslan av en semesterdag. Fint väder, sol, ledig och avslappnad. Så väldigt välbehövligt efter helgarbetet. Jag har suttit på altanen i solen och sett humlor av olika storlek arbeta frenetiskt bland blommorna. Vi har verkligen inte blivit bortskämda med varma soliga dagar den här sommaren. De här fina dagarna som vi haft nu har varit fler än på hela sommaren som varit.

En hel kvist av chokladblomman gick av. Jag tog in den och ställde på köksbordet. En del andra sommarblommor har börjat se höstiga ut med sin minskade blomning och gula blad. Andra blommor har fått en nystart med värmen som varit nu. Lite fint vemod på något vis känns det när jag tänker på hur snabbt sommaren gick, hur snabbt hösten kommer. Träden på andra sidan ängen är inte lika skarpt gröna längre och en del har börjat få gula löv. Häromkvällen skällde räven vid skogsbrynet och de riktigt stora spindlarna har kommit fram. De som vi bara sett på hösten varje år. 

Skolan har börjat idag. Det känns både och. Kanske behöver vi få tillbaka rutiner och att vi tillbringar tid på skilda håll. Får lite andra intryck och tankar. Sen träffas vi på eftermiddagen, äter middag och pratar. Men jag måste säga att jag inte minns sist jag fick nog av att vara ledig, då jag fick den där känslan att jo, nu är det dags att börja jobba. Jag kommer aldrig dit, för jag får inte nog av att vara ledig. Kanske till sist om det gick tillräckligt lång tid än fyra veckors semester eller två lediga helger innan arbetshelg igen. Jag har alltid något att fylla mina lediga dagar med. Om jag vill. 

Ändå känns det inte alltför illa med höst. Jag var en höstmänniska tiden innan jag också blev annan. 

Charlie

Här är han, vår lille guldklimp.

Charlie 8 veckor ung.

En jordgubbe och en kanin

Många fina soliga dagar har vi haft. Första jordgubben på plantorna från förra året har mognat. Tänk vad ljuvligt att sätta tänderna i en solvarm jordgubbe. Morötterna har växt skapligt under de här fina dagarna och fortsätter det så här finns det nog lite att skörda in i oktober precis som förra året. Då drog jag upp morötter ur snön. Jag vattnade potatisen i pallkragen nyss. Det är första gången den här sommaren jag behöver vattna den. Kändes härligt att stå där med vattenslangen och se solen skina genom vattendiset. 

Jag har inte gjort mycket idag förutom att vi kört 20 mil tur och retur för att hämta vår lilla kaninunge. Nu är den äntligen här och nu hoppas vi på att allt kommer att gå bra. Även majsen i sin stora kruka är på gång att blomma som ni ser. Kanske om värmen stannar hinner den växa upp ur bladen. Mogna kommer den inte att hinna göra. Hönorna är instängda för natten och dagens äggskörd inplockad. Tänk. En kanin, en mogen jordgubbe, sol och en hög med färska ägg. Det är grejer det. 

Min lediga dag är strax slut. Imorgon börjar arbetshelgen. 

Trevlig helg till er! 

Lite från sovrummet

Ovanför skrivbordet i sovrummet har jag ett litet skåp i teak. Det är egentligen ett vitrinskåp som suttit i en stor bokhylla mellan sektionerna. Har haft lite "problem" med att hitta saker som känns rätt att ha i och ovanpå. Ovanpå har det börjat lösa sig som ni ser och nu är jag nöjd där om än jag vet att det kommer att bytas ut till sist. Jag tycker om att flytta runt små saker. Ett billigt sätt att förnya. 

Lådorna har jag köpt på Hemtex, fotogenlampan är ett seconhand-fynd som jag köpte för väldigt många år sedan och idag köpte jag en murgröna som jag satte ner i ett annat fynd från secondhand. Blomman badade jag i såpavatten direkt jag kom hem. Jag slår vad om att den hade ohyra. Tordes inte chansa. Alla blommor jag köper verkar ha bladlöss och eller vita flygare.

Har haft en sån bra dag. Skulle vilja vara hemma men nu far jag strax på jobbet. 

Ha det bra alla och tack för att ni läser! 

Lite ytlighet med allvar

Ibland är det verkligen så lätt att bara se det som man tycker är missprydande, felplacerat och helt fel. Eller helt enkelt lite bara som att det skaver. Som att listerna inte är uppsatta, kaklet i köket bedrövligt, svarta stolar och en trappa i furu. De flesta dagar bryr jag mig inte allt för mycket och kanske till och med glömmer bort det. Jag vet att golvlisterna sitter på plats innan jul, kakel väntar i garaget fast vi kan inte kakla, nya vita pinnstolar väntar i sin låda i tvättstugan och trappan i furu är som den är. 

Det ordnar sig. Tar det lite pö om pö. Som alltid. Är tacksam över att det inte är allvarliga saker som vi måste oroa oss över, tänka på och ordna om. Barnen är friska, vi med och andra vi har runt omkring oss. Vi är lyckligt lottade. 

Lite enkel fönsterlycka

Ibland är det lite mera fint. Så där att man stannar till, backar lite och kikar igen. Som när solen skiner in genom fönstret i sovrummet. Det tycker jag om. Då backar jag tillbaka och kikar ännu en gång. Står där och tycker träpinnen är den finaste pinnen jag sett, den gröna växten som slingrat upp mot taket efter kabeln den grönaste och ljuset, åhh det ljuset som badar över sängen. Oftast suckar jag förnöjt och känner mig storligen nöjd. Ska putsa fönstret imorgon och då blir det makalöst.  

En kanin flyttar in. Ja det gör faktiskt det.

Vi ska skaffa en kanin och vi känner oss glada över det. Efter alla år då jag sagt nej så blir det nu. Det finns de förstås som tycker att vi inte alls behöver en kanin, att det "blir ju så jobbigt med ännu mer", ja ni förstår. Visst, det blir ju ytterligare någon som ska ses över och pysslas med. Men det är ju inget stort arbete som ytterligare en hund eller häst t.ex. Fast nu räcker det, en kanin sen inget mer. "Många bäckar små"..som ni vet. 

Jag brukar känna att varför ska jag göra avkall på mycket och på det som också tillför "bara" för att jag ska ha ork kvar till arbetet. Hur mycket ska arbetet styra över mitt liv egentligen? över min fritid och mina intressen? Om hela mitt liv endast ska handla om hur jag ska planera det så att jag ska orka jobba och inget mer, ja då har det gått för långt. Jag tycker om att ha ordning och reda, organisera i livet med allt vad det innehåller för att det ska flyta på bra. Prioritera och avstå från det som tröttar ut är helt nödvändigt. Jag gör det tillräckligt mycket känner jag. 

Kravlös plats

Solen skiner mellan molnen ikväll. Men den skiner i alla fall. Det har varit så lite av det den här sommaren och det känns. Funderar på hur jag ska hålla mig frisk när hösten kommer, när alla kommit tillbaka från semestrarna och skolan börjat. Det brukar bli en lång höst med otaliga förkylningar när jag fått för lite sol på mig. Sommaren har faktiskt varit rätt innehållsrik ändå, när jag tänker efter. Sånt där som kommer kännas gott att tänka på när snön kommer. Ni vet - "det som göms i snö tinar fram i tö". Fast här kommer det inte att göra det, för vi har rensat och röjt bort det. 

Om bloggen har jag tagit beslutet att det inte kommer att vara lika viktigt för mig att ha bilder att visa. Det är skriva jag vill. Kort eller långt. Det jag vill just då. Vill jag visa en bild då gör jag det men jag tänker inte känna mera att jag måste ha något lämpligt att kunna visa. Jag har också släppt måste-tankarna om hur ofta jag ska uppdatera. Jag ser sällan på statistiken men har upptäckt (om den stämmer någotsånär) att det ändå är fler än jag trodde som dagligen kikar in här trots att jag inget skrivit. Bloggen kommer att vara min lilla plats för mig och de som hittar hit och vill läsa är välkommen!  

Jag börjar så här. Vart det leder får vi se. Kravlöst och roligt. Det är vad jag vill känna. 

Vi "ses" hörrni!