Lite rött på mina drömmars skänk

Jag tycker om rött och min skänk i teak är underbar att ställa saker på, flytta runt och ändra. Den är perfekt och gör mig glad varje gång jag ser den. Snön har fortsatt att falla och jag får som alltid "juliga" känslor för tidigt. Ett rött litet hjärta hängde jag på nyckeln. Ett hjärta jag fick av en vän igår. Jag flyttade ljuslyktor stora som små och prickig kudde. Jag tittar på väggarna och längtar efter annan färg. Vit. 

Jag åt lite choklad och putsade glödlampor. Har funnit trälådan och äntligen ligger några lampor i träullen jag lovat dem. Makalöst snyggt. Och lika snyggt som jag visste att det skulle bli. Ett värdigt avslut för lampan som försvinner och en värdig fortsättning som lycko-objekt. 

Jag och dottern har varit på second hand idag. Jag höll i den stora gröna skålen ni ser där bakom de galet snygga lamporna och dottern sa - Den kan du ha ett ljus i. Hon hade givetvis rätt och jag köpte den. Dottern hällde grovsalt i den för att den inte ska spricka av värmen och sedan dit med ett ljus. Jag kan inte se mig mätt på putsade glödlampor och gröna skålen. 

Ann-Louise

Vinterägg

Jag höll ett varmt ägg i min hand idag. Bara ett. Ett endaste litet ägg låg i redet. Jag tog av vanten och plockade försiktigt upp ägget. Jag tänkte att nu är det alltså på riktigt, det att vintern kommit. Nu vill inte hönsen lägga många ägg längre. De små hönsen har bestämt att vila nu när den mörkare årstiden kommit. De satt uppradade på sittpinnarna och plirade lurigt mot mig. Jag sa - Vad ni ser luriga ut, är det något på gång som jag inte vet av? Inget svar. Några hade somnat och några läste tidningen. Jag gick ut från hönshuset och snön föll med lätta flingor. Jag fick snö i mina skor. Kall snö i mina skor och ett varmt vinterägg i min ficka. Vinterägg. Vinterägg. Blir bara vackrare och vackrare. 

 Jag har haft en strösseldag idag. Men det skriver jag om imorgon. 

Kram Ann-Louise

Mina prickiga glädjor

En överraskning väntade mig när jag kom hem. Ett stort paket från min faster Ulla-Britt. Jag nästan tjöt av lycka när jag såg vad det var däri. Nåja...jag pep, skrattade och klappade händerna. Låter nästan inte friskt va?

Hon har sytt en prickig rund kudde till mig! Och vet ni något ännu bättre. Det prickiga tyget har varit min farmors. Min faster skrev att farmor tyckte om prickiga tyger. Och det gör ju jag också. Allt prickigt i stort sett. Hon skickade även med stickade strumpor till mig och dottern, som farmor stickat en gång i tiden. De är helt oanvända och i knallorange dessutom. Mera av farmor här hemma. Vet att hon ler åt mig när jag säger det. 

Här ser ni min fina kudde. Och det som barnen ägnat större delen åt idag - brottning på sängen. 

De har lov denna vecka. Första dagen på lovet och de lever rövare.   Busar, skrattar och blir lite sura emellanåt. Härligt med lov. De behöver få vila upp sig. 

Även fast de varit ute idag verkar energin inte ta slut för dem. Jag är ledig de kommande två dagarna och jag känner mig som en duracellkanin just nu. Dock gjorde jag inte det tidigare idag. Men efter en liten lur på sängen var jag igång igen. 




Måste visa min lampskärm jag köpt från ikea. Den ska vara i vardagsrummet när jag målat klart. Försökte välja en enfärgad och kanske vit men nej, det gick inte. Det blev en prickig. 

Ann-Louise

Jag tycker om hjärtan, prickar och rött.  

Jag håller mitt hjärta och mina fötter varma. Det tror jag är viktigt. 

Kram Ann-Louise

Glödlamporna och jag

Jag gör nåt som jag inte hört någon annan göra. Jag samlar nämligen på glödlamporna som inte längre tillverkas. De är vackra tycker jag! Jag har visat bilderna tidigare men jag har fler läsare nu än då och som inte sett dem och jag vet att ni andra glömt bort att jag visat dem. De blir nya för er också. 

Här är en av mina återbrukade glödlampor. Putsad, pyntad och klar. Tunn silvrig tråd och turkosa pärlor. Jag har denna pyntade lampa kvar och har utökat min samling med fler glödlampor. Som jag skrivit förr ska de putsas och läggas i en fin trälåda med träull däri. 

Hemnes-skåpet som jag beställde igår har förhoppningsvis påbörjat resan till oss. Kan ni tänka er hur snyggt det kommer att bli. Ett vackert skåp fullt med snygga glödlampor! och bara för att jag är lyckligt glad över skåpet som vi beställt visar jag det igen. Så att ni inte glömmer det ;)

Ann-Louise

Snö som yr och fikonmarmelad i tanken

Ute yr snön med väldig fart och det känns kallt. Inte särskilt varmt eller ombonat. Kylan tränger sig in i huset och jag tänder ett ljus. Ett litet ljus i det som känns som mörker. Tänk vad ett litet ljus värmer gott och mörkret flyr. Jag sitter på sängen och ser ut. Det yr, nästan att det väsnas. De har bråttom de där flingorna. Eller kanske är de bara väldigt glada. Jag tänker på fikonmarmeladen jag såg, att det nog är gott och att den ska jag köpa nästa gång jag handlar. Blir glad av bara tanken. 

Från köket ser vi ängen. Den som visar alla årstider och nu visar den att vintern inte bara knackat på dörren. Den har öppnat dörren med. Jag måste flytta på mina söta smultron som står där nere i högra hörnet. De fryser och vill ställas på en bättre plats och inte där det rasar ner från taket. Helgen kommer och jag försvinner in i jobb-dimman igen. Om inte förr tittar jag ut ur dimman vid måndagseftermiddagen. 

Och vet ni något annat som gör mig glad. Skåpet jag längtat efter en evighet är på väg nu, hem till oss. Mina gamla udda kaffekoppar,  alla gamla assietter, mammas parfymflaska, farmors lakan och det storblommiga 70-tals tyget kommer till sin rätta plats och de är alla lika glada som jag. Det är han med de finaste tummarna och vackraste ögonen som gör min skåplängtan till verklighet. 

Hemnes Ikea



Och jag önskar er den bästa av alla helger för det är ni värda!

Kram Ann-Louise

Award som skickas vidare

Jag har fått en Award. Faktiskt hela tre stycken inom loppet av några dagar. Ja visst är det helt makalöst roligt! Jag har fått tidigare också men aldrig talat om det för er. Men jag har glatt mig åt det ändå ska ni veta! Jag ska tacka för Awarden och skicka vidare till fem stycken. 

Jag säger tusen miljoners tack till de tre kvinnorna som förärat mig varsin Award! Tre fantastiska kvinnor som förgyller bloggvärlden. Alla på olika vis. De bjuder på allt från de vackraste foton, klokheter för själ och hjärta, ord med stor mening och humor. 

Tack till Emma - Livskrafter, Katarina - Fröken Kråknäs & Ann-Louise - Livets Guldkorn! 

Det är nu min tur att skicka Awarden vidare. Jag skickar den till följande fem än fast jag har fler jag önskat skicka den till. 

Karins värld - Jag missar nästintill aldrig ett inlägg hos henne. Hennes blogg får mig att må bra. Den är färggrann, naturlig och som livet självt. En god vän till mig med världens bästa humor och som jag kommer att träffa till våren. 

Fru Westman - Linda hade jag absolut valt till min Personal trainer om hon bott nära mig, om hon gått med på det förstås. Jag hade gärna både druckit kaffe med henne och blivit släpad runt i nåt spår eller plågad på gymmet. Hon skriver om allt från träning, kläder, inredning och det goda i livet. Och visar väldigt vackra foton förstås. Hon känns som en äkta virvelvind från Norrbotten. Det är alltid saker på gång hos henne varvat med fredagsmys. 

Erikas Funderingar - Ett mirakel när det gäller matlagning. Att bli bjuden på hennes mat är helt säkert en enorm smaksensation. Hon är lärare, pysslar och kan konsten att i ett och samma inlägg få in viktiga tankar om livet varvat med recept som får det att vattnas i munnen. Oavsett hur långa inlägg hon skriver tappar jag aldrig intresset. Erika är klok som ugglan, vacker och har ett hjärta som glittrar. 

Sofia Bakar - Åhh vilka kakor! Åhh vilka smilgropar! Man ler ju bara av att se henne. Hon är som en sockerbomb än fast hon  tränar och har tränat sig till en mage med rutor. Ett energipillar som jag tror skrattar större delen av dagen. Säkert skulle hon kunna lura i mig vilka kakor som helst och jag skulle tycka om dem. Underbara Sofia Bakar hade passat bättre. 

Fröken Pyssel - Ett pysselproffs! Vilka otroliga idéer och påhittighet. Att kika in hos henne gör en glad i hjärtat av allt det fina hon trollar fram, av alla fina färger och hennes hem som man ibland får se en skymt av. Om jag ens hade hälften av hennes pyssel-begåvning hade jag varit glad. 


Ni får själva välja hur ni önskar göra med Awarden. Antingen ge den vidare eller behålla den och glädjas åt den hoppas jag. Till alla er andra som jag brukar läsa och kommentera hos säger jag - Ni är alla värda en Award för ni är toppen! 

Ann-Louise
 

Då det bara känns så här

Det är gott när livet bara plötsligt känns som den godaste kladdkakan med underbara hallon och grädde.

Och det spritter i kroppen som när jag fann min skänk i teak på second hand om sommaren. Och jag skickade precis den här bilden till sambon och sa att jag bara måste ha den, att det känns som att jag ska svimma av lycka. Den måste bli min. 

Då helt plötsligt känns det som när jag såg första tussilagon efter vår väg. 

Eller som när vi kunde plocka lingon varma av solen fulla handen. Som en skatt precis bara bakom huset. 

Och när det känns som att jag vill proppa munnen full av choklad och samtidigt hoppa i sängen det högsta jag kan. Hälla popcorn fulla sängen och fortsätta hoppa. 

Ja nog är det allt lite konstigt att helt plötsligt bara känns det så här. Och jag har inte en aning om varför. 

Min mamma och äpplena från Gävle

Jag tänkte på vår mamma som dog när jag var tolv år gammal. Hur skulle hon sett ut om hon fått leva. Jag tänkte på honom vi kallade Stor-Johan. Jag var liten och han kom hela vägen från Gävle upp till oss med doftande äppellådor. Han var den störste jag sett då medan jag ännu själv var som två äpplen höga. Stor-Johan med de grövsta handleder i mannaminne. Tycks jag minnas. 

Sedan sista gången jag träffade honom. Då hade äppellådorna för länge sedan slutat åka bil hela vägen från Gävle till fjällen. Då var jag 17 eller 18 år och jag var där hos honom istället. Hos Helge som var hans rätta namn. Den sista gången en lite mindre farbror märkt av ålder och misskött diabetes. Men med de grövsta handleder jag minns. Han pratade om mamma Britt och om hur hon alltid brukade steka de godaste köttfärsbiffar när vi var där. Han pratade om hur jag brukade pyssla med blommorna. 

Kanske tänker jag på mamma för att jag själv börjar vara i den ålder när sjukdomen satte klorna i henne. Svårt att veta helt säkert när de där klorna grävde sig in i henne. Kanske började jag tänka på Stor-Johan för att jag behöver varma sommarminnen av doftande äpplen från Gävle. Nu när regnet faller och snön smälter. Börjar jag vara gammal tro som tänker på mamma och äpplen från Gävle. 

Ett kort som dottern tagit. Hon tog en tugga av äpplet och fram kom ett hjärtan. Ett äpple och ett hjärta. Som livet bara.

Ann-Louise 

22 kg ren kärlek & höns

Tack för era kommentarer i förra inlägget! Ja visst är det så att man inte är mer än människa och att man ibland råkar göra saker som inte är meningen. Som att råka putta ner fina skepp t.ex. 

Jag hade styrt iväg hela sängen för att kunna få in en kontakt i uttaget och hade lastat massor med mjukisdjur på stolen. Jag blev irriterad för att det var så trångt och jag stötte in foten i ett hörn och höll på att slå huvudet i snedtaket. Typiskt mig med andra ord. Jag blev som sagt irriterad och styrde iväg stolen för hårt och hade glömt att skeppet faktiskt låg på stolen under alla mjukisdjur. Och det var jag som lagt den där för att jag städat i fönstret...

Ja visst är jag förlåten av sonen. Han blev aldrig arg på mig och han vet att det inte var meningen. Jag fick som vanligt en kram där han låg i sängen och log sömnigt. Han sa - "Åhh mamma vad det luktar gott i sängen. Godnatt, jag älskar dig!". Herregud så mycket kärlek det ryms i den där lilla kroppen på 22 kg.

Ni får se en liten filmsnutt på hönsen när de ska hitta sina platser på sittpinnarna om kvällen. Samma procedur varje kväll. De pickar på varandra, drar i fjädrarna, bråkar, skriker och puttar ner varandra. Men sen sitter de som små bollar och plirar med ögonen. Lite hönsskit-varning på väggen. Oboy om ni bara visste vad de klämmer ur sig ;)

Trevlig ny vecka!

Borde straffas

Jag städade sonens rum idag. Det doftade gott och jag tänkte på hur skönt det skulle bli för honom att krypa ner i en renbäddad säng i ett väldoftande rum. Ordning i hans rum men jag hittade inte tråden som jag skulle hänga upp helikoptern med. Han blev så glad och sken som en liten sol när vi bestämt var den skulle hänga. 

I nästa ögonblick grät han. Tårarna rann nedför de mjuka kinderna och droppade från den lilla nästippen. Varför? Jo, den klumpiga mamman rev ner ett litet skepp av porslin. Det gick i tusen bitar. Där satt han på golvet och försökte sätta ihop bitarna och det kändes som att mitt hjärta brast. Nu ligger skeppet i soppåsen. 

Jag är en klumpig klantig mamma. Borde straffas. 

Och inget kunde vara vackrare

Det känns som att plötsligt kom snön och jag hann inte vara med. Trodde den skulle smälta och försvinna men det kommer hela tiden mer. Världen blev olika nyanser av grå med blått. Och vitt som i snö. Stora tunga snöflingor faller vackert sakta ned. Precis som att de känner sig för om de ska stanna eller ej. Jag hör tupparna gala i hönshuset och tänker att vi har en lång tid framför oss av snö och kyla. 

Blöta stjärnor letar sig ner i nacken där jag går med blicken fäst på vägen för att undvika pölar av sörjigt vatten.  Hundarna bryr sig inte nämnvärt utan hoppar glatt i snön, kör ner nosen och plogar sig fram. Det är bra med hundar tänker jag. De är aldrig på dåligt humör. 

Men så hör jag korpen högt där ovanför mig. Både sorgesamt ensamt, lite kusligt men ändå väldigt vackert. Väldigt vackert en dag som denna när tunga snöflingor faller. Då står jag där på vägen och inget annat ljud stör. Inte ens ljud från stora vägen där på andra sidan skogen. De stora snöflingorna bestämmer sig för att de ska falla och inte stanna. Den enda som ser mig är korpen högt där ovanför.

Just nu. Just då. Och inget kunde vara vackrare. 

Trevlig helg önskar jag er! 

Liv, vaniljbullar och paletten

Jag tänker på liv och vaniljbullar. Och på den dagen jag satte avklippta nejlikor i den gamla gräddsnipan. Det blev ännu ett må-bra kort. Jag tänker på att jag är ledig de kommande tre dagarna och att jag ska fylla dem med finheter och godsaker. Även fast jag har mindre roliga saker som jag måste göra, som jag inte hinner annars,  ska jag fylla all annan tid med annat bättre. Ute smälter all snö som kom. Det är blött och mörkt. Jag behöver mer färg. De jag hade i min palett håller på att ta slut. Tror jag. Jag måste fylla på. Och ibland känns det som att jag inte hittar orden. 

Ann-Louise

Det är något med grönt

Och ibland behöver jag verkligen grönt. Träd och växter är grönt liv. Tyvärr har jag inga nya gröna kort.  Får se till att förnya mitt förråd. De här har jag visat förr. 

Just nu är en sådan stund jag behöver grönt. Jag känner mig trött och förkyld. Behöver vitt också. Turkos. Röd. Flera färger. Men ikväll grönt. 

Syre. Bubblor. Grönt. Mina trötthets-tankar. 

Grönt hjärta. Ännu ett av mina må-bra kort.

Duken virkad av en liten tant. Knallgrön. Vita ljus. 

Grönt och en sprakande energigivande orange blomma. Det bästa. 

God natt & Sov gott!

Godmorgon till er andra!

Om detta med att träffa bloggvänner

Jag drömde något jag aldrig drömt förut. Det låter nästan som början på en sång. Men verkligen var detta en konstig dröm. Jag ska berätta den lite kort för er. 

Jag skulle äntligen få träffa min bloggvän som bor långt från mig. Hon bor i Skåne och finns i verkligheten. Jag var spänd och lycklig. Jag hade resfeber och det kändes mycket pirrigt. Väl på plats fortsatte jag vara glad men... ja..Min vän hade inte alls tid med mig. Hon städade hysteriskt, sprang runt med dammsugaren hela tiden och var alldeles svettig! 

Jag flyttade mig till olika platser i deras stor hus. För hon skulle ju dammsuga precis hela tiden och precis där jag var. Hon var så svettig och hennes man satt bara i fåtöljen. Lite då och då log hon mot mig men prata med mig hade hon inte tid med. Hennes två söta barnbarn var också i huset. De log mot mig och var precis lika söta som jag sett på kort. 

Jag fick inte ens ställa mina väskor någonstans utan tvingades släpa med mig dem i huset. Det var jobbigt. Jag var både förvånad och fundersam. Jag hade aldrig trott att hon var så där. 

Jag stannar hemma. Blir ingen resa till Skåne. Tänk om det är en sanndröm. Ska jag verkligen resa ca 110 mil enkel resa med risk för att bli jagad runt av en svettig kvinna med dammsugare...

Vad säger ni. Skulle ni gjort det?

Vemodsfågeln

Kan tänkas att det är när jag håller lite vemod i mina händer som de vackraste tankarna skapas. Sköra men ändå de starkaste. Att hålla lite vemod i kupad hand behöver inte vara illa. Låt stanna kvar en stund i dina kupade händer. Känn vad som är. Öppna dina händer och låt det få vingar för att flyga. Lite vemod kan vara fint ibland. 

Fann en bild som min dotter tagit. En glasfågel. En skör vemodsfågel. Jag vet inte. De ser olika ut beroende på vem den tillhör. 

Ann-Louise

Det lilla extra

Ibland tänker jag på vilka stunder, ögonblick eller händelser som gjorde mig lite extra glad. Det där lilla extra ni vet, som också behövs. Om jag kan finna och känna den känslan igen har jag ju haft nytta av det flera gånger. Och inte "bara" när det hände. 

Om jag tänker på det som har hänt inom de närmsta sista månaderna och som jag även fotat så är det bl.a det här. Sovrummet blev klart och min lilla byrå i teak kom på plats. Jag blev överlycklig när jag fann den på second hand och jag blev lika glad över tapeten. Numera är det en annan lampa och lite annat där på men lycklig över den är jag fortfarande. 

När jag tänker på en sommardag som tvättats ren av ett mjukt regn och doftar ljuvligt. Då när jag gick i skogen med stövlarna på och de blev alldeles blanka och rena. Det vill jag också minnas. 

Alla fina fikastunder vill jag aldrig glömma. Visst försvinner de in i minnen och blandas ihop lite. De är ju många. Men att det är både roligt och gott kommer jag ihåg. 

Ja, tack mina vänner, nya och gamla bekanta för alla fina fikastunder vi haft och förhoppningsvis kommer att få. Tack till dig nya bekantskap som idag gjorde mig äran att dela en fikastund med mig. Än fast du är proffs inom mat och bak vågade jag bjuda dig ;)

 Mer gofika åt folket! 

Och energipillret stekte pannkaka

Vet ni vad. Jag har städat köket idag. Jag gnuggade skåpluckorna, avfrostade frysen, dammsugade bakom frysen, skurade bakom spisen, putsade fönstren, lät trasan arbeta på hyllor och lister och fint blev det. Vad jag är glad över att jag äntligen tog itu med det. 

Men det finaste jag sett idag är ändå dottern när hon stekte pannkaka med den evige följeslagaren bredvid sig. Aldrig att han lämnar henne. Ett litet energipiller med rosiga kinder, prickig tröja, grönt linne, blommiga byxor och hemstickade varmheter på fötterna stod vid spisen och trollade fram pannkakor till sin lillebror och mamma som satt vid bordet. Ja sannerligen en bra lördag. 

Ann-Louise

Glädjeyror är fint att få

Helt plötsligt kom något slags glädjefnatt över mig. Mer som att jag hade lust att hoppa, fäkta med armarna och springa runt tills jag nästan stupar. Ja, som att löpa amok under mer ordnade former. Vad som utlöste det hela har jag inte en aning om. Kanske för att det är fredag, för att min handled är bättre eller beror det mitt nya kuddfodral från "Zelected by Houze". Kan vara alltihopa. 

Mitt i denna glädjeyra såg jag för min inre syn mig själv rusa runt i huset och röja bland allt, slänga ner i säckar med ett leende och glatt köra till tippen. Jag tolkar det som att det nu är dags för ännu ett stort sortera-kasta-röj ryck. Det skänker ett lugn och frid i sinnet att få bort saker som skräpar och tar upp onödig plats. Jag kommer även att hinna andas i lugn och ro medan ljuset brinner i mitt lilla söta zinkhus från "Zelected by Houze". 

Det är en riktig energi-kick att hamna i glädjeyror. Mera såna vill jag ha. Bara att njuta så länge det varar. Jag drack coca cola. När sockerchocken lagt sig blir jag den gamla vanliga igen. 

Trevlig fredagskväll och tack för besöket! ♥

Mitt må-bra kort ändå

Min handled är lindad av sjuksköterskan och att skriva gör ont. Därför kära ni blir det endast några korta rader. Jag visar er ett annat av mina må-bra kort som jag tycker mycket om. Har visat det för något år sedan också. Tycker inte om att där uppe i höger och vänster hörn syns bordskanten. Det stör bilden. Jag tuggar på honungsmelon och bestämmer mig för att visa det ändå. Det är ändå mitt må-bra kort. 

Ann-Louise

Tack och lov för Rosenrummet

Ibland känns det inget kul alls kan jag tala om. Jag har jobbat kväll, är trött och har gjort mig ordentligt illa i min högra handled. Den som jag redan hade ont i. Men det var en fis i rymden jämfört med hur det känns nu. Jag kryper ner i min säng med prickigt påslakan. Släcker lampan och tänker att det är nog bättre imorgon. Ett rosenrum som mitt är nästan magiskt och läker det mesta. Bara man kommer ihåg att önska det.

På återseende imorgon. 

Ann-Louise

Dagen & lunchen

Tisdag med sin trötta morgon. Trötta varma barn som inget hellre ville än att stanna kvar i sängen. Det var idag jag skulle till en vän för att bli bjuden på lunch. En lite småregnig dag men det märkte jag knappt för jag hade roligare saker att tänka på. Vid lunchbordet satt även den här lille krabaten. En av deras tre pojkar. Han ville inte vara med på bild men log där bakom ändå.  

Tända ljus i ett varmt kök med doften av god mat som puttrar på spisen. Tänk att få sätta sig vid ett dukat bord och bli bjuden på hemlagad mat. Det kan man kalla lyx. 

Det är alltid gott att äta hos henne som står där vid spisen, där bortom osten. Ja verkligen hade jag tur som var ledig precis idag. 

Hon hade bakat en ljuvligt god kladdkaka och idag fick jag lov att dricka ur koppen med fåglar och en ekorre på. Jag brukar alltid få koppen med ugglor för hon vet att jag tycker bäst om den. Men det gick inte idag men kaffet smakade lika bra ändå.

Kvällen har varit bra den också. Jag bestämde mig för att ta en varm filt och lägga mig på sängen. Där låg jag en stund och läste medan ljuset i min turkosa lykta fladdrade. Men mest tänkte jag. På dagen, på färgen jag köpt, på den fantastiskt verkliga fina kommentaren från "Vitsippan" och på allt som rör sig kring livet. Nu ska jag äta Finn crisp vid köksbordet med min sambo. Lite så bara. 

Vad vi åt till lunch? Hemlagad köttsoppa förstås. 

Ann-Louise

Som tre stycken gröna lime

Då kom den lediga måndagen efter helgen. Jag klev inte upp som en vacker dag om morgonen. Trött och trög i skallen, precis som vanligt när jag jobbat helg. Mina tankar om en bra pigg dag där jag skulle göra det jag väntat på att kunna göra, grusades stort. Nej inte bara grusades. Mer som stora stenbumlingar som föll tungt. Och nästan inget blev som jag tänkt. Vaniljbullarna blev inget av för jag glömde köpa jäst. Tre stycken gröna lime köpte jag däremot. Som jag inte ens hade tänkt köpa. Men bara för att de såg så där härligt friska och gröna ut fick de följa med hem. Det kändes som att precis tre gröna lime var rätt att köpa en dag som idag. 

Men sedan kom jag ihåg något glatt, något gott. Jag är ledig ännu en dag och den blir bättre. Jag ska till en vän som gör mig glad i hjärtat, sitta i hennes fina kök och äta lunch tillsammans med henne. Det blir en solig tisdag och jag behöver inte köpa flera lime. 

Och vet ni vad, den lever ännu min lilla "Plättar i luften". Jag har lyckats hålla den vid liv. Ja det blir nog bra det här också. 

Ann-Louise

Mitt fel förstås

Ibland blir jag så trött på hundarna. Ibland extra mycket. Som den gången i sovrummet, jag kommer in och tänder lyset och de tillsammans hjälpts åt att riva upp hela sängen. Igen. De river av hela överkastet och krafsar i våra täcken och kuddar och bäddar som de vill ha det. 

Han kanske ser oskyldig ut, han som låtsas sova. Men jag kan lova er att det är han absolut inte. 

Ja han jobbar på bra. Här är han i full färd med att snart ha rivit lös hela överkastet. Det är väl mitt fel det här. Jag har väl curlat dom. Curling-matte. Finns det?

Jag är enormt trött på detta! Jamen stäng dem ute från sovrummet säger väl ni. Det är inte så lätt säger jag då. 

På återseende på måndag. Jag befinner mig i jobb-dimman. Vi ses när jag hittat ut därifrån. Ha en bra helg alla! 

Ann-Louise

Små granar & stora bullar

Det händer ibland att jag blir själv hemma på morgonen. Då dricker jag mitt te och bläddrar i tidningar. Jag äter mina Finn crisp och lyssnar på radio. Hundarna ligger mätta och belåtna på sängen. Jag som hade svårt att finna min plats i det att vara själv hemma när även den minste började förskoleklass. Jag var inte van att ha timmar och huset för mig själv. Nu är de dagarna mina stunder och jag njuter av dem. 

Det är viktigt att vila också när man är ledig och med huvudvärk gick det inget annat heller. Idag låg jag på sängen nästan två timmar med en varm filt och två varma hundar. Efter det var jag redo för en promenad, kasta gamla sommarblommor, städa hos hönorna, röja bort lite ris och småträd. Det är skönt att vara ute och jobba lite. Jag  tog med mig två små granar in. De står i glasburkar med vatten och jag har hängt små hjärtan av sten i den ene. 

Och visst har vi ätit bullar. Köpta men goda ändå. Men jag borde verkligen baka en rejäl laddning med bullar. Vaniljbullar. Det blir nästa vecka. 

Tack finaste ni som kommenterar. Ganska många av er har hängt med länge och skriver ändå ofta kommentarer. Ni fortsätter läsa och skriva kommentarer fast tiden går och det gör mig hjärteglad! Välkommen nya läsare, skriv gärna en kommentar ni också :)

Ann-Louise