Jag städade sonens rum idag. Det doftade gott och jag tänkte på hur skönt det skulle bli för honom att krypa ner i en renbäddad säng i ett väldoftande rum. Ordning i hans rum men jag hittade inte tråden som jag skulle hänga upp helikoptern med. Han blev så glad och sken som en liten sol när vi bestämt var den skulle hänga.
I nästa ögonblick grät han. Tårarna rann nedför de mjuka kinderna och droppade från den lilla nästippen. Varför? Jo, den klumpiga mamman rev ner ett litet skepp av porslin. Det gick i tusen bitar. Där satt han på golvet och försökte sätta ihop bitarna och det kändes som att mitt hjärta brast. Nu ligger skeppet i soppåsen.
Jag är en klumpig klantig mamma. Borde straffas.
19 kommentarer:
Ja så där kan jag känna mig oxå, klantig och dum och orättvis. Jag känner så stort ansvar som mamma att jag inte tillåter mig själv att göra misstag.
Det känns oförlåtligt.....men jag tror inte barnen skuldbelägger oss lika hårt.
Hoppas din son glömmer detta snart, om inte så kan det ju vara läge att börja drömma om och önska ett nytt skepp, bara ca 2 mån kvar till jul ;-)
Ha det gott
Ann-Louisekram
Nej du fina fina inget straff alls. Jo okej du kan baka chokladmuffins till honom imorgon finis kram Sofia
Du kan hitta ett nytt finare skepp...
Men kära vän, det var ju en olyckshändelse. Du gjorde det inte med flit. Och även om sonen sörjer sitt skepp så finns det inget som kan ersätta hans fina mamma. Kanske ni kan ge er ut tillsammans och hitta ett nytt skepp eller en annan fin, speciell sak?
Kram på dig du fina mamma
Är säker på att W förlåter sin fina mamma ganska omgående:) Alla klantar vi oss ibland och vissa väldigt ofta (=jag)
Vad vackert du skrev om snön i ditt förra inlägg! Nästan så att jag fick en längtan...jo för ett ögonblick fick jag det! Skulle gärna gå där med dig och hundarna en kväll i snön.
Men jag vill inte byta bort de femton plusgrader vi haft idag. Det är för tidigt nu. Men till jul hoppas jag att vi också har fått lite snö. men bara lite...;)
Kram! ♥♥♥
Åh vad jobbigt!
Men du kan ju tänka att den där fru Westman hon missade minsann sin sons Vasalopp på skolan förra vintern hon..... :)
Trist, men kanske viktigt ändå på nåt vis. Att barnen ser att vi också kan misslyckas ibland...
KRAM
Vet hur du känner det. Hjärtat vill brista. Men håller med fru Westman, det är bra att de små kära liven ser att vi blott och bart är människor som kan ha otur ibland. Min son var arg som ett bi på mig länge, länge när jag hade matat ihjäl hans salamander då han var borta...och jag har haft dåligt samvete sedan dess för att jag har mördat någon. Man får inte mata för mycket heller...då kan någon spricka.
En varm kram till en jätterar mamma
Karin
Naw, typiskt att nå´t sånt skulle hända mitt i allt det som var så bra. Kram
Visst känner man sig som en bov och bandit men det var ju ändå en olyckshändelse.
Och även om det låter hemskt så är det ju något man måste lära sig i livets hårda skola...
Ge honom en kram så kommer det nog att kännas bättre om ett tag
Liten plutt!
Det gör ont när det blir så, men mitt i allt så kan ju oxå mammor göra mindre bra saker...livet!
Det här ordnar ni säkert upp i på en alldeles superbra (måte, skulle jag skriva) på ett alldeles bra sätt!!
Klem Anna
Han kanske kan få ett nytt skepp...
En olycka händer så lätt, det kan inte du hjälpa...
Kram
Snälla söta Du! inte ska Du straffas, fast jag förstår din känsla. Det är sånt som händer, tyvärr!! det är inget man gör med mening. Ni får hitta på nåt annat istället, hitta på en saga om det som hänt och köpa nåt annat så småningom, som kanske kan få samma betydelse för lilla killen eller för er tillsammans.
En fin söndag till Er båda två!
kram Lisa
Åh du som ville väl!! hoppas sonen inte blev alltför ledsen utan att det gick över! men visst har det hänt olyckor o man förbannat sig själv i bland. Kram Jessica
Han känner att du ville vara snäll och hänga upp helikoptern, en olycka händer så lätt! Du är nog förlåten vid det här laget!! Hoppas din helg varit mysig! Kram Lotta
Nååå stackars lillgubben . Förstår om du känner dig som en sabotör.
Men barn brukar ju inte vara långsura , så jag hoppas han är glad i dag :)
Och du med :)
Kram ♥
Vad härligt för sonen att ha ett rent och städat rum och döm inte dig själv så hårt, olyckshändelser drabbar oss alla i bland:) Må så gott kram från vännen Maria
Jo, Lillskatan är fortfarande med på headen. Har funderat mycket över hur jag ska göra ang den. Jag har inte direkt hjärta att byta bild... det var ju Lillskatan och Mia som gav upphov till "Svarta tassar i vit soffa". Dom två är svarta tassar. :) Och visst finns Alma fortfarande i mina tankar nu och då. Hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta... för hon var så speciell.
Åh...har ni snö!!! Avundsjuk jag blir! Här är det.... regn, regn och regn.:(
Hoppas du och sonen mår bättre idag!
Kram
Jenny
Det som hände gör att din son ser på dig som en människa och inte som en övermänniska. Alla gör vi misstag, ångrar oss och önskar saker ogjorda. Skepp finns fler men du är unik och så älskad. Av din son och av fler. I mitt hjärta bor du. Kram!
Attans! Det där var ju inte riktigt bra. Hoppas att sonen hämtar sig från sin, trots allt snälla, mammas klantighet.
Kram!
Skicka en kommentar