Jag en superhjälte

Jag är en mögglig pralin ikväll. Eller en gammal gurka i kylen. Skulle även tänka mig att jag är en surost. Lång dag på jobbet. Efter lång dag för barnen med skola och fritids kom vi så hem. Lagade en riktigt dålig middag som aldrig höll på att bli klar. Hysteriskt uttråkade hundar. Då kom huvudvärken.

Läxor med barnen. Disk och smuts i skåpet. Diska, plocka bort samtidigt som jag lyssnar på dotterns engelska läxa. Ut med allt ur sopskåpet och skura med citronsåpan. Tänker att det är ofattbart vilka smutsgrisar det bor här. Snubblar nästan på en snokande hund som gärna skulle bosätta sig i sophinken och vräka i sig av allt. Får ett utbrott och skickar iväg honom. Hunden alltså. Den andra hunden vet när det är bäst att ligga lågt. Huvudvärken är kvar.

Ja just ja. Läxan. Matte nu då. Kompost hinken är full igen. Hur är det möjligt att den är full igen?! Klockan tickar. Hundarna beter sig som att de är utsvultna. Kvällsfika för barnen. Men först få de allt lov att röja bort massor med saker som ligger livsfarligt till i trappan. Sedan fikar de. Småpratar sött vid bordet. Lugnet infinner sig. Tandborstning, tvätta ansiktet och händerna.

Jag står där vid tvättfatet med min huvudvärk. Orkar egentligen inte småprata. Då säger han min lilla kloka 7-åring som alltid vill kramas; 

 - Mamma du är en superhjälte. Du är så duktig på allt. Du är en superhjälte jag tycker det.

Helt plötsligt kom solen fram och min huvudvärk försvann.

♥

De går hand i hand

Det känns. Känns mycket av allt det där. Det alldeles extra och mycket mer än vad som ryms på jorden och i hela universum. Det som kan svämma hela hjärtat över. Som bomull runt hjärtat som bomull runt själen och ändå så sårbart. Nästan öppet tänker jag. Det man utan tvekan skulle offra sitt liv för. Sina barn som kommer från det innersta i hela själen och äger all kärlek mer än vad som ryms på jorden och i hela universum. De jag ger hela min kärlek. De jag vill ge hela alltet. Som jag ändå måste försäkra mig om att de andas där sovande i sin säng. De är större nu och friska, mår gott och är glada. Men jag måste ändå försäkra mig om att de andas där sovande i sin säng. För tänk om de plötsligt ändå inte gör det. Tänk om. Vill inte tänka på det men försäkrar mig ändå om att de andas. Trots att de inga små barn är längre. Tänk att de man älskar mest i hela världen också kan få den största rädslan att gro. Det är nog så med livet. De går hand i hand. Kärleken och rädslan går hand i hand.

♥

Kan ni gissa dieten?

Hej! Jag börjar med att önska nya läsare välkommen till LyckligaPraliner!

Läsare känsliga för svordomar och dialektalt återgiven text kan stanna här och inte läsa vidare.



Svärmor i telefonen;

- Jo ja ha vorte fet. Böxen gå int fo igen. Men harregu sä farli en dann gräddn. Ja höll på å krevera. Jo fette ska man äta. Förbanne jag tro ja dö. Ja starta litte för hårrt. De vart ju som lavelmang. Ja hård diet. Tänkt att nu jävlar äre gocke. Nä nu drick ja bara varm vattn o mjölka på kvälla.

Någon som kan gissa vilken diet kära lilla svärmor provat på?

♥ Ha en bra ny vecka kära ni! ♥

Varför tar jag inte itu med det bara tänker jag

Jag verkligen önskar att jag kunde. Kan kan jag ju. Men att verkligen ta itu med det är svårt. För mig tydligen. Många gör det så bra fast de egentligen inte vill. Inte orkar. De gör det ändå. Kliver upp och tar itu med det bara. Jag tycker om den här utsikten för mycket. Utsikten här från min soffa. Som jag ändå inte sitter särskilt mycket i.

Jag pratar om träning. Motion. Röra på sig. Promenera. Komma i form. Har inga kg som måste bort men jag borde stärka min kropp. Få upp flåset. Det är uppenbart.

Vad ni är duktiga! Ni som tar itu med det och gör det trots att det känns jobbigt. Trots att ni allra helst skulle vilja sitta i er soffa och titta på utsikten. Men ni kliver upp och tar itu med det. Jag rör mig mycket under dagarna men inte som motionsform.

Nej. Det är för bedrövligt alltså. Hur ska jag kunna komma igång. Jag startar ju inte ens. Varför tar jag inte itu med det bara tänker jag.

Och tiden går

♥ Önskar er en fortsatt fin helg ♥

Är väl inget fel med fina kommentarer!

Hejsan! Först vill jag bara tala om att jag uppskattar era kommentarer enormt mycket och läser alla! ♥  Det går fortfarande bra att anmäla sig till utlottningen av PralinHjärtat, för den som vill och inte tidigare gjort det. Läs på tidigare inlägg för några dagar sedan.

Jag håller inte med om det som en del säger att det bara är inbördes beundran och ryggkliande eller att det är en låtsas värld av vänner. Det finns de som man vet troligen skulle bli fina vänner i det verkliga livet. Och vad är det för fel i att ge fina kommentarer, uppmuntran och tala om att någon gör det bra?! I det verkligen livet som det kallas är det ju inte en vanlig företeelse. Jag menar, hur många gånger får du höra att du gör det bra, att du är toppen och någon tycker om dig? De gånger det händer spar man de orden och den känslan att kunna plocka fram när det inte alls känns så himla toppen. Tänk på det. Ett litet snällt ord och uppmuntran gör mycket. Det lilla gör stort. En liten nick till svar om samförstånd kan vara det som räddar den dagen. För någon. En hjälpande hand fast det egentligen inte behövdes men bara för att, bara för att det känns bra.

Blåbärssmoothie på en fredag. Toppengod skulle den varit om jag inte blandat i riven ingefära enligt recept. Vi kunde inte dricka upp den. Det var hemskt. Nästa gång blir det absolut utan ingefära. Frukosten - den med frallor, pepparsalami, sallad, tomater och brie var delikat och skålades ner med päroncider. En riktig glamour-fredag. Givetvis tända ljus ;)

Sallad till middag på en fredag. Använde det som fanns i kylen. En salig blandning av salladsärtor, majs, fetaost, körsbärstomater, olika salladsblad, paprika, kassler, räkor, zucchini, solroskärnor och en god dressing med b.l.a olivolja och vitlök.

En mycket bra fredag. Ännu bättre hade det varit om snön slutade vräka ner. Jag är trött på att sambon måste vara ute och skotta hela tiden, köra med den där bullriga snöslungan när han istället hade kunnat vara inne och ta hand om mig. Tänkte jag.

Önskar er en riktigt bra fredagkväll och en ännu bättre helg! ♥Tackohejfrånmig ♥

Plötsligt blev en vanlig dag alldeles särskilt ovanligt bra

Mitt liv är bara alldeles vanligt. Ni vet som vanligt i att vara undersköterska och jobba på ett "demensboende". Köra skruttiga bilar, ha två hundar och lite barn. Färga håret hos en frisörska och ha torra hälar. Armbågar som är för vassa och önska bort kulmagen. Varit en 40-åring i snart 3 månader och köper nya kläder alltför sällan. Nej det låter ju inte särskilt spännande.

Men jag har frysta blåbär i min gamla skål köpt för 10 kronor eller så. Blåbär som ska användas till en god smoothie när fredagsmorgon kommer. Till mig och han som inte kan hitta mig i kohagen. Han som jag berättade om igår.

Och i kylen ligger en päroncider köpt på ica, pepparsalami och brieost som ska ätas på goda frallor tillsammans med sallad och tomater, när fredagsförmiddagen kommer. Jag och han.

Dessutom har jag ett skafferi med eget liv. Där brödfatet håller på att ramla av den gamla kakburken för att kakfatet jag fick av Gulliga Gullan blivit flyttat dit upp. Av någon. Fruktansvärt dålig köpt ischoklad kvar sen jul som ska kastas när fredagsdag kommer. En teburk med rostad lök. En tom låda med en kaka kvar. Det skafferiet kommer att bli fint där på en fredagsdag.

Svensk honung som ska vara i den blåbärssmoothie vi ska njuta av. Han och jag. För på köksbordet i plasten väntar tulpanerna på att fredagsmorgon ska komma. De står där och väntar i en rödbetsburk, väntar på att plasten skall tas bort och att de istället får en fin burk. Symaskinen syr PralinHjärtan som ska resa ut i Sverige inom kort.

Det blir en fin fredag och inte alls en vanlig dag. Det är faktiskt en ovanlig fredag för både han och jag är lediga. Det blir riktigt bra. Och helt plötsligt blev en vanlig dag alldeles särskilt ovanligt bra.

 ♥ Tackohejfrånmig ♥

Tillsammans till månen

Hejsan Hoppsan! Har beslutat mig för att lotta ut tre PralinHjärtan istället för bara ett. Ni blev fler än jag trodde och jag vill ge fler chansen att vinna. Alltså har jag knåpat ihop några hjärtan till. Efter mitt halkande i trappen igår känns det som att jag har blivit överkörd och backad över igen. Axlarna har börjat värka mer och nacken är på gång även den. Inte konstigt med tanke på det plötsliga rycket som blev.

Min sambo brukar säga att om jag ramlade ner i kohagen skulle han inte veta vem han skulle ta med sig hem, inte se vem som är jag då... Ja jag vet. Jag är för snäll med den buffeln. Han håller på att bli flintis och hans ögon är de finaste i hela världen. Tillsammans till månen och tillbaka om och om igen.

♥ God natt kära ni ♥

Bara för att den är allt det där

Ja ibland bara är det så. Bara för att den är. Mirakel att lyssna att höra. Idag är en dag. Och lyssnar på den. Är det inte ett mirakel säg. Tänkte bara dela med mig av det. Till kvällen kommer jag tillbaka.

Glad över er och glad över att mitt lårben höll!

♥ Jag börjar med att tacka er för att ni vill vara med om utlottningen av mitt lilla PralinHjärta! Det är ju makalöst roligt men även konstigt att det finns de som vill. Vet ni, jag sa till mig själv att - Njaa...är detta verkligen något att lotta ut...Jag har ju sett vad andra lottar ut... Men kära ni har bevisat motsatsen. Tack! Om det finns någon fler som vill vara med är det bara att skriva en rad. Läs föregående inlägg.

Jag halkade idag. Halkade i en trapp full med is. Flera trappsteg kanande jag iväg med vänster hand hårt i ledstången. Vänster ben rakt fram och höger ben böjt bakåt och foten vriden. Trodde aldrig att det skulle ta stopp och min vänstra arm rycktes och sträcktes till två meter. Kändes det som. Det gjorde så ont. Det enda som for i panik genom mitt huvud var - INTE RYGGEN INTE RYGGEN!! inte svanskotan heller...

Min fotled får jag nog gå till doktorn med. Får se vad som händer med axeln. Blir det värre än så här måste jag. Nu tänker jag - Undra hur länge till det går "bra" att ramla, halka och snubbla?? Ni vet, kalcium och skelettet. Bryta lårbenshalsen.

Kvinnor! Ni tänker väl på att få i er tillräckligt med kalcium?! Själv ska jag skärpa mig vad gäller det....

♥ Tackohejfrånmig ♥

Vill du vinna LyckligaPraliners HjärtHjärta?

Hejsan! Har lite lurvigt tyg hemma som säkert legat i garderoben minst ett år. Jag sydde ett hjärtan. Ett ruffsigt tuffsigt hjärtan. Lika ruffsigt som mitt hår där bak på huvudet. Det är LyckligaPraliners HjärtHjärta! Ett PralinHjärta.

Tänkte lite blygsamt fråga om det finns någon där ute som är intresserad av att vinna det? HjärtHjärtat är alltigenom av oäkta material endast hänget är av "äktaste" ullgarn. Oäkta material men skapat med äkta glädje!

LyckligaPraliners HjärtHjärta är ca 13 x 10 cm, hänget ej inräknat.

Tre små silverkulor

Om någon är intresserad går det bra att antingen meddela mig på mailen längst upp till höger eller skriva en kommentar om det. Inga lotter, länkning eller annat. Säg bara till! Alla med eller utan blogg är välkommen! Tidigast måndagen den 6/2 drar jag vinnaren. Jag kommer att skriva upp namnen på de som vill vara med och drar en lapp ur högen.

 

♥ Tackohejfrånmig! ♥

Illgröna örhängen, blank näsa och utsmetad kajal!

Hejsan Hoppsan! Vi har det bra idag. Ingen stress. Visst finns det flera måsten men de har jag struntat i. Sambon jobbar hela helgen så honom ser vi till en kort stund på kvällen bara. Jag och barnen har hälsat på morfar & Gulliga Gullan. Gullan har små skatter i lådor och askar. Skatter av alla möjliga slag från 50-60 talet. Dottern och jag kikar på halsband och broscher, örhängen och diverse smått. Gullan berättar.

Sonen lycklig av guldiga knappar som han bär med sig hem. Dottern en skatt av halsband, brosch och ensamma örhängen. Jag då? Jo, den finaste gamla asken från någon guldaffär med sin tid på ca 50-tal. Den finaste ask fylld av pärlor från trasigt gammalt halsband. Vet precis vad jag ska ha dem till!

Givetvis provar jag illgröna stora örhängen. Nej, de tycker jag inte att du ska ha, säger dottern. Visar hur jag såg ut med det gröna. Min blanka näsa smord med salva får ni på köpet och utsmetad kajal på höger öga. Ja en avslappnad lördag sätter sina spår.

♥ Hoppas att ni har en bra avslappnad lördag! ♥

Fula troll göre sig icke besvär

Jag vet ett troll. Men det finns flera. Inget fint sött litet troll. På utsidan en annan men på insidan att hiskligt troll. På utsidan finns bara leende och överdrivna ord. Men jag vet att där inne finns trollet för ibland skymtar det fram. Ni vet, precis som att de spetsiga öronen skymtar fram där i håret. Så tydligt blir det. Och jag ser. Mig går inte lura.  

Tycker inte om troll. Inte de hiskligt fula trollen. Bara de fina. Tror de att ingen ser. Ser de där spetsiga öronen som skymtar fram. Som de är så snabba på att gömma. Stämmer det att en vacker insida gör en vacker utsida och tvärtom. Nog på en del.  Ibland är det svårt att skilja på en hiskligt ful och en fin. Troll är lömska och det kan ta tid att se.

De tittar på dig leende och säger något bra. De tror att man inte vet. Jag tycker bara om fina troll. Den falskheten, illasinnade och unkna lukten kan de stoppa ner i sin smutsiga säck och aldrig mer komma tillbaka. Hos mig har de inget att hämta.



Men ett sånt troll är välkommet! Jag ska ha en härlig ledig helg med mina egna småtroll. Det ska bli riktigt härligt.

 

♥ Önskar er alla en fruktansvärt fin kväll! ♥

Lyssna inte på Kråkan

Ute faller snön i det grå. Fasligt många grå toner det är där ute tänker jag. Jag fortsätter tugga på min smörgås och glo ut genom fönstret. Jag känner att min mage helst hade velat vara någon annanstans. Fortfarande.

Plötsligt kommer hon farande. Hon den där kloka kvinnan med de många tankarna. Mamma Mu. Klurig som få.  Boken börjar.

"Det var vinter. Korna stod inne i lagårn. Alla stod i sina bås, utom Mamma Mu. Hon stod vid lagårdsfönstret och tittade ut"

Precis som jag då. Där jag sitter och tittar ut. Tuggar på en smörgås. Ganska avslappnat och ostressat. Det är för mycket stress tänker jag. Människor springer runt och släpar och drar precis som miljoners myror. Funderar på om det kan vara så att de glömt hur man skrattar och är glad.  De kanske inte har en vän som Kråkan.

"När kråkan kom fram låg Mamma Mu i snön och skrattade. Kråkan la vingarna i kors och tittade strängt på henne.

- Du körde på alla slalompinnarna, sa han. Varenda en!

- Mu vad kul det var, sa Mamma Mu och skrattade.

- Du hoppade i guppet Mamma Mu, sa han. Konstigt att bobben höll.

- Det kuligaste var att ramla av, sa Mamma Mu.

- Det blev en stor grop, sa Kråkan. Du är för tjock Mamma Mu.

- Mu då, sa Mamma Mu. Jag är inte alls tjock. Det är snön som är för mjuk."

Skratta och lev. Våga göra det ni vill även om någon annan säger att ni inte kan. Tycker jag att vi alla ska tänka lite mera på.

♥ Förnöjsam torsdag önskas er! ♥

Tusen tack för era kommentarer och tips för magproblemen.  Ni är ju bara bäst alltså!

Jag är svag och lättlurad i mina 24 timmar

Hej! Idag är ingen bra dag. Vi åt pizza igår till middag. När jag ringde dit för att beställa och han sa  - "Ongefär tjogo minoter" visste jag att det nog var mycket dumt, för min egen del.  Det var min sista pizza kan jag tala om. Och jag som inte åt upp en hel ens. Givetvis blev jag dålig så in i bomben med hemsk magsmärta, uppsvälld mage och illamående. Jag trodde att det skulle gå bra. Uppenbarligen gjorde det inte det eftersom jag varit vaken hela natten liggande i soffan. Ringde på jobbet kl 05:50 och kröp sedan ner i sängen. Jag tål inte pizza.

Dagen tillbringas i "orörelse" vilket hundarna tycker är väldans trevligt för då får de ligga hos mig som har massor av varma filtar. Där ligger jag och har ångest över de 800 kr de drar av min lön. Bara för den där pizzan.

Magen är mitt stora problem och jag ska ta hand om den bättre. Måste vara mera skötsam vad gäller kosten. Jag äter inte dålig mat nu heller men kanske för mycket av sånt jag är känslig emot. Funderar på att prova AloeVera juicen som jag länge funderat på. Jag vet att det finns en uppsjö böcker och internet fullproppat med alla möjliga recept så vad väntar jag på då. Jag skyller allt på tid. Har inte tid att laga den mat jag helst vill ha och borde äta. Hur kan det komma sig, då jag hört att tid är det enda som är rättvist här i världen - Vi har alla fått 24 timmar.

♥ Önskar er en fortsatt bra onsdag! ♥

(Och precis när jag skrivit detta färdigt skickar Eva-Maria en bild på mobilen. En bild på en passionsfrukt paj med frågan om jag kan komma en sväng? Imorgon far jag dit. Det är ju inte pizza iallafall.... Jag är svag och lättlurad)

Orka nytt bloggnamn Orka nytt förhållande. Nääeej...

LyckligaPraliner  LyckligaPraliner  LyckligaPraliner suck

Varför valde jag det som bloggnamn. Hade jag gjort om allt från början med de tankar jag har nu skulle jag inte välja LyckligaPraliner. Då kändes det rätt.  Fast jag vet inte heller vilket annat jag skulle välja. Jag får nog fortsätta harva på med det gamla invanda. Precis som att jag aldrig skulle orka börja om med ett nytt förhållande om det här går åt skogen. Tänk så jobbigt det skulle vara! Göra sig till, fladdra med ögonfransarna och ha såna där fuktiga röda läppar jag sett på läppstiftreklamen, inte kunna sova avslappnat på natten av rädsla att fisa och lukta död räv eller ligga och gapa som en fiskmås. Jag behåller LyckligaPraliner ett tag till. Det verkar enklast.  

♥ Tackohejfrånmig ♥

"Då är man nån. Annars är man ingen"

I går berättade 7-åringen här hemma att han ibland är klassens clown och att de skrattar åt honom. Han tycker det är roligt. Sedan säger han;

- Man måste de. Då är man nån. Annars är man ingen.

Jag höll på att svälja fel. Vad säger du sa jag? Du är ALLTID någon även om du inte gör dig rolig! Han svarar;

 - Det finns dom som säger att det är så.

Ja. Så illa är verkligheten att andra 7-åringar talar om för andra stackars små 7-åringar hur landet ligger. Är det så vi vill att det ska bli, att det ska vara?! Det blir bara värre och värre med konstigt tankesätt och än mer vridna ideal. Och vilka skapar dessa konstiga tankar och vridna ideal? Det är väl ändå inte barnen det kommer först ifrån!!

♥ Trevlig tisdag! ♥

Den där bruna sörjan vill jag inte mera ha...

Salladen jag saknar

Till middag åt jag blodpudding. Inte alls min favorit. Till den åt jag sallad. Nyttiga små blad av olika färg och form plus lite tomater för färgens skull och lite grön paprika som jag egentligen får ont i magen av. Det kändes som att det skulle bli lite hälsosamt ändå. Hittade lite fetaost i kylen - o så gott! Så långt inte alltför illa. Men då ska ni veta. Burken fylld av dressing. Dressing gjord av olja, vitlök, örter och annat. Mest olja. Tog allt. Mina små salladsblad simmade i dressingen. Inte hälsosamt kanske men ack så gott!

Salladen jag saknar

Men var tog min broccoli vägen, min brysselkål och de gröna ärtorna? Det var ju faktiskt det jag åt varje dag. Det jag behövde. Vad hände. Hur blev jag en "fetaostolja" ätare? Vad hände med alla goda sallader jag blandade ihop, utan olja.

Salladen jag saknar

Jag måste sköta detta med grönsakerna. Järn och åter järn i massor för ibland hjälper det inte att vara lagom. Får jag inte massor blir det snabbt för lite. Det var ju det som hände. Det var ju det som gjorde mig sjuk sensommaren som var. När jag fick sitta där med den bruna sörjan, järninfusionen, in i mitt armveck från påsen på ställningen. Det som gjorde mig för en dag sämre för att det sedan skulle bli bättre. Jag ska leta fram den där broccolin, brysselkålen och de gröna ärtorna igen. Den där bruna sörjan vill jag inte ha mera av.

Ann-Louise ♥

WIHOOOOOO MÅNDAAAAAAG!!

OCH JAG ÄR LEDIG I TVÅ DAGAR TJIHOOOOOO!!!

Önskar er en trevlig måndag!

Med smak av mörk choklad...

Hej! Där uppe på toppen av kyrktornet ska jag sitta. Jag ska dingla med mina ben och spreta med tårna. Jag ska låta blicken vandra över de mångfärgade rikedomarna. Det blir en fin dag. Om det kommer någon fler dit upp som vill göra samma sak kan vi sitta med ryggarna mot varandra och berätta vad vi ser där på varsin sida. Våra fingrar användas till runda kikare och berättar häpet om allt vidunderligt vi ser. Jag bjuder min ryggstöttare på lite mörk choklad som jag har i fickan. För jag har nämligen upptäckt att mörk choklad  är ganska lagom. Vi måste nog ha något gott att äta där uppe tänker jag. Annars blir vi trötta och kanske trillar ner.

Medan jag sitter där uppe på kyrktornet tänker jag att det är ganska otroligt ändå, att mina konstiga rader går så lätta att skriva. Jag är glad över er som vill läsa. Och om jag kunde skulle ni alla få en bit choklad funderar jag.

Ann-Louise

Är man mager gillar man det

Hejsan! Jag läste hos min fina bloggvän Karin något som jag bara måste skriva några rader om på mitt eget vis. Karin pratade inte om just det jag skriver om men det handlar om vikt. Jag skriver om för lite vikt.

Jag vet av egen erfarenhet att det tydligen är helt ok att kommentera någons frånvaro av övervikt. Då kan man öppet säga till personen hur mager den är, att den kan ju äta lite till, att den äter för lite, den fryser för att den är för mager och listan kan göras oändligt lång. På fikarasten runt bordet är det helt ok att kommentera människor i tidningen, om att herregud så mager! Då kan man ju också passa på att säga till någon mindre trind runt bordet att den också är mager! Det är helt ok. Tydligen. Mycket irriterande.

Det verkar förefalla på det viset att om man är "mager" gör det inget att få höra kommentarer om det. Då är det fritt fram för alla och envar att tala om det. För inte kan väl det göra något att få höra det?! Att vara smal eller mager kan väl inte vara ett problem tycks det. Sånt är man väl bara glad åt. Då gillar man tydligen att få höra det var och varannandag.

Det stämmer inte. Det finns faktiskt människor som inte uppskattar att få höra var och varannandag att de är mager. Lika lite som att en tjock människa tycker om att höra det.

AMEN!

(Pettas-Karin! Jag kan inte kommentera hos dig. Har du ändrat i kommentarsfältet? Det är fler jag har problem med hos också. Läs hos Min plats i solen hur fixa detta)

ler. inte. just. nu

Stjärnhimlen visar sin vackraste sida nu till kvällen. Den som lockar till tankar djupt försjunkna. De där vackra stjärnorna som strösocker på himlavalvet. Precis det där. Där jag hör hemma. Precis det där att kunna småle för sig själv i mörkret som ändå är ljust.

Till kvällen den här är jag för trött och jag smålog inte. Visst såg jag mina vackra stjärnor men jag har ont i mina ben och jag tror inte ens mitt tandkött är så rosa som det borde. Såg det i spegeln när jag även såg att mina ögon är mer rödsprängda än de någonsin varit.  Ibland är man bara så trött och jag tror att jag aldrig mer tar mig upp ur sängen. När jag tvättar mitt hår får jag handen full av strån. Ibland är jag bara in i märgen trött och alla andra precis tvärtom. Då känns det inte roligt och jag småler inte.

Som. ikväll. småler. jag . inte.
 En. ny. dag. imorgon. och. jag. ler. kanske.

Och snäll som jag är erbjöd jag den skyldige Omeprazol....

Hejsan Hoppsan! Jag är verkligen ingen kaffedrickare. Dricker aldrig kaffe på morgonen och högst en kopp om dagen. Men på grund av grupptryck (hela två pers med mig) eller dåligt inflytande blev det alldeles för mycket kaffe idag. Vet inte vad jag ska skylla på men mitt fel var det verkligen inte. Efter denna dag har jag insett att jag också måste hålla igen. Kaffe är för starkt för en liten blodfattig som mig.

Lamporna jag kände mig osäker på och som var mitt andrahandsval visade sig ändå passa bra i köksfönstren. 

Den plastiga kulan var väl inte precis det jag tänkt mig men det blev fint.  

Hur kan man (jag) vara så in i bomben dum att man (jag) börjar använda garnet innan man (jag) nystat upp det. Ni vet när det fortfarande är en sån där garnkorv. Jag behövde garn. Drog i en ände som stack ut. Drog ännu mer ännu fler gånger. Kaos som följd. Måste hitta någon annan som kan reda ut det hela. Någon annan får reda ut mitt problem och göra det till en fin välordnad problemfri boll. Det är ju väldigt dumt att skapa problem helt medvetet.

I morgon är en annan dag. En fredag och jag påbörjar min jobbarhelg. Tackar ödmjukast för edra besök och kommentarer. De äro en fröjdefull tilldragelse!

♥ Tackohejfrånmig ♥

(Omeprazol hämmar magsyra)

Vadå hålla igen?!

På torsdagmorgon kommer Eva-Maria. Nyss skickade hon ett sms som gjorde mig synnerligen upprörd.

(E) - Inge gofika imorgon....försöker hålla igen (sen en liten gubbe som sträcker ut tungan)

(Jag) - VA???!!! VAD MENAR DU???!! DU SKÄMTAR!!!

(E) - Skrik inte...skämtar inte....vad menar du?  (leende gubbe)

(Jag) - Ja men vad hade du tänkt att vi ska göra då? OM VI INTE SKA FIKA GOTT!!! JAG DÖR!

(Jag) - Men varma mackor med smör och fet ost då.

(Jag) - I klämjärnet. Det är ju inte kakor.

(Jag) - Gurka?

(Jag) - Skorpor med ost.

(E) - Ha ha ha...lite då... (blinkande gubbe)

(Jag) - Japp. Du får skorpa.

(E) - Om det blir för mycket måste jag verkligen ta en promenad (leende gubbe) Har inte ätit något bröd den här veckan..(leende gubbe) Håller mest in på kolhydraterna...ska se om magen sjunker ihop..Ha ha...Men har du hunnit planera något eller? Då kan jag äta en kant...he he

(Jag) - Nee inget planerat. Du får skorpa helt enkelt. Finns inte brödfritt skorpa. Lite mjöl får du tåla och din långpromenad får du ta själv så det så. Jag kan köra bilen brevid och snaska på kladdkaka jag. Vi ses imorgon.


Ja ni ser sicket elände. Vad är det för dumheter?! Hålla igen?! Ähh!

Det gör väl ni också förstår jag?

Själv ska jag strax på hotellet och äta god middag med mina arbetskamrater. Tackohejfrånmig!

Samtidigt som någon dör föds det någon ny

Mitt arbete med de gamla. Vi omvårdar till livets slut. Livet och döden. Samtidigt som någon dör föds det någon ny. Cirkel och allt hör ihop. Det finns de som är rädda för livet. Att vara rädd för livet är långt värre än att vara rädd för döden. Jag som hade ett hjärta klappande i skräck vid tanken på en död människa. Att jag skulle se, ta i en avliden. Jag gör det nu med vördnad och respekt. Ingen rädsla eller skräck. De är gamla inte unga. Jag stryker på ännu ej kall kind med ord om frid. Jag stryker på kall kind med ord om frid. Jag tänker att de är fria nu. Ingen smärta eller sjukdom. Jag tänker att vår kropp bara är ett färdmedel vi fått till förfogande, till låns att ta oss fram. Där inuti finns det som kommer att flyga fritt. Den jag tog adjö av idag hade ett ansikte märkt av tiden. Vacker frid. Påbörjat en annan resa.

 

Jag tänker på de som arbetar med sjuka barn och yngre människor. De som vårdar någons son eller dotter. De som vårdar någons mamma eller pappa. När döden är det mest orättvisa och grymma. Nej. Det kan jag bara inte. Hur skulle jag kunna stoppa det från att göra mig sorgsen. Det vet jag inte om jag skulle kunna. De är värda så mycket mer än de får, de tappra som kan.

Ann-Louise

Drömmarna

Min dröm

Jag börjar springa. Springer med allt högre fart. Väntar på den rätta känslan. Ökar farten lite till. Det känns att det går riktigt fort nu. Känner mig stark och snabb. Väntar på rätt fart. Rätt känsla. Är inte ens andfådd. Förunderlig känsla. Nu. Nu är farten rätt. Nu är stunden inne. Mitt nästa steg är i luften. Och nästa också. Marken är under mig. Jag är högt upp i luften. Snabb. Smidig. Precis som Stålmannen lite lutad framåt i flygareställning. Jag kan med hög hastighet vina som vinden fram. Svicha över alla trädtopparna. Så lätt. Förunderlig känsla av frihet och styrka.

En dröm jag brukar drömma i mörkrets timmar. Att jag kan flyga. Jag springer och inväntar rätt känsla, ta sats och flyga. Ungefär som plankan ni ser. Springer rakt fram med hög hastighet och precis vid plankans slut kastar jag mig rakt ut i friheten. Utan att tappa fart eller höjd. Stiger rakt upp.

Vet fler som brukar drömma att de kan flyga. Men ingen dröm lik min. Vad betyder min dröm och varför är det så länge sedan jag drömde den. Jag vet inte.

Vad drömmer du

♥

Lite förväntansfull

Hej! Vi har haft ett väldigt vackert väder idag med -13 grader kallt och gnistrande klart. Lite sol har lyst på grantopparna och våra kinder blev snabbt röda. Söndag idag och näst sista dagen på jullovet. Här börjar barnen skolan på tisdag. Allt juligt är bortstädat bara den lilla granen som ännu inte barrar står kvar i hallen på byrån. Vid krukan står lilla julmusen med den röda handväskan och de randiga strumporna. Hon ser ut att vänta på något. Lite förväntansfull med blänkande nos. Jag är också förväntansfull. Har lite roligt att tänka på. Lite roligt som jag ska göra.

♥ Önskar er en bra vecka! ♥

Till morgongymnastiken!

Godmorgon!! (skriver jag för ingen läser nog så här sent). Bjuder här på lite passande musik till morgongympan på en söndag! Eller slarvar ni med morgongymnastiken? :) 

En riktigt härlig lördagsfeeling

Plockar bort allt juligt. Plockar bort lite vad som helst. Tvättar. Hänger upp, hänger ner och viker ihop. Dammsugar och ska skura med nya citronsåpan. Barnen leker i snön och hundarna gnäller längtande ut genom fönstren. Jag funderar på om inte barnen håller på att svälta ihjäl. De har ingen lunch ätit ännu. De kanske äter snö istället. Och får mask i magen. Jag visar bilder som jag visat förr och som inget har med texten att göra. Men det går bra det också.

På köksbordet står stolarna upp och ner. På tassarna sitter stora dammtussar fast. Var kom de ifrån. Min mage börjar knorra. Måste nog ropa in barnen så att mamman får mat i magen. Lördagsgodiset ropar från skafferiet. Konstigt att godis kan ropa. Den där Orlando Bloom ropar från högen av DVD filmer. Han får vänta.

Citronsåpan vill ut i hinken och svepa runt med sin väldoft i rummen. Väldoft hoppas jag. Det känns som den bästa lördagen på år och dag. Borde nog oftare försöka tycka att det är kul att städa och skura. Det kan väl inte bara bero på den där citronsåpan som grumme verkat anlitat mig för att marknadsföra tänker jag.

Önskar er en riktigt härlig lördagskänsla.! Precis en sån som jag själv har. Ibland är det ju bara för himla toppen alltså.

♥ Tackohejfrånmig ♥

Citronsåpan och Eva-Marias lökar

Hejsan! Nu har jag köpt citronsåpa. Har aldrig använt det förr men när jag läste att kära Lycke städat varje rum med citronsåpa fick jag en härlig längtande vårkänsla och tänkte att det behöver vi också. Jag ska städa rummen doftande rena och fundera vidare på hur man gör för att hänvisa till någons blogg mitt i en text....Jag försökte med Lyckes. Kanske det går klicka på hennes namn  nu och hamna i citronsåpan. Hoppas jag.

Jag var på affären med Eva-Maria idag. Vi är lättroade båda två tror jag. Med henne är det mycket tokigt som blir. Tydligen kan man skratta åt allt i princip. Ni vet, även det som inte är superduper kul blir helt plötsligt bara så in bomben kul. Vi har det riktigt kallt. Hon med sina strumpbyxor och jag med mina tunna byxor. Vi frös naturligtvis och hon bjöd mig på naturella nötter. Jag sa nej tack. Man luktar riktigt illa ur munnen av nötter men ät du tänkte jag. Min bil är så liten. Tänk vad det skulle luktat illa. Hon åt några nötter.

När vi skulle packa ner våra varor trillade hennes zucchini ut ur lilla påsen. Hon sa - "Oj nu ramlade zucchini`n ut" och tittade skrattande på mig. Jag tyckte förstås att det var enormt kul. När hon skulle ta lilla påsen med lök höll de också på att trilla ut. Hon sa - "Oj nu höll mina lökar på att ramla ut". Ja det var ju det bästa på hela dagen. Helt otroligt att de orden - "Oj nu höll mina lökar på att ramla ut!" kan vara så befriande roligt att höra. Ja jag vet inte. Ibland är det bara så att "mina lökar" kan vara mycket roligt att höra. 

Jag önskar er en avslappnad fin fredagkväll!

Orlando Bloom...ehh..är duktig...

Vårkatalogerna fyllde vår blå brevlåda. Jag har bläddrat framåt. Jag har bläddrat bakåt. Och sedan tillbaka igen. Jag sökte två höga lampor att ställa på fönsterbrädan i vårt kök med de gula (suck) tapeterna. Två fina lampor med tyg i tunt fann jag. Men vad ska man göra när fönstren inte är tillräckligt djupa. De lamporna fick jag låta finnas kvar i katalogen.

En annan katalog bjöd på en annan lampa. Njaa...sa jag till mig själv som för att kanske därmed starta en diskussion. Ja ni vet - Man för en diskussion med sig själv för att få det svar man vill ha. Ja svårt behöver det inte vara. Har man tur med sig själv gör man ju som man säger.

De lamporna var inte de jag ville i det stora ha. Men i det lilla ville jag ha. För vad gör man när fönstren inte rymmer det man vill helst ha. Då blir det något annat näst bra. Men jag blir inte lyckligt glad. En orange lampa skulle gjort mig lycklig att få ha över köksbordet. Men inte i ett kök med gula (suck) tapeter.

   

Jag funderar också på varför alla andra lyckas visa bilder på sådant de hittat och vill ha. Visa i normal storlek och så. Jag kan bara visa det minsta.

Den turkosa gör mig lycklig. Tänk om jag kunde ta två. Byta färg efter humör tänkte jag. Trumpet heter de och finns i Jotex.

Vi ser film och tindrar med ögonen. Vi har av lycka över pirater med stora skepp. Sonen kan inte sitta still för av pirater blir man pirrig i magen. Jag blir också pirrig i magen. Orlando Bloom han är...han är...svälj...en duktig smed... he he...

♥ Tackohejfrånmig ♥

Vilken färg har ni då?

Jag längtar efter fina tapeter och gardiner tunna som fjärilsvingar. Jag vill öppna fönstret och låta ljumma vindar svepa fram över varje möbel, mattfrans och blomblad tänker jag. Mina tankar samsas om färger och hur det skulle vara. Hur skulle det vara med ljusa väggar där solens strålar studsar tillbaka mot fönstrets blanka funderar jag. Till min dotter som har alla färger fritt flygande säger jag - Jag tror att jag ska tapetsera ljusa tapeter i sovrummet, det skulle vara fint med vitt men inte det allra vitaste vitt, säger jag och kliar mig fundersamt på kinden. Min dotter med alla sina färger säger bestämt - NEJ! Absolut inte. Vitt är inget spännande!

Men jag tycker om färg svarar jag. Fast väggarna vill jag ha ljusa...säger jag...än mer fundersamt. Jag skulle tycka om att solens strålar studsar tillbaka mot fönstrets blanka tror jag.

Vitt är inget spännande säger hon igen. Jag tänker att blått är spännande och jag är ofta blå om mina läppar. Orange är riktigt grymt och apelsiner gott. Grönt var visst skönt och gult är fult. Turkos är bra för min själ och rosa är godis. Nej det här blir verkligen inte lätt.

Jag sätter mig i den röda fåtöljen, kliar mig på kinden och funderar lite till.

Vilken färg har ni på tapeterna i sovrummet då?

En liten blå snörapport!

Hejsan! Jag har en hög av favoritlåtar och tycker om många olika musikstilar. Detta är en av mina många favoriter och idag har jag lyssnat på den en si så där 10 gånger. Tycker mig minnas att jag på TV:n en gång hörde honom säga att den handlar om honom.

Nu snörapport i en lite blå ton!

Min lilla Opel totalt översnöad.

Kaninhuset översnöat likaså. Tur att det inte finns någon hyresgäst där.

Här kör plogbilen som en galning förbi vårt hus. Igår kväll när den kom var jag ute med hundarna. Jag fick snabbt lyfta upp hundarna och nästan klättra upp i snödrivan annars tar sig inte plogbilen förbi.

Hönsgården är full av snö. Längtar till sommaren när det åter igen trippar runt små damer med dun. Nu räcker det med snö tycker jag. Över natten har det vräkt ner i massor och än är det inte stopp med det.  

Nu ska vi äta lunch och hundarna ska ut igen. Hemma några timmar till sedan pyser jag på jobbet. Ha en bra dag kära ni!

♥ Tackohejfrånmig ♥

Om att inte få uppskattning

När jag idag i ett samtal berättade att jag blev så allergisk av buketten jag köpte till nyår. De vita tulpanerna, de gröna bladen och kvisten med de pyttesmå vita blommor. De har fått stå i kylskåpet över natten och när de sen får komma ut i värmen doftar det ofantligt mycket. Jag blir allergisk med rinnande näsa, nysningar och kli i näsan.

Jag berättade att förra vintern fick jag ju massor av tulpanbuketter av Robin (sambo) och inte någon gång blev jag allergisk. Varför blir jag det nu då?! I samma samtal berättade jag hur kul jag tyckte det var att duka fint på nyår.

Den jag talade med tittade på mig. Både med förvånad och lite ledsen blick och sa - Va?! Fick du så mycket blommor?! Jag får aldrig blommor..Och ingen bryr sig heller om jag dukat fint... de äter snabbt och går..

Visst ok. Det finns en och annan man som känner samma men det är övervägande kvinnor som inte får en gnutta uppskattning för allt de gör. De tar hand om barnen, tvättar, städar, handlar, lagar den förbaskade maten OCH arbetar! Är det för mycket begärt med en liten blomkvast nån gång eller en öm strykning på kinden?!

Jag går inte in på det att kvinnor ofta skämt bort mannen i ett tidigt stadium. Ja är det inte många gånger så? Inte heller tar jag upp det faktum att många män inte "får" hjälpa till i hemmet p.g.a att kvinnan ska ha kontrollen över att "arbetet" blir utfört på det sätt hon önskar, att slutresultatet blir det hon tycker. Inga kulturella, traditionsbundna eller nedärvda aspekter tar jag upp för då skulle jag få skriva hela natten. Inte heller den situation där man eller kvinna inte arbetar på hemmaplan. Ja, ni ser. Jag skulle verkligen få skriva i flera dagar.

Jag pratar om mansgrisen! Är det för mycket begärt med en liten blomkvast eller en öm strykning på kinden?!

                                                                                                           
Mansgris sökes.

"Kvinna som är  nöjd med det lilla och ingenting. Har inga krav. Behöver inget att lysa upp i mörkret. Räcker med lillfingret. Förstående och tålamodig. Tar hand om sin man. Serverar en väl kyld öl och hämtar tofflorna. Gratis i drift för jag älskar att utplåna mig själv".

Låter som en fin kontaktannons va? 
                                                                                                            

Kort sagt. Det är ledsamt hur många som aldrig får uppskattning. Verkligen ledsamt.

Pyjamas hela dagen!

Hejsan! Nyårsafton var lugn och fin. God mat fyllde magen till bredden. Men som den salladsfantast jag är hade jag nöjt mig med sallad. Det stora uppläggningsfatet från Rörstrands som jag köpte billigt på "loppisen" fick agera salladsfat. Det har jag nämligen sett Eva-Maria göra. Jag tycker det ser snyggare ut än i en skål. Skålen gör dessutom att salladen inte syns lika tydligt.

Sonen orkade inte hålla sig vaken utan bad om att få lägga sig vid klockan 22:00 och då hade han kämpat länge mot tröttheten. Dottern som inte heller brukar orka hålla sig vaken så länge sken som en sol när hon insåg hur nära tolvslaget det var. Detta år orkade hon och var mycket lycklig för det.

När vi skulle äta fick jag dock använda servetter utan krimskrams på. Det silvriga änglahåret gick nämligen inte ta av utan att det lossnade metallbitar. De ligger istället som en glittrig prydnad på ett silverfat tillsammans med silverkulor och de hemmagjorda "godisarna".

Första dagen på det nya året är lugn och skön. Lite tomtar har fått flytta tillbaka ner i lådan och tvättmaskinen har fått köra några varv. Barnen har haft pyjamas större delen av dagen och tyckte inte att det var nödvändigt att byta om heller.

Nu väntas ytterligare en god middag med smarrig sallad. Hoppas att ni också har haft det gott i helgen! I morgon är en annan dag. En måndag och vardag. Arbetet väntar. Det känns ganska bra det också.

♥ Tackohejfrånmig! ♥