Jag brakar i backen

Hej! Ursäkta mig men jag orkar inte skriva något, nästan. Är enormt trött och slutkörd efter en dag som startade klocka 05:45. Sedan dess har jag hållit igång. Känner mig som en risig snårig skog. Torra pinnar som sticker än hit och än dit. Grå. Torr. Påminner om det stora trädet i skogen som gav vika för stormen förra året i juni. Det är jag. Det känns som om jag står stilla rakt upp o ner, ja då brakar jag i backen som gammelträdet.

Samtidigt är jag långsam som en snigel omringad av mjukt och fint. Långsam och...ja långsam helt enkelt.

Längtar efter en fin vårdag med ljumma vindar när solen värmt trädstammarna. Ja ni ser ju själva hur illa det är. För mig återstår bara sängen och hopp om god nattsömn. Inga besök får ni av mig. Jag väntar besök av John Blund.

♥ Godnatt & sov gott ♥

En Otokig dag

Hej! Har arbetskamrater som åkte Tjejwasan förra helgen. De gjorde det så bra. Tänkte på dem när jag och barnen åkte skidspåret i söndags. Tänkte att hur i fridens namn orkade de åka 3 mil?! Jag orkade med nöd och näppe 1,5 km. Ja ni läste rätt. 1,5 KM BARA! Men för min otränade kropp (och lite annat) är det tillräckligt att starta med. Jag fick ändå ont i axlar och nacke med huvudvärk som följd. En bedrövlig norrlänning. En riktig norrlänning hade åkt 1,5 km,  i bikini,  i minus 30 och tyckt att det ändå var varmt. Ungefär.

Men det är väl så. Livet går upp...

och det går ner...

Inte alltid glitter och glamour

Ibland kikar man på livet med mössan långt ner över öronen lite så där från sidan för det känns bäst just då...

Då kommer en eftermiddag och kväll som denna när sonen med världens minsta sötaste näsa hjälpt till att göra kladdkaka. Då står den där på bordet och svalnar på det tovade ullgrytunderlägget som min faster gjort. Medan jag och dottern gör läxor. Sambon plockar i diskmaskinen. Hans röda funktions t-shirt hänger på stolen och se där, i diskmaskinen favoritskålen med vita prickar på.

Man kan kalla denna dag - En alldeles vanlig tisdag. En fin tisdag. Ja precis. Den blev nog inte så tokig ändå den här dagen.

Hoppas att ni också haft en alldeles bra och Otokig dag!   ♥Tackohejfrånmig♥

Att jag bloggar har lättat upp livet för min sambo!

Det finns många ämnen som är lite svåra på olika vis av olika anledningar. Ett av dem är detta med att önska eller icke önska barn. Det finns de som säger att de inte vill ha barn. Det finns de som säger att de vill ha barn men inte tar hand om dem när de väl fått dem. Det finns otroligt många som verkligen vill ha barn men inte kan få. Och världen är full av barn ingen vill ha. Icke önskvärda. Hjärtat gör ont.

Förra året i vår lilla kommun var det ca 150 barn som var i behov av kortare eller längre vistelse hos stöd/kontaktfamilj. Vad som hänt med dessa barn vet jag naturligtvis inte. Men det jag vet är att det inte alls på långa vägar fanns ett "hem" att uppbringa. Vad beror det på. Varför är det så få som erbjuder sig. Har alla nog med sitt eget liv, att få det att gå ihop. Ni vet det som kallas livspusslet.

Det var min lilla måndagsfundering. Vad gjorde jag av alla mina små funderingar innan LyckligaPraliner fanns tro. Min sambo säger att jag då trakasserade honom istället. Bloggen har alltså fyllt minst två viktiga funktioner kan jag konstatera. LyckligaPraliner har lättat upp livet för min sambo och jag fann er att trakassera istället. Ni är ju fler och kan hjälpas åt att bära bördan. Att blogga främjar hälsan. Tack ska ni ha! :)

♥ Tackohejfrånmig ♥

Om ni bara visste alltså...

Hejsan! Om ni bara visste vilken sol vi har här. Vilken vit snö vi har här. Vilken frisk klar luft vi har här. Ja, då hade ni alla kommit hit idag! Då hade ni fått äta våfflor och följa med till skidspåret med oss! För det ska nämligen jag och barnen göra idag. Äta våfflor och åka skidor! Många fina pärlor blir det idag att spara.  

♥ En fin söndag önskas till er! ♥

Tio bra saker

En kompis sa till mig härom kvällen - Säg tio bra saker om den här dagen!.

Men va sa jag, hela tio, nej det går aldrig!. Jag tänkte för avancerat kan jag berätta. Varför ska man ofta tänka saker och ting för stort och för mycket?...Snabbt kom jag på massor av positiva saker om den dagen. Utan problem.


Dagens tio-i-topp lyder som följer;

* Jag har känt mig ostressad.

* Jag har skrattat med barnen.

* Jag har träffat Kia och besökt lite affärer med henne. Hon bjöd mig på fika och gav mig en söt present!

* Suckat av välmående när solen sken in.

* Tänkt okomplicerat.

* Tänkt framåt.

* Blivit glad över era kommentarer.

* Sett otroligt fina mönster och färger på saker jag önskar.

* Det fanns grönsaker i frysen.

* Tur det inte blev värre skada på bilen jag backade på....

Här väntar vi på melodifestivalen. Jag gäspar och tänker att vilken himla tur jag är ledig i helgen. Hoppas att ni också har en bra helg och hinner vila upp er!

♥ Tackohejfrånmig ♥

Då för 7 år och 6 månader sedan

Vår son förlöstes med akut kejsarsnitt. Han behagade inte anlända till världen via den tänkta farleden. Han kom ytterst motsträvigt till sist ut genom den provisoriska utfarten. Då för 7 år och 6 månader sedan. Komplikationer och blodförlust tärde min redan hårt ansatta kropp. De oredade mina tarmar. Lyfte och lämnade dem i oreda. De hittar tillbaka själv sa de grönklädda.

Magen med eget liv. Slingrande ormar i magen. Andas igenom smärtan. Det gör ont när tarmar ska hitta sin plats igen. Lärde jag mig. Oreda i magen ger förstoppning. Det är ingen hemlighet. Att ha ett långt sår på magen och ännu fler i magen gör också ont.

Ibland känner man sig ensammast i hela världen där ingen hjälp finns att få. Vi satt där på toaletten den förstoppade magen och jag. I mitt knä låg en bebis. Tårarna jag grät droppade från min haka och nästipp ner på en gråtande liten son.

Men nu är han 7 år och 6 månader ung. Han tyckte att jag skulle ta ett kort på hans tänder med ostkrokar i och visa på bloggen. Då gör jag det.

När vi åt middag ikväll sa han - "Mamma är duktig. Hon svär nästan aldrig. Det är därför hon har så där krulligt hår".

Storasyster sa - "Mähh!" och tog en ny tugga av maten.

Och jag har inte krulligt hår.

Livselixiret

Hej! Jag är tillbaka efter många om och men. Nu vet jag knappt hur jag ska logga in på bloggen och få till ett inlägg. Allt ser annorlunda ut. Jag mixtrade och letade, fick ett meddelande om att vissa delar av blogger ej stöds av min nuvarande webbläsare och om jag hade problem skulle jag byta till Chrome. Plötsligt hade jag även bytt till det uppgraderade gränssnittet som jag tycker är svårare och nu går det inte byta tillbaka. Men ja ja, jag lär mig väl. 

Här har vi ett strålande väder. Solen skiner och det sticker i ögonen. Det är så mycket snö. Det kommer inte att bli lätt för våren i år. Men jag har hellre rejäla vintrar än slask och regn. Tulpanerna från alla hjärtans dag tog adjö och tackade för sig. Jag kastade ut dem på bron. Där fick de ligga tills någon kastade in dem i skogen. Men det tog emot att göra det. Det såg sorgset ut där de låg i det kalla. Små hundtassar en tidig morgon trampade förbi. 

Det är något sorgligt över översnöade tulpaner, trasiga skosnören, träd som blåst omkull och döda små fåglar på marken. Det är något sorgligt över ett bilvrak i skogen, en ensam höna i hörnet och en ko som står själv på ängen i regnet.

Men hönan kan ju faktiskt stå där för att hon har sina små i säkert förvar under vingarna och kon kanske står där med magen full av gräs och tycker att regnet är skönt för då försvinner de irriterande flugorna. 

En sommardag i juli förra sommaren. Grannen har inte hunnit komma med sin lilla röda traktor. Höet står där ännu högt och svävande. Allt frodas och barnen likaså. Hönor lägger ägg. Ogräset växer mest av allt och vi dricker saft på altanen. Snart är vi där igen. Livselixir. 

♥ En bra dag önskas er! ♥

Fast jag fortfarande bara kan skriva på titelraden vill jag tala om att kärlek kan vara att köpa lakritsströssel till sin sambo fast man inte själv tycker om det eller att rädda hans toffel från en hund som gillar att slicka på den....Jag har gjort båda de sakerna idag. Kan man säga att det är kärlek tro?

Letar telenr till krislinje för bloggare som inte får skriva sina dagliga inlägg p.g.a bloggerstrul. Hur ska jag överleva?! Jag som har inlägg i huvudet hela tiden. Vad gör jag när det är överfullt tro?

Strul med blogger. Kan bara skriva på titelraden. Lika bra det. Då kanske jag äntligen lägger mig i tid ikväll då. Godnatt & sov gott kära ni!

Inge Norrlandsguld precis

Har inget av värde att förtälja. Inga storheter eller fyrverkerier heller. Bara mig själv. Liksom.  Odubbat. Fördröjning av pratet tydligen.

Till botten bortom och tillbaka till mig

En gång kände jag en kvinna som brukade meditera. Hon tömde huvudet på dagens information och kom att befinna sig på en plats där energin fanns. Det otroliga är att om hon hade huvudvärk kunde hon flytta på den, antingen till andra sidan på huvudet eller plocka ut den, bort med den. Hur är det möjligt.

Bilden visar sprickan i stenhällen bakom vårt hus. Jag tycker mycket om den och får en fin känsla av den. Är det kanske den bilden som jag ska försöka hitta till. Försöka se för mitt inre. Tror att den skulle passa för mig.

Pratade med min sambo för några dagar sedan om detta med att ha någon som man kan lita fullständigt på. Inte bara när det gäller förtroenden och högst privata ting utan om det där innersta innersta. Har ni känt det någon gång med någon? Jag menar inte med er partner. Det är svårt att förklara men jag menar någon som förstår precis vad du tänker även fast du inte sagt det. Någon du helt kan släppa in i din värld med dina tankar. Jag funderade om det är fullt möjligt. Har man ändå inte ett rum där ingen släpps in?

Min sambo är den som känner mig bäst. Men mina ord som virvlar runt med innehåll som plockas ur allt hit och dit. Bokstäverna som ibland rinner ut ur mina fingertoppar utan stopp och som ibland känns som tagna långt bort utom mig. De raderna som har ett djup tvärs genom hela universum till botten bortom och tillbaka till mig.

Det har han svårare att förstå. Men det tror jag ingen riktigt heller gör. Bara jag själv. Tänk om någon kunde precis befinna sig på de där raderna tvärs genom hela universum och veta. Veta allt det där. Precis det menar jag med att släppa in någon i din värld med dina tankar. Till botten bortom och tillbaka till mig. Som förstår mina ord och själv har dem.

Ann-Louise

Somligt i livet kan inte bli kort

Har tänkt flera gånger idag på om jag verkligen ska skriva detta inlägg. Det känns som att det egentligen borde räcka med det jag skrev igår. Både räcka och inte. Men det finns så mycket som jag skulle kunna skriva. Mycket att säga om de som lever kvar och ska klara av att fortsätta sitt liv.Vill inte att min blogg ska handla om jobbiga saker. Till sist bestämde jag att skriva. Skriva kort fast det kan bli hur långt som helst. Somligt i livet kan inte bli kort.

När man pratar om döden, någon dör och människor sörjer och saknar, blir det av helt naturliga skäl de efterlevande man pratar om. Det jag tänker på är också hur det är, hur det känns för den som vet om att den kommer att avlida eller löper stor risk att göra det. Det var först i vuxen ålder jag började tänka på hur min mamma troligen kände det, att lämna oss alla. Att vara riktigt allvarligt sjuk och ändå måste få saker och ting att fungera.

Om jag skulle få det beskedet att jag inte kommer att få fortsätta leva skulle jag givetvis först hamna i chock. Mina barn. Ska jag lämna mina barn. Inte få vara hos dem, se dem växa upp, hjälpa och stötta. Inte få leva med dem. Vem ska krama dem. Hur ska det gå för dem.Vill inte att de ska få känna en sådan overklig obeskrivlig smärta. Det är bara en liten del av alla känslor som skulle komma. Svårt att beskriva. Smärtsamt att tänka på.

Oavsett vad jag skriver är det ändå för lite och otillräckligt. Kan omöjligt få med alla mina tankar. Det finns så mycket mer.

Jag vill inte tänka på om jag själv blir kvar. Bara jag och barnen. Utan honom. Mina barn. Tankar. Gode gud låt våra barn få vara friska och aldrig råka ut för någon olycka. Tänker på dig som skrev att du var 34 år och ensam kvar med små barn. Hur klarade du det...

Nu blev det för långt ändå. Jag som skulle skriva kort. Men det gick inte. Somligt i livet kan ju inte bli kort. Och än hur mycket jag skulle skriva skulle det ändå bli för kort. Men nu avslutar jag. LyckligaPraliner var inte tänkt till att bli sorglig.

Det är enklare att förstå en död fluga

Barnen kvällsfikade och vi satt och pratade om allt möjligt. Sonen säger - "Jag dör sist för jag är minst. Om jag inte blir sjuk förstås....". Dottern säger att vi ska inte prata om sånt där för det är inte roligt...

- "Nej, säger jag. Döden är inte rolig att prata om, men ibland måste man". 

Dottern som är äldre har större och djupare tankar kring döden. Men det är svårt för henne att tänka sig in i det att deras mormor, min mamma, dog när jag var tolv år gammal. En gång när vi pratade om just det sa hon betänksamt - Och jag är 10 år nu....

Förra sommaren begravde de en spyfluga i sandlådan. De gjorde ett kors, grävde ner flugan och begravde den helt enkelt. Den var ju död. Att en fluga dör är mycket enklare att förstå sig på. Svårare saker än så ska ett sommarlov inte behöva innehålla. Mitt sommarlov innehöll att min mamma dog. Den hösten kändes det jobbigt att börja skolan igen för jag visste att alla visste.

Ann-Louise

We Take Care Of Our Own - Bruce Springsteen

Hejsan! Tråkigt väder med blåst och lite snöfall. Jag försvann i Bruce Springsteen världen med både gamla och nya låtar. De som vet mera om honom säger att han är en jordnära och trygg man som trots enorm berömmelse och miljoner alltid förblivit den samme. Inga skandaler eller missbruk. Är nog inte särskilt vanligt inom kändisvärlden troligen. 

Helt plötsligt gick klockan i ett rasande tempo och jag måste skynda mig till Eva-Maria. Ha en bra dag alla!  

Min stubbe och jag

Jag tycker om stubbar. Har gjort det under lång tid. Jag menar stubbar som i trädstubbar. Det är något fint med dem. Först sorgligt att de vält av naturens krafter eller av människans våld. Men sedan ger de liv till annan grönska. De fortsätter leva i lite annan form och ger annat liv möjlighet att utvecklas. Det ena ger det andra och allt går runt. Har funderat på vad det mera är med stubbar som gör att de ligger mig varmt om hjärtat. Plötsligt en dag kom jag på det. Det är nämligen så att....

min sambo är en stubbe. En typ av stubbe. Han är liksom grov och fyrkantig. Där uppe på toppen är det lite tuffsigt och han har förändrats med tiden. Det är nästan som att det har växt på honom också. Somligt har växt och somligt har försvunnit på honom. Ja ni vet. Precis som på trädstubbar.

När jag fann honom var han mer lik denna stubbe. Han var mer som den sorgliga stubben innan han gav liv till annan grönska. Annan grönska var ju jag. Han var den där stubben som jag såg att jag kunde slå rot med och möjlighet att utvecklas tillsammans med. Genom att jag gjorde det blev han ju en sån där stubbe som på första bilden tänker jag. Symbios där det ena ger det andra och det går runt. Man ger och tar. Tillsammans och var för sig.

Men jag har sagt åt honom att det är bäst att han passar sig för att bli den där stubbe nr två för då åker han ut tjohooooooooo

♥ Tackohejfrånmig ♥

Vill ha bananskal lite oftare

Tycker ibland att saker och ting inte är rättvist och att jag också borde få åka på ett bananskal eller det där med räkmacka. Men bananskalet fick flugor och räkorna blev förbjudna för de håller på att utrotas. Silverfatet måste putsas och guldet försvann någonstans in i gröna skogen. Ugglorna är fortfarande kvar i mossen och räven killar mig bakom örat.

Alla stunder kan inte vara en dans på rosor. 

♥ Solen skiner och det är en fin dag! ♥

Åldersgräns på tatuering?

Idag pratade jag med en kvinna som snart är 70 år. Vi pratade länge och mycket om allt möjligt. Både allvar och skoj. Hon är vältränad och spänstig i kroppen. Mån om sitt utseende. Hennes veckor består till stor del av att simma, yoga och styrketräning. Hon träffar väninnor och njuter av livet.  Visst låter det toppen? En glad pensionär som lever livet till fullo, njuter och uppskattar.

Hon berättade att hon ska tatuera sig. För första gången. Och vet ni vad, det tycker jag är otroligt roligt att höra! Hon vill och vågar. Jag gratulerade henne och sa att det kommer att bli jättesnyggt. Vi pratade kring detta med hennes ålder och om en del andras syn på att hon ska tatuera sig. Snart 70 år och göra så..Är det åldersnoja eller annan kris av nåt slag undrar säkert någon. För många människor är det högst opassande att tatuera sig i hennes ålder och att göra det när man är kvinna desto värre. Ung som äldre. Och det har de väl rätt att tycka också. Kan man tänka.

Jag sa till henne  - Men herregud, när ska man få bestämma själv då?! När är man nog vuxen om man inte ens vid 70 år får göra det man vill utan att man ska tänka på vad andra tycker?!

Självklart ska hon tatuera sig om hon vill, säger jag. Är det så himla illa då. Verkar som en väldigt liten sak att bli upprörd över när världen ser ut som den gör. Världen är full av idiotiska saker som man hellre kan lägga ner sin energi på. Inte på att en liten kvinna på 70 år vågar göra det hon vill. Det hon gör är girlpower helt enkelt!

Hoppas ni har en fin dag och en rooooomantisk alla hjärtans dag för er som firar det! Här har sambon köpt rosa tulpaner till mig och chokladhjärtan till barnen tre. Själv jobbar han men jag ska krafsa lite på ryggen hans när han kommer hem  ;)

♥ Tackohejfrånmig ♥

Chockad av en dansk

Ja så här gick det. Ni som läst några inlägg vet att jag fick bihåleinflammation och att den stressade danske doktorn var lagomt service inriktad, om man säger så. Han hade ju dessutom skrivit ut för lite penicillin. Jag ringde dit idag och påtalade detta. Sedan for jag på jobbet. Utan möjlighet att kunna kolla på apoteket om jag fått mera. Penicillinet tog slut idag.  

Vid kl 17:30 ringde telefonen på jobbet och jag svarade. Det var den danske doktorn som ville prata med mig! Han var oerhört trevlig, ostressad och pratade så att jag hörde vad han sa. Jag hamnade i tvivel, ja närmast i chock. 

Han sa - Jag hade tänkt gå hem nu. Jag kommer till dig på jobbet med tre penicillin så att du har. Jag har skrivit ett nytt recept.

Förstår ni vad jag skriver?! Doktorn skulle hem från sjukstugan, körde en omväg till mitt jobb, klev ur bilen, in i hissen till våning tre. Till mig med min penicillin!! Han log och sa - Ha det så bra!....

Och där stod jag och gapade som en fågelholk.

Att vårda en ros för att man vill

Hejsan! Förra sommaren hade jag en ros i finaste rosa. Den stod på bron där den blommade om och om igen. Tacksam och enkel var den, nöjd med lite vatten och näring. Helt enkelt en tålig tacksam ros. Precis en sån som jag behöver. Hösten kom för tidigt som den alltid gör här. Rosen kämpade in i det längsta tappert mot kylen som till sist blev den övermäktig.

En gång för flera år sedan tog min sambo rätt på en aprikosfärgad ros. Den låg oskyddad kastad på högen utan kruka med rötterna blottade. En hel vinter hade den legat där och överlevt. Underbart doftande och vackert blommande ändå. Där på sommaren efter en vinter med blottade rötter.

Till sist hamnde den då hos oss. Jag som ville göra det rätta och det säkra bestämde att jag skulle ta reda på hur jag bäst skulle ta hand om den då vintern kom. För visst ville jag uppleva en sådan blomsterprakt och vidunderligt god doft igen. Jag visste att den var tålig för vad annars överlever en höst, vinter och vår liggande öppet med rötterna blottade.

Jag gjorde som experterna skrev och den dog.

Kanske det är så att lagom är bäst och somligt inte ska behandlas med silkesvantar för att överleva. Det är nog inte bra att vilja för mycket. Den skulle fått leva som den var van vid. Varför pracka på något nytt till en som inte vill och som klarade sig ypperligt bra som det var. Det är nog lätt hänt att göra det, för att man bryr sig och tycker om. Man vill det bästa för någon men det kan lätt bli för mycket. Precis som med kärlek eller med vänskap. Det ska vårdas lagomt och även om man gör sitt bästa kan det gå åt skogen likväl.

Ann-Louise

Slickad i örat

Hejsan! Det har varit ett strålande väder idag. Perfekt lagom kyligt och sol som gjorde ängarna alldeles gnistrande. Jag gick en promenad med hundarna. Det var så ljuvligt ute och jag skrattade åt en av dem som plogade snö med lilla nosen. Det doftar ju gott där under snön och på hans lilla nos hade han ett berg av snö hela tiden. Tur det är lite folk här på vägen. Jag kan prata hur mycket som helst för mig själv, med hundarna och...ja mig själv då. På kvällen i mörkret pratar jag ännu högre. Sjunger en truddelutt och vinglar på vägen av för mycket stirrande på stjärnorna. Ett tag hade jag vår stora tunga ficklampa med mig också. Tänkte att den var bra att slåss med där i mörkret. Ja. Tänker inte alla så då, om sina ficklampor.

Jag har kommit ett steg närmare med att få in min symaskin och pysselgrejer i lilla tvättstugan. Det är inte mycket utrymme där men hållar jag bara ordning och planerar det så praktiskt som det bara är möjligt kommer det att fungera.

En dag som varit full av göromål har ändå varit fin. Tyvärr är jag inte pigg ännu. Det är bättre men snart två veckor har jag varit mer eller mindre sjuk och bihålorna med allt vad det innebär, spökar fortfarande. Det blir till att ringa doktorn igen imorgon.

Jag känner mig som Abbe gjorde när hans kompis slickat hans öra så det låg bakåt istället för rakt upp. Bedrövlig. Ni förstår att det är inte en fin känsla det där med att ha örat åt fel håll. Först slickar någon i örat så det blir dyngblött för att sedan vika det åt fel håll. Ja ni vet hur det känns. Bedrövligt är vad det är. Och jag måste till den där danske doktorn igen. Än mer bedrövligt.

♥ Ha en rolig måndag kära ni! ♥

Ibland sover de gudskelov!

Hejsan! Det har varit lördag. Ja, det är väl det fortfarande. Men det blev fasligt snabbt kväll. Visst har jag dammsugit och skurat med citronsåpan. Det doftade gott och lugnet spred sig i takt med såpadoften ringlande runt i huset.

Jag har två ena riktiga skithundar. De krafsar, gräver och bäddar i allt möjligt och omöjligt. De snokar, slickar och är precis överallt. De hårar ner, skäller och busar som galningar. Helt plötsligt är det dags för vila. Bara så där. Det går inte ens ta normala kort på dem. Alltid ska nån gäspa mitt i allt. Mest tokig är den svarta. Han heter Pepper och om han inte passar sig packar jag ihop honom och skickar till Karin i Skåne. Hon har en Nisse-katt som verkar vara likadan.

Men de är de ljuvligaste små hundar. Ändå. Trots allt det där. Ibland sover de ju gudskelov...

Här väntar vi på melodifestivalen. Sonen är förkyld. Dottern leker ute med en kompis. Sambon tar godis ur skafferiet och tror att ingen ser. En vanlig lördagkväll med andra ord.

♥ Tackohejfrånmig ♥

Gasolin' - Hva gør vi nu lille du

Hejsan! Kikar in lite tvärt bara för att önska er en trevlig lördag!

Man kan verkligen ha kluvna känslor inför viss musikstil eller vissa låtar. Detta är en sån för mig. Förstår inte danska så bra, bara lite här och där. Vet inte om jag blir glad eller nedstämnd av den. Samtidigt är den mjuk på något vis. Ja,verkligen knepigt.

Tack o hej leverpastej!

Några ord från kärleken i mitt liv

Tack så hemskt mycket för era kommentarer, det är en ren fröjd att läsa dem!

Hejsan! Första dagen på länge jag orkat städa lite. Plockade bort all röra som blivit under tiden både jag och min sambo varit sjuk. Konstigt vad saker och ting "rörar" till sig. Tvätten ska fixas i helgen och det ska få dofta citronsåpa. Det kändes så bra när jag röjt upp. En stor lättnad.

När det är ordning mår jag bäst. Jag otrivs med pappershögar och vill inte lämna dammsugaren framme när den inte används. Ogillar starkt att hitta gamla potatisbullar kvarglömda på plåten i ugnen och att tomma schampo flaskor ramlar från hyllan i duschen. Vill att den som byter toarulle faktiskt kastar den tomma.

Men det bästa att få höra av alla ord på hela jorden och i hela universum fick jag höra ikväll. Några ord från kärleken i mitt liv. Min 7-årige son. Han sa - "Mamma, varje gång jag ser dig känns det som att jag vill le". Kan ni förstå hur det känns att få höra det och hur lyckligt lottad jag är?

 ♥ Önskar er en helt otroligt härlig helg! ♥

GFGS istället

Medan jag klurar på olika hjärtan. Vänder och vrider på dem. Pärlor i flera olika storlekar och färger på bordet tänker jag på detta med min PT. Alltså den den där Personal Trainer. Tror säkert att det kommer att kosta 100.000 riksdaler för jag pratar inte om en månad bara, nej jag pratar om flera flera månader.

Då plötsligt slår det mig att men herregud, det är ingen PT jag behöver. Jag behöver en GFGS. Alltså Gratis Frivillig Glad Slav. Jag behöver ha någon som gratis gör allt som jag inte själv vill eller kan göra. Och nej, jag förespråkar ej slaveri och är glad att det avskaffades! Ingen behöver bli upprörd.

Ja, så kan det vara. Jag tar en pärla och snurrar den mellan fingrarna. Den har en vacker färg. Vacker sommarfärg. Jag tappar och den rullar iväg. Se där, tänkte jag. Hade jag haft den där GFGS hade den hämtat pärlan åt mig och jag framstår i och med detta som Norrlands största latmask. Under tiden får jag nöja mig med min sambo. Han är bäst på hela jorden på att massera mina fötter. De ni. En sån skulle ni haft.

Tjingeling! ♥

Den perfekta lösningen!

Härom natten kom jag på en lösningen på mitt problem. Tänka sig va, jag har något som man nästan kan kalla ett problem. Jag funderade lite till där i mörkert och insåg att det är den perfekta lösningen. Den perfekta lösningen som i ordning, muskler, pigghet, tid, kost, stöttning, uppmuntran, empati, förståelse, hjälp och den eviga lyckan (?).

Tvärtemot min son, som tycker att det är hejsan att hitta en söt liten skål att städa ner sina små ting i, inser jag att det måste till det hårda artilleriet för min egen del. Jag kom på att den enda lösningen är en;

 PT - PERSONAL TRAINER

(pappa, det betyder personlig tränare)

Så där ja. Det var ju inte så svårt. Nu ska jag bara gräva fram ca 100000 kronor till det.

♥ Tackohejfrånmig ♥

Barnfis och hundfis blir fina minnen det också

Minnen. En del som varma solmogna jordgubbar eller de sötaste rödaste hallon. Ett bland många minnen jag har av min farmor är precis ett sådant.

Om sommaren satt hon på sin stol på gräsmattan i solen, de gamla utemöblerna av trä, solhatten på med kjolen uppdragen till låren. Njöt av värmen, solen och luften. Fjällsol och fjälluft. Hennes bruna skinn var prickigt och samtidigt både strävt och mjukt. Kaffekopp och kanske en bit sockerkaka eller de lustiga kanelbullarna hon bakade med ett hål mitt under. Tror bestämt fötterna ibland var nedstoppade i en hink med vatten. Farmor på gräsmattan. Sommar i fjällen. Minnen.

Den gamla fåtöljen jag köpte. Nedsutten men fin i tyget. Måste skyddas från små hundar som vill bädda gott i det gamla tyget. Tror den är nöjd med att bo här och användas. Tror den inte misstycker att få ha små barnrumpor och hundrumpor som fiser där.

Den gamla radion är säkert också lycklig. Hellre stå här i vårt kök och bli avdammad ibland än att stå i en mörk källare ensam. Den tycker om att höra att den är så fin medan jag drar med trasan över det blanka bruna.

Minnen. Kan verkligen vara fina minnen. Gammalt kan skapa nya minnen hos någon ny. Som att små barn och hundar fiser på en gammal fåtölj från någon annanstans. Det är också fint.

Ann-Louise

I morgon lovar jag att inte klaga

Jo jag var till doktorn idag. Hoppades innerligt att det inte skulle bli den doktor jag inte ville ha. Naturligtvis blev det den jag inte ville ha. Hur hade jag kunnat inbilla mig något annat. Jag hade tur att faktiskt få träffa en doktor och det är väl bra... men... den här alltså..

Han är specialist på att tala om att han är stressad. Datorn är långsam. Han har inte tid. Flera gånger om upprepar han det. Han rabblar och pratar i en hastighet som  kan tänkas vara imponerande. På danska. Jag förstår sällan allt han säger för när han blir lite upplivad så att säga pratar han fruktansvärd snabb danska. Många gånger lyssnar han inte. Trummar på skrivbordet medan han fortsätter säga att han inte har tid. Man får inte vara allt för sjuk att man inte kan småspringa. För det får man allt lov att göra om man ska hinna se vart han tar vägen.

Men som sagt. Jag fick iaf träffa en doktor. Och tur i oturen var min crp nog hög för att jag skulle få antibiotika. Mina bihålor gör min värld lite mera grön och gul nu. Skulle kunna tänka mig att en doktor som beter sig som han gör är avtrubbad. Avtrubbad som i att förminska människors problem och inte ta dem på allvar. Att han tycker att folk gnäller och klagar. Att de inte är tillräckligt sjuka. Det är den erfarenhet jag har av honom tyvärr.

Men åter igen, jag fick dock träffa en doktor. Här där jag bor kan det vara problem med det ibland. Det fattas läkare och svårt att få dem hit. Sonen var väldigt sjuk som liten och vi fick ingen hjälp här. Hemskt nog känns det svårt att våga lita på sjukvården här när det gäller barnen. Det har hänt för mycket. För många föräldrar har tvingats åka akut med sin små barn för att sjukvården här bedömt fel.

Jag ska äta penicillin. Försöka få sova inatt. Sluta med feber. Och räkna dagarna till jag blir piggare. Det gör verkligen ont av bihåleinflammation. I morgon ska jag skriva annat än klagomål. Annat som inte handlar om sjukvård eller inlandet.

Önskar er en bra onsdag!

Rätt att bo här

Jag tuggar Brio och funderar i mina bryderier. På hela alltet och varandet. Min mamma hade Brio i sin vita handväska. Min pappa hade Kungen av Danmark på insidan av bildörren. Precis så var det. Då.

Jag kan fundera på varför vi ändå bor här där arbetslösheten är enorm. Där det mesta verkar gå bakåt eller stå still. Där vi har ett ica vars chef gör allt för att ta över inom alla områden och inte låta de mindre få en chans.  Där gymnasieprogrammen försvinner. Folk flyttar. Bensin är dyrt. Mat är dyrt. Kläder är dyrt, det lilla som finns att välja på. Ibland funderar jag verkligen. Men gott om snö har vi.

När man kommer upp i en viss ålder ska man äga lite mer. Ni vet, som att då har man jobbat länge och tjänat pengar, köpt grejer och kommit sig någon vart. En standard. Många har en stuga. De åker på semester både i Sverige och utomlands, äger en skoter eller flera som nästan är en självklarhet här där vi bor. Ja just, en husvagn glömde jag. De åker 30 mil enkel resa för att shoppa flera gånger per år. De hyr film, köper för dyra saker till barnen. Låter pengarna rinna mellan fingrarna. De klagar att de inga pengar har och ser inte vad de gör av dem. Vi vet exakt var våra små lusören far. Och det är inte till något alls av det ovannämnda.  Ibland blir jag arg.

Jag har svårt att tro att gräset är grönare på andra sidan och jag verkligen önskar att det är rätt beslut för barnens skull att växa upp här i en liten inlandskommun i Västerbotten. Både på gott och ont. Positivt och negativt. Mindre risker än fast jag vet att det kan hända. Och när jag då hör om den stackars 10-åriga flickan som någon vettvilling knivskurit och med stor risk gör det igen på någon annan. Då med ens känns det som rätt beslut att bo här. Än fast jag vet att vettvillingar finns överallt. När jag tittar ut genom fönstret och ser hur vackert det är känns det bättre.

♥ Tackohejfrånmig ♥

Japp! Nu är det klart.

Hejsan! Min dotter har helt ärligt och enligt reglerna dragit tre vinnare av PralinHjärtat. Jag kan med glädje tillkännage att dessa tre vunnit;

Erika G - www.erikasfunderingar.blogspot.com

Lisbet - www.lisbet-carpediem.blogspot.com

Dorran - www.dorransblog.blogspot.com

Grattis till er!

Maila mig på lyckligapraliner@hotmail.com den adress PralinHjärtat skall skickas till. Jag skickar så snart jag kan.

      ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Till er andra säger jag - Bättre lycka nästa gång! Jag har några fler PralinHjärtan och man vet aldrig....Jag kanske drar en omgång lotter till ;) Tack för att ni ville vara med! 

Önskar er en bra kväll!

Utlottning på måndag!

Hejsan! Här sitter jag och snorar med min förkylning. Tror aldrig förr jag nyst så fruktansvärt mycket förutom när jag är allergisk. Men det är väl bra att det kommer ut. Mina bihålor brukar inte tåla förkylning men än så länge går det bra. Men hur det ska gå att jobba imorgon återstår att se.

Men nu kära ni ska det handla om utlottningen av PralinHjärtat som jag även ibland kallar HjärtHjärtat. Ni blev en hel hög som ville vara med och säkert har hälften av er glömt bort att ni anmält ert intresse. Tror nog att någon av vinnarna blir förvånad :)

Någon gång under morgondagen, beroende på om jag jobbar eller ej, drar jag tre stycken vinnare. Jag beslöt att lotta ut tre stycken hjärtan istället för ett. Hade verkligen önskat att jag hade råd att skicka ett hjärtan till var och en av er!

På återseende någon gång under morgondagen. Blir spännande att se var någonstans mina små enkla hjärtan får åka! Hoppas att ni haft en bra frisk helg och att måndagen blir helt ok den också! 

♥ Tackohejfrånmig ♥ 

Hur skulle det kännas....

att få ett telefonsamtal där någon talar om att du har flera syskon. Flera "halvsyskon" du inte visste fanns. Som du inte heller sökt. Helt pötsligt finns det flera, både olika men också kanske lika. Det finns någon fler som har lika näsa som du eller samma skratt. Ja, hur skulle det kännas. Och vad skulle man göra av det. Inget eller något.

Jag känner en person som nyss fick det samtalet.

En person som nu kanske har något lite gemensamt med någon okänd. Som kulor. De ser kanske olika ut men de är dock ändå kulor stöpta i en kulform, trots allt. Och vad skulle man göra av det. Inget eller något.

Jag är mer förkyld, snorar och nyser. Ute är det kallt och i grannbyn hade de -38 grader. Vi äter popcorn och har fredag ändå. För inne är det varmt och fötterna hålls varma av tjocka sockar.

 ♥ Hoppas att ni har en lugn och skön fredagkväll! ♥

Hejsan! Ibland är livet....

lika avslappnat skönt som en söt liten höna på grönbete. Man strosar runt, vrider huvudet hit o dit, sprättar och tar sig en gosak.

Och ibland får man istället verkligen kämpa för att hålla sig upprätt och fortsätta med det.  

Vart vägarna bär funderar man också på ibland. En önskan om en fin väg.

En del dagar kör och kör man bara och verkar aldrig komma fram. Då lägger man i en lägre växel och blir lite starkare. Då orkar gamla traktorn igen fast lite långsammare bara.

Ja och så dom där lortgris-dagarna. Då allt verkar ha blivit smutsigt och stökigt som över en natt. Då röjer man upp i smutsen, tar fram citronsåpan och skurar.

Tyvärr kan även sorgliga dagar komma. Då någon kär går bort eller man mister något annat. Att mista något annat värdefullt kan också bli en sorglig dag.

Att kunna uppskatta det lilla fina känns bra. Som en väldigt liten fin blomma och små silvriga kulor på en tråd runt en sten. Om man kan uppskatta även det lilla finns mycket stort att vinna.

Då ser vi också alla färger. Färger på blommor, himlen, strössel i skafferiet och de vi har runt omkring oss.

Faktiskt även de dagar vi vandrar runt med ett åskmoln och regn lokalt över våra huvuden behöver vi. Fast vi tycker inte det just då.



Och jag kan bli så glad över att jag har en blogg som någon vill läsa. Tacksam över att det finns de som tar sig tid att skriva en rad eller två. Det är ju himlarns roligt helt enkelt! Ett hjärta till er alla.

Det var allt för ikväll. Min förkylda näsa och rödsprängda ögon tar sig en paus, dricker vatten och kikar in hos er till kvällen. För det vill jag ju. Det är ju himlarns roligt helt enkelt.

♥ Tackohejfrånmig ♥

En smoothie-dag på flera vis

Hejsan! Min nya "last" är smoothies. De är goda, fylliga och går bra att variera. På min lediga dag idag har jag både hunnit städa och känna snöflingor på mina kinder. Det är förunderligt vackert när snöflingorna faller så sakta att de nästan står still.

Eva-Maria och hennes lille kom och höll mig sällskap i några timmar. Jag gjorde smoothie av hallon, blåbär, honung, florsocker och naturell yoghurt. Den blev riktigt smaskig. Eva-Maria matchade dessutom i sina snygga klädfärger. Vi avslutade med en liten brasa i kaminen och surr i soffan. Härligt med en ledig dag. Man skulle kunna kalla den en riktig smoothie-dag på flera vis. Skulle absolut kunna tänka mig att vinna massor av pengar och bara jobba när jag vill, känner jag. 

Nu kära ni ska jag sy några hjärtan. De tre PralinHjärtan som jag ska lotta ut är färdiga och väntar bara på att få komma till sin nya plats någonstans i Sverige. Men jag behöver sy fler för andra ändamål. Om någon fler vill vara med på utlottningen som avslutas nästa måndag går det bra att bara skriva en rad om det. 

♥ Tack så mycket för besöket och absolut välkommen tillbaka! ♥