Än så länge en disig och regnig söndagsmorgon. Barnen har blivit förkylda. Jag ska dricka te och äta massor av hårt bröd med ett tjockt lager smör och ost på. Sedan efter en stund bär det iväg till jobbet. När jag kommer hem ikväll kl 21:30 kommer det att kännas skönt. För då vet jag att jag blir ledig i två dagar. Jag blir trött av att jobba helg med få personal, stress och långa arbetspass. Nästa vecka har jag dessutom bra arbetstider och flera roliga saker jag ska göra. Så. Nu startar jag min söndag. 

Trevlig söndag! 

Om att höra ihop med någon

Vi är alla olika men jag tror att de flesta ändå vill känna samhörighet. Tillhörighet och gemenskap. Mer eller mindre. Det kan vara nog komplicerat med relationer när man är vuxen men ännu värre när man är yngre. Ibland känner jag att gudskelov att jag är vuxen och inte behöver gå igenom vissa saker en gång till. Fast en del saker är precis lika genom hela livet fast olika ändå. 

Vi lever inte ett helt liv utan att förändras alls. Här skulle man kunna komma med massor av exempel på människor som faktiskt verkar stå still och snarare går bakåt än framåt. De flesta av oss har nog upplevt att relationer förändras av olika anledningar. En del blir aldrig detsamma igen. Vi pratar ganska mycket med barnen om det här hemma. Speciellt med dottern som nu börjat högstadiet. Kompisrelationer och livet. Både vuxna och barn. Det är lätt hänt att missförstå varandra. Livet alltså. Kan vara komplicerat. 

Och så en svamp som avslutning. 

 Trevlig helg! 

Idag var jag tidsoptimist

Snabbt gick den här dagen och det känns som att jag klev upp och nu ska jag lägga mig igen. Varför tror jag alltid att jag ska hinna massor när jag är ledig. Att jag ska hinna allt. Tidsoptimist eller utan tidsbegrepp. Kanske dålig planering. Något av det. Äsch jag hann det jag hann och jag blev bjuden på kaffe och gofika dessutom. En bra dag. Jag älskar att vara ledig. Bilden är från igår när vi for ut på en liten tur. Jag kommer att jobba imorgon och hela helgen men nästa vecka hoppas jag på att vi har nån kort arbetsdag så att vi kan fara till någon fin plats. Jag vill ta till vara på allt jag hinner. 

Ikväll såg jag en groda igen. En liten söt en. I sommar har jag haft tur på grodfronten. Nu avrundar jag. Ska upp tidigt imorgon bitti men ville bara kika in och skriva några rader. 

Godnatt och godmorgon till er andra!

För att berätta morgonens korusning väldigt kort.

Oj oj vilken alldeles för spännande morgon det blev.  Klockan 06:10 klev jag ut genom dörren med hundarna. Och vad ser jag? Jo förrymda kor! Min skräck! På vår gård dessutom. Plus att jag skulle ju på jobbet. Och när jag trodde ägaren hade fått fast dom och smög iväg med hundarna åt andra hållet och ägaren for hem men att jag ändå kände att detta stämmer inte. Mycket riktigt. Kor framför mitt på vägen och hundarna skällde som tokiga och korna blev rädda och sprang panikartat (till sist..) tillbaka och ut på ängen med svansarna rakt ut och vilda öron. De blir som spetsiga på något vis menar jag. Sen sprang de hela vägen hem som om de sett spöken. Och kvar stod jag på skakiga ben. Jag är verkligen rädd för lösa kor och vara mitt bland dem ingår inte i mina önskemål. Mina väldigt små hundar är mycket bra att ha ibland. 

Detta var för några år sedan en hängkaragan. Min morsdagspresent. Då hade vi också besök av förrymda kor som tydligen tyckte att en hängkaragan var perfekt att klia sig mot. Alla grenar gick av. Till sist växte det upp från marken och det blev en stor buske av den istället. I morse gnuggade sig nån ko mot den och ja, nu är i princip alla grenar av. Nu sågar vi av allt och accepterar att nån karagan kan vi aldrig ha. 

Det bästa av allt med den här dagen är att efter jobbet åt vi lite thaimat och sedan tog vi kaffe och gobit med oss och for iväg till ån. Ett litet gulligt dass stod en bit in i skogen. 

Dessa ljuvligt vackra svampar som jag har turen att kunna fota. Ibland blir jag nästan överväldigad. Tänk att jag har möjlighet att göra ganska mycket av det jag vill. Som idag. Jobba, äta gott, ut i naturen, fika vid ån i solen och fotografera lite. Och bara känna hur skönt livet kan vara. 

Dags att laga middag och sedan föräldramöte. 

Ann-Louise

Andra potatisar

Jag har sagt att det är mandelpotatis i vår pallkrage. Har dock tyckt att den vare sig smakat eller haft samma färg som mandel. Inte alls som mandel. Konstigt verkligen men goda är de. Blev upplyst av en vän att det inte är mandel. Det är ju Amandine. En fransk gourmé potatis! Ja visst stod det så på påsen, det gjorde det. Ja ja så kan det gå. Och gourmé är det verkligen! Men jag vet att det är morötter i den andra pallkragen. Det är jag säker på i alla fall. Nån mästerodlare lär jag aldrig bli. Man lär sig. Nästa år ska jag också sätta potatis. Blir intressant att se vad vi då gräver upp. 

Solen kikar fram ibland. Värmer gott. Jag passade på att putsa köksfönstren. Njöt en stund på altanen. Imorgon jobbar jag kortdag och jag hoppas på regnfritt och lite varmt väder. Kanske att vi åker iväg till något fint ställe. Tar med kaffe i termosen. Och kameran förstås. 

Ann-Louise

Duktigt efter det jag vill ha

Första arbetsdagen efter sjukveckan avklarad. Första skoldagen för barnen. Jag känner att det är alltför länge sedan jag bakade bullar. Mina två böcker jag beställde har kommit och det ser lovande ut. En av hundarna har pipit olyckligt hela dagen tydligen, enligt den ende som var hemma. Inte lätt att ha alla nära och kära hemma en hel sommar och plötsligt far dom (vi). Förresten ska jag nog baka något annat också. Nån dag. Skrattade åt något dumt idag så jag fick huvudvärk och jag ska sträcka mig duktigt efter det jag vill ha. Precis som dottern gjorde för att få tag på ett näckrosblad hon länge önskat. 

Buonasera! 

Mer som ett ton snö rakt ner på mig.

Jag låg i soffan och tittade på bilder i mobilen. Helt plötsligt föll den stora vinterångesten som en sten rakt ner i bröstkorgen på mig där jag låg. Eller mer som ett ton snö rakt ner på mig. Det var när jag såg bilden av näckrosorna i vattnet med skogen långt där bakom som det slog till. Verkligheten om att det är på gång. Kommer närmare och närmare. Vintern är vacker och innehåller mycket fint, det tycker jag verkligen. Men den är för lång och mörkret stannar för länge. Kanske är det solens frånvaro och regnet som gjorde att det plötsligt dök på mig. Jag vet inte. Vintern är inte bara vit. Den innehåller snöskottning, is och kyla, snöstorm och en bil kall med fyrkantiga däck på väg till jobbet. Och massor mer. 

Jag är väl mer en vår till höstmänniska. Helt enkelt. Eller också är det åldern. 

Jag kände att men herregud vad ska jag fota då? Vad ska göra? Jag som tycker om att fota utomhus allra mest. Ja men jag gör som jag alltid gjort de flesta andra vintrar - Jag fotar det som är möjligt utomhus och resten av tiden fotar jag inomhus. Enkelt. Ingen anledning till att bli uppjagad. Men jag kommer att längta. Som vanligt. 

Idag gick jag ut till pallkragarna. Tog upp potatis, morötter och rödlök att ha till middan. Vilken rikedom. Jag stekte morötter och lök i smör, pepprade och saltade lite. Mandelpotatisarna var stora och fina. Laxen lagom salt. Mums vilken lyxig måltid. 

Vi "ses"! 

Lördag i sängen med sällskap

Vi har missat ett dop idag. Hugos dop. Bara för att vi är mer eller mindre sjuka här i huset. Det känns inte så kul. Vi har suttit länge i sängen med ryggen mot väggen och datorn på benen. Jag tittar på trädgårdsprogram och annat på svt play. Dottern ligger bredvid. Vi har det rätt så gott. Det är vi, hundar, filtar, godis och rabarberpaj med vaniljsås. Så kurerar vi oss idag. 
                  

Men jag längtar ut i skog och mark. Sjö och strand. Strosa runt med kameran och fika gott där vi finner en fin plats. 

Hoppas ni har en god lördag! 

En burk med drömmar

De små blomskotten och barnen växer. Allt har växt mycket den här fina sommaren. Jag känner mig laddad att ta tag i det här med höst nu. Natten var den första på flera dagar utan feber. Kanske det ger sig nu. Fast jag har istället smittat min familj och skolan börjar på måndag. Igår beställde jag varmare jackor åt oss. Än fast det "bara" är augusti. Men som dottern sa - "Det är lika bra för helt plötsligt blir det kallt och så finns inga jackor att få tag på". Japp. Det stämmer. 

När sonen fyllde år i tisdags fick han en burk med drömmar av gulliga Gullan. Kan väl nästan inte finnas något finare namn på kakor. Hör bara - D R Ö M M A R...
Och den fina tomma burken tar jag hand om. Drömmar har jag gott om. 

Mitt nya objektiv till kameran kom redan efter en dag och jag fick nästan en chock när jag provade. Jag kan stå på vår gård och zooma in i skogen på andra sidan ängen. Precis det jag var ute efter. Eller som jag skrev på instagram, att jag kan zooma ända in i näsan på grannen. Inte riktigt kanske men jag vill verkligen inte göra det heller. Visst finns det bättre objektiv än det jag köpte men för mitt behov och plånbok räcker det. 

Nu är det fredag. Popcorn och choklad kanske fungerar att kurera sjuklingar med. Trevlig kväll alla! 

Ann-Louise

Att köpa något efterlängtat till sig själv

Jag fotade bland annat svamp, vatten, näckrosblad och ljung där vi var i helgen. Jag har skrivit det förr flera gånger men att fotografera betyder mycket för mig och får mig att må väldigt bra. Det är så roligt, ger energi och inspiration. Det bästa jag vet är att fotografera utomhus och vår till höst är min bästa tid för det. 

Det objektiv som följde med systemkameran är bra men klarar inte av att zooma in tillräcklig på längre avstånd. När vi var vid en å på lördag skulle jag fota sjöfåglarna som egentligen inte var så långt bort men på bilden syns de dåligt. Många gånger har jag känt mig begränsad i vad jag kan fotografera. Jag tar mig inte tillräckligt nära helt enkelt. 
Därför idag, efter många månaders funderingar, tog jag beslutet att beställa ett bättre objektiv. Om ni bara visste vad jag är glad och lycklig över det! Äntligen kommer jag lite närmre på längre avstånd! 

På söndag tog vi upp lite mandelpotatis ur pallkragen. Vilka fina och underbart goda är de. Jag och dottern fick stora ögon när vi fann den ena efter den andra stora rejäla potatisen! Bättre än vad vi trodde det skulle bli. 

Nej, ingen mer dator ikväll. Nu räcker det för en sjukling. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig och födelsedagsfirande

Nu blir det inte mycket skrivet. Jag har gått och dragit på mig feber med värk i kroppen och ett hemskt halsont. Typiskt när jag redan haft flera karensdagar och frånvaro på jobbet. Och typiskt bara för att vi den här veckan hade planerat att fara ut i naturen flera gånger. Fast nu regnar det så det är ju inte säkert att det blivit något av det ändå. 

Men jag är så väldigt glad att både lördag och söndag var fina. Idag har vi haft födelsedagskalas för vår William. Vår lille tänkare som fyller 10 år idag. Tänk vad tiden går. Alltför snabbt ibland..

Nu ska jag tillbaka ner i sängen. Känner mig rätt slut. 

Tack för besöket! Kul att ni vill läsa och att ni återkommer! 

♥

Återuppstå

Hela helgen. Stundtals som en dröm. Lördag, sol, vatten, en brasa och gott att äta. Röken från elden och sjöfåglars plaskande. Blunda med näsan mot solen och bli varm. Barnens skratt. Sambon som njuter och så jag då som liksom smälte som choklad för att återuppstå i samma stund. 

På dagen var vi i skogen jag och dottern. Uppslukade men ändå fria att gå. Sol genom de stora granarna. Det där särskilda ljuset som säkert skulle kunna heta lyckoljus. För mig. 

Svampar i olika storlek och olika stadier av skafferi och hem åt små kryp. Som att de också återuppstår men i annan form. 

Dottern plockade blåbär och njöt. Som ett litet skogsväsen vandrade hon framför mig med mjukisbyxor och gummistövlar. Hon suger åt sig av livet men att det är precis det hon gör vet hon nog inte. Att hon känner av det som inte går att ta på men använder det som en kraft. 

Och så idag söndag. Vatten och näckrosor. Men det pratar vi om senare. Smälta och återuppstå är faktiskt möjligt. 

Ann-Louise

Där hänger min klänning. Fina och goda ändå.

Jag åt upp den sista jordgubben idag. Lite varm av solen. Ingen fler kommer att hinna mogna. Busktomaten ska få flytta in på övervåningen nära fönstret och jag tror hoppet nästan är ute för den ryska tomaten, att den ska hinna mogna trots att jag virat väv runt. Inatt var det bara några få plusgrader ute. Är lite höstligt vemod på ingång. 

Jag provade klänningen idag. Den jag fick av en vän. Sambon stirrade på mig och barnen log. Men jag tror att med strumpbyxor och en liten nätt kofta blir det bra. 

Och dessa ljuvliga morötter. Så lyxigt och nära det känns att få dra upp jordiga morötter varje dag. En del ser inte ut som de flesta andra men fina och goda ändå. Som med oss människor skrev någon som kommentar på instagram. Och det stämmer ju verkligen. 

Trevlig helg! 

Balansplatta

Det var så vackra moln där borta på andra sidan ängen och långt långt bort. Det var mycket ljusare och sol än vad som syns på bilden men jag fick ställa om kameran annars syntes inte molnen. Inatt var det bara fem plus en liten bit från oss. Jag har virat in tomatplantorna i väv och hoppas på att åtminstone en stor tomat ska hinna mogna. Känns lite snopet ändå. Helt plötsligt känns det som höst i luften. 

Idag beställde jag en balansplatta. Har länge tänkt göra det. Det är tydligen väldigt bra träning och för sambon som opererade ryggen i vintras säkert en fördel. Han har inte lika bra balans som tidigare. Och jag behöver också träna muskulaturen. Ordentligt. Han har bra kondition och muskelmassa jämfört med mig...


Nu ska jag planera roliga billiga saker och inte tänka på bilen som måste lagas för flera tusen...

Hej då!

Jag kommer att behålla mig själv

Jag har tänkt lite på bloggen. Har bloggat i flera år men har raderat allt jag skrev när den var låst. Genom åren har bloggens innehåll varierat. Tycker jag själv åtminstone. Periodvis har jag skrivit texter som varit lite mer tänkande och reflekterande. Och andra gånger om annat mer lättläst. Jag har skrivit det som känns rätt för mig. Allt är inte lika intressant beroende på vem som läser. En del som börjat följa mig kanske precis har hittat hit när jag under lång tid skrivit lite djupare och när jag då kommer ur den bubblan tycker dom inte att min blogg är den de trodde. Jag tycker om att skriva lite poetiskt eller vad jag ska säga. Men det kan jag bara när känslan är rätt. Det var länge sedan nu och jag vet inte varför. Jag saknar det. 

Jag kommer inte att ändra mig för att behålla läsare. Jag vill behålla mig själv. Det som gör att jag vill blogga. På mina egna villkor. Och jag är så glad över de som stannat kvar genom mina olika bubblor och perioder. Tack! ♥

Två av våra fina tuppar som stirrar på persiljan som hänger från dotterns hand. Tydligen var den oätbar. Betydligt gladare blir de över maskrosblad, klöver, daggkåpa och kokt spagetti förstås. 

Jag tog kort på dottern i smyg. Med kameran i högsta hugg fotande allt möjligt som vanligt. Helt plötsligt är sommarlovet snart slut. Det har varit välbehövligt och turligt nog gott om sol. Barnen har ökat på d-vitamin förrådet och vi med. 

Ja vi säger väl så då. Vandrar vidare mot en ny höst. Med ordentligare skor på fötterna än de här. 

Välkommen tillbaka! 

Ann-Louise

Den här bilden har jag visat tidigare men jag tycker så mycket om den därför visar jag den igen. Skulle vilja ha den på väggen någonstans. Dagen har verkligen tagit ut sin rätt. Blir skönt att lägga sig.

Imorgon. 

Ann-Louise

Lugna söndan

Solen skiner genom oputsade fönster. Jag som alltid putsar varje försommar har inte gjort det. Men senare i höst kommer de att blänka. Älskar ljuset som faller in genom nyputsade fönster. Min blomma som jag fick av min bloggvän som var på besök tidigare i sommar växer och lever faktiskt ännu. Igår fick den en ny större kruka med bättre jord. Den heter "Mor och barn" och jag tänker prova att sätta ett blad i jord för att se om den går att föröka på det viset. 

Åhh mitt fina retro-täcke som jag sa att jag skulle visa. Det är så ljuvligt fint. Och såna kastar folk bort. Kasta dom till mig istället tycker jag. Har haft ljusslingan på skåpet tänt hela dagen. Det har varit lite ruggigt till och från. Bakade en chokladsockerkaka som vi åt varm tillsammans med min lille far och gulliga Gullan. En lugn dag. Men ändå fylld. 

Blommorna i fönstren har växt bra i sommar och en del har fått lite konstig form. "Plättar i luften" växer som ogräs och jag funderar på att klippa ner dom. Nu är de som stora bollar bara. 

Nu är det dags för lite yoga igen. Har extra problem med huvudvärk nu och jag försöker hitta orsak och hjälp. 

Auf Wiedersehen!

Om yoga och gula löv

När man sitter och mixtrar med kameran och råkar ta kort och sen får se vad man tagit kort på. Då kan det se ut så här. En liten teaterapa i bakgrunden minsann. 

Varje dag, helst flera gånger, gör jag en stunds yoga. Det är inget avancerat eller svårt. Man sitter ner med benen i kors och gör övningar som känns toppen för nacke, axlar, rygg och bröstkorg plus att huvudvärken tror jag blir lindrigare för mig. Som stretching känns det. Till och med i låren när jag böjer mig nästan liggande rakt fram. Den här mjuk-yogan och att sambon masserar mina axlar och nacke varje dag känns som medicin. 

Luften har inte varit lika varm idag och flera björkar efter vägen har börjat få gula löv. Det beror nog på torkan. Men tyvärr känns det som att vi får en tidig höst. Fast jag tycker om hösten och har planer så det känns inte alltför illa. 

Och en liten lördagsko förstås. 


Ann-Louise

Rapport från hönsgården

Hönor är faktiskt riktigt roliga att ha. Lättsamma och kravlösa. De är nyfikna och observanta. Visst måste de få mat och rent vatten. Kollas till att de mår ok och få leva ett gott liv. Sommaren är bästa tiden att vara höna. Vara ute i friska luften och sprätta runt. Här sitter dottern på trappen och ger dem persilja. Som de vägrade totalt att äta. Jag trodde faktiskt att de skulle tycka om det men nej. 

Vi har fyra tuppar men tanken är att tre ska bort. Hur jag nu ska kunna bestämma det. Det enda jag nästan är helt säker på är att Benny ska få bo kvar. Se så fin han är där han står och spanar. 

Damerna då. De ser söta ut då de springer iväg med sina mamelucker och stora tofflor. Olika färger, lite olika utseende och olika personligheter. Men ändå väldigt lika. Som hönor helt enkelt. 

Ibland blir det stopp i gluggen. Samtidigt som nån vill ut så vill nån in. Och ofta stannar någon mitt i. Precis lika många gånger som det händer att minst två får för sig att man samtidigt kan klämma sig in. Ja ni kanske förstår nöjet i att beskåda de här små liven. Hönor är både underhållning och avslappning på samma gång. 

Japp. Det var allt för idag. Och tack snälla ni för kommentarerna på förra inlägget! 

♥

Man behöver inte alltid skriva roliga saker.

Bilderna är från kvällen i juli när jag var ute på ängen och fotade dimman. Ikväll känns det som att dimma och kylig fukt skulle vara det jag behöver. Lite frisk luft. Jag är inte på humör just nu. Ibland kan man bli besviken på människor och det är synd att det ska finnas orsak till det. 

Idag har jag fått ett jättefint täcke. Ett retrotäcke. Ni vet, de brukar ofta vara blommiga och blå, orange, grön eller gula. Mitt är ljuvligt blått och blommigt förstås! Ska visa er någon dag. 

Oh ikväll är det Ernst på tv:n. Nu ska jag ta mig två chokladbitar. 

Imorgon är en ny dag. 

Där ska jag sitta. Och vara.

Den lilla busktomaten dignar av omogna tomater. Vilken sommar det blev. Som jag hoppades. Det åskade ordentligt igår och spöregnade. Blev glad för det är verkligen torrt. Läste i tidningen att Västerbotten har störst brandrisk i Sverige nu. Förutom där det redan brinner. Stackars människor som blir drabbade. Jag vill inte önska regn egentligen. Men nu när brandrisken är så stor behövs det. 

Oj vad en del är små. Och varma goda av solen. Idag var jag väldigt trött på jobbet. Det är fruktansvärt varmt där och dålig luft. Funderade på hur jag skulle orka igenom dagen och ändå hade jag en kortdag. Otroligt nog piggnade jag till när jag kom hem. Och det är inte särskilt vanligt. 

Tog tag i något som jag länge tänkt på. Nämligen att fixa sittplatser i hönsgården. Till oss människor menar jag. Det är mysigt att sitta där hos dem när de pickar och letar gott att äta. De kommer nära och en del får man stryka lite på bröstkorgen. Vill inte ha någon stol. Tycker att det blir för högt upp. Jag vill sitta lågt och nära. Nu står en gammal trapp där och en ful mojäng som varit fontän. Svårt att ha blommor då de äter upp precis allt på ett ögonblick. Ska ordna till detta lite bättre och finare så gott det går. Imorgon kan jag sitta där och dricka kaffe. 

Alla blommor. Vilken fin sommar vi har. Det blev. 

Får se om jag får till några bilder imorgon på invigningen av trappen i hönsgården. Det blir dagens höjdare. Är man lättroad så är man. 

Vi "ses"! 

Att både tänka och inte

Dom är ju så söta de små korna. En del väldigt stora. Igår när vi satt ute i solen och vinden blåste svalkande hade vi kor nära oss på ena sidan. De vilade, mumsade och muade lite. På andra sidan hade vi hönorna och tupparna hemtrevligt småpratande. Jag ville inte att det skulle ta slut. Jag ville sitta där länge och njuta av solen, vinden, djuren och det svala vattnet i min flaska. Jag tänker så bra då. Och ibland tänker jag inget alls. Jag är bra på båda. Hittills har det inte fått några katastrofala följder. Av att jag inget tänkt, menar jag. Eller att jag tänkt. 

Ha en bra dag alla! 

Lite uppdatering i värmen

Oj det är hett idag! Vi rör oss så lite som möjligt. Hundarna, hönorna och korna med. Jag funderar på ett nytt objektiv till kameran och samtidigt håller mobilen på att gå sönder. Blir inget nytt objektiv. Mobilen är viktigare. Barnen måste kunna nå mig om det är något. Och andra också för den delen. Rensade bland katalogerna idag. Höstkatalogerna har kommit för ganska länge sedan. Känns alltför tidigt för det. Tiden springer. Och jag ska iväg på jobbet snart. 

Jag har haft ganska många läsare hela sommaren. Om man ska tro på statistiken. Välkommen säger jag till er nya läsare! Och tack till er "gamla" läsare för att ni finns kvar!! 

Ha det bra! 

♥