lördag 16 augusti 2014

Där hänger min klänning. Fina och goda ändå.


Jag åt upp den sista jordgubben idag. Lite varm av solen. Ingen fler kommer att hinna mogna. Busktomaten ska få flytta in på övervåningen nära fönstret och jag tror hoppet nästan är ute för den ryska tomaten, att den ska hinna mogna trots att jag virat väv runt. Inatt var det bara några få plusgrader ute. Är lite höstligt vemod på ingång. 



Jag provade klänningen idag. Den jag fick av en vän. Sambon stirrade på mig och barnen log. Men jag tror att med strumpbyxor och en liten nätt kofta blir det bra. 





Och dessa ljuvliga morötter. Så lyxigt och nära det känns att få dra upp jordiga morötter varje dag. En del ser inte ut som de flesta andra men fina och goda ändå. Som med oss människor skrev någon som kommentar på instagram. Och det stämmer ju verkligen. 

Trevlig helg! 



9 kommentarer:

Majken sa...

Vilken lyx med egna morötter.
Plocka av tomaterna om de växt färdigt o lägg dem i ett soligt fönster så mognar de inomhus istället :-)

Klänningen var brokig men man blir glad av den :-)

Ha en fin kväll!
Kram ❤️

Äventyret framtiden sa...

Jag brukar ta bort tomatplantorna med rötter och allt när det blir risk för förfrysning. Tvätta bara rötterna och häng plantan upp och ner med kart och hela faderullan fast i en gardinstång. Där mognar det i sin egen takt och smakar gott. Tomatgardiner är melodin kanske?;)

Kramar!

Majas bekännelser sa...

Vilken jättefin klänning! Den blir nog toppen med en kofta såhär när hösten närmar sig!
Det låter kallt med bara några plusgrader... Då får det nog bli sockar också... Ha en fortsatt fin helg, kram Maja!

Maria i huset mellan skogen och sjön sa...

Oj vad länge sedan jag kikade in hos dig!
Jag har haft en period med jättelite datortid så det har inte blivit besök hos någon av de andra bloggarna jag brukar besöka heller.
Vad fina dina tuppar är! Så vackra! Och hönorna, med sina fina mamelucker!
Ja visst är det lite vemodigt att hösten plötsligt är här efter de så heta sommardagarna!
Hos oss kommer nog inte morötterna bli klara. De sattes allt för sent. Men tomater får vi i massor!

Ann-Louise jag måste säga att jag blir glad då jag läser att du inte kommer att ändra dig. Att du fortsätter skriva som du gjort! Det är just den här blandningen som gör det så speciellt att läsa din blogg Jag älskar när du får ihop dina inlägg så där lite poetiska men jag gillar också att läsa det lite mera vardagliga.
fina bilder tar du också! :)

Jobbigt med huvudvärk! Hoppas du får bukt med den snart!
Kram

Karin sa...

Du måsta fortsätta att vara du! Den där blandningen av vardag och poesi är oemotståndlig!
Ja visst känns det tråkigt när temperaturen sjunker och det blir höst. men det kommer fortfarande varma soliga dagar och hösten är också vacker.
Gör som Pettas föreslog så har du tomater ett långt tag framöver!
Vi har också haft betydligt svalare idag än vad det varit innan, och det välkomnar jag som inte är riktigt så förtjust i hetta.
Kram♥♥♥

Karin sa...

Ja klänningen...haha...den blir säkert fin på dig! men du vet ju vad jag tycker om orange:)

Anonym sa...

Underbar klänning som man blir glad av, och egna morötter gahhhhh jag odlar ingenting tyvärr! Skärpning på den fronten! ;) kanske! kram från ett höstruskigt Hjo/Sofia

Livskrafter sa...

En fantastiskt fin klänning om du frågar mig...det gjorde du förvisso inte men jag berättar det ändå...haha...härliga morötter..både för öga och gom
Kram på dig'
Emma

Vida sa...

Åååååå så fin klänning.. alldeles, alldeles, alldeles underbar.. man blir ju lycklig av den <3
Kramar från Liv