Om att bli ödmjukt vacker

Vid skogskanten magert och eländigt växer den. Lämnad tillfälligt där en gång utan vare sig egen grop eller jord. Åren går och helt plötsligt står där en stor frodig Nejlikrot som växt sig stor och stark fullproppad med sina blommor glatt orange. Jag verkligen tycker om den och tycker att det är synd att den har kort och tidig blomningstid. 

Som den där rabarbern jag inte visste vad jag skulle göra av. Den kastade jag in i skogen bredvid en kompost. Helt plötsligt en gynnsam sommar visserligen fanns den största och saftigaste rabarbern där inne i skogen. 

Eller som alla andra blommor jag lagt någonstans som väntat på annan för mig bättre plats. Den jag fick av grannen. Hög, kraftig och med gula blommor. Den som jag hade stora planer för men som jag la på gräset nere vid förrådet. Den är efter några år ännu kvar och växer otroligt nog bra. 

Det är alltså så jag ska göra. Kasta dem på backen bara och de växer bättre än då jag planterar efter konstens alla regler. De fick de sämsta förutsättningar men kan ändå bli till de vackraste blommor. Lite som med människor på nåt vis tänker jag. Att de som prövas hårt blir ödmjukt vacker och samtidigt stark som de små fjällbjörkarna som står stadigt när snöstormen yr. 


Ann-Louise

Eget träd på sitt vis

Hej! Jag har nu suttit en ganska lång stund och kikat på alla fina illustrationer på www.nordicdesigncollective.se 

Denna heter CUPCAKEBIRD. Det står "Ett träd fyllt med massor av saker som gör en lycklig". Kostar 100 kr inkl frakt. Jag började fundera på vad jag skulle ha i mitt träd och om jag själv kan göra ett. Inga proffsverk här inte.



Sedan kom jag på att vad roligt det hade varit om alla som vill hade tecknat sitt eget träd på sitt vis, fotat och visat på sin blogg till en viss vecka. Men men, sommaren är här och folk har annat för sig. Utom jag då. Uppenbarligen. Men jag spar min fundering till mörka hösten och bidar min tid. 


Trevlig helg i era egna träd! 

Den vikta tvätten och min själviska helg

Känner att i helgen behöver jag vara själv. Med mig själv och jag. Barn, hundar, höns och hus. Sambon jobbar. Just nu känns det så. Jag behöver ge mig en "självisk" helg. Inga affärer. Inga folksamlingar. Inga köer eller rödljus.  

Jag kom hem. Jag kände mig en aning irriterad och ville egentligen ha det alldeles tyst. Jag funderade lite och kom fram till att jag skulle vika tvätt. Kände att åh vad skönt att slippa tänka på det i helgen när jag är ledig. Tvätten ligger vikt och väldoftande på bordet. Vi dricker kaffe och äter en trådrulle. Punchrulle.

Det var en härlig känsla att se tvätten ligga prydligt på bordet. Tänk vad lite det kan behövas ibland för att lugnet ska ge sig till känna. De där gamla påslakanen från Jotex med små rosa blommor där bakom i fönstret. Lilla fågel Grå som skulle få flytta ut men som blev kvar inne. 

Sambons kaffekopp skymtar mellan det rosa badlakanet från ica och farmors gamla påslakan. 

Jag kikar ner till höger och där emellan bordskanten och stolen med sonens kläder ligger Abbe. Han bryr sig inte nämnvärt om väldoftande tvätt på bordet.  

Tittar jag rakt ner vid mina knän ser jag Pepper. Som vanligt. Ser att klorna måste klippas. Jag har slarvat med det. Han vill bara vara hos matte han.

Ja och upp till mig kom han. Kaffet är urdrucket och trådrullen slut. Jag bestämde mig för att det var dags att göra något av det jag skjutit upp. Det har varit mycket prat och lite verkstad ett tag. Nu känns det så bra. Borta är några måsten och borden. Glad är de små blomskotten som väntat på sin egen kruka med jord. Glad är några andra blommor som längtansfullt sneglat på större krukor. Glad är jag för att jag bestämt mig för en "självisk" helg. 

Mer än detta blir det inte denna gång. Inte vare sig glamoröst eller snyggt. Inte heller vidare spännande eller fantastiskt. Det är ju bara som det är. Och blomjord i tvättstugan. 

Ann-Louise

Nej, du ska inte gifta dig

Ett litet livstecken från mig i all sin enkelhet. Ibland blir man extra påmind om att vara gammal och glömsk verkligen inte är lätt alla gånger. Som den gamla tanten som fick för sig att hon skulle gifta sig, trodde att hon skulle gifta sig.


Men hur skulle det gå? Var fanns prästen och hur skulle det gå med maten och klänningen som hon inte har då, undrade hon gång på gång. 


- Nej sa vi, du ska inte gifta dig. Det är din födelsedag. Du ska fylla år. 


Giftermål. Födelsedag. Giftermål. Födelsedag. Inte lätt alla gånger att veta. Söta lilla tant. Hur lätt tror ni det är när minnet spelar spratt. 


Ha en bra torsdag kära ni!

Dagen och tankarna finner sin plats

Jag tryckte på Del-knappen och alla rader åts upp från höger. De där raderna som handlade om fina dagen, rosorna jag köpte, träffen med Eva-Maria och våra prickiga kläder vi råkade ha samtidigt, mjuka hönan med silver i sin fjäderskrud varm i min famn och besöket på loppis där jag inget köpte och hon smällkaramellen köpte en kastrull. De där raderna huller om buller och ändå i en ordning. 


De där raderna åts upp från höger. Tuggades en rad i taget. Ord för ord fast bokstav för bokstav. Jag sa många fler men ibland blir det bara jobbigt att skriva för betydelsen är större. Tänk vad lätt det är att radera, att ta bort och inga spår finns kvar. Inte synbart på papper eller dataskärm. Inte sparat någonstans. Borta och ingen vet att de ens funnits den kortaste minut. Förutom jag. 


Vi hade måndagsmys som sonen sa med piratfilm och gott att äta. Men jag blev bara väldans trött. Kunde knappt hålla mina ögon öppna och jag kunde inte se hela filmen. Nej inget bra filmsällskap var jag. Och jag har glömt att ta in posten. Nu går jag ut med hundarna. Det känns gott att promenera efter en grusväg och låta dagen och tankarna finna sin plats. 

En sommarkväll ett annat år. Fast samma väg i samma sol. Där går jag. 

Ann-Louise

Hitta rätt stol

Hej! Så fort jag har möjlighet kommer en minirenovering att påbörjas i sovrummet. Det är inte gjort något åt på minst ca 15 år vad jag förstår. Nu är det gula tapeter med en bård i mitten runt. Rummet är  i bedrövligt skick och väldigt fult. Jag kommer först och främst att måla alla väggar nästintill vita. Sedan när jag vet vilken blir det en fond vid huvudändan på sängen. När det är färdigt finns i stort sett inga likheter med tidigare vare sig färg eller inredning. Jag önskar få rummet både enkelt och vilsamt. Men viktigt är att det ändå kommer att finnas färg i rummet. 

Adam 349 kr

Efter en vägg kommer mitt skrivbord i teak från 50-60 talet att vara. Jag behöver en stol. Sitter på en pall nu. Hade tänkt köpa en ny stol som kommer att bryta av fint mot det gamla jag har i sovrummet. Frågan är förstås vilken. Det blir till att provsitta. Här är några jag kikat på. Alla kommer från MIO eftersom vi har den butiken nära. 

Anton 1250 kr. 

Denna gillar jag för den har lite 50-tal över sig. Den har underrede av oljad massiv ek. Tror tyvärr dock att det inte blir som jag tänkt mig med den och jag tror inte att jag gillar massiv ek tillsammans med teak som skrivbordet är av. 

Transparentakryl 790 kr

Här kommer stolen som också dottern blev förtjust i. Transparentakryl. Finns i tre andra alternativ också. Kan tänkas att det blir den eller vitakryl. Finns även i gulorange som verkligen skulle pigga upp rummet. Den måste jag kika mera på och provsitta! Gulorange...gulorange... Den färgen måste jag smaka mera på ;) 


(Karin 3, vad tror du om det? he he) 

Melvin 329 kr

Melvin då kanske? Nej, den blir det inte heller. Tror jag. 

Antoinette 1990 kr

Men den här då? Vad säger ni om den? Romantiskt klädd stil där jag kan sitta och tänka stora tankar och ägna mig åt poetiska visioner och högt flygande drömmar. Nej, för dyr. Jag kikar vidare på stolar. 

Jag vill ha en bekväm stol som jag blir glad av och som inte tar för mycket plats av rummet. Den ska vara luftig och nätt i modellen. Säg mig, går det kombinera tro? 

Hej då!

Varför skjuta upp trevliga saker

Det var som den där eftermiddagen när vi satt ute på trappan och drack kaffe ur bruna koppar med vit insida. Jag hade stövlar och regnet blötte mina byxben. Inga blommor hade hunnit bli planterade   men jag såg dem där ändå, hur det skulle kunna bli. Att byxbenen blev blöta gjorde inget. De går ju hänga på tork. Jag hade sambons jacka på mig med luvan över huvudet. Lite regn på näsan. Men den går ju torka av. Jag tänkte att - Men varför har vi inte oftare suttit på trappan när det regnar. Nästa gång blir snart har jag bestämt. Varför skjuta upp trevliga saker. Bäst att passa på. Denna midsommaraftons kväll satt vi vid det glänsande vattnet, åt gott, drack kaffe och andades. Det blir snart igen det med. Som sagt - Det gäller att passa på med trevliga saker!

Ann-Louise

Blåst och blommor

Hejsan! Jag börjar med att tacka www.lisa-maja.blogspot.com för mitt fina tröstpris! Jag var med i hennes utlottning. En mycket välkommen dörrstop och en lukta-gott påse fann jag i brevlådan idag. Så roligt det är att få annat än reklam och räkningar i lådan. Mycket roligare att finna ett fint paket. 


Här har det blåst hela dagen. Blommor har blåst omkull eller också hamnar allt på samma sida om krukan. Jag är mycket less på blåsten. Bredvid ytterdörren på väggen har jag en söt liten million bells. Den kämpar hårt mot blåsvädret. 

Jag har för första gången köpt svart petunia. Det tar mig lite emot att köpa svarta blommor därför har jag inte tidigare gjort det. Men i år köpte jag och blandade med knallrosa petunia. Det blev snyggt. Jag har varit sparsam med blomsterinköp detta år. Jag tänker nämligen lägga pengar på annat både välbehövligt och kul istället. 

Jag kommer att jobba i dagarna tre. Det känns konstigt att vara ifrån min familj hela dagen på midsommarafton. Det är första gången. Annars varje år har fadern i huset jobbat och jag och barnen har roat oss själva. Om vädret tillåter kommer vi imorgon att pysa iväg till en sjö när jag kommer hem. Det kommer att bli toppen. Vatten, en brasa och gott att äta! 

Jag önskar er en fin och avslappnad midsommarhelg!

Mitt bidrag...

till årets bästa naturfilm som blev något helt annat än årets bästa. Tja, vad ska man säga. Och tydligen gillar jag att skämma ut mig. Kanske inte den osminkade sanningen men det är ju så här helt enkelt. Men mygg får ni se. Regnar gör det. Och ett riktigt skogstroll. Håll till godo. Och nej, jag läspar inte men med mobilen låter det så. 

Trevlig onsdag!

Droppar

En dag fylld av både roliga och mindre roliga händelser. När jag kom hem från jobbet kändes det som att det enda som gick göra var att äta mat, ta en liten promenad med hundarna i regnet, se till hönorna och sedan stanna kvar ute. Jag var kvar ute i regnet en timme. 

Ibland verkligen önskar jag att det bara gick knäppa med fingrarna och det blev som jag ville. Då skulle jag önska den där människan som tar all energi och kraft till landet där pepparn växer.  För den människan bryr sig inte det minsta om vilket land vi bor i, bara så länge vi gör det som den kräver. Det är inte alltid lätt att vända andra kinden till. 

Tänk om de vackra vattendropparna som ligger kvar i bladen efter regn vore extra kraftgivande. En droppe skulle räcka. Den som försiktigt kan hälla ut droppen och dricka upp den skulle fyllas av det som den behöver. Den skulle hjälpa där det bäst behövs. En droppe men lika kraftfull som flera hundra. Eller också skulle man kunna lägga droppen där det gör ont. Ett sår som både är synligt och osynligt. Droppar som ligger kvar på bladen efter regn är inte bara vilka droppar som helst. 

Ann-Louise

Tom i bollen inte så illa...

Jag har inget att berätta. Inget att säga. Är ganska tom i bollen av olika orsaker. Att känna sig tom i bollen är inte särskilt roligt. Men det är betydligt värre att känna sig tom på annat. Som t.ex tom i hjärtat. Tom på glädje. Tom på lycka. Tom på liv. Jag kan tacksamt säga att jag inte har det tomt. Jag är bara tom i bollen. Det är nog inte så illa egentligen. 

Men någonstans det är allt annat än tomt är i hönshuset. De har varandra. Där vill alla helst sitta på samma pinne och helst sitta på en och samma "braiga" plats på golvet. Som ikväll, då har 8 hönor klämt ihop sig på en pinne för att sova. Det verkar inte spela någon roll att man inte kan hålla sig fast med båda fötterna. Den andra foten går bra att ha på ryggen på sin granne. Men det är väl så - Gillar man varandra gör det inte något att ha någons fot på ryggen. Ja vad vet jag. Det är skillnad på fot och fot dock. 


Och inte hinner jag läsa vad ni har för er heller. Men imorgon kväll, då hälsar jag på minsann! 

Tackohejfrånmig!

Växtkraft

Klockan är  23:01. Solen skiner fortfarande på vårt hus genom ett lätt regn. Det är 13 grader varmt ute. Fåglarna kvällskvittrar och det är fullproppat med mygg och jag log när jag promenerade efter vår lilla grusväg med hundarna. Nog är det fantastiskt med ljusa sommarnätter. Det växer och frodas dygnet runt känns det som. Växtkraft till alla. 

Godnatt & Godmorgon!

Om att sätta tänderna i dagen

Hej! Dagen i dag innebär att vi släpper ut hönorna på grönbete, äter lunch, sätter oss i lilla röda bilen och kör någon mil för vi har nämligen blivit bjudna på te och kaka idag. Jag får te och kaka. Barnen får nog saft och kaka. Hönorna lämnar vi hemma och naturligtvis använder jag min nya väska på den lilla turen. 

Det blir lika fint som det grillade sidfläsket på tunnbrödet förra sommaren. Och det var verkligen fint att sätta tänderna i. Jag tänker sätta tänderna i den här dagen på samma vis. 

Sätt tänderna i något bra idag ni också!

Det handlar om både vemod & glädje

Det kan ibland vara väldigt skilda händelser som ger känslan av både vemod och glädje. För någon och för någon annan inte. För mig idag är det lite vemod över ett borttaget petskydd i eluttaget. Men vadå, tänker någon, hur kan det vara vemod. Jag kan tala om att ta bort ett petskydd betyder att inga småbarn längre finns i huset. Att åren har gått och små har blivit stora. Det är lite vemodigt. Samtidigt en glädje över att barnen växt som de ska.


Och en glädje över att jag har köpt ett litet gammalt skrivbord i Teak som nu står i sovrummet där petskyddet satt. Sonen var den förste att inviga det nygamla skrivbordet. En stund vid datorn själv med sovrumsdörren stängd. Med betyg mycket väl godkänd. 

Nya tider stundar i huset. Saker flyttas på, det görs om och inga barn längre som sover i vårt sovrum. Lite vemod det också. Sovrummet kommer troligen i helgen att påbörja sin förvandling. Med små medel som lite färg och nygamla möbler blir det ett nytt rum.  

En väska fann mig idag. Jag fick den av min storasyster. Min storasyster har verkligen många väskor och skulle idag lämna in ca 15 stycken på second hand. Jag tittade på dem och där var den. Både väskan och jag log när vi såg varandra. En båtformad, vinröd och väldigt mysko väska som ville bli min. En konstig blandning av nu och då. Både ful och fin. Och på nåt vis bara så självklart ämnad för mig.

Solen skiner ikväll på köksbordet. Den skiner på en illgrön liten virkad duk som jag fått av min sambo. En gammal tant har virkat den och aldrig i livet trodde väl jag att en illgrön virkad duk skulle ligga på vårt köksbord. Men det gör det. Och den får stanna kvar. 

Önskar er en riktigt bra och fin helg!

Jag tant

Hej! Åh kära värld vad jag är trött ikväll. Jag fryser om hela mig. Ute är det kallt. Jag vill ha lite mer värme och slippa nylonstrumporna som ändå är för kalla. Provade en knästrumpa. Men såg genast att jag får vänta till hösten när jag har mörka strumpbyxor istället. Jag såg ut som en tant som försökte vara skolflicka. Åh kära värld vad jag blir trött. 

Sonen sover gott i sängen som ska bytas ut till en annan. Han är ju stor nu. Påslakanet som min farmor hade lyser upp med sin gröna och gula 70-tals känsla. W tycker att det är jättefint och kurar ihop sig som en liten boll där under. Hans rum är en blandning av många olika tider. 

Trasmattan på golvet som jag fick av min pappa en gång. Den har borttvättade fransar. Golvet har jag aldrig tyckt om. Men vet ni vad, det struntar jag i nu. Huvudsaken är att W är nöjd. Det är ju hans boning. Jag ska lägga en madrass på golvet och sova en natt i hans rum. Hans rum känns som en reningsprocess att befinna sig i. Konstigt det där. 

Fredag imorgon. Jag jobbar hela dagen och hem med mig har jag ett fint skrivbord i teak. Kunde inte lämna kvar det på second hand. Skrivbordet vill hem till oss. Och jag funderar på när jag ska starta med en liten renovering av sovrummet. De fina retro-tapeterna ropar också. Nu ropar jag efter sömn. Känner mig verkligen som en tant ikväll. Med eller utan knästrumpor. 

Jag önskar er en trevlig fredag!

Att möta andra som du själv vill bli bemött

Jag tänkte på detta med att jobba. Jag började jobba och tjäna egna pengar i den mån det var möjligt när jag hade slutat nionde klass. Sedan jobbade jag varje sommarlov. Jag ville ha pengar och klara mig själv. Direkt när jag slutat gymnasiet fick jag en tillsvidare anställning på hotellet. Jag skulle diska massor och servera mat. Busslast efter busslast med tyska turister utöver alla andra turister. Oj vad det var slitigt. Och jag var liten och smal, nådde knappt ner till botten på de stora diskhoarna. Men jobbade gjorde jag. Jag ville göra rätt för mig och visa att jag minsann var att lita på, att jag kunde ta ansvar och ville jobba. 


Efter ett halvår sa jag upp mig. Chefen erbjöd högre lön om jag stannade kvar men jag sa nej tack, dags att göra annat. Att hänga i diskhon, bära tungt, köra backarna med grismat ner i källaren i väntan på hämtning, servera mat, springa benen av sig, stressa, långa arbetspass och jämnt för varmt var inte det jag hade tänkt mig. Då när jag var 17 och skulle fylla 18. 


Det jag egentligen vill komma fram till är att jag alltid arbetat på arbetsplatser där det varit blandad ålder på personalen. Det har varit bra för det har alltid funnits någon att vända sig till. En trygghet att arbeta med äldre som visste vad som skulle göras. I den åldern tyckte jag att 40-åringar tillhörde den äldre skaran. Nu när jag själv tillhör den "äldre" skaran tycker jag fortfarande att det är bäst om det är blandad åldersfördelning.

Jag tror faktiskt att jag har haft tur. Sällan har jag arbetat med någon sur och tvär människa. Jag började jobba på dagis när jag var 18 år. Yngst på stället. De jag arbetade med var allt från några år äldre än mig till en hel massa år äldre än mig. Men så kul vi hade ändå. Det är inte bara åldern som avgör vilka vi är. Åldern säger inte självklart hur vi är. 


Ibland ligger det nog en hel del sanning i att - "Behandla andra som du själv vill bli behandlad". 

Hoppas ni haft en bra onsdag. Hej då!

En riktig tisdag

Hej och tisdagen kom vare sig smygande eller försiktigt. Bara pang på. En turligt fin solig examensdag med kyrka, sång, Frasses och examensfika hos Gullan och morfar. Världens godaste kladdkaka med grädde och perfekta hallon. Hon kan hon, den Gullan baka smaskigheter. 

Och jag hann med ett besök, nej två besök på den nya second hand som öppnat. Lyckligt fann jag ljuvligt storblommigt tyg. Orange och grant från 60-70 tal. Jaha sa jag för mig själv, jag har blivit en sån där orange typ nu. Men vet ni det känns ganska bra. Då plötsligt stod de där. Kopparna!. De kopparna jag känner igen från någonstans och aldrig glömt. Fyra stod de och väntade på mig. Just på mig och jag ska dricka mitt kaffe ur dem hela sommaren medan jag viftar med tårna. Jag ska hålla det mjukt svängda örat, smutta på kaffet och ställa tillbaka koppen på fatet med ett litet klirr. 

En fin dag med betydelse. Nu ska jag krama och säga godnatt åt våra barn. Sedan ska jag gå kvällsturen med småhundarna. Njuta av den vackra kvällen. Höra fåglarna kvittra och gruset knastra under skorna. 

Godnatt och sov gott!

Hej! Häng med på ett bad.

Höns är okomplicerade och sällan sura. Ja visst finns det säkert en och annan surhöna men i det stora hela så. Om tuppen hittar något gott talar han högljutt om det för damerna som snabbt kommer för att se vad som står på. En bra tupp tar hand om damerna och delar med sig av maten samt varnar för faror. Vi har två tuppar för att underlätta. En tupp på många hönor kan få för mycket att göra om jag säger så. Våra tuppar heter Bråkige Benny (slamsig tonåring) och Svart tuppen. Svart tuppen verkar bli en mycket duktig tupp.  


Hönor hänger oftast ihop. Annars kan man ju verkligen missa något intressant eller gott, ser de ut att tänka. Regniga dagar kan man rulla runt i ströet. En började och strax var alla fullproppade med strö efter att njutningsfullt ha tvättat sig i ströet. Bäst är förstås en fin grop ute med härlig jord. Men regniga dagar tager man vad man haver. Lika med putsning av fjädrarna. Börjar en sitter strax alla och gör likadant. 

Häng med på ett bad nu! 

 

Jag för min del har badat klart. Ny pyser jag på jobbet. 

Hej då!

Huset ur marken

Hej! Tror det har regnat större delen av dagen här. Det jag hade tänkt göra utomhus blir en annan dag. Men då passade jag på att göra saker inomhus istället. Som att ta itu med ett helt rum belamrat med saker som ska sorteras. Mycket ska kastas. Mycket ska sparas. Och mycket ska sonen ha i sitt rum. Vad är det då som är typiskt mig? På första bilden från sonens rum finns svaret. Jag kan bara försvara mig med att ibland kommer saker emellan och då kan det ta flera år till innan det blir gjort...

En vit låda

Detta är tapeten sonen valde att ha i sitt rum. Jag tycker det var ett bra val. Den sitter på den enda helvägg som finns i hans lilla rum. Resten av rummet är korta väggar med dörr eller fönster. Och ett stort snedtak. Tidigare var det mörkblått överallt inklusive snedtaket. Helt omöjligt att låta lille W ha det som rum utan att först göra det ljust och ombonat. Rummet var otrevligt, ett mörkt hål i vårt hus som ingen ville befatta sig med. Idag har ljus och frid kommit dit. På riktigt.   

Helt plötsligt idag kom en sällsam känsla över mig. Mer som bilder och känsla. Som ord fast de inte hördes. Sonens rum andas gott nu och när jag satt där på hans säng och bara kände in atmosfären, kom det över mig och det är ju så självklart egentligen. Det kändes som att huset av lättnad lyfte sig upp ur marken. Till sin rätta höjd och lite ovanför. Hade det varit en människa hade det kanske varit som att skärpet suttit för hårt runt magen och nu släpptes efter. En stor lättnads suck. Och sedan bara frid. 


Jag kommer att sova gott inatt tror jag. 


Hej då, hoppas att ni också har en bra helg!

Nattmössan av Gullvivan

Gullviva har vi. Pärlhyacint och Påsklilja. I ett litet snapsglas på fot. Solen skiner in på de små blommorna som Gullan hade satt fast som dekoration på studentens presenter. Åh vilken dag. En alldeles särskild dag. Jag sitter trött vid bordet, ser de små Gullviveblommorna hänga lite ner med sin gula mitt och vinröda kant. Gullviva är ett vackert namn. 


Jag tänker att något som har ett sådant vackert namn säkert gör att man sover gott om natten. Om man tänker på det. Man kanske kan ta en blomma och dra ner över öronen. Som en nattmössa ungefär. Som en nattmössa med strut. Jo.., man sover nog gott och drömmer alldeles särskilda drömmar med en Gullviva som nattmössa. Fast alldeles säkert vet jag inte förrens imorgon bitti.  

God natt och godmorgon

Studentfirande!

Hejsan! Halv åtta i morse skjutsade jag tre stycken unga förväntansfulla män till sin studentfrukost tillsammans med sina klasskompisar. Snygga, prydliga och glada steg de ur bilen och jag önskade dem en rolig dag men kunde ändå inte låta bli att förmana lite om att ta det lugnt. De vänder nya blad i sin levnadsbok och andra äventyr och åtaganden väntar. För många blir det en stor omställning och ett ansvar de inte tidigare känt till. 

Min egen student är knappt något jag minns. Den var inte vidare minnesvärd. Vissa delar men långt ifrån allt. Vi kommer att vara upptagna hela dagen och kvällen. Vi ska äta gott och på bordet kommer de små flaggorna jag satt fast i chamallows-blommor att vara utplacerade. Nu måste jag hasta vidare!


På återseende! 

90 och sedan verkställ

Om det känns som att det är alltför mycket att göra. Att tiden inte räcker till. Orken är slut och det snurrar i huvudet av alla borde och måste. Kanske inträffar det för mycket av det som är bortom vår kontroll. Som vi tycker är bortom vår kontroll. Ja, vad gör man då? 

Bäst kanske det är att sätta sig ner och andas. Säkert springer man bara runt och kippar efter luft fast men inte uppfattar det själv så. Fundera, reda upp, sortera, besluta och verkställ. Det kan visa sig att något av det som snurrar i huvudet har en enklare lösning än man först trodde. Det kan hjälpa att sitta på en stol och glo ett tag. 

Ibland har man tur. Även fast man kanske mest tycker man är drabbad av otur. Mindre saker kan råka förstoras till ofantliga proportioner och då måste man tvätta på 90 istället för 40, centrifugera för hårt och torktumla  ännu längre. Öppna luckan och plocka ut något i betydligt lämpligare storlek. Ibland har man tur. Det kan fungera. 

Sedan går man förhoppningsvis iväg med både lättare steg och lättare andning. Man kan ju prova. "Alla sätt är bra förutom de dåliga" heter det visst. 

♥ Ha en riktigt bra torsdag! ♥ 

Ann-Louise

Inget för de med fågelfobi

 "Fåglarna" från 1963 (?)

Hej! Numera är det sällan jag tittar på rysare. Den tiden är förbi kan man säga. Jag har inte samma filmsmak som tidigare. Jag kan tycka att även det som inte klassificeras som rysare visst är rysare. Tål nog väldigt lite rys tror jag. Jag väljer hellre s.k feel good filmer. Det jag inte alls vill se är filmer av typ "Motorsågs massakern" eller de där filmerna de måste skära av kroppsdelar på sig själv för att ta sig loss. Minns ni "Handen som gungar vaggan"? Den vet jag inte heller om jag vill se igen. 


Jag saknar att titta på film. Det var länge sedan jag satt i fåtöljen med benen på fotpallen, en filt över mig och två sovande hundar i mitt knä. Och en riktigt bra film på rutan. Ja, det var verkligen länge sedan. Jag måste nog se till att det händer. Inte bara Disneyfilm med barnen. Utan en riktig må-bra film i min smak ska det bli!




Ann-Louise

Som det också är

Jag hade tänkt skriva roliga rader men mina fingertoppar ville annat. Igår kväll skrev jag inget inlägg. Jag visste inte hur. Mina känslor var kastvindar och mina tankar virveln i badkaret där vattnet rinner ut. Jag tänker på den kvinna vars man är obotligt sjuk. De har barn. 


Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mina händer. Ska jag hålla ut mina händer och blotta mina handflator mot skyn. Ska jag hålla dem mot mitt hjärta. Ska jag knäppa dem. Ska jag knyta dem hårt. Vad ska jag göra när jag säger till någon. Till något. Att jag inte förstår hur jag skulle överleva om jag var den att bli ensam kvar. Det är bara så bottenlöst sorgligt och jag kan inget säga som hjälper. 


Jag som skriver och stannar mitt i raderna. Tänker. Jag tänker på dig som jag nyss fann. Du som lagar den underbaraste mat och blandar med vackra ord som jag tycker om. Det har jag talat om för dig. Du som också vet att livet inte är snällt alla gånger. E. 


Tog bort bilderna jag hade tänkt visa. Bilderna på alla hönsen som vill sitta på våra armar och ta sig en lur. De som vill vara knähöns och de som sover i en hög. De bilderna tog jag bort för att det inte passade in i vad jag skrev. Men sen tänkte jag att det gör de väl visst. Livet är inte alltid bara svart eller vitt. Bara upp eller ner. Bara sorg utan glädje och glädje utan sorg. Livet är ju allt. Och jag och dottern levde livet i hönshuset om kvällen. 

Fyra hönor som flugit upp på min arm och en tupp på mitt ben. Jag tar stöd mot väggen och benet rakt ut för där sitter tuppen Benny och klurar. Och jag har inte så där stor näsa. 

Knähöns hos vår dotter

Sju trötta små höns som tycker att ligga på nättaket till de mindre hönsen är mycket bra. 

Tack för att ni läste! 

En fylld dag

Hejsan! Här sitter jag och försöker ta tag i dagen och fånga den eller vad man nu säger. Men inte har då jag snygga knästrumpor eller nya skor på mig. Det var en annan dag. Att fånga dagen låter inte riktigt bra tycker jag. Inte heller att ta tag i dagen låter som ett bra alternativ. Nej, jag tror att jag ska leva dagen och göra det bästa av den helt enkelt. Har en hel del som ska göras men nog hinner jag med att andas också. Min dag är lika stor och fylld som hela den regntunga skyn och det är bäst att jag startar upp motorerna. Om inte bensinen tagit slut till kvällen så ses vi då!

Önskar er en bra måndag!

De där orden

Och jag jobbade hela dagen och tänkte inte alls skriva något. Det sa jag ju igår. Det blåser och regnar men det kanske jag också sa igår. Man kan säga mycket och tänka desto mer. Idag har jag tänkt. Och pratat. Öppnat munnen och orden har kommit ut. Men de viktiga riktiga orden vill ut genom mina fingertoppar men jag är för trött. 


Man kan känna att tacksamheten är stor men jag tänker att jag borde oftare finnas i den. Ibland är den långt borta för att jag själv inte är lika nära. Vad söker jag då. Något troligen. Man kan väl inte alltid vara nära när världen är stor och alla fina ord flyger omkring i luften med fjärilsvingar. Nu blir det så där konstigt igen med orden som kommer från universum och tillbaka. När jag kan känna att men herregud finns det någon alls som förstår vad jag menar. Men nu kan jag somna gott för några har hittat ut och jag är nära. Ibland måste några ord med fjärilsvingar bli meningar och släppas fri. Då är jag nära. Även om det blir obegripligt för någon annan. Och jag som inte tänkte skriva något. 


Tack

Lite suckande en fredag

Hej! Det är en kall dag och det kom snöflingor singlande. Jag känner mig trött och huvudvärken lurar hela tiden. Kan bero både på min allergi och att jag haft mycket att göra. Jag har ofta huvudvärk men ibland blir den bara än mer besvärlig. Jag är lite suckande just nu. Lite så där att jag bara önskar stirra ut genom fönstret och ja..sucka lite. Jag ska gå till hönshuset och stirra istället. Det är bland de bästa ställen att vara på. Borde nog sätta mig där på en stol och tugga på favoritgodiset. Kan man göra så en fredagsförmiddag?. 

Jag kommer att jobba långa pass i helgen. Jag återkommer på måndag. Troligen inte före det. Jag passar därför på nu att önska er en riktigt trevlig helg och varsågod ta en Pralin! ♥

Vi "ses" på måndag!