Sånt man kan göra när det är helg och lite när som helst

Umgås med någon när och kär. Prata och skratta. 

Ta fram fin-kopparna som sällan används och njut. 

Gör någon glad - köp en blombukett. Köp en till dig själv också! 

Ät gott. Unna dig själv det. Mat eller det du vill. 

Önskar er en trevlig helg och första advent! 

Jag arbetar i helgen men lite glögg hinner jag nog med. 

Hej då!

Som en Lycka

Jag bakade saffransbullar ikväll och sonen som är nio år ville hjälpa till. Det blev precis som det alltid blir - Han börjar snabbt se degen och bullarna som något helt annat än just bullar. Små bitar av degen blir konstiga varelser och gubbar som vill hoppa runt och göra lustiga saker för att till sist dö en plågsam kletig död i slasken med vattnet rinnande. Men roligt har han. Bakning är inte hans stora intresse. Fast väldigt söt var han trots att han sjöng en och samma julsång hela tiden. Om och om igen. Ibland önskar jag att tiden gick att stanna lite. 

Sedan satt vi alla vid köksbordet och mumsade varma bullar till kvällsfika. Och jag kände mig avslappnad och varm inombords. Precis en sån där bull-lycka som gör så mycket annat till lycka också. 

Saffransbullar med smör, vaniljsocker och socker. 

Nu känns det gott att krypa i säng. Sov gott ni också!

När det blåser och lite om "försvunna" bloggare

Vad kan man göra när det blåser fasligt ute och det känns lite kusligt ändå. Ja jag sparade ett litet äggskal och tänkte att det kan jag nog göra något av. Man har ju inte roligare än man gör sig. Samma sa jag häromdagen när jag dansade indiandans mitt framför tv:n när sambon satt i fåtöljen och skulle se nyheterna. Ni vet, lite framåtböjd, lyfta högt på knäna och så trippar man lite på tårna med korta steg. Jag hade kjol och mina lurviga tofflor på. Jag tyckte att det var hysteriskt roligt men det tyckte inte han. Konstigt. 

Kollade för några dagar sen igenom gamla kommentarer och inlägg. Så många som slutat blogga. Tråkigt. Jag har fler läsare nu men färre som skriver kommentarer för många av de som skrev kommentarer hos mig är borta ur bloggvärlden. En liten världslig iakttagelse kan tyckas. Men jag undrar ibland lite vad de gör och hur de har det. Bra hoppas jag.    

En dag av många olika

Idag blev det att den stora tuppen fick avsluta sitt liv. Inte ett helt lätt beslut. En tupp som attackerar människor, även dom den känner väl, kan vi inte ha kvar än fast den är duktig med sina hönor. Mycket synd men nödvändigt. Så lätt vi kan bestämma över liv och död ibland. Det missbrukas av allt för många. 

Livet är fyllt av kontraster. 

När jag slutat jobbet skyndade jag mig hem för jag skulle få besök. Lite snabbfika - En skiva saffranskaka, äppelbitar stekta med kanel och socker och vaniljsås till. Enkelt och snabbt. 

Jag har strukit min hand över ryggen på en gammal människa som tycker att den gjort sitt i livet. Några timmar senare höll jag en ny liten människa i min famn och förundrades över tandlöst leende.

En vanlig tisdag. Men ändå kanske inte. 

Tack. 

Men det blir bättre

Hjälp var tar tiden vägen?! Jag har fullt upp med att hålla mig varm känns det som. Har frusit mycket de senaste två veckorna. Dagarna blåser iväg bara. Jag jobbar och har inte varit tipp topp så bloggandet får lida för det. Ville bara lämna ett litet livstecken från mig. 

Tack för att ni kikar in här!  

♥

Årsringar

Tänk att träd har årsringar som berättar betydligt mer än vi tror. Inte bara ålder utan mycket mer. Om vi människor hade årsringar. Hur skulle de se ut tro. Förra helgens storm fällde många träd. På hela stora skogsområden ligger skogen avbruten som tändstickor och uppryckta ur marken. 

Jag känner stor olust när jag ser det. Det ser hemskt ut. Sorgligt. Träd som inte gått av helt utan fortfarande sitter ihop men vridet runt ett varv. Precis som att det kämpade emot. Usch. Ljudet då stora jättar brakar ner i backen. Klicka på länken och läs lite om årsringar. 

 http://www.traguiden.se/TGtemplates/popup1spalt.aspx?id=1061

Förutom att ha en alldeles förträfflig lördag så tycker jag att det snart börjar vara dags att fylla upp hela stora skålen med toppengod sallad. Det var ett tag sedan. 

En trevlig lördagskväll till er! 

Det känns mycket ibland

Ibland händer mycket på en och samma gång. Ett par dagar kan innehålla lika många händelser och massor av tankar lika mycket som på ett helt år annars. Känns det som. Nu är det så för mig. Både stort och smått men tillräckligt för att hjärnan ska arbeta för högtryck och känslor rusa. Betydelsefullt och viktigt. Samtidigt en enorm lättnad som inte är lätt att beskriva för den innehåller många delar. Allt hör ihop och går runt i en cirkel där det ena ger det andra. Ett jämnt flöde bör det väl vara men ibland går det inte. Efter idag börjar ett nytt kapitel. Kanske en fortsättning på något som en gång var men mest början på ett nytt oskrivet. 

Igår var jag på biblioteket och lyssnade på en kvinna som arbetar på ett bokförlag. Vi var några stycken där som ställde frågor och lyssnade på varandra. Hos mig startade ännu en gång frågor om min egen förmåga, vilja och tro. Om att inte jämföra sig med andra, inte vara alltför hård mot mig själv och att våga. Vad tänker jag göra. Stanna kvar i samma spår eller inte. 

Nyss smakade vi en liten bit av kladdkakan jag bakat till dotterns klass. Den ska säljas i skolans lilla fik imorgon. Givetvis tog jag tillfället i akt och tog fram en av assietterna jag köpte på second hand i lördags. 

Ha en bra dag!

Ugglan och något hon inte vet

Idag har jag varit på finlunch minsann. Inte fin som i dyrbar och påkostad utan fin som i god, varm och glad. Sedan mumsig äppelkaka med vaniljsås. Ett paket stod där på köksbordet och väntade. Jag fick denna fina ljuslykta. Så glad jag blev! 

En del människor visar sig vara långt mer än man kunde ana. Som den djupaste skogstjärn och den klaraste fjällbäck. Som ljum sommarbris och lätt snöflinga i kalla minus. En karusell på nöjesparken. Som en tur i lustiga huset där man kommer ut med skrattiga röda kinder. En plötslig åskskur och vulkanutbrott. En påse popcorn i micron efter tre minuter. Sommardag. En bok med uråldrig visdom i hyllan högt upp som bara väntar på att berättas. Att hittas. Värme. Styrka. 

Och inget av detta vet hon om. Att hon är. Har.   

Tack för mig. 

Ibland kan det bli lite bättre av att tänka på assietter i glas

Energin har runnit ut genom fötterna på mig. Ute är det mörkt och det har varit en rejäl storm. Jag vill verkligen inte ha sån hemsk storm igen. Det var väldigt obehagligt. Egentligen har jag flera saker att skriva om. Men jag får inte fram rätt ord och formuleringar. Jag är trött och ur form helt enkelt. Jag verkar vara den enda i Sverige som är trött. "Alla" verkar vara fyllda av energi och påhittighet. Nej visst vet jag väl att det inte är så men det bara kändes bra att få "gnälla" lite.

En liten trave assietter i glas från min favorit second hand gör mig glad.  

Tänk så fina de kommer att bli med en bit kladdkaka på. Eller några småkakor. Kanske en liten förrätt. För att inte tala om vad fint att det blommiga mönstret på tallrikarna kommer att synas igenom när jag ställer assietten ovanpå. 

Tur jag är lättroad. Nu är det bara lite sömn som fattas. 

Soffdag

Mår inte bra. Hela dagen har jag tillbringat liggande i soffan. Är i alla fall inte lika illamående som igår kväll men har magsmärtor. Vad som riktigt utlöste det hela vet jag inte. Har inte ätit sötsaker eller ätit/druckit för mycket mjölkprodukter. Men det kan väl ändå bli med en krångelmage som min. Popcorn med barnen känns dock bra ikväll. 

Imorgon är en bättre dag. Hoppas jag verkligen för jag har något på min favorit second hand att hämta. Nu blir det på med hörlurarna för att se missade Downton Abbey och Solsidan på datorn. 

Trevlig fredagskväll till er!

Lilla granen står i vardagsrummet på brickan. Är rädd att det ska råka fara vatten från krukan och göra fula märken på känsligt teak. 

Letade fram snöflingan ur lådan och hängde i hasseln. Jag ska göra mig klar för att fara på jobbet. Det är verkligen både för och nackdelar med att börja sent på eftermiddagen. Mörkret är på ingående, lamporna tänds och i kaminen sprakar en brasa. Nog hade det suttit fint att få vara hemma och gotta sig nu. Men imorgon kväll ska jag det. 

Ha en bra kväll! 

Ja vad tycker jag om

Då helt plötsligt fick jag frågan av sonen - Mamma vad tycker du om?

Jag försökte för en gång skull inte tänka så himla mycket innan jag svarade. För jag har svårt att få till korta svar till frågor som behöver långa svar. Ibland. Det är inte helt lätt heller att svara på vad jag tycker om än fast jag vet precis. 

Men den här gången svarade jag snabbt och kort för långa svar blir jobbiga för den lille herrn. Och jag är riktigt nöjd med svaret. Han också. 

Samma lille herre som för en hel massa år sedan, känns det som, skulle fylla fem och med ett lyckligt leende visade mig fjärilen på handen. Den fjärilen fick snabbt vita vingspetsar och tappade flygförmågan. För två dagar sedan konstaterade han att storasystrar är jobbiga för de fäller så mycket hår. Ja ibland är det inte krångligare. 

Unnar mig

Ibland på morgonen när barnen farit iväg med skolbussen kryper jag ner i sängen igen. Himmel och pannkaka vad lyxigt det känns. Som en fin present åt mig själv. Ligger där nån timme och slumrar under det varma täcket. Oftast har jag dörren stängd. Efter alla tidigare år av dålig sömn och tidiga mornar är jag värd det tycker jag. Jag slår bort tankarna som kommer smygande om att man kan väl inte lägga sig igen, det finns ju mycket att göra. Och nästan aldrig känns sängen lika underbar som då. 

Jag tackar för mig och kryper ner i sängen nu. Godnatt. 

Lite irriterad på mig själv men en toppendag ändå

November är inte så illa ändå. Bara vi får ha vackraste vädret som idag. Blå himmel, sol och några minus. Vad mer kan man begära. Både jag och hundarna njöt. Vi har ganska många stora träd efter vägen. Tur att inte alla är granar för då skulle jag inte kunnat stå under grenarna och ändå se den klarblå himmeln tydligt. 

Jag frös om fötterna när jag var ute. Har bara mig själv att skylla då jag inte köpt bättre skor. Visst har jag varma skor men inget att promenera omkring i. 

Den lilla stund jag höll i mobilen för att fota blev jag iskall om fingrarna.Tål jag inte mer. Kall om fötterna och kall om händerna. Blev irriterad på mig själv. Bara några minus och jag gnäller. Bedrövligt. Jag kan väl åtminstone se till att köpa bättre skor som går att promenera i. Saker som går göra något åt ska man väl göra. Då behöver man inte gnälla, beklaga sig eller skylla på. Och ändå är det väl massor man inte gör något åt utan bara skjuter upp.

Jag skulle hämta en liten gran att ha på byrån i hallen. Jag var redan kall om fötterna och värre blev det. Men varför tog jag inte på mig mina andra skor, dom varma. Nej jag tänkte att jag ska ju bara bakom huset. Det går snabbt. Och jag som avskyr att frysa...

Annars har jag haft en mycket bra ledig dag. Fått frisk luft, hämtat två granar, ätit saffransbullar, värmt mig vid kaminen och resten av kvällen fortsätter i samma lugna tempo. En god middag väntar. Nu är jag varm. 

Om jag tvivlat

Magiska kvällar som denna vi har precis just nu. Då påminns jag om varför vi bor här. När månskenet är makalöst och så starkt att det nästan skär i ögonen. Och snön på ängen tar tag i de där miljoners triljoners strålarna och slungar iväg det upp på himlavalvet igen. Ja då vet jag säkert ännu en gång. Om jag tvivlat. 

Februari 2013

Jag kan tänka på dagar när solen gör detsamma. Innan ängen är full av skoterspår och vi åker skidor i det enda spår som finns för att åker vi utanför sjunker vi ända ner till Kina. 

Om jag känner att jag tvivlat. 

Vilken soppa och den där veden

Vilken god soppa jag gjorde härom dagen av jordärtskocka, lök och vitlök. Och oj vad jag blev "sjuk" på natten. Jag använde laktosfri mjölk men tydligen blev det för mycket av det goda ändå. Eller också är jordärtskocka på något vis för kraftigt för min mage. Kanske en kombination av båda. Fy, kände av det hela dagen efter också. 

Äntligen finns det ved i veboa. Ett orosmoment är avpolletterat. Här betas eventuella stora göromål av eftersom sambon (förhoppningsvis) snart får sin kallelse till ryggoperationen. Det blir en stor operation. Saker som kan underlätta efteråt både för honom och mig gör vi nu. Måste skriva upp på ett papper hur jag får igång snöslungan också, om jag glömmer...

Nu snabbt hopp i säng. Ny arbetsdag imorgon. 

Ögonblick en kort stund

Jag skulle ta hundarna på en liten promenad. En räv satt på vägen med nosen vänd mot ängen. Öronen spetsade med den svarta nosen sniffande i luften. Lockande ljud och dofter. Det rör sig i riset och under det ännu tunna snötäcket hörs ett svagt prassel i det torra bruna gräset. Den yviga svansen ligger avslappnat på vägen. Rakt ut från kroppen och över spåret från bildäck. Som en sån där dammvippa man kan köpa på affären men inte alls lika färggrann. Den här svansen är grann på annat vis. Yvig, tjock och frisk. Och den tillhör en frisk räv. Det blir man glad av att se. Kanske satt den och dagdrömde en stund. Eller njöt av utsikten medan den funderade på ett beslut som till sist togs. För plötsligt ställde den sig upp och lommade iväg över ängen med svansen vågrät pekande mot platsen den nyss lämnat. Och vi gick vidare på vår promenad. Små ögonblick i det stora. Tiden är ett ögonblick i förhållande till något vi inte vet säkert. 

Vi kan byta batterier och skruva upp fjädern. Ställa rätt och ställa larm. Men ögonblicken i den här tiden kan vi försova oss igenom ändå om vi inte ser dom. 

Om att vara skorpion och om förändring

På skoj läste jag mitt horoskop på internet. Där kunde jag läsa även vad som kännetecknar alla stjärntecknen. Jag arbetar alltid med samma personer när vi arbetar helg. Vi är skorpioner alla tre. Det går väldigt bra. Trots vad som står om skorpionens personlighet.  

Denna bild har jag sparat för att minnas hur det såg ut och kändes i vardagsrummet innan den vita färgen. Fast egentligen behövs den inte. Jag minns tydligt. Och varje gång jag nu kommer in i vardagsrummet känner jag det. Vägglyckan som sprider sig i hela rummet. Tankar om min önskan av förändring och förnyelse, kanske mer ett behov. Efter många år av stillestånd är den önskan stark. Tänker på hur många som använder renovering, förnyelse och köp av materiella ting som plåster för något helt annat. Kanske lättare än man tror att hamna där. Det vill inte jag. 

... medan snön faller

Det faller snöflingor. Ängen är vit nu och den blöta snön gör trädens grenar tunga. Det är tomt i hönsgården. Bara kallt och blött. Jag hör tupparna gala där inne i värmen. Nog har dom det bra ändå. När jag tog bort nätet över hönsgården gick det sönder. Får lov att köpa ett nytt när våren kommer. Våren. Tittar ut genom fönstret och mumlar lite för mig själv om våren. Jag ska dricka kaffe ur en blommig kopp från second hand och äta en bit saffranskaka köpt på coop, innan jag åker till jobbet. Det blir vinter ännu en gång. Och jag ska försöka göra den till den bästa. Om vi hjälps åt. 

Och det gör vi nog.

Söndag och födelsedag

Jag har firat min födelsedag idag tillsammans med min familj. Jag har blivit uppvaktad och fått fina presenter fast jag bestämt sagt att det räcker med en tidning, inga dyra presenter. Vilken fin dag vi har haft tillsammans. 

Det första paketet jag öppnade fick mig att för ett ögonblick tappa fattningen. Berörande och känslosamt för mig. Det var Kristian Gidlunds bok "I KROPPEN MIN". Smärtsamt vackert. Njuter av hans förmåga att formulera och beröra. Och enormt sorgligt. 

När festligheterna var över satt vi i soffan med en brasa i kaminen. Ja inte alla av oss satt vidare bekvämt. Som jag längtar efter den nya soffan. Varför måste man behöva vänta så länge. Kanske ända till jul sa dom på MIO... 

Jag kände mig frusen och låg inrullad i en filt. Provade flera gånger att kliva upp men det var alltför varmt och gott. Slängde fram benen i hopp om att resten av kroppen skulle följa med. 

Ännu en gång har jag firat min födelsedag. Tacksamt kan jag tänka att jag och resten av min familj är friska och att vi har varandra. 

Tyst i mitt hus

Silence står det på tavlan. Lite svagt. I verkligheten syns det starkare. 

Jag har haft hemsk huvudvärk för stor del av dagen. Jag vilade länge och huset var i stort sett helt tyst. Har världens bästa barn på att vara tysta när det behövs. Och ändå sa vi inget åt dom. De förstod det själva. Jag låg i sovrummet som sakta blev mörkare. Det blir skymning snabbt nu. En hund kröp under filten och värmde min rygg. Tänk vad mycket värme en liten hund kan ge. Kanske beror det på att han har ett extra varmt hjärta den där lille. Jag tycker om att ligga och lyssna på ljuden i vårt hus - suset av ventilerna i taket, kaffebryggaren i köket, barnen som skrattar på övervåningen. Jag själv i sovrummet med dörren stängd. Men ändå inte ensam. Huset mår gott. Det känns som det även fast jag vet att hus inte har känslor. 

www.ylvaskarp.se

Trevlig helg till er alla! 

Imorgon är det en ny dag. Ny dag, nya andetag.