Livet med en äng

Vi har en äng. Inte att vi äger den men den är alldeles framför huset vi bor i. Vi är glada att den är där. På våren får vi se den grönska mer och mer varje dag men först kommer tranor och renar. 

Sommaren kommer och ängen översållas av blommor och gräs. Vi nyser och snorar av allergi men ack så vacker utsikt vi har. 

Sommarkvällarna är magiska och vore det inte för all mygg hade jag bosatt mig ute. 

Sensommaren kommer alltför snabbt och grannen "neri" byn kommer med lilla röda traktorn.

Efter det kommer korna. Ofta sover de ute hela natten. 

De underbara fina sensommar kvällarna. 

Hösten kommer med vackra färger och kylig morgon. Luften blir hög och klar. Den fina hösten som jag tycker om. 

Höst och dimma. Magiska slöjor över ängen. Då kliver jag med stövlarna på rakt ut i hemligheten och försvinner in bland dimmorna. Underbart stärkande för kropp och själ. 

Om ni bara visste vad kusligt härligt det är ute på ängen. Rysligt härligt. 

Vinter. Bäddar in allt som i bomull. Världens ljud dämpas och allt faller i vila. 

Sedan börjar våren om igen. Det går runt runt. Och jag med. Det är väl som det är med livet och att ha en äng. 


Ann-Louise

Lördagstankarna

Eld är verkligen avslappnande, åtminstone för mig. Vi hade det härligt jag och barnen på lördagen. Vi eldade, fikade varm oboy och smörgås. Fadern i huset jobbar i helgen därför missade han det den här gången. Tur det kommer många fler gånger. Jag tänker så bra när jag sitter vid en eld i lugn och ro. Inte ens röken stör mig mycket. Det är bara att knipa ihop ögonen och andas lite senare. Trots röken tänker jag väldigt klart måste jag säga. Barnen ville kramas där vi satt och jag sa för mig själv att tack gode gud jag fick dem. Någon borde tackas för det. 


Jag tänkte på väskor också. Att jag måste hitta en väska som passar mig. Eller som jag sa till sambon - En väska måste hitta mig. Jag har väldigt länge varit utan men det känns som att jag måste bli med väska igen. Jag vill kunna ta med min lilla kamera hela tiden, något att kunna skriva i och flera andra saker. Men det måste vara rätt väska. Jag väntar tills rätt väska dyker upp. Till dess klarar jag mig utan. 


När jag var ute med hundarna, gick i solen efter vår leriga väg fick jag en riktig lyckokänsla. Bitvis efter vägen är det torrare och leran blivit hård och platt. Kom att tänka på när man var liten och sprang barfota på vägar utan asfalt. När backen var hård, platt och ibland lite kyligare trots att solen sken på den. När det var sommarlov och man cyklade det snabbaste man kunde. Den känslan fick jag och log där jag gick för mig själv. Att växa upp i en fjällby var verkligen inte illa. 


Kanske var det en riktig "tänkaredag" igår. Kännadag. Ibland kommer de dagarna när det bara känns extra och tankarna tar vidare svängar. Tänkte både på roliga och mindre roliga saker. Tog några beslut och kände mig nöjd över det.


Att försöka vara nöjd och tillfreds över sina möjligheter ska inte falla i skugga och förlora utrymme, trängas åt sidan av tankar om det som inte är möjligt. Då förminskas det möjliga. Att träna på det kan vara en livsuppgift som ständigt behöver påminnelse. Funderar jag. 


Jag får besök idag och säkert kommer möjligheter, utrymmen och påminnelser att dryftas vid bordet. Samtidigt fikar vi gott och skrattar massor tror jag. 


Trevlig söndag kära ni!

Stirra vid en brasa idag

Hejsan! Här är det lugna gatan. Vi har ätit blodpudding till lunch och som tröst för det äter vi lördagsgodis. Jag äter godis som jag bestämt att jag inte alls skulle göra och spanar samtidigt ut genom fönstret efter grannen som gick efter vägen med hunden. Vi "kan" inte gå ut fören jag ser att de gått in. En av mina småhundar blev som valp nästan skrämd till döds vid första träffen med hundarna i byn.

Abbe

Det var första träffen med annan hund överhuvudtaget och han fick  flera dåliga erfarenheter efter varandra. Efter det är allt som syns och rörs efter vår väg mer än livsfarligt och Abbe hamnar ofta i panik. En liten hund blev förstörd för livet bara för att folk inte kan uppfostra sina hundar. Har pratat med hundtränare och de säger att tyvärr är det väldigt svårt att göra något åt. Jag får bara försöka fortsätta som jag redan gör. Det enda som är bra är att jag vet att jag gör rätt för honom när vi är ute och råkar möta några farligheter. Det är viktigt att inte ge rädslan bränsle. 

Augusti 2011

På tal om bränsle så ska vi gå ut i det härliga vädret och göra en brasa invid skogskanten bakom vårt hus. Vad jag längtar efter en härlig brasa som doftar gott. Där ska jag sitta och stirra en lång stund idag. Bästa stunden. 


Hoppas att ni har en bra helg ni också!

Troligen det mest udda jag önskat

Ja det ska ni strax få se. Men först ska jag berätta att jag otroligt nog surfat runt på slott. Jag har alltså kollat på slott och herrgårdar och dess inredning. Hamnade på www.countrysidehotels.se och försvann i drömmar om fina weekendpaket. Vad det hade varit fint om vi kunnat fara någonstans. Men billigare än deras priser. 

Bild från www.wohnzimmer.se 

Vilken stol. Vilken färg. Så blank. En sån vill jag ha men det finns säkert billigare varianter. 

Bild från www.wohnzimmer.se

Kallas den "Ägget" tro. Från 70-talet? Fast detta är väl en annan modern skapelse. Hennes ben och skor kan jag också ta. 

Bild från www.wohnzimmer.se

Och här kommer mina troligen mest udda önskade ting. Svart sammet. Vill ha. För dyra. En annan tid på en annan planet. Inte i ett hus på landet med smutsiga hundar och trasiga tapeter. Soffa 12995 Kronor. Fåtölj 8795 kronor, höjd 188 cm, bredd 80 cm, djup 80 cm.

Bild från www.wohnzimmer.se

Nu ska jag ut med hundarna två. Ingen Drutten flyttar hit och det var nog lika så bra. Hoppas att ni har en avslappnad fredagkväll. Jag har stressat ner med slottsdrömmar och sammetsmöbler. Det blir nog en fin helg. 


Tackohejfrånmig!

Bästa druvan

Nej men vad i fridens dagar är detta?! Att jobba hela dagar snöper min kreativa ådra. Verkligen. Jag är på jobbet hela dagen och alla mina rader som vill ut blir kvar och har ingen möjlighet att blir fri. Alla mina idéer orkar inte förverkligas. Hinner inte skriva det jag vill för innan jag får tid att sätta mig ner och släppa loss tankarna, ja då är det nästan dags att lägga sig. Och jag tror jag torkar ihop bara. Blir till ett rynkigt russin. Spelar ingen roll hur goda russin är för jag vill ändå inte vara ett. Jag dricker inte vin heller. 

Men kommer tid kommer råd. Fredagen är på ingående och sedan kommer en ledig helg. Åh rackarn vilken druva jag kommer att bli. Jag ska bli söt, saftig och med perfekt tuggmotstånd. Bästa druvan tänkte jag. 


Tackohejfrånmig!

Tanter som mobbas och lilla Drutten

Då var det äntligen dags för mig att få lite datortid. Tiden bara rinner iväg och jag har mest varit på jobbet känns det som. Jag har köpt en påse blandade nötter med torkade frukter. Medan jag kastar in näve efter näve i munnen funderar jag lite. Jag tuggar, glor och funderar på de senaste dagarna. Vad har hänt tro. 


Jag fick höra att äta en halv påse med de här nötterna och torkade frukterna motsvarar en middag i kcal. Men det gör inte mig något. Jag har träffat en person jag inte mött på länge och jag blev påmind om varför. Det gör mig inte heller något. På jobbet i omklädningsrummet såg jag att det är fler än jag som har turkosa tånaglar. 


Tyvärr har jag också varit hemskt arg. Arg på hemska tanter som är elaka med svärmor. Jag har lust att ringa på deras dörrar och skrika kärringar som inget begrepp har! Eller spraya fula gubbar på deras dörrar. Men det får man inte. Och säkert fungerar det inte heller. Men vad gör man med 85-åriga tanter som mobbar 70-åringar.


Mitt i allt lovade jag tydligen en liten hund att få flytta hit om det blir nödvändigt. Varför gjorde jag det kan jag nu tänka. Men hur kan jag stå emot en liten hund som heter Drutten och har uppsatt lugg. Nej det kan jag inte. 


Plötsligt var kvällen här och jag hann inte vara med. Tycker det har varit för mycket av det att jag inte hinner med. Men det ordnar sig. Jag hoppas att svärmor kan sova i natt och att Drutten få stanna där hon är. Jag stänger min påse med nötter och säger - Godnatt kära ni, vi ses imorgon istället!

Min Ringblommesommar

Lika orange som den målade hallväggen i farmors hus. Lika turkosa är mina tånaglar. Dottern och jag målade tånaglarna när strömmen var borta och vi ändå ingen middag kunde laga. Jag klurar på om spåren på vår väg nära huset är björnspår eller är det järven som varit på besök. Inte lätt att se när det snöat och smält men likväl tappade jag känseln i armarna av björnfrossa. Tänker att det nog är möjligt att tappa armarna om man blir tillräckligt rädd. Jag har ringblommor i mina tankar och tackar er för alla fina kommentarer! 

Känner lite att var tog hon vägen min lilla. Obeskrivbart efterlängtad och välkommen. Nu större, finurligare och klokare än ugglan. Visst finns hon kvar. Bara lite mer av allt. Vi har det så fint tillsammans och skrattar oss alldeles matta. Fortfarande är hennes fötter bland det sötaste som finns och jag tackar min lyckliga stjärna för allt hon ger. Allt hon skänker varje dag. Kanske någon ville mig väl och sände henne till oss. 

Jag har farmor och ringblommor i mina tankar. Tror bestämt att denna sommar blir min Ringblommesommar. Jag har väntat länge på det. Det kommer att bli en fin sommar. Små höns och farmors ringblommor. 

Förnöjsam tisdag kära ni!

Och visdom att bära

Min mamma dog när jag var 12 år gammal. En mamma som tagit hand om en hel familj och skött allt. Det var på sommarlovet och jag skulle på hösten fylla 13. Efter det tog jag till största delen ansvar över mig själv och det som hade med mig att göra. Jag läste mina läxor och försökte hålla reda på vad som gällde. Jag tvättade kläder, städade och lagade mat. Var jag ledsen fick jag reda upp det själv eller ev prata med min kompis. De gångerna jag pratade med henne om min mammas död var lätträknade. Det var för svårt att prata om. Väldigt sällan pratade någon i min omgivning om vad som hänt. På ett vis kändes det bäst, för då behövde jag inte gråta inför andra. Lärarnas sätt att bemöta mig och hantera det var under all kritik. Jag förstod snabbt att den enda som fanns för mig var mig själv och att jag måste klara mig på något vis. Så upplevde jag det då. Och därefter levde jag. 


Ibland funderar jag lite på vilken slags människa jag hade blivit utan de här erfarenheterna. Har jag blivit mer av något och mindre av något annat än vad som var tänkt. Mina förutsättningar ändrades och livet tog en annan väg än vad som kanske först var tanken. Vissa saker fick jag för tidigt lära mig och vissa saker gick mig förbi. De erfarenheter jag tvingades få förändrade troligen min personlighet en aning. Eller också utvecklades den på ett djupare plan. 


Man kan aldrig veta vad som kommer att hända i livet och i framtiden. Men en sak vet jag och det är att jag vill ge mina barn en  stabil grund att stå på, kärlek, trygghet och visdom att bära. Jag tror att resan som kallas livet blir lite enklare då. 


Ann-Louise

Ett litet skutt

Jag har alltid planer, önskningar och förhoppningar som snurrar runt i huvudet. Det står aldrig still. Jag både vet och inte vet. Vad vill jag egentligen. Det är lättare att veta vad jag inte alls vill. Känner att det är tur att jag är som jag är. Jag mår bäst så. 

Jag har velat fram och tillbaka. Är i stort sett säker nu. Den nya veckan som kommer ska för mig innebära bl.a att bestämma vad jag ska studera. Vilken kurs jag ska välja. Det finns många kortare kurser som kan vara roliga att läsa. Det känns som att det är dags nu med en liten utmaning. Det sägs ju att man ska våga hoppa. Inte ett stort hopp men väl ett litet skutt, gör jag. Jag tror det blir spännande. 

En trevlig söndag önskar jag er! 

♥

Shoppingresan

Hej! Ja vi drog till stan igår. Jag och Eva-Maria. Här är vi vid avresa, precis innan vi ska sätta oss i bilen. 

Två kompisar

Det var kul att få fara iväg lite. Se något annat. Kändes nästan som att fara på kalas. Det är inte ofta jag far någonstans utanför kommungränsen. Så nog var det upplyftande kan man säga. 

Kalasdag

Vi kom dit på förmiddagen. Ingen trängsel och gott om parkeringsplatser. En stund senare var det proppat på parkeringen. Inne på affärerna var det inte heller alltför trångt. Det gick bra att kika i lugn och ro.

Trängsel

Vi spanade efter fynd med observanta ögon och höll noga koll på hyllor och hängare. Det finns ju verkligen massor man önskar att man kunde köpa. Och tro det eller ej - Jag köpte mig två kjolar! Att jag köper kläder är verkligen ingen vanlig företeelse och då bara i största nödfall. Köpte faktiskt fyra smörknivar. Och lite annat smått. 

Spanar

Till sist kände vi att det nog var dags att fylla på reserverna. Vi åt god lunch som var för dyr och avslutade med kaffe och något mumsigt till. Då hade vi vandrat runt i några timmar och fler timmar återstod. Vi åt i lugn och ro. Lät oss väl smaka av den goda maten, njuta av att äta ostressat och så skrattade vi som vanligt. 

Mumsigt

En fin rolig dag. Ja en alldeles underbart rolig dag. Att få vara med en vän man håller kär, är bland det bästa och är värt att skålas för! 

Skål!

Om sanningen ska fram så blir man fruktansvärt trött också. Det tar på krafterna att gå runt flera timmar och kika ingående på saker och ting. Jag var väldigt trött igår kväll. Men också väldigt glad över en sån trevlig dag!

Kika ingående

Nu gäller det att vila upp sig inför kommande resa med Kia. Då behöver jag mycket kraft det kan jag lova. 

Önskar er en fortsatt trevlig helg! 

Lite fredagsshopping!

Godmorgon! Jag ska ut i världen i dag. Nja.. men ca 12 mil enkel resa. Jag och Eva-Maria ska shoppa (hon, jag bär hennes grejer), äta god mat och plöja igenom flera affärer i jakten på fynd. Billiga fynd för jag har ingen tjock plånbok. Men Eva-Maria kan få vara Slösa och jag kan vara Spara på den här resan. Vi ska nog hinna med lite kaffe också och något smaskigt till. Jag hoppas och tror på en bra dag!

Ha en bra dag ni också!

Att vara båt

Om jag vore en båt vilken vore jag då tänkte jag plötsligt på. En liten eka svart av tjära eller en snabb motorbåt med väloljad propeller. Kanske ett stort kryssningsfartyg till främmande länder eller hellre sjörövarskepp som stannar till vid glittriga stränder. Men en liten jolle då. En nästan rund gummibåt. Nej det vore nog alltför svårt. Någon dag känner jag för att guppa runt i en liten stilla vik utan dramatik för att nästa dag fräsa runt på varje våg. Ja det skulle vara fint. En stinkande fiskebåt är nog inte min låt. Nej det här blev verkligen alltför svårt. Kanske det är lättare för dig att veta båt. Din båt.

Ann-Louise

Inget inlägg

Hej! Skriver egentligen bara för att tala om att det inget inlägg blir. Efter en dag av arbete och APT med kollegorna och chefen känner jag mig helt slut. Finns ingen kraft kvar. Det är jobbigt att sitta still i flera timmar. Redan efter en kort stund börjar jag skruva på mig, sträcka ut benen, rulla med fötterna och tyvärr - gäspa. Det gör ont i ryggen och det känns som att jag stelnar ihop. Jag blir så enormt trött av att sitta still och lyssna. De flesta andra verkar inte ha problem. Jag blir okoncentrerad och ointresserad. Det hjälper bara en kort stund med att dricka vatten, äta eller fylla på med frisk luft. Tydligen är det bästa att aldrig stanna av. Bäst är full rulle för att sedan stupa i säng. Tydligen. Verkar inte fungera med något annat.

Nu ska vi äta för att sedan fara på Hip Hop med dottern. Mer intressant blir det inte än så här idag. Hoppas ni haft en bra dag!

Tackohejfrånmig!

För de är bara mina

Det finns bilder som jag ofta tittar på. Detta är två av dem. De är tagna utanför vårt hus den 5 Juli ca kl 22:15 förra sommaren. Jag tittar ofta på dem. De betyder något alldeles särskilt.  

Många säger att vi ska leva i nuet. Jag lever hela tiden. Både nu, då och sedan. Jag kan inte göra annat än att försöka. Följa med samtidigt som jag styr mitt skepp. Med allt vad det innebär. Precis som för alla andra. Ibland känns det som att jag har vandrat långt och ingen annan än jag vet. För de har inte varit med på de vägar jag trampat. Och de kan inte höra de tankar jag tänker. För de är bara mina.

Ann-Louise

Det underbaraste att äta

God morgon! Jag håller på att göra mig redo för att fara på jobbet. Detta är alltså ett tidsinställt inlägg. Men jag bara måste få visa vad jag vill äta. Måste få äta. Kräver att få äta. Har hela kvällen tänkt på surströmming. Bland det underbaraste som finns. Jag älskar surströmming och till den vill jag ha mandelpotatis, rödlök, gräslök och gräddfil. Givetvis genebröd med ett tjockt lager bregott och två glas fruktsoda till. De ni! Men visst håller ni med mig?! ;)

Ha en bra dag!

Om blå himmel och höns

Och den där blå himlen från sommaren kom fram. I mina tankar bara än så länge. Stormbyar, kastvindar och hagelskurar göre sig icke besvär. Visst är det vackert väder där ute men jag har haft lite storm hos mig. Där inombords. Kanske mer som en regnig mörk höstkväll utan gatlyse. Men det är som så livet är. Nu känns det mer som den där blå himlen från sommaren.

Samtalet jag väntat på. Som gjorde mig sprakande glad, ja mer sprakande än tomteblosset på nyår. Mer som raketer tror jag bestämt. Med den skillnaden att det inte slocknar. Dottern och jag vi fräste och lyste tillsammans för det är nämligen så att i juni kära ni, då hämtar vi famnen full av små höns. Ett helt gäng av gula, vita och svarta små duniga flickor. Lycka säger jag bara! Att vara utan höns är tomt.

♥

Nu är det måndag. Jag har varit ledig i 6 dagar. Tillbaka till verkligheten igen. En typ av verklighet. Hoppas att ni också får en bra vecka!

Ann-Louise

Fågel grå

Jag köpte en liten fågel grå. Trots att den i det stora hela är en sorglig liten en. Då satt den på en hylla tillsammans med andra små fåglar. Nu sitter den i köksfönstret här hos oss i en liten by. Solen skiner på den. Tänk om den plötsligt öppnar sina små pepparkornsögon. Blinkar lite plirigt och säger Hej du! Och sedan flyger den sin kos ut i friheten. Jag skulle öppna fönstret och visa vägen ut. Där ute i friheten flyger redan andra små fåglar. Men då är de inte grå längre. För alla små fåglar som släpps ut i frihet får sina dun färgade av all jordens skimmer. Precis som för oss alla när vi får flyga fritt.

 Ann-Louise

Smälla hål med en nål

Ibland bara. Ja jag vet inte. Ibland blir det bara för mycket damm och det känns som nackspärr. Det hjälper inte att jag flera gånger i veckan torkar av den kökslampan så blir det bara nytt. Helt plötsligt känns det som att jag har nackspärr och det känns bara, ja jag vet inte. Och ju fler gånger jag skriver nackspärr desto konstigare ser det ut. Nu blev jag en sån där suckande typ som jag inte gillar att vara. Bara från intet blev det från - Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Det bästa hade varit att sticka hål på några ballonger så att det smäller ordentligt och pyser iväg som en fis. Jag tappade lusten att måla också. Konstigt det här. Jag skulle inte äta godis och nu känner jag för att vräka i mig. Men nu är solen på väg upp igen lite försiktigt. Och vi åt pannkaka till middag. Jag tror att jag kanske ska måla lite ändå. Eller sätta mig i soffan med barnen. Äta lite godis och dela fotpall igen. Vi får se.

♥ Hoppas att ni har en fin helg! ♥

Fredag på samma fotpall!

Hejsan! Vi har roat oss med att fara till soptippen/återvinningscentralen för att kasta massor som jag röjt bort igen. Varje gång jag är där både förundras jag och förskräcks över hur mycket vi kastar. Men vad ska man göra då förutom att lämna till loppis t.ex? Vi har huset fullt av saker som är trasiga, dåliga eller på annat sätt utan värde. Det är väldigt lite nytt som köps in.  

I stora delar av Sverige läser jag hur hönsen plockas fram ur vinterförvaringen. Hönsen är ute i det fria och pickar gräs som verkar vara grönt. Det ser ljuvligt ut och jag längtar tills vi kan hämta våra höns. Men som ni ser är det länge kvar innan vår hönsgård visar gröngräset.

Men det finns hopp. Snön ger vika sakta men säkert.

Jag önskar er en trevlig fredagkväll! Vi ska proppa i oss popcorn och choklad. Tror faktiskt att vi ska tränga ihop våra fötter på samma fotpall också. Små barna fötter är det bästa att trängas med.

♥ Tackohejfrånmig ♥

Jamen slick i pälsen på er bara

Jag och dottern har haft en fin dag hos vänner idag. Det är ju påsklov. Sonen var hemma med sin enorma mängd vattkoppor och lider sig igenom lovet stackarn. Även om inte varje dag är himla toppen kanske det finns nåt som är bra ändå. Det är då man plockar fram minnen från dagar som varit bättre. Som t.ex den dagen jag for till Eva-Maria och hon hade bakat bara för att jag skulle komma.

Eller som idag. Vad kan väl vara mer avslappnande än att få stå nos mot nos med en söt liten fjällko. Vad gör väl det att det var lite blött. Man kan vara kompisar ändå fast den ene är en riktig snorjärs.

Om ni har någon ni tycker om - Ta hand om den, visa att du tycker om och ja... om nödvändigt är måste du nog slicka lite i pälsen också. Jag gillar ju er så.. - Slick på er i pälsen alla ni fina läsare där ute i blogglandia! ;)

♥ Tackohejfrånmig ♥

Mon Amie - Min vän

Vi har pratat lite om att ge vår dotter i julklapp/födelsedagspresent varje år något att spara på. Något som hon kanske i vuxen ålder kommer att uppskatta. Hon är tio år och kan givetvis inte tänka sig in i hela betydelsen av vad vi menar med detta. Vi tycker att det ska vara något som hon kan använda när hon vill och som går ersätta med samma om det går sönder någon del. Hon tycker (just nu iaf) att "Mon Amie" från Rörstrands är fin med de blå blommorna. Och det tycker verkligen jag med. Vi får se vad det blir, om det blir vill säga.




Bild från http://www.rorstrand.se/


Har ni sparat något åt era barn? Jag har sparat teckningar, några mini babyblöjor, tappad första tand, teckningar, småkläder och allt annat mellan himmel och jord. Tror för övrigt att jag lider av separationsångest :)

♥ Tackohejfrånmig ♥

Komposteländet

Jag har kastat de där gamla tacosskalen, kokta potatisarna, ostkanten och gurkan som inte går äta. Rakt ut i skogen. Tänkte att räven kan ta det där. Räven har nog lyan full av hungriga magar kanske. Hällde en proppfull hink i komposten. Kikade på eländet och insåg att det där kommer aldrig att gå bra. Redan för många larver. Jag är väl ingen duktig kompostmänniska helt enkelt.

Stirrar ner i den där gröna tunnan och funderar på hur folk bär sig åt egentligen för att få en sån där frisk och hälsosam kompost som är rena rama bomben för grönsakslandet. Vår kompost är rena rama bomben för flugor. De gillar det. Har inget grönsaksland heller. Men jag tycker att maskrosor är vackra små solar.

Nu ska jag måla hela världen. Fast jag nöjer mig med att fortsätta med lille sonens blivande rum. Det räcker gott och väl.

In genom mina fötter och ut genom färgen

Jag målar och tiden går. Den ljusa mjuka färgen sveper över den mörka väggen om och om igen. Något som är riktigt mörkt tar tid att få ljust. Det tar bara lite tid. På ett eller några vis känns det bra att måla tänker jag. Rummet är inte lyckligt men det ska bli. Den som en gång bott där var en olycklig människa som gjorde andra olyckliga. Men den hade inte förmågan att förstå det. Då. Nu vet jag inte. Nu ska det rummet bli ett lyckligt rum med ljusa mjuka väggar. Det hårda trasiga ska försvinna och dörren som slagits hål på av arg näve ska kastas. Det tar bara lite tid och den ljusa mjuka färgen sveper över den mörka väggen om och om igen.

Mina fötter har fått sin välgörande behandling idag. Medan hon utför mirakel med mina pinade fötter säger hon att hon förstår att jag har hemskt ont. Det syns på dem. Ja det gör verkligen ont svarar jag medan jag känner hur livsandarna kommer tillbaka till hela mig. Jag tittar ut genom fönstret på den fula bakgården med smuts, sand och snöhögar. Men jag ser egentligen inte. Det enda jag ser men känner är värmen som strömmar igenom mina fötter och ben. Än en gång inser jag att det är nog så jag mediterar. Inte som de flesta andra utan på mitt vis tänker jag.  

Att måla bort de mörka väggarna och göra ett rum lyckligt får också livsandarna att komma tillbaka. Kanske är det så att mina livsandar kommer in genom mina fötter och ut genom färgen jag målar. Kan tänkas.

Jag är här igen Hej hej!

Wiihoooooo jag är tillbaka på banan igen! Efter fyra dagar av många långa timmar på jobbet sitter jag nu här och det är över. Jag har jobbat påsken och nu är det gjort. Och det bästa av allt vet ni vad det är? Jo, det är att jag är ledig i 6 dagar för jag har lite semester också!! Vet ni en annan sak som är roligt också? Jo, det är att jag håller på med roliga saker som att måla och tapetsera minsann och i veckan fortsätter jag med mitt projekt! 

En annan sak som är rent magiskt välgörande för kropp och själ, för mina pinade fötter är att jag imorgon kl 13:00 sitter och får mig en fotvårdsbehandling som försätter mitt sinne i en annan dimension som är så fantastiskt overkligt underbart att jag kommer att gråta tårar av lycka och lättnad. Ibland är livet bara för ljuvligt.

Se nu. Nu blev jag lurad att skriva ett inlägg fast det inte var förren imorgon jag skulle skriva hade jag bestämt. Men det är många som kikat in idag ser jag, om statistiken stämmer någorlunda iaf. Därför blev jag lite upplivad och till mig trots min jobbtrötthet. Men nu tackar jag för mig och kryper till sängs.

♥ Tackogonatt kära ni ♥

Vi ses om fem dagar!

Hej! Jag har sprungit snabbt som en påskhare och samtidigt försökt hålla ordning på mina dun. Lite moloken igår kväll där suckarna blev för många. Det är tillåtet med de suckande dagarna också. De behövs dem med. Ibland vet man inte varför det är så. Men idag har jag andats djupt de friska vindarna. Även fast min dag har varit allt annat än lugn har suckarna fått ge vika för en annan blick i mina blågröna ögon. Det där molokna får ta semester ett tag.

Känner mig lite som påskkycklingen sonen gjort - För stor hjälm och näsan hann aldrig komma på plats. Ja för stora fötter också. Men det känns ganska bra det med.

Men nu kära ni tänker jag önska er en riktig fin GLAD PÅSK!



Troligast ser ni inte skymten av mig på ca fem dagar. Den längsta paus från bloggen jag gjort. Jag jobbar i dagarna fyra, långa pass och är i stort sett hemma bara för att sova. Den lilla tid jag är hemma ska jag vara med min familj och även vila. På tisdag kommer jag tillbaka. Om jag inte helt plötsligt drabbas av blogg-abstinens och skriver några rader förstås.

Ha det riktigt bra nu alla. Vi "ses" snart!  

♥

Pssst! I den nyaste "Allt i hemmet" är min kusin Kristinas fina hem med. Kika in på hennes blogg också.

ÄR kvinnor värre än män?

BLIR kvinnor värre som äldre än vad män blir?  

Min sambos mamma bor i ett litet hyreshus där de flesta är mellan 80 till 90 år. Svärmor är yngst av dem med sina nyfyllda 70. De andra tre kvinnorna är ca 85. De brukar alla hälsa på varandra med jämna mellanrum och dricka kaffe. Det är ju trevligt att surra bort några timmar. Visst låter det väl som ett perfekt litet hyreshus?

Men jag ska tala om för er att de där tre andra tanterna inte bara är små rödkindade hårrullebärande damer. De gnäller, klagar och ljuger om varandra. De säger faktiskt riktigt elaka saker till varandra. Inte varje gång de träffas men för ofta ändå. De kommer till svärmor, sitter vid hennes köksbord och dricker kaffe. Hon kan aldrig vara riktigt säker på vad hon har att vänta. Men vad är det för sätt egentligen funderar jag, vara 85 år och bete sig så?! Deras män säger inget. Verkar inte våga säga något alls.

Man kan ju tycka eller tro att med åldern borde man bli klokare och tacksam över det goda som man har fått i livet. Och även tacksam över det man ändock kan göra trots ålder och eventuella besvär av olika slag. Lite mildare till sinnes kanske. Alldeles för många sitter ensam. Borde man inte vara rädd om dem man har då.

En gång fick jag höra att när man blir gammal behöver man inte längre tänka på hur man beter sig. Man struntar helt enkelt i trivselreglerna om man säger så. Men vanligt sunt hyfs då.

Så har du en trevlig tant eller farbror i din närhet - håll hårt i den! ;))

Tackohejfrånmig!