"ge tomten ett skjutgevär"

Jag har precis avslutat mina fyra arbetsdagar. En hemsk förkylning sprider sig bland boende och personal. Svårt att få tag på vikarier. Jag är glad att jag är ledig i två dagar nu för jag känner mig rejält hängig själv. Nyårsafton imorgon och jag ska fara till blomsteraffären (om jag inte ligger storsjuk förstås) och köpa nyårsbuketten. Förra årets bukett bestod av vitt, grönt och silver. Får se vad det blir denna nyår. 

Jag avslutade min sista arbetsdag detta år med att få höra dessa ord från en snart 90-årig fin dam; 

"Jag tycker att vi ska ge tomten ett skjutgevär så att han kan försvara sig!" 

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Tack för att ni läser LyckligaPraliner och gör det värt att fortsätta! Tack till nya läsare som jag fått under året och tack till er som hängt med längre! Välkommen att följa med in i ett nytt bloggår!

          ♥♥♥

Ungefär som 2012 och gott nog

Jag ska fortsätta mitt 2013 precis som 2012 men bara lite mer av allt. Eller minst lika mycket. Jag visar lite av vad jag menar. 

Underbara våren som rinner genom skogen över mossan

Färg. Tapeter. Måla. Förnyelse. Inspiration. 

Öppen dörr. Såpa. Fika på altanen. Barn i hönsgården. 

Njuta

Stryka sambon på huvudet och lite retsamt säga att nu är det ännu mindre hår. Och höra honom svara - Äntligen, snart slipper jag klippa mig!

Hämta massor av ägg i hönshuset och steka den gulaste Sommarpannkakan och baka den gulaste sockerkakan.

Fara till loppisen där man kan dricka kaffe ur sköra koppar.

Promenera runt i kjol, randiga knästrumpor och stövlar. Och ingen i byn tycker att det är något konstigt med det. 

Fortsätta äta pepparkakor och njuta av alla färger som finns. 

Vandra vidare på vår väg och njuta av hur vackert det är. Och att vägen kan leda vidare mot nya mål och nya upptäckter. För mig själv och för oss. 

Ungefär så. Och gott nog. 

Ann-Louise

Att bara bli så plötsligt glad

Ett glädjefnatt igen. Ett sånt där nästan "Tjoo vad det var livat i holken i lördags" kom helt plötsligt över mig. Konstigt egentligen med tanke på att jag jobbat kväll och varit väldigt allergisk dessutom. Inte riktigt rätt kriterier för ett lyckorus. Att precis då få ett glädjefnatt känns både extra glädjande och säkert extra välbehövligt. Där sitter man vid köksbordet och hugger in på en tjock skiva kryddsalami och bara blir så glad.  Ibland är det verkligen konstigt hur det kan bli. 

Att bli glad alldeles själv av mig själv är kanske ett gott tecken inför 2013. Jag väljer att tolka det så. Och det enda som behövdes var en bit kryddsalami. 

Ann-Louise

Inte det jag tänkt från början

Lite kan man nog tycka synd om sig själv ibland. Utan att någon ska säga och tycka att - men varför gnäller du. Jag kan också säga att det är för mycket värdelöst skräp på internet som barn tittar på. Som de inte alls borde och för att man inte kan sitta hela tiden hängande över deras axel och hålla koll. Kanske för att den stunden när man viker tvätt blir en slags egen tid ändå för att man inte har större krav än så ibland. Egentligen är det för mycket skräp med alldeles för mycket. Och en del människor silar mygg och sväljer kameler.

Det är för sorgligt med de storögda barnen med uppsvällda magar och kvinnor som stympas i en konstig tro om att hon är mera värd då. Men ändå inget värd. För att bli kastad sten på av lämplig storlek avsedd att göra långsam stor skada och leda till döden är tydligen också en kvinnas lott. Och värde. Och straff. 

Galenskap i världen där oskyldiga barn lider, dör eller dödas. Oskyldiga människor. Krig, svält och tortyr. Och de som blir rika på det. 

Hur kunde människan bli så. För det var väl knappast meningen...

Jag som hade tänkt skriva om något roligt jag varit med om eller hur bra det känns att kunna köpa nästan vilken frukt man vill på affären och att jag fick ett presentkort på en fotvårdsbehandling i julklapp. Men istället kom helt andra rader att skrivas. Jag tänker att det var nog en mening med det också. Att det inte blev som jag tänkt från början. Kanske orkar någon läsa det också. Även fast det inte blev ett dugg roligt. 

Ann-Louise

Lite om längtan, fransk film och äppelskrutt

Jag läste om en kvinna som försöker mota bort tankarna och längtan efter att få gräva i jord, så fröer och se vårlökar titta upp. För det har precis varit jul, för det är vinter och länge kvar till våren. 

Jag säger - mota inte bort de tankarna och den längtan. Låt det blomma ut och gläds åt att vi närmar oss ljusare tider. Av att planera och drömma om framtida projekt blir man glad. Och det är väl bra. Tiden går lite snabbare ändå. Det är väl bara om det har motsatt effekt som man kanske borde tänka lite mindre på det.

Själv har jag ju ständigt pågående projekt i tankarna. Det är ju det som håller ångan uppe, glädjen och inspirationen. Allt kan man inte göra. Men drömma och planera kan man väl ändå. 

 Några mobilfoton

Idag skulle jag se min fina julklappsfilm. En fransk musikal från 1967 tror jag. Den heter "The young girls of Rochefort". Jag laddade med kaffe i koppen med det blå snirkliga mönstret och tryfflar på ett fat. 

Vi delade på den sista saffranspannacottan. Ser kanske inte vidare gott ut där den ligger utslängd  på fatet men jag kan lova er att det är gott och extra gott med papparkakssmul på. På julafton var det dock finare servering. 

Julstjärnan i koppar fick efter önskemål komma upp denna jul. Sambons favorit inte min. Ett varmt och vackert sken, det håller jag med om. 

En bild på överkastet. Morrhår längst upp. Skuggan av en hundnos. Där nosen är syns en blöt fläck. Där låg ett enormt stort äppelskrutt! En väldigt liten hund hade inte något att göra. Jo, då kan man ju t.ex hoppa upp på soffan, snoka runt på bordet och ta världens största äppelskrutt och bära iväg det till sängen. Det blev ju kul en stund då. Men tydligen smakade det inte gott för hela var kvar. 

Hoppas ni har haft en fin annandag. Det har vi haft. Imorgon åter tillbaka till arbetet.  

Ann-Louise

Var rädd om det du har

Det är extra vackert ibland. Livet. Och tacksamhet är en rikedom. Visst hade vi för mycket mat och visst var det kanske för många julklappar. Men ändå. Tror det är den bästa julen. Där i soffan tänkte jag med tacksamhet - Tack gode gud för att alla har varit friska under året som gått. Inga olyckor eller sorg. 

Men mest av allt tänkte jag att vi ska vara tacksamma att vi får fira jul tillsammans ännu en gång. Jag tänkte att vad jag är glad att min pappa och Gullan inte bor på ett "demensboende". Ni vet, det är inte ovanligt att flera av de som bor där är ca 70 år. Någons mamma eller pappa som inte klarar ett vanligt liv längre. Många gånger både ledsamt och tragiskt. Jag ser det på nära håll och upplever det dagligen. Det är det jag arbetar med. 

Jag tänker på hur påtagligt det blir vid högtider. Att deras mamma eller pappa inte är densamme längre. Det som tidigare var en självklarhet är nu en svårighet. Till sist, olika snabbt, en omöjlighet. 

Många kanske borde uppskatta sina föräldrar mer än de gör. Inte ta dem för givet. Det är så lätt att ta varandra för givet. Livet kan förändras snabbt. Försök ta vara på det och slösa inte bort det. 

Ann-Louise

Pausbilden

Här kommer den. En suddig bild från mobilen. Vad passar bättre att visa än några runda goa grisar. Tack så mycket till er som skrivit julhälsningar! Nu ska jag fira jul och ha det gott. Vi ses snart!

♥♥♥ GOD JUL! ♥♥♥

Lite juldukning och favorittidningen

Jag gröpte ur äpplet, knöt ett snöre runt och satte dit värmeljuset. Den nystrukna vita duken hämtades från dörren där den hängde. Tänkte fundera lite på hur att duka på julafton. Spred ut de fina röda pärlorna. De som känns tunga i handen när man håller i dem. Såg framför mig hur fint det kommer att bli med flera ljusäpplen och många röda pärlor. Ställde dit tallriken med den gamla Rörstrand assietten på. 

Det gick inte. Det vita blev grått på den vita duken. Hämtade den röda duken och då blev genast det vita vitt och inte längre grått. De röda pärlorna får användas någon annan gång. Fann inga mönstrade servetter jag tycker om. Tog mina små filthjärtan och knöt snöret runt de vita servetterna.Vår dotter som är elva år och delaktig i planeringen säger att det blir fint. Japp det blir ljusäpplen, filthjärtan och de gamla assietterna från Rörstrand.  

Nästa år tänker jag inte bli sjuk hela veckan före julafton. Inte heller tänker jag en del annat. Men något jag verkligen tänker göra under julen är att läsa mina favorittidningar. Jag blir alldeles lycklig av RETRO som tyvärr utkommer alltför sällan. Jag ska läsa mig alldeles varmt lycklig. Vad sägs om "Teak & turkos på fyra trappor" eller "38 heta koppar". 

 Jag önskar er en fin och fröjdefull jul!

♥♥♥ God Jul! ♥♥♥

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet

Jag minns en gång en vanlig kväll när jag skrattade så mycket att jag föll ur soffan. Eller mer som gled ur och ner på golvet. En fjortonåring gick upp för trappan i samma stund, tittade in i vardagsrummet mellan varje trappsteg och frågade lite så där, ja lite humorlöst egentligen, om jag var full? Va? sa jag...

Eller som den gången sambon sa något ytterst tokigt och min syster ringde precis mitt i skrattanfallet där jag satt med min stora gravidmage hoppande. Jag kunde inte prata med henne och mascaran rann ner på min tjocka magen och gjorde svarta märken på den vita tröjan. Jag la på luren och ringde tillbaka senare. 

Och som den gången för några år sedan jag och en vän bestämt oss för att läsa matte och vi skrattade så att hon fick gå ut. Vi kunde inte sluta och egentligen var det säkert åt inget roligt alls. Läraren tittade lite konstigt på mig medan jag satt där med tårar som rann, röd i ansiktet av skratt och såg min vän genom det lilla runda fönstret i dörren. Hur hon fortsatte skratta själv där ute i korridoren. Jag gick ut från klassrummet jag också. 

Jag kommer att bli minst 250 år gammal. Men jag tror inte att jag blir ensam kvar för flera av er blir säkert minst lika gammal. Vi kan hålla varandra sällskap! 

Tomtens renar kanske behöver mer arbete under året

När man sitter vid vårt köksbord kan man se ut över ängen och skogen. Nu på vintern är det också väldigt vackert och spår syns av olika djur som vandrat. Vi drack te och åt smörgåsar. En helikopter flög lågt och det lät rejält. Jag sa att vilken tur att inte hundarna är rädda men att de nog blivit van med helikoptrar, för varje vår och försommar flyger den nästintill dagligen för att driva in alla de renar som stannat kvar vid renflytten. Och då flyger den riktigt lågt över trädtopparna och ängen. 

Det är fint att se renarna på ängen ändå, sa jag. Tills jag snabbt kom på hur fruktansvärt less vi blir på att ha en hel renflock springande runt huset och skita gräsmattan full och äta upp jordgubbsplantorna. Och när det första man ser när man tittar ut genom fönstret är en ren som smiter iväg runt husknuten. Då spelar det ingen roll hur fina de faktiskt är eller att de hjälper tomten dra släden. En dag per år. Borde de inte få jobba lite mer. 

Maj 2011 och en vanlig syn från köksfönstret och alla andra fönster...

Ha en bra dag!

Planeringen föll men det ordnar sig ändå

Jag hade en verkligt bra planering som såg ut att hålla. Men då kom annat som inte gick styra över och den verkligt bra planeringen föll. Jag är glad över att jag tog tag i saker och ting förra helgen. Mindre att fixa de få dagar som är kvar till jul. För än hur det är, är det ju vissa saker som måste göras. 

Jag har tillbringat några dagar här på sängen i rosenrummet. Större delen av dagarna har jag delat plats och filtar med två hundar, tittat på "Jakten på det perfekta livet" på svtplay och sovit. Mitt i det hängiga och opigga ringer Annelie. Precis det jag behövde. Hon har den förmågan, att ringa när det behövs. Vi pratade en ganska lång stund och vips kändes det bättre. Tack Annelie min vän. Jag vet att du troligast läser detta men att du inte kommer att skriva någon kommentar ;)

Ser ni julklappen till mig själv från mig själv? Citattavlan har kommit. Den står på mina drömmars skänk i vardagsrummet. Och ursäkta mig men jag måste bara få säga att - Åhh vad jag längtar till det nya året för det kommer att bli ett mycket bra år och massor med vit färg till väggarna i vardagsrummet! 

På jul blir mina drömmars skänk även godisskänk. Varför jag kallar den mina drömmars skänk? Jo, det är en skänk i teak från 50-talet och jag trodde aldrig att jag skulle hitta en och hinna köpa den före någon annan. Men jag hann minsann. 

Ann-Louise

När man blir så arg att man tappar känseln i armarna

Det är inte ofta jag blir riktigt arg. Ni vet så arg att det känns som att skallen ska sprängas, det susar i öronen och det flimrar för ögonen. Ungefär så. Nej, gudskelov är det sällan. Men det har hänt. 

Sist det hände, som jag minns, var förra hösten. Över ett år senare och jag kommer ihåg det som att det var igår. Det var helg och jag jobbade. Sambon hade den dagen fått kraftig magsjuka. När jag kom hem var köket ett bombnedslag med disk över hela bänken och ren disk i diskmaskinen. På övervåningen i sitt rum satt 18-åringen som vanligt vid datorn, bortkopplad från omvärlden och utan tanke på någon annan än sig själv. Än fast han visste att det fanns någon som var riktigt magsjuk och två småsyskon på nedervåningen. 

Jag blev arg över att han inte kunde tänka på någon annan än sig själv som att fråga den sjuke om han ville ha något eller hjälpa sina småsyskon med mat eller annat. Bara kolla hur det är och kanske mot förmodan prata lite med dem. Plocka ur diskmaskinen och röja bort från en proppfull bänk. Nej det skulle jag göra när jag kom hem från jobbet. 

Det var då. Då som jag blev så arg att skallen sprängdes, det susade i öronen och flimrade för ögonen. Det var då stora kretsloppet la ner och lilla kretsloppet fick ensam försörja de viktigaste organen. Som det kändes. För jag tappade känseln i armarna. Det händer när jag blir helt vansinnigt arg. Jag tänker att det är kroppens sätt att hålla mig vid liv då. Se till att hjärna, hjärta och lungor syresätts. Resten av kroppen får klara sig bäst den kan. 

Jag säger bara - det är tur att det är sällan det händer.

Burken med solen

Har sökt fönsterlampor till köket och har hittat massor av fina men ack så dyra. Hittade denna på ellos för ett mer överenskommet pris. Men jag söker vidare och klurar lite till. Jag söker en vit, enkel lättavtorkad lampa för billig (are) peng. 

Men är det inte underbart?! Sol på burk! Jag skrev ett inlägg en gång om att jag önskade få stoppa ner lite sol och fina minnen i en burk för att kunna plocka fram. Och var finner jag, nästan, svaret på det, jo hos coolstuff. Det är solceller och batteri som skapar solen däri för 259 kr. Skulle kunna tänka mig att ge bort en burk i present med några fina skrivna rader i ett kort. 

Nu mot sängen. Har inte mått bra idag. Dags att låta kroppen vila.

God natt & godmorgon till er!

Hälsan och tuppvrålet

Ibland funderar jag på vad vi utsätter oss för egentligen. Oss och våra kroppar. Väldigt mycket är svårt att styra över eller undvika. Jag vare sig röker eller snusar och lever nog i stort sett ett normalt hälsosamt liv men tyvärr utan tillräckligt med motion. 

Tyvärr har jag ofta huvudvärk och många gånger av migrän-typ. Jag har verkligen rannsakat mig själv och försökt hitta orsak till huvudvärken. Och jag vet till stor del var/vad problemet är. Jag har funderat kring de vanliga frågorna som t.ex hemsituation, sömnvanor, stress och arbetsmiljön.  Försöker att ha en bra planering kring det som ska göras och verkligen försöka hålla den. Men ändå prioritera och vila från en del. Underlätta för en själv helt enkelt. 

Jag längtar efter några dagars ledighet. Det behövs. Samtidigt som det är ett väldigt vackert vinterlandskap där ute väntar jag på våren. Alla årstider har sin tjusning tycker jag men efter den långa vintern brukar jag vara måttligt nöjd. Jag vill ha vår och försommar då energin kommer tillbaka till mig och hönorna kan gå ut igen. När hönshuset är rengjort från golv till tak med nytt doftande spån ja då är det vååååår!

Ni får se en liten snutt från hönshuset. När jag filmade detta var klockan 18:00 på kvällen och tupparna tyckte att jag störde. De hade satt sig på pinnarna för natten och några hönor låg i redena. 

Sänk ljudet nu. Det kommer att skära genom märg och ben. Eller gjorde för er som såg filmen först och läste sedan ;))


Ann-Louise

Inget "panik-strykande" denna jul

Konstigt är det att här där jag stod bland röran av lådor, påsar, dammsugare, revbensspjäll i ugnen, halvt hysterisk hund, för varmt och fyra barn som skulle bjudas på våfflor, kom på att himlarns vad det går bra i år, jag har verkligen lyckats undvika stressen. Men kameran har jag tydligen totalt glömt bort att den finns. För inga julförberedelsekort finns tagna.

Eller inte, tänkte jag i nästa sekund. Vi har ju inte gjort pepparkakshusen. Förra året var de klara redan i november tror jag. Jag har ju inte ens bakat något. Det gjorde jag förra året. I början på december tror jag visst. När jag ändå stod där och tänkte lite kom jag på flera saker jag faktiskt gjorde förra året men inte i år. Visst har jag prioriterat bort men det var ju inte meningen att det skulle prioriteras bort det jag verkligen vill. 

Fann bildbevis på att husen var klara den 28/11 

Då kom jag på hur det ligger till. Det har gått ganska bra med julklapparna trots allt, duken till julbordet är redo, glasen som sällan används skiner, "julaftonskläderna" är redo och går faktiskt att hitta i garderoben. Flera av de små detaljerna som brukar "glömmas" har jag gjort i tid. Denna julafton behöver jag inte stå och "panik-stryka" julduken eller diska glasen som jag "hoppsan" glömt att vi ska använda. 

Förra året. 

Nu ska vardagsrummet få sig en omgång och bli lite mer juligt. Det är dags för fler tomtar att komma fram, tycker barnen. Det går bra det här trots allt. Nu kör vi!

Ann-Louise

Att bli glad av någon annans hem

Jag läser och kikar in på många olika bloggar. En del människor har ett hem som framkallar både "ha-önskan" och ett sting av lycka. Om lycka kan kännas som ett sting. Jo det tror jag nog. Jag menar hem i bloggvärlden. Även i en del tidningar. Där surfar jag runt och njuter. Läser vad de skrivit och ser fina bilder av deras hem. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad precis det är. Men i det stora hela handlar det om second hand, retro, vitt, färg, värme och glädje i deras inredning. Kika in här. En riktig lycko-blogg som länge gjort mig glad!

Löklådan jag målade vit. Satte upp på väggen och genast tog ner...

Tror det handlar om liv. Det är livfulla varma hem. De har en tanke och känsla med sitt hem som känns tydligt och som tilltalar mig extra. De får mig att känna inspiration till att fortsätta mina egna projekt. Så att jag också kan känna sting av lycka över mitt eget hem. Lite mer glädje, lite mer lycka över att det kanske en dag nästan är som jag vill ha det. Jag skriver nästan, för helt som jag önskar det blir det aldrig. Men det är väl det som är tjusningen med det hela. Att planera, fundera och drömma lite om hur man skulle vilja ha det hemma. 

Tapeten i vårt sovrum. Är fortfarande verkligt glad över den.  Lika glad som  över lilla byrån i teak.

Men utan att behöva tänka efter kan jag säga att bloggvärlden verkligen är full av inspiration och glädje inom de flesta områden och intressen man kan ha. Som jag skrivit förr - Det finns något för alla och envar när och om man önskar. Fy vad jag har missat mycket bara för att jag inte började blogga tidigare ;)

Ann-Louise

Några ögonblick från min mobil

Som t.ex en höstdag när jag satt och väntade på min sambo i en fåtölj på jobbet med väskan fylld av fyra vackra glödlampor.

Och en bild från balkongen på jobbet. En underbar lördagsmorgon någon gång i November. 

Lunchen hos Eva-Maria. Den godaste fisksoppan som värmde min mage hela dagen.

Den roligaste fredagskvällen med mina arbetskamrater och rosa bubblor i glaset. 

En vanlig kväll men ändå inte. Luciakvällen den 13/12 2012. Min utsikt från spisen där jag sitter på en stol med en bra tidning i min händer. Knäck kokande på spisen, kritor och papper på bordet, en hundsäng under bordet och mitt Hemnes-skåp från IKEA med stora bokstäver i betong ovanpå. 

Knäcken kokade i tre timmar och massor blev det. Imorgon ska familjen få smaka. Jag håller mig undan knäckätandet. Vill behålla min svaga tand hel över julen.

Ann-Louise

Om att "Feng shuia" tänderna

Jag brukar försöka tänka att det är lika bra att få saker och ting bortgjorda. Då menar jag sådant som man av någon anledning känner olust eller stress över, att man vet att man måste men skjuter upp det framför sig. Men det finns en sak som jag inte tar itu med. Och det är gå till tandläkaren. Jag behöver verkligen det och har en tand som måste opereras bort, den går inte laga igen. Tanden är väldigt skör och det har lossnat bitar. Nog är det väl ändå ganska dumt att skjuta upp en sån sak. Om jag väntar blir problemet ännu värre och till sist blir det akut. Säkert på en mycket olämplig tidpunkt också. Idag bestämde jag mig för att nästa år ska jag ta itu med det. Jag vill inte ha ett problem hängande över mig.  För jag vet ju att det är bara en kort tidsfråga innan det blir ett stort smärtsamt problem. Men var hittar jag modet som behövs?

Det känns som att jag förbrukar för mycket goda energier genom att utsätta mig för att ha något trasigt som jag inte åtgärdar. Ungefär som Feng Shui men för kroppen. Min kropp är mitt hus. Borde nog "Feng shuia" mina tänder. 

Gammal bild. Jippiii bildöverföringen fungerar nu!

Dessa tomtar...

Det kan inte hjälpas och ursäkta mig alla tomteälskare men jag håller redan på att bli trött på tomtarna. Fast det har jag inte sagt till barnen. De håller ju på att starta upp sin tomtefrossa och kommer att fullkomligt vräka fram alla tomtar de kan finna. Och de brukar få göra det. Men snälla låt mig få ta bort alla tomtar till nyår, säger jag varje år. Och varje år svarar både barn och sambo att det får jag inte alls det. Så jag låter tomtarna vara kvar. Men om jag fått bestämma och ingen hade haft något emot det så hade varenda liten prydnadstomte fått hoppa tillbaka ner i lådorna till nyår.

God natt, vi ses imorgon!

Trädälskaren

Jag tänkte på träd som jag ofta gör och tittade på mina trädfoton jag tagit. Även om jag inte blundar kan jag precis känna hur den sträva stammen känns mot mina fingertoppar. Jag vet hur det känns att stå vid trädet och höra vinden i kronan högt där ovan. Skimrande grönt ner genom bladverket. Liv och kraft. Jag visste inte att det finns en film som denna. Jag ska se den. 

Har någon av er sett "TRÄDÄLSKAREN"?  En film av Jonas Selberg Augustén. 

Lite om måndagen

Måndagsmorgon och ledig. Tror minsann måndagar är vackrast när man jobbat helg. Även luften kändes som den renaste och snön den fluffigaste. Två små hundar skrattade med hela kroppen. De tyckte nog också att måndagsmorgonen var fin och att snön var den mjukaste. De är så söta de där två små filurerna. 

Och i hönshuset blev jag kvar. Två tuppar gal i högan sky fast i hönshuset under tak. En liten höna trillade ut ur redet för där var redan upptaget. Med henne trillade ett ägg samtidigt ut.

Mest sitter jag nu här och bara är, efter en helg med ett arbete där sinnen och tålamod sätts på prov. Jag är trött. Vet att den här dagen kommer att fortsätta i en dimlik tillvaro medan världen runt om fortsätter snurra i samma tempo. Nästa dag blir nog bättre. 

Idag gör jag det jag kan och har ork till. Jag ska tända ljus och dricka kaffe ur fina rosenkoppar med min sambo när han kommit hem. Jag ska komma ihåg att dricka tillräckligt med vatten, slappna av i kroppen och andas med magen. Plus att jag hoppas brevbäraren kommer med något roligt som jag väntat på. 

Gott nog. Ses snart igen! 

Min arbetshelg är över för denna gång. Blir glad av att se att trots att jag inget skrivit på flera dagar är ni ändå många som kikat in. Tack för det! ♥ Vi ses imorgon! 

God natt! 

Livet

Livet är fyllt av kontraster. Jag berättar för min sambo om rimmet jag skickat till Erika, jag läser upp det och skrattar åt mitt panikskrivande. Nästa ögonblick påminns vi om hur skört livet är när jag läser några rader ur livet hos Lite som vi. Den där skitcancern som skördar liv. På ett ögonblick spelades hela känsloregistret upp. Glädje över ett rim om choklad till ilska över döden som till sist blev till tårar att torka bort. Mitt i alltihopa läser jag om jul, virkade bakelser, snökaos och någon som köpt en glittrig nyårsklänning. Och jag lägger mig trött i sängen med tacksamhetens tanke om att vi är friska. Att barnen är friska och mår bra. Det viktigaste av allt. Nu släcker jag lyset och rosorna på väggen är lite extra vackra ikväll. 

God natt & sov gott världen!

My lucky star

Men vet ni vad! Jag har sagt det förr och måste säga det igen - Jag har verkligen världens största tur för jag blev bjuden på ännu en delikat lunch idag!! Jag har nog en lycklig stjärna någonstans (eller vad det heter) och jag tackar den! För nog måste det väl ändå vara någon eller något som ser till att det händer mig, funderar jag...

www.jula.se

God mat och skratt med en väldigt fin person har förgyllt min dag och flera dagar framöver. Tack till dig som gav mig glitter och glamour idag, kram! ;)

Ann-Louise

Något som borde flytta hem till mig

De flesta har jul i sinnet och är så där lite lagom juliga och glada. Jag känner mig mer som "Herr Uggla", bricka 32 x 32 cm för 300 kr. Den är egentligen för mörk. För butter. För skrämmande. Och alldeles för ljuvlig! Den borde få flytta hem till mig.

www.nordicdesigcollective.se

Planschen "Lycka" 30 x 40 cm och 299 kr. Lämnar mig inte utan finns där i tankarna kvar. Månad ut och månad in. Sambon tycker att den verkligen är jätteful och jag tycker bara att den verkligen hade passat ovanför skrivbordet istället för fjärilarna som nu är där. Den är inte vacker men på något vis borde den också få flytta hem till mig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Bara att den är.

www.nordicdesigncollective.se

Citattavla 21x30 cm. 150 kr och på väg hem till mig. 

www.nordicdesigncollective.se

Tyvärr har blogger strulat under dagen och kommentarer har hamnat i skräpposten. Jag hoppas att det snabbt ordnar sig. 

Ann-Louise 

En liten tanke bara...

Stjärnfall är vackert och det sägs att man ska skynda sig att önska något om man har tur att se det. En stjärna som slocknar, dör och faller. Nej jag vet att det inte är så. Ska jag önska mig något då? Vi behöver alla stjärnor levande på himlavalvet. Kanske mer än vi vet om.

Foto från www.tbobs.se

Ingen stress...

Pepparkaksrulltårta med saffranscreme

Ett behagligt lugn befinner jag mig i, än så länge bör kanske tilläggas. Stress över det som skall eller borde bakas finns ej. Julklappar det fixar sig. Städa gör jag normalt. Pyssla med det jag vill. Jag tycker om saffran så jag kommer att "saffra" till det absolut. Det är jag säker på. Har ju faktiskt redan gjort saffranspannacotta som jag annars bara brukar göra till jul och oftast då bara en gång. Vi kommer att baka lussekatter, pynta pepparkakshusen och koka knäck. Om barnen vill bakar vi pepparkakor. Jag tänker inte stressa utan gör det jag vill. Jag gör det som känns kul att göra. Det bli jul ändå utan sju sorters kakor.

Foto från www.matklubben.se

Men absolut tänker jag baka pepparkaksrulltårta med saffranscreme gjord av kesella-vanilj och saffran. Det tror jag är riktigt mumsigt. Receptet hittar ni hos www.matklubben.se 

Strax söndag och första advent. Barnen har ställt i ordning ljusstaken som brukligt och jag satte dit de fyra siffrorna jag fått av Karin. Nu ska vi se "Så mycket bättre" men först tända en omgång värmeljus. Det känns varmt och gott inomhus. 

Ann-Louise

Hej!

En liten lördagshälsning till er med önskan om en fin helg och första advent!

♥♥♥

Jag känner mig alldeles tokrolig utan att för den skull vara rolig alls. Det är lördag och jag var på partaj med mina arbetskamrater om fredagskvällen. Vi skrattade, åt god mat och förde ett fasligt oväsen. En toppenkväll helt enkelt. Att kunna (få) ha roligt med sina arbetskamrater är väldigt viktigt och ger bättre sammanhållning. Och jag ska ha den bästa lördagen med min bästa bästa familj tjiihooooo!! 

Kram Ann-Louise