En liten titt på de vita väggarna

Ömsom regn, ömsom sol. Ingen brinnande brasa kommer att besökas. Här brinner endast hög feber på stackars barnen. Jag försöker motarbeta. Kämpar emot så att den inget fäste ska få. Tänker att om jag inte får detta jag också borde jag nog köpa mig en triss. 

Men något jag är överlycklig över är de vita väggarna i vardagsrummet! Grundmålat två gånger än så länge. Sambon som alltid sagt - Aldrig i livet vita väggar jag ska ha terracotta-tapeterna kvar!, säger att det blev väldigt fint! Jag förstod väl att han skulle komma till sans och förstå sitt eget bästa.. ;)) 

Äntligen syns jordgloben ordentligt. Tidigare "åt" terracotta-tapeterna upp den och allt annat också. Möblerna i teak kom inte alls till sin rätt men nu är det andra bullar. 

Farmors gungstol och den prickiga kudden min faster sytt av farmors tyg syns så mycket bättre nu. Längtar tills allt är klart och jag får börja ordna till det. Nu ska jag ta mig två alvedon. Jag sitter vid dotterns dator och fem stycken ligger på sängen och sover. 

Ha en trevlig kväll alla! 

En tröttare måndag värre än vanligt

Jisses vad vi är trötta alla. Barnen har feber och de har sovit dåligt inatt. Det får mig verkligen att fundera på hur i fridens dagar jag själv överlevde när de var mindre och i stort sett alltid var sjuka och vaken på nätterna. Det pågick i flera år och den sömn jag fick var ca tre timmar per natt. Hur överlevde jag det. Nu blir man ju knäckt av en enda natt med dålig sömn. Jag är inte van att behöva vara vaken på nätterna längre. Man har kommit av sig med det där ofrivilliga nattsuddandet. Får jag bestämma själv har jag lätt att bli nattuggla om jag bara får sova lite längre på morgonen. 

På tal om ugglor. Här ser ni min fina uggla jag fått av Suz (klicka på namnet). Det är en sparbössa i mjukt gummi. Suz har startat en webbutik. Jag tycker att ni ska kika in där!  

"Piggelin" från min pappas 75-års kalas.

 Nu är det måndag. Skål på er! 

Smältvatten, den vita färgen och paketet

Vet ni att nu porlar det av smältvatten där under snön i diket. Ja våren kom verkligen ändå. Jag har målat väggar hela dagen och där utanför fönstren har det varit både snöflingor och sol. I skogskanten bakom vårt hus stod plötsligt renarna. Nästan magiskt såg det ut när de lätta små flingorna föll genom solens strålar. De stod samlade i en liten klunga och nog var en del runda om magen av en skatt däri strax redo att göra entré till denna värld. Och så plötsligt var de borta. Med lätta kliv försvann de snabbt in i skogen. 

Jag är nöjd och trött. Min dag har i stort sett bara handlat om vit färg men också om sockerkaka med vanilj och citronsmak. När jag tog en liten paus sittande där på farmors gamla fotpall med kaffekopp och sockerkaka. Då kände jag mig nöjd och glad. Jag tänkte att vad betyder det att jag vill ha vita väggar nu. Förutom att mina möbler i teak kommer till sin rätt mot de vita väggarna. De mörka murriga väggarna är ett minne blott. Jag vill ha ljus, utrymme och känslan av rymd. För ibland känns världen trång. 

Ett paket anlände hem till mig igår. En fin present från en bloggvän. Jag blev hjärtans glad och jag ska visa er vad det är så snart jag kan. Det börjar på U och slutar på ggla. 

Kram Ann-Louise

Det om kärleksfrågan

Sonen som är åtta år hade läxa med sig hem från skolan. Några frågor om kärlek som de skulle svara på med hel mening och stor bokstav i början. Och punkt i slutet. Verkar inte vara hans favoritfråga att svara på. 

Imorgon är det fredag och jag ska äta god lunch med sambon. Blir toppen!

I ett fält av blommor...

vandrade jag plötsligt. Vackra höga blommor i solen. Där gick jag och log för mig själv. 

En affirmation kom till mig. Kan man förklara det så. Jag vet inte. Ofta utan att jag bett om det kommer de. Verkliga att de nästan går att ta på, uppleva och se. Som ett svar på en fråga jag inte visste att jag hade ställt. 

Lånar ett foto av dottern. Valde ett hjärtan bland alla bilder av hundar, strutsar, målade naglar och henne själv. Mina egna bilder är kvar i kameran och alla de jag har i datorn är jag rädd aldrig kommer tillbaka. 

Tack till er alla som läser och skriver kommentarer! 

Today is a good day

Vilken rolig helg och vilket fantastiskt firande vi hade tillsammans! Vår pappa har fyllt 75 år och han höll ett tal vid middagen som fick våra ögon att tåras. Inte lätt för lättrörda personer som mig att hålla tårarna tillbaka men varför måste man det. Förutom att mascaran rinner händer det ju troligen inget värre. Tårar av glädje och tacksamhet är fina tårar. 

Barnen har också haft en fin helg de sent kommer att glömma. Tack morfar och morbror Rickard för presenterna som blev en mycket glad överraskning! Ja verkligen var detta en helg vi kommer att minnas. Av flera anledningar. Om jag bara kunde beskriva hur fina fjällen är så att ni riktigt kunde känna det. De vita magnifika fjällen med sin storhet. Kanske inte stora i storlek men i betydelse. 

"Today is a good day" står det på en fin kudde pappa fick av min storasyster. Och vet ni - Det stämmer! Idag känns det som en god dag för något jag oroat mig för har lättat sin börda. Det känns bättre. 


Kram Ann-Louise

Hej hej minns ni mig?

"Tiden går och vi med den", sa en liten tant till mig en gång. Jag är fortfarande utan dator och kommer att bli det länge till som det verkar. Dotterns minimala dator orkar man bara med korta stunder. Som de flesta andra är jag van med att ha internet lättåtkomligt. Nu är det ju inte så. Visst kan jag använda mobilen men den har liten skärm och det är inget nöje att använda den till surfande. Dator kan jag använda på jobbet när jag har rast men det gör jag väldigt lite. 

Det var länge sedan jag ägnade så lite tid åt internet. Samtidigt som det känns bra är det också tråkigt att inte kunna kika in till er som jag vill. Men jag kommer tillbaka. Sanna mina ord. Än är inte min bloggtid över! :) 

Snart dags att krypa i säng. Imorgon styr vi kosan mot fjället för att fira min pappa som fyllt år. 

Ha det gott alla, vi ses! 

En liten hälsning skrivet på en väldigt liten dator

Jag lånar dotterns lilla dator när längtan efter att få skriva lite blir alltför stor. Jag tänker att men hur länge ska jag tvingas vara utan min. Ändå är det bara två dagar som passerat. Igår tog jag fram papper och penna där jag satt vid köksbordet. Är ju van att allt som oftast skriva direkt på datorn när det är rader som vill sättas på pränt. Nu är något fint skrivet med blyerts på papper istället och jag tror att jag behåller det för mig själv. Ett tag till. 

Här på dotterns rum där jag sitter ser jag ut genom fönstret och över garagetaket. På hennes skrivbord är det ordning och reda som gäller. Pennor i fina pennställ, ett inramat foto av en struts, balsamspray, hårborste, en liten vilande räv med till synes äkta päls och en sten med texten "Du är den vackraste". Tänk vilken tur vi har som har någon i vårt liv som för oss är den vackraste. Plus en liten lillebror med världens minsta näsa. Han är också den vackraste.  

Nu känns det bra att ha fått skriva några rader ändå. Att skriva har för mig blivit något väldigt viktigt och som får mig att må bra. Tyvärr kan jag inte kika in till er alla. Oj vad jag har mycket att ta igen sedan! 

Absolut på återseende! 

Ofrivillig paus på obestämd tid

Vår dator har lagt av. Och jag är både arg och ledsen över hur dum man kan vara som inte fört över allt till ett usb-minne. Tänk om allt försvinner nu. Hur allvarligt det är vet jag inte ännu. Den ska lämnas in i dag och då får man väl vänta flera veckor innan vi får veta nåt. Nej fy vad jag är arg! Jag tycker faktiskt att en dator som inte ens är två år ska strula nåt alls. Men det är väl planerat så. Då måste vi köpa nytt. Det har de ju räknat ut bra. 

Vi "ses" när vi "ses". Ha det så bra alla!

Följsamt mjukt

Idag har jag jobbat långa timmar och tänkt ohälsosamt mycket på allt gott som finns att äta och att jag snarast möjligt måste äta något gott tillsammans med någon. Det bästa som finns är att få ägna sig åt sånt som man gillar att göra. Njuta. Njuta helt enkelt. Livet ska mer ofta vara lika mjukt och porlande som den slemmiga mossen där smältvattnet behagfullt finner sin väg ner genom skogen. 

Nu ska jag sova behagfullt i rosenrummet. Tack till er alla som kikar in här! 

Trevlig söndag! 

Vårsommartankar och personalvård på en fredag!

Idag tänker jag på hur fint det är när vårkragen och pingstliljorna trängs tillsammans runt stolpen. Trots att snön ännu ligger djup vet jag hur fint det kommer att vara. Som varje år.  

Jag tänker också på att i år ska vi inte så några frön, jag och dottern. Kanske något vi kan så direkt i jorden där ute får vi fundera på. När den tiden kommer. 

Nu börjar jag önska ändå att få känna sanden mellan tårna efter en dag på jobbet. Ta med barnen till stranden om kvällen och njuta. Det ska vi hinna med många gånger innan semestern börjar. Om bara vädret vill vara på vår sida. 

Ikväll blir det personalvård med bästa arbetsgruppen. Vi ska samlas hemma hos Åsa och där ska vi äta massor av gott och de som vill kan bada tunna. Vi ska surra och skratta med borden dignande av allsköns delikat mat, sallad och efterrätt. Det kan man väl verkligen kalla personalvård och det är vi jätteduktiga på.

Trevlig helg! 

Lite om kött

På spisen puttrar kalops i grytan och jag noterar för mig själv att laga kalops känns rekorderligt och ordentligt. Precis som att jag känner mig händig som kan sätta fast batteriladdaren i bilbatteriet och trycka till stjärnan för snabbladdning. Även fast inget av de båda är vare sig särskilt svårt eller krävande känns det bra att klara av det. Att laga mat är något man oftast gör varje dag men vissa maträtter känns mer ordentligt och bra. I frysen har vi älgkött vi fått av min syster. Älgkött är för mig rekorderligt och ordentligt på flera vis. Bra kött som man vet var det kommer ifrån, god smak och det enda kött som inte doftar underligt utan kryddor. Jag tycker att det mesta kött har en underlig doft vid stekning innan man har hunnit tillsätta kryddor. Men jag har aldrig ätit oxfilé. Inte vad jag minns. Det skulle jag väl aldrig kunnat glömma väl? 

Har inget foto på någon älg. Bara massor av kort på renar. Rökt torkat/saltat renkött är gott!

Jag har heller aldrig ätit struts. Kyckling äter vi ganska ofta.

Nu dags att skala morötter och lök. Mums vad gott det kommer att bli med kalops, potatis och rödbetor till middag! 

Smaklig måltid hos er också!

Bland potatisskal och drömmar

Ibland drömmer man om lite äventyr och spänning. Kanske om resor till fjärran länder. Dyka bland korallrev, åka på kamelrygg över sanddynorna eller höra lemurens sorgsna läte om morgonen i magiska Madagaskar, tror jag visst att det var. Små fina äventyr som att haka på husvagnen och pysa iväg till nåt fint ställe vid vattnet eller upp på fjället. Om man har husvagn.  

Och så kan det kännas bäst att få vara hemma och sitta vid köksbordet med en tallrik med potatisskal på och veta att till kvällen får man sitta i sängen med det sköna täcket och fleecetröjan på och bläddra i en tidning fylld av inredningsdrömmar istället. För imorgon har man ledig dag tralala!

♥

Vårbruset

Ibland tänker jag på våren. Men bara lite. Om jag tänker mycket redan nu kommer tiden att kännas lång. Men när våren väl kommer ska jag fylla mina lungor med den. Stå med leriga gummistövlar vid vägkanten eller en bit in i skogen och bara finnas mitt i det. Mitt i vårbruset. Mitt i skogen som kokar av fågelsång. Nästan som att man blir hel. Även om man inget trasigt har. 

Vår fina Pepper

♥

En kort söndagshälsning

Japp nu är taket klart. Tänk att det stora taket med alla sina hål och fläckar nu är lagat och skinande vitt! Vissa sov mest under tiden det jobbades. Nu ska vi sätta oss i soffan, dricka kaffe och njuta av ett vitt fint tak. Oj vad det känns bra. 

och visst blir det en tur på skidorna också. En vacker vårvinterdag med nysnö och sol. När vintern är som bäst. Det är faktiskt nästan som en stunds meditation. Nu mot soffan och kaffekoppen. 

♥

Ha en fin söndag och ny vecka!

Ajöss med dig och tack o good bye

Adjö terrakotta-tapeten. Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om dig. Nu är det nära tills du kommer att försvinna helt. Jag målade med färgen som var kvar på rollern som för att få en bild av hur det ungefär blir den dag du är borta helt och hållet. Och vet du vad terrakotta-tapet? Jag tror inte att jag kommer att sakna dig. Inte alls.  För du har stört friden i mitt sinne tillräckligt länge. Och jag har lärt mig av livet att om det finns något som stör friden i sinnet borde man nog till sist ta itu med det. Så nu gör jag det. 

Det är viktigt att må gott i sitt eget hem.

Rund och halkig

De är runda, mjuka och ganska halkiga. Och är fina att fota där de ligger i skålen med vatten. Först är de väldigt små och hårda men när man lägger dem i vatten blir de snabbt stora. 

Sonen håller en i sin hand. 

Här har dagen i stort sett bara innehållit målarfärg. Och paj. Men nu ska hundar och höns få sitt. Sedan blir det popcorn och choklad. 

Önskar er en trevlig fredagskväll!

Sol i skåpet och STORA bollar

Solen skiner så fint in i vitrinskåpet som står i köket. Glödlamporna ligger säkert i träullen i den vita trälådan. Mina blommiga loppiskoppar av olika ålder står där bakom. Har samlat på mig tillräckligt många egentligen. Men jag vet att det kommer att tillkomma fler. Jag har målat idag och känner mig nöjd. Lite skapande mår jag bäst av. 

Jag som gillar ugglor har förvånansvärt få. Den här lilla är av glas och köpt på någon marknad. När vardagsrummet fått sina vita väggar vet jag precis vilken tavla jag vill ha. En tavla jag väntat länge på. Den heter "Ugglekram". 

Solen sken på rosenkopparna. De vackraste kopparna jag har. 

Medan jag stod och beundrade hur fint solen gjorde vitrinskåpet försiggick något helt annat bakom min rygg. Eftersom jag tidigare visat våra fula pollymuffins kan jag ju lika gärna visa det här också. Bilderna hamnade tyvärr på sidan och gick inte ordna till. 

Ja. Fadern och sonen gjorde chokladbollar och faderns chokladrullar-talanger är inte mycket att imponera med. De blev enormt stora och inte en enda är rund. De som är något sånär runda har sonen gjort. Men goda blev de! Och det ska ju synas att det är hembakt! ;)

Nu måste jag till hönshuset och kika till en av de små runda damerna som tappat en klo och haltar. Stackars liten. Har god lust att ta in henne i huset och pyssla om henne. Tänk en egen liten höna i knäet i soffan om kvällen. Skulle inte det vara mysigt säg. 

♥

Fint är det

Nyss sa barnen - "Åh vilken rolig dag vi har haft!" Då blir man glad i hjärtat själv också. Glad över att de små saker och händelser vi kan ge dem gör dem lyckliga och nöjda. Att de ler och har glitter i sina ögon känns som högsta vinsten. Den bästa vinsten. Livet blir så där strössligt och färgglatt. Och att jag dessutom ska måla vardagsrumstaket imorgon gör det hela än mer färgglatt. Tråkigt att måla taket men jag tänker på känslan när det är gjort. Tänker på känslan att köpa tapeterna. Tänker på när jag sitter där i soffan och beskådar underverket - De vita väggarna. Så länge jag längtat efter det. 

Nu spackla hål i vardagsrumstaket! 

När man glömmer trycka ner...

Då blir det som det blir och inte som det var tänkt.

Jag tyckte att vi kunde ta en paus i skidåkandet idag. Att vi istället skulle baka. Det blir väl gott sa jag. Enligt mina planer skulle det bli  fina goda muffins med en polly-godis däri. Och även några med god hallonsylt. 

Men då glömde jag ju att säga att vi måste trycka ner godisarna i smeten annars kommer det att se rent förfärligt ut. De svall upp och nära på exploderade och sedan bara rann de ut. Men de med hallonsylt smakade saftigt och gott ändå och nästan fina i sin förfärlighet. 

Jag skrattade och skulle ta kort. Sonen utbrast bestört med hög röst - Men mamma! Du tänker väl inte visa det där på bloggen??!!

Jo det är klart jag ska, svarade jag. För allt blir inte fint och perfekt.  Lite verkliga livet fast med muffins då. 

Jag åt en med hallonsylt och en bara med polly. Fadern i huset detsamma. Dottern åt en med polly. Nittonåringen som snart fyller tjugo åt två med polly. Och åttaåringen vägrade äta nåt alls. 

Men vi har i iallafall bakat...nånting..

Om första dagen i april

Jag diskuterar med mig själv om att måla taket i vardagsrummet. Vi  åker skidor varje dag och solen skiner vackert mellan granarna. Luften känns extra hälsosam men jag vet inte riktigt varför. Nätterna är kalla och tyvärr verkar det bli ännu en sen vår. Men ganska van med det är vi. I hönshuset sitter runda damer och blinkar. 

En del av de runda damerna vill väldigt gärna få smått. De klämmer ihop sig flera stycken i samma rede, burrar upp sig och det lilla huvudet nästan försvinner bland allt dun. Där ligger de och struntar i vad som försiggår.  

Är man kompisar står man ut med lite trängsel ibland. När de envisas med att tränga ihop sig tre stycken blir det lite gnälligt. 

Efter skidturen åkte vi hem och barnen fikade varma kanelbullar ute i solen medan jag spankulerade runt i kring med kameran. 

Och så fick vi besök av söta Harry. En liten Harry endast 13 veckor ung. Han är en blandning av tre olika. Som en riktigt liten godisblandning. Att hinna fota honom var omöjligt. Det är nog hos honom alla myror i brallan finns.  

Nu ska vi se filmen "Det regnar köttbullar". Sen ska jag fundera på att jag nog ska måla taket i veckan. Det är dags nu att ta tag i saker och ting. 

♥