Jag kan fundera på varför vi ändå bor här där arbetslösheten är enorm. Där det mesta verkar gå bakåt eller stå still. Där vi har ett ica vars chef gör allt för att ta över inom alla områden och inte låta de mindre få en chans. Där gymnasieprogrammen försvinner. Folk flyttar. Bensin är dyrt. Mat är dyrt. Kläder är dyrt, det lilla som finns att välja på. Ibland funderar jag verkligen. Men gott om snö har vi.
När man kommer upp i en viss ålder ska man äga lite mer. Ni vet, som att då har man jobbat länge och tjänat pengar, köpt grejer och kommit sig någon vart. En standard. Många har en stuga. De åker på semester både i Sverige och utomlands, äger en skoter eller flera som nästan är en självklarhet här där vi bor. Ja just, en husvagn glömde jag. De åker 30 mil enkel resa för att shoppa flera gånger per år. De hyr film, köper för dyra saker till barnen. Låter pengarna rinna mellan fingrarna. De klagar att de inga pengar har och ser inte vad de gör av dem. Vi vet exakt var våra små lusören far. Och det är inte till något alls av det ovannämnda. Ibland blir jag arg.
Jag har svårt att tro att gräset är grönare på andra sidan och jag verkligen önskar att det är rätt beslut för barnens skull att växa upp här i en liten inlandskommun i Västerbotten. Både på gott och ont. Positivt och negativt. Mindre risker än fast jag vet att det kan hända. Och när jag då hör om den stackars 10-åriga flickan som någon vettvilling knivskurit och med stor risk gör det igen på någon annan. Då med ens känns det som rätt beslut att bo här. Än fast jag vet att vettvillingar finns överallt. När jag tittar ut genom fönstret och ser hur vackert det är känns det bättre.
♥ Tackohejfrånmig ♥
13 kommentarer:
åh. jag kunde nästan ha skrivit det där, så bra skrivet! och så sant.
men...sen funderar jag på om man nu var född och bosatt i någon stad...tror du inte att det hade varit det bästa i ens ögon då också?
Där man är född och uppvuxen ligger en oftast varmast om hjärtat.
Jag har på senare år börjat längta hem mer och mer...till ske-å, men då är det ju det här med jobb...
Det är lite kluvet det där..
Ha en finfin tisdag i vårat vackra kalla län iaf.! :-)
Det är så oerhört sorgligt det som hänt den 10 åriga. Tyvärr så händer sånt hemskt då och då, det som inte får hända :(
Det är många materialister bland oss människor. Vill ha, vill äga. Ser ibland på Lyxfällan och blir helt förskräckt! Vad har hänt dessa människor? Varför måste man ha allt nyaste och bäst? Min tv är18 år och fungerar utmärkt! Min vinterjacka är köpt när min 12 årige son var ett årig och den ser fortfarande som ny. Jag syr bara om knapparna när de faller av.
Min glädje är inte just "saker". Min glädje är mina barn, det vackra naturen, och allt som jag älskar.
Kramohejfrånmej :)
Hej! så kloka ord!! känns så trist att små samhällen dör ut! min svägerska är från Hoting långt uppåt landet o när hon berättar om hur jobb försvinner och yngre generationen flyttar i väg pga jobb o dyligt.Kvar blir det nästan inga o husen kan tom stå tomma! synd! o jag jag knaprar ingenting ;)) nya livet "blink" kram Jessica
Bor ju också i glesbygd fast längre söderut. Har bott i glesbygd i 22 år. I min by fanns det Konsum när vi flyttade hit. Den lades ner trots att den inte gick med förlust. Passade inte in i "paketet" med storvaruhus.
Skolan hade runt 60 elever nu är det ungefär 20 elever kvar. Gymnasiet på centralorten är pyttelitet men finns dock kvar och månar mycket om sina elever.
Finfina hus kostar runt 200 000-300 000. I de stora städerna skulle de gå på flera miljoner.
Nu satsar man på busskommunikationen och bussen går varje timme. Det är mycket glädjande!!!!
Gräset växer nog var man än bor och grönt är det både på den ena och andra sidan ;)Jag tror att vi valde rätt för våra barns skull.
Det konstiga är att jag måste försvara att jag bor i glesbygd när jag träffar gamla storstadskamrater. Skulle aldrig ifrågasätta deras val.
Ha en fin tisdag!
Kram Katarina
Så sant. Troligtvis är gräset inte grönare nån annanstans men man vet ju aldrig och det får man finna sig i. Jag tror att man mest ser till det man är uppvuxen i och har. Man kan ju bara utgå ifrån sig själv. Och säkert är det en försvarmekanism man har att man tycker att det är bäst där man själv bor och ser och dömer utifrån det.
Jag som faktiskt har en inblick på vad du pratar om kan beundra er som faktiskt stannar kvar. Men det handlar ju inte bara om hur det är där man bor utan också vilka man har runtomkring sig. För oss är vår närmsta familj och våra vänner det viktigaste och det är nog en så avgörande faktor för boendet. (Plus att jag inte skulle kunna tänka mig att bo längre ifrån havet än 5 kilometer, och som jag heller aldrig gjort. Men det är ju vad jag är van vid.)
Nu babblar jag på men jag hoppas du förstår vad jag menar.
Och det där med att köpa saker... ja, det är svårt. Jag tycker nog ändå att man börjar märka tydliga signaler på att något sker. Man omprioriterar och tänker till lite mer. Visst tycker de allra flesta att det är kul att köpa det dem vill ha och jag avundas ingen att kunna genomföra sina drömmar. Bara man vet varför och gör det för sin egen skull och inte för att det förväntas.
Ha en fortsatt fin dag och krya på dig du också!
Kram från kusin på västkusten.
Bra skrivet!!
Det du beskriver är så sant.
Jag är uppväxt i Stockholm, men ville själv inte låta mina barn växa upp där. Finns många orsaker, men i det stora hela är det för att samhället i storstäder är så stressat.. Tycker synd om barn som bor mitt inne i stan med rusningstrafik och massa annat skit. Vi trivs så bra här på "landet" ;). Jobb finns det alltid, man får bara inte va så kräsen. Och man behöver verkligen inte 2 skotrar och massa shoppingturer varje helg.
Ha en trevlig tisdagskväll..lillfredag å allt hihi!
Helt rätt det du skriver om köpandet och prylar. Jag har ju varit ensam med barnen i många år och aldrig haft råd med semestrar eller dyra prylar. Ändå säger barnen att dom har det bra. Men visst kan det gnaga i ett mammahjärta när deras kompisar får körkort, bilar mm. och åker på semester utomlands varje år.
Alla ställen har sina för- och nackdelar.
Jag har bott i Uppsala när barnen var små och flyttade upp igen för barnens skull till en mindre ort utanför stan. Det var perfekt att bo så när dom växte upp. När dom skulle börja gymnasiet flyttade vi in till stan. Östersund är ingen stor stad och det känns lämpligt för oss.
Trygghet är viktigt :-) så jag tror säkert ni valt rätt...
Vi bor i en mindre stad & jagskulle inte vilja bo i storstaden.. Det händer så mycket hemskt...
Ha en gokväll!
Kram
Det finns för- och nackdelar med allt här i världen. Visst är det tryggt på många sätt att bo i glesbygd. Glest mellan knivmördare och andra galningar. Det är som du säger. Man har sin trygghet, sina rötter och man trivs. Man har sin familj och sina vänner nära och det betyder jättemycket.
Men.
Det är även otryggt. Få arbetstillfällen och dåliga löner. Kalla el-slukande vintrar. Långa avstånd och dyr bensin. Och inte minst; vilken framtid finns det för barnen? Kommer de att vara tvugna att flytta för att kanske få lite bättre levnadsvillkor?
Mina barn var nog trötta på att vi aldrig hade råd med något extra. Jag var dessutom hemma mycket eftersom vi har många barn (och ett barn var cancersjukt under en lång tid). Så barnen ville ha ordentliga utbildnigar och löner som man kan ha råd att unna sig lite på. De ville inte vända på slantarna som vi har fått göra. Ja, det är för och emot.
Vi tillhör ju dem som flyttade. :)
KRAM ♥
Det var bara jag som tryckte en gång för mycket;) Har du hört den förr??!!!
Kram♥
Du skriver så bra, det är så sant det du skriver, hade inte kunnat skriva det bättre själv;)
Vi är hitflyttade från Stockholm av alla städer;)), bodde i och för sig i Stockholm under barnens uppväxt, men idag bor båda barnen med deras familjer häruppe + guben o jag, o jag ångrar inte en sekund att vi flyttade upp ifrån all stress!!!!
I Stockholm ville jag inte gå ut när det var mörkt, men häruppe går jag ut när det är mörkt;))
Kramizzzzz
det är då för väl att det ändå finns folk som ni, som vill bo kvar. Vore förfärligt om alla skulle bo i storstan i södra Sverige.
Skicka en kommentar