En Otokig dag

Hej! Har arbetskamrater som åkte Tjejwasan förra helgen. De gjorde det så bra. Tänkte på dem när jag och barnen åkte skidspåret i söndags. Tänkte att hur i fridens namn orkade de åka 3 mil?! Jag orkade med nöd och näppe 1,5 km. Ja ni läste rätt. 1,5 KM BARA! Men för min otränade kropp (och lite annat) är det tillräckligt att starta med. Jag fick ändå ont i axlar och nacke med huvudvärk som följd. En bedrövlig norrlänning. En riktig norrlänning hade åkt 1,5 km,  i bikini,  i minus 30 och tyckt att det ändå var varmt. Ungefär.

Men det är väl så. Livet går upp...

och det går ner...

Inte alltid glitter och glamour

Ibland kikar man på livet med mössan långt ner över öronen lite så där från sidan för det känns bäst just då...

Då kommer en eftermiddag och kväll som denna när sonen med världens minsta sötaste näsa hjälpt till att göra kladdkaka. Då står den där på bordet och svalnar på det tovade ullgrytunderlägget som min faster gjort. Medan jag och dottern gör läxor. Sambon plockar i diskmaskinen. Hans röda funktions t-shirt hänger på stolen och se där, i diskmaskinen favoritskålen med vita prickar på.

Man kan kalla denna dag - En alldeles vanlig tisdag. En fin tisdag. Ja precis. Den blev nog inte så tokig ändå den här dagen.

Hoppas att ni också haft en alldeles bra och Otokig dag!   ♥Tackohejfrånmig♥