Med de stora stövlar

Med de stora stövlarna på för att ta mig runt. Runt och över till de alla. De tog jag på mig. Stoppade ner mina fötter. Tänkte att det blir nog bra de ramlar inte av och jag kan vada djupt. Ja det blir nog bra. Ryggsäck att packa det säkert måste jag ha.

Vid den första fann jag gott i den oändlighet. Ögonfröjd som solglimtar och bomullsfilt. Det varma som ger värme åter. 

Vid den andra vandrade jag upp och än mer upp stod högt att jag lättade. Fritt att andas och jag såg långt över alla vidder. Jag såg. Det var hoppet.

Vid den tredje skrattade jag hjärtat flygande och lungorna fulla av nytt. Ett under av det pirriga glada. Det var glädje. Det varma och hoppet fick sällskap av glädje.

Vid den fjärde slingrade sig fruktan. Mörkret med tjutande viskningar att tolka. Runt i en rasande fart för att finna fäste. Men i min ryggsäck jag hade kvar det varma, hoppet och glädjen. Mörkret med tjutande viskningar fann inget fäste. Jag tänkte det kan vara en klokhet att behålla lite i tanken för att minnas.

Vid den femte och sista gick ärligheten vid min sida. Vi vandrade till visheten där vi stannade. Jag berättade genom ärligheten att fruktan skrämmer. Att fruktan hindrar. Visheten höll min hand, log och sa - Om du aldrig känt fruktan skulle det varma, hoppet och glädjen inte vara densamma.