Matprat

"Mat ska vara en fröjd både för gom och öga. Här hos oss äter vi alltid vacker och hälsosam mat. Tillagad med kärlek och glädje. Alla är goa och glada, ingen stressar och vi har hur mycket tid som helst med långkok och baka eget bröd. Barnen äter allt vi ställer fram på bordet och äter tacksamt med sol i blick". 

Ja, det hade ju varit underbart om det var sant. Sanningen är den att våra barn knappt tycker om någon mat överhuvudtaget och att den mat som serveras här ofta ur näringssynpunkt inte alls innehåller så värst mycket näring, tycker jag. Jag tycker om att laga mat så länge det inte bara är blodpudding, korv, pannkaka eller annat sånt. Jag önskar att våra barn åt ordentligt med mat och att jag då slapp oroa mig för dem. 

Men ikväll är jag lite nöjd. Vi vuxna åt lax med fetaostpesto ovanpå, potatis och en sallad bestående av gröna ärtor, gul paprika, salladslök, olika sallader, olivolja och några korn grovsalt. Ett barn åt bara lax. Ett barn åt potatis och köttbullar. Båda barnen är mjölkallergiker och att få i dem tillräckligt med fett har inte varit lätt genom åren. Att bara tillsätta extra fett i maten har inte varit nog. Numera finns det många produkter att välja på för den som behöver. 

Våra barn är nästan aldrig sjuka numera och är i stort sett aldrig på dåligt humör eller bråkiga. De är glada, trygga, tillfreds med livet och sover gott om natten. Ingen doktor anser det därför vara nödvändigt att göra något för att få upp dem i vikt. Inte nu när de är tio och sju år gamla. När de var små var det dock viktigt att hålla dem under kontroll och tillföra extra mat och näring. Då var livet tuffare mot dem. 

Servett med hönor. Vi längtar efter våra egna höns som kommer strax. Muggen har jag fått av min vän Karin

Som efterrätt åt vi jordgubbar och glass. Eller rättare sagt - vi vuxna åt det, sonen åt inget och dottern åt glass och den sockriga jordgubbslagen. I detta hus är det nästintill omöjligt att alla äter samma. 

Tackohejfrånmig!