Det kan kännas - Ja men där är du ju! Och man bara vet att man möts någon annanstans men inte precis i vår tideräkning. En del behöver man träffa flera gånger innan man vet. Något alls. Och med en del vet man genast att det aldrig blir. Inte i någons tideräkning alls.
Jag kan ibland sakna känslan i ett möte där jag nästan hissar ögonbrynen av förvåning och glädje över vad den personen säger. Förvåning över en människa jag inte tidigare mött. Att den säger det jag tänkt men kanske aldrig sagt. Att den säger ord som jag alltid önskat att någon förståt. Att den bara vet allt det där. Allt det där som bara är.
Men samtidigt är jag inte den som berättar allt det där. Allt är inte uppenbart med mig. Jag delar inte ut mig själv till vem som helst. Hur lätt som helst. Kanske finns det de som tror sig veta om mig. Då får de tro det. Huvudsaken jag själv vet. Jag går inte läsas som en öppen bok där alla sidor bläddras lätt. Min bok har betydligt fler sidor än så.
Min bok rymmer alla de fina människor jag känner. De har alla varsitt blad som fylls på med vackra snirkliga bokstäver. Den som spar hon har tänker jag.
Ann-Louise
12 kommentarer:
Så sant, det där med att man kopplar med vissa människor direkt
Jag blir rörd och berörd vad dina ord i dag. Du skriver så fint... kan inte annat än att upprepa mig. kram
Poeten har talat igen. Jag blir rörd och du väcker tankar i mig. Så rätt du har... att vissa bara stannar en stund... och att man liksom vet det innan
Så sant och klokt du skriver och visst är det lite magiskt med människor vi möter och att de ger så olika avtryck! Må så gott kram från vännen Maria
Nej, din bok har många, många sidor. Och den är låst med en magisk nyckel som bara kan användas av dig:)
Du är som ett litet skogsrå där du skuttar omkring i dimslöjorna med dina små:)))Glider undan. Försvinner. Kommer igen.
Fin beskrivning va?? :D
Kram ♥♥♥
...och ibland kan man mötas utan att ens mötas...
Kram igen ♥
De där mötena du beskriver är så fina, så sköra att jag nästan inte vågar sätta ord på dem. Så rädd att jag genom att prata om dem ska förstöra dem. Du skriver så fint och jag förstår precis vad du menar. Vissa personer blir inte ens bifigurer i ens personliga bok. De bara skymtar förbi som statister, knappt möjliga att skönja. Man VILL liksom inte ens märka dem. Men de andra mötena, de där få som gör skillnad. De är viktiga. Både när man ses fysiskt och när man, som här, möts på bloggen. Härligt att möta dig. Kram du kloka!
Bra beskrivet! Den känslan som man får ibland när man träffar någon som man inte har träffat tidigare men som man ändå känner igen...
En fin känsla
Det finns mycket mellan himmel och hav som norrmannen säger.
Kramar
Karin
Så bra skrivet! Precis så är det.
Och tack och lov att det går att välja... :)
Ha en fin dag!
kram
Vackert återigen min fagra lilja :-). Du har mycket klokskap, vemod, bus, knastrande torr humor och en massa jävlar anamma inom dig! Jag gillar det jag "ser" och anar bara allt som finns i den bottenlösa brunn som är Du. Jag är glad att jag funnit dig här i myllret av människor, ord och tankar!
Kram
tror att många tänker så om mig också - att de vet vem jag är. Men de skrapar bara på ytan och ser det jag vill visa. Jag tror absolut att vi möter de människor vi behöver möta i livet av olika skäl. En del för att lära oss något, andra för att vi ska lära dem något. KRAM
Ja absolut det som spar hon har :-)
Ha en fin kväll!
Kram
Skicka en kommentar