I morgon lovar jag att inte klaga

Jo jag var till doktorn idag. Hoppades innerligt att det inte skulle bli den doktor jag inte ville ha. Naturligtvis blev det den jag inte ville ha. Hur hade jag kunnat inbilla mig något annat. Jag hade tur att faktiskt få träffa en doktor och det är väl bra... men... den här alltså..

Han är specialist på att tala om att han är stressad. Datorn är långsam. Han har inte tid. Flera gånger om upprepar han det. Han rabblar och pratar i en hastighet som  kan tänkas vara imponerande. På danska. Jag förstår sällan allt han säger för när han blir lite upplivad så att säga pratar han fruktansvärd snabb danska. Många gånger lyssnar han inte. Trummar på skrivbordet medan han fortsätter säga att han inte har tid. Man får inte vara allt för sjuk att man inte kan småspringa. För det får man allt lov att göra om man ska hinna se vart han tar vägen.

Men som sagt. Jag fick iaf träffa en doktor. Och tur i oturen var min crp nog hög för att jag skulle få antibiotika. Mina bihålor gör min värld lite mera grön och gul nu. Skulle kunna tänka mig att en doktor som beter sig som han gör är avtrubbad. Avtrubbad som i att förminska människors problem och inte ta dem på allvar. Att han tycker att folk gnäller och klagar. Att de inte är tillräckligt sjuka. Det är den erfarenhet jag har av honom tyvärr.

Men åter igen, jag fick dock träffa en doktor. Här där jag bor kan det vara problem med det ibland. Det fattas läkare och svårt att få dem hit. Sonen var väldigt sjuk som liten och vi fick ingen hjälp här. Hemskt nog känns det svårt att våga lita på sjukvården här när det gäller barnen. Det har hänt för mycket. För många föräldrar har tvingats åka akut med sin små barn för att sjukvården här bedömt fel.

Jag ska äta penicillin. Försöka få sova inatt. Sluta med feber. Och räkna dagarna till jag blir piggare. Det gör verkligen ont av bihåleinflammation. I morgon ska jag skriva annat än klagomål. Annat som inte handlar om sjukvård eller inlandet.

Önskar er en bra onsdag!