Hela helgen. Stundtals som en dröm. Lördag, sol, vatten, en brasa och gott att äta. Röken från elden och sjöfåglars plaskande. Blunda med näsan mot solen och bli varm. Barnens skratt. Sambon som njuter och så jag då som liksom smälte som choklad för att återuppstå i samma stund.
På dagen var vi i skogen jag och dottern. Uppslukade men ändå fria att gå. Sol genom de stora granarna. Det där särskilda ljuset som säkert skulle kunna heta lyckoljus. För mig.
Svampar i olika storlek och olika stadier av skafferi och hem åt små kryp. Som att de också återuppstår men i annan form.
.JPG)
Dottern plockade blåbär och njöt. Som ett litet skogsväsen vandrade hon framför mig med mjukisbyxor och gummistövlar. Hon suger åt sig av livet men att det är precis det hon gör vet hon nog inte. Att hon känner av det som inte går att ta på men använder det som en kraft.
Och så idag söndag. Vatten och näckrosor. Men det pratar vi om senare. Smälta och återuppstå är faktiskt möjligt.
Ann-Louise
6 kommentarer:
Vilka härliga blåbärsfingrar 💙
Visst är det härligt att hå i skogen :-)
Frisk luft vackert en härlig doft & så tyyyyystnaden :-)
Vilken mysig lördag!!!
Ha en fin kväll!
Kram ❤️
Oh, plocka blåbär och gå fritt i naturen, så skandinaviskt! Får hemlängtan vid tanken!
försöker väl igen då, jag bara åker ut i
intet. vi knuffar väl ut varandra. Ville bara säga att
du tagit så fina bilder
så man bliver alldeles tagen.
tack Hajan
Åh så fint du berättar det är
så mysigt man ser det framför sig
Vilka fina bilder ihop med texten!! Skogen är ljuvlig nu:)
Kram
Milla
Du är bara så fantastisk på att skriva!!!! Jag smälter och återuppstår jag också när jag läser ditt inlägg. Mjukt och vaggande leder du oss genom skogen, jag känner solens strålar på mina axlar och insuper livet här och nu!
Kramar till dig du fantastiska kvinna!
Skicka en kommentar