Barnen fann en stor larv idag. Flera cm lång och massor med strån. Många fötter hade den och jag tänkte att den har nog inga problem med att veta vilket ben den ska stå på när den hamnar i tveksamheter. Ni vet, ibland kan man hamna i situationer där man inte riktigt vet vilket ben man ska stå på och ibland vill man verkligen inte gå i någon annans skor. Om man har många ben och fötter kanske det blir lättare. Jag vet inte. Kanske svårare snarare.
Jag har druckit kaffe med Kia idag. Vi drack kaffe ur de fina kopparna med blå blommor. Hon doppade pepparkakor i kaffet, log lyckligt och tappade talförmågan av smakupplevelsen. Sist Kia åt pepparkakor var på jul. Jag tycker att pepparkakor är värda att ätas när som helst. Även på sommaren. Burken jag köpte idag kommer inte att räcka länge.
Ann-Louise
8 kommentarer:
du vet vilket göra att välja vilket av alla ben ska jag stå på, vi har ju bara två att välja på. Fia fia, heheh blir kanske krångligare. :) Fint med kaffe i fina koppar. kram
Å andra sida behöver inte vi fundera så mycket över på vilket ben vi ska stå på eftersom vi har bara två :)
Uppleverlser med kaffekoppen, pepparkakorna och sällskapet gjorde att jag log lyckligt och tappade talförmågan ;)))
Önskar att jag kunde få bli bjuden på kaffe i blommiga koppar och pepparkakor;) Om jag inte visste vilket ben jag skulle stå på så skulle jag nog sätta mig ner:)
Kram ♥♥♥
Att stå med båda fötterna på marken lär vara en bra sak, men ibland vet man inte på vilken fot man ska stå i alla fall.
Pepparkakor, mmmm, gottgott.
Så fint du skrev om din pappa, hoppas det blir bra med handen!
Ha en fin fredag!
kram
Hihi, kan ju bli beslutsångest om vilket ben som är stadigast :)
Mmm, pepparkakor, de är alltid lika goda, håller helt med!
Ha en fin dag, kram Marie-Louise
Jag har rätt stadiga ben, så jag står med båda rakt ner i jorden. Men visst kan jag vara larvig ibland. Istället liksom.
Pepparkakor kan ätas när som. Även mitt i natten av en gammal trött fröken med sömnproblem. Jag bakar franska peppisar med hackad mandel i. Men dina fina koppar har jag inte.
Kram!
Visst kan man äta pepparkakor året om. Lite märkligt det där att vi missunnar oss att äta goda saker vissa tider på året bara för att det är tradition:-)
Skicka en kommentar