Det blev lite ledsamt eller nej inte riktigt det. Det blev lite knip i mitt sinne i mitt hjärta. Just nu igår och dagen innan och lite till. Aldrig något år tidigare har det knipit så när jag tänker på den långa vintern. Det har gått bra förr och det gör det denna gång med men det kniper ändå.
Jag vet inte varför men det känns inte bara helt lätt och roligt. Just nu. Det kom över mig en dag som en vanlig morgon när jag släppte ut hönsen och de liksom virvlade ut ur den lilla gluggen i väggen. Lyckliga. De virvlade som någon kastat dem ut med fjädrarna yrande och vingarna flaxande. Som små skrattande bollar yrde de runt. Då kände jag. Och räknade månaderna.
Om ingen snö kommer i oktober. Jag räknade till för många månader instängda i hönshuset för att snön ligger meterdjup och nästan inte vill släppa taget. Jag tänker för mig själv att snälla nån låt oss få en tidigare vår nästa gång än den som var. Då när snön låg djup i hönsgården och solen nådde inte dit. Då känns det nästan som att jag vill flytta dit solen orkar värma och snön smälter före midsommar.
Den där känslan. Som jag inte tycker om. Och den andra som är starkare. Den som säger att det är ok. Den som påminner mig och säger att jamen du vet, det fixar sig och så minns jag alla tända ljus och de varma tjocka strumporna och att huset fylls av goda dofter av paj, kladdkaka och vaniljbullar. Mitt i allt det där och oftare än annars. Jamen du vet att det fixar sig. Det gör ju det.
Ann-Louise
10 kommentarer:
Det måste vara någonting med planeterna idag och igår och i förrgår. Sommaren gick nog för fort tror jag. Vi hann inte med i år och nu väntar vi på hösten, vintern och du har dina höns. Förstår hur det känns därinne i ditt sinne, i ditt hjärta.
Varm kram
Karin
Karin; Tack, som alltid vet du vad jag menar och hur det känns :)
Kram!
ja, vännen, det blev mörkt fort och kylig luft. Men jag åker till västkusten imorgon och jag tänker nog trotsa alla temperaturer och krypa ned i havet hehehe. En liten stund av förlängning av sommaren tänkte jag mig. kram kram Hur länge kan du ha kvar hönsen? :(
innan vi flyttade ut på landet, för sådär 10 år sedan, hade jag extremt svårt med att acceptera när hösten kom. Jag blev deppig av mörkret och tanken på den långa tiden utan sol. Nu känner jag inte alls på samma ångestfyllda sätt längre utan lever mer i harmoni med årstiderna. Kanske för att jag lever mitt i. Men så länge som ni har vinter, det har ju inte vi. Kan förstå känslan du har nu.
Förstår dig, men tvingar mig att tänka på att hösten kan ha klara, fina, krispiga dagar och vintern kan vara fin. Hm, men också förtvivlat mörk!
Men visst fixar det sig! Det vet vi ju och precis som du skriver - ljus och dofter, mys som bara den mörka årstiden ger. Du beskriver hela den här känslan så som jag aldrig skulle kunnat göra, men alla dina ord tar jag till mig. Och tänker att du inte kunde sagt det på annorlunda sätt, förstår precis.
Nu har jag ju lyckan att inte ha fullt så lång mörk årstid, som bor i södra Sverige, men inte desto mindre fasar jag för den där hopplösa känslan som ofta drabbar mig när jag jobbar alla ljusa timmar och nästan med panik försöker fånga lite dagsljus när jag är ledig. Då tänker jag på er som bor norröver!
Bamsekram Suz
Vintern kan allt vara härlig den oxå.. Tänk en solig gnistrande vinterdag... mmmmm
Ha en fin torsdag!
Kram
Kan bara hålla med..suck..¨
Kram
jaaa! minns det du sa..* och det kommer att bli bättre, men hursomhelst så klarar dom sig säkert. ooh tur jag inte skaffat höns också..så mycket att bekymra sitt hjärta om liksom.., men du beskriver det så fint. tycker om..
kramar Lycke
Jag tror man behöver känna alla känslor som livets palett bjuder.. i det kan man hitta hem.. man behöver ha sin tveksamma stunder för att känna igen styrka och beslutsamhet eller vad det är du behöver.
Varmaste kramen från Liv
Ha! Det finns väl inget som går upp mot all denna snöskottning, tak som riskerar att rasa för massorna av vitt, rinnsnor, kalla fötter, skor och vantar som aldrig tycks räcka till och mörker dygnet runt. Sen vill jag betona att det finns något som kallas ironi ;)
Skicka en kommentar