Drar fram över jorden och söndrar
Det är lite sorgligt med berg som sprängs sönder bit för bit tänker jag. Berg som varit på den platsen alltid. Som våra gamla på hundra år minns från sin barndom. Stora berg. Små berg. Som de sprungit förbi och kanske försökt klättra på. Tänk vad mycket de kan ha sett de där bergen. Hur de kämpat mot väder och vind. De sprängs sönder för att ge plats för annat eller bli till annat. På ett ögonblick borta. Människan drar fram över jorden och söndrar. Så mycket.
På väg hem till fjället precis vid vägen står ett berg. Det är rött och högt. Som en stor röd stenbumling någon tappat där. Oj vilka historier jag hört när jag var liten. Om varför det är rött. Det värsta jag hörde var att massor av renar skrämdes över kanten och deras blod färgade rött. Lite fundersamt tänkte jag att det nog inte var sant.
Ann-Louise
16 kommentarer:
Kanske hög järnhalt i berget? :) Ja, visst är vi otäcka vi människor.
Jag hittade en dikt förut när jag planerade ett projekt i skolan. Jag gillar den mycket.
"Fiskarna säger till fåglarna som har båda funnits här väldigt länge. Dom där tvåbenta som kom nyss.
- Ska dom stanna länge?"
Tycker den säger en heldel, trots att jag inte minns den ordagrant. :) Kram
Hi hi ja alla dessa tokerier vi skrämmer barnen med speciellt förr i världen. Nuförtiden googlar bara ungarna lite sen vet dem att mamma ljuger ; ) kram på dig finis Sofia
Berg är fascinerande men som religionslärare måste jag ju skriva att tron kan försätta berg. Bergtagen kan man bli och Berghagen kan man heta. Bergis heter ett gott franskbröd i Stockholm och bergatroll ska man akta sig för. Berg kan flytta in - det har jag sett på TV.
Intressant, det du skriver hos mig, att din sambo är så lik min hund. Nu tänker jag på din sambo när jag lyfter upp min hund till mig om kvällen... Hoppas dock att han har bättre andedräkt än min hund. Annars lär rostapeten trilla ner... Kram!
Det ser ut som röd granit, den bergart som är mest vanlig på Åland.
kramar
Karin
Här där jag bor sprängs och borras det i berg hela dagarna .
Gruvberg .Fast det är inte höga berg utan underjordsberg ;)
Maken jobbar i dagbrottsgruva och lastar berg och sonen i underjordsgruva som borrare .
Kram ♥
Marie-Louise; Ja hög järnhalt, inga döda renars blod gudskelov. Känner igen den dikten du skriver om :)
Sofia; Ja fy vad barn har skrämts med allt möjligt konstigt genom tiderna. Fast jag minns inte så mycket sånt från när jag var liten, hemma hos menar jag. Ja på internet finns allt :))
Erika; Haha du är rolig du. Jag är inte så säker på det, att min sambo har bättre andedräkt faktiskt :)) Men jag behöver inte lyfta upp honom i sängen iaf :))
Karin; Jag vet inte vilken bergart det är. Jag har bara hört järnrikt.
Maria; Aha du har gruvarbetare där hemma. Jag gillar inte riktigt det där när de försvinner ner i mörka hål i jorden. Än fast de kommer upp igen :)
Godnatt alla!
Ja du, så lätt människan skövlar utan tanke på annat än profit. Förr hade man tid att resa runt berget.....nu har man inte det längre. Hur mycket måste vi hinna med på tjugofyra timmar?
Svar: Jo, Hitler hade semesterplaner också....mer om det kommer.
Mycket förstör människorna här på jorden. Ibland funderar jag på hur det skulle vara att leva i dåtiden, som de första människorna...
Kram
Fast det jag hörde var lite värre. Den om gamlingar och ägarna till renarna som gick ett visst öde till mötes. Man kan ju så här i efterhand fundera över varför man tutade i barn allt möjligt.Och omöjligt!
Nu har du filosoferat sådär skönt igen så det blir som bomull i hjärtat när man läser
Tänkvärda tankar... underbart!
Människan far fram och raserar allt som kommer i dess väg. Tänk om Moder Jord en dag kommer att slå tillbaka...
Kram
En lite obehaglig förklaring till att berget är rött kan jag tycka... I alla fall om man får höra det som barn...
Berg ska stå där de är, fasta och solida. Kommer ju aldrig mer igen om man spränger bort dem. Hur vore det om jorden verkligen blev platt..? Intressant det där med renarna över stupet. Finns en bok som heter "blodläge" av Johan Teorin. Tror det handlar om just röda stenar och varför. Deckare.
Ja du har så rätt!
Själv älskar jag berg..och tänk att det aldrig går att reparera ett berg.
Vi människor bara tar för oss av
moder jord...det är svåra och stora frågor det där.
Hu.. såna hemska historier det finns, vi får hoppas de inte är sanna.
Ha en finfin dag
Ann-Louisekram
Nä det var nog inte sant. men fint med gamla historier man fick i sig som barn :) mina föräldrar skrämde mig med en liten å vid vägen till vår sommarstuga. att den hette myrgraven för att den var bottenlös... :)
hehe, knappt nåt vatten i den nu.., men det var spännande o skrämmande att tänka på..
och den där söndringen. mest galen blir jag på alla fina gamla hus som nu och förr bara rivs istället för att restaureras..hu..alltså.., men sen naturen också såklart. har förstått att mänskligheten inte är riktigt klok på många sätt..och ilsk blir man.
fint berg ändå coh dagen din önskar jag blir lika fin..
kramar Lycke
Hej finis glöm inte att maila adressen! alt lämna den i en kommentar på bloggen?! stor kram Sofia sofiapihlsgard@hotmail.com
Skicka en kommentar