 |
| 20120704 kl 19:30 |
Vi var på bio. Skrattade och åt gula popcorn och godis ur en påse hemifrån. Sonen skrapade sig i ryggen på armstödet. Han gör sig illa jämnt och hela sitt 7-åriga liv. Säg, nog går det väl över. Inte fortsätter det väl. Blir han en sån som kommer att åka de värsta karusellerna, köra på bakhjul och hoppa från höga höjder. Kommer han att bli en sån som bestiger för höga berg och filmar tokiga apor i djungeln eller ställa upp i konstiga tävlingar där de äter äckliga skalbaggar och stora håriga larver. Ska mamman och pappan ligga sömnlösa om natten av oro för att de knappt vet vilket land sonen befinner sig i. Nej, det är nog kanske inte lättare när de växt upp.
Små barn små bekymmer. Stora barn stora bekymmer. Sägs det.
9 kommentarer:
hehehe, vännen vill du ha ett tips. Eller ett tips som du inte bör följa. hehheh
Min dotter var som din son, och när vi var till Skara sommarland när hon var liten så ville hon promt åka en karusell som jag ansåg alldeles för vågad. Jag försökte tala förstånd med henne, men hon gav sig inte och hon var sådan där som ville åka allt. Så jag tänkte att okej, bara för att jag tycker den är för läskig så kan jag inte utgå från att mina känslor är hennes känslor, så sagt och gjort. Min man och hon tog sig in i karusellen och sedan började mardrömmen. Äldsta sonen och jag satt nedanför på en bänk och jag hörde henne skrika hela färden. Skräckskrik! Jag trodde aldrig att karusellen skulle ta slut. Sedan dess har hon inte åkt en ända karusell, hon trodde hennes liv var i fara och att hon inte skulle överleva denna karusell.
Ja, så kan det gå. Ibland ska man låta sin magkänsla som mamma tala och ibland inte. När ska man veta när?? Men hon frodas och är en härlig tjej som fyller 19 år om en vecka och inte går det någon nöd på henne nu. Kram kram
Har en liknande erfarenhet som Marie-Louise. Min Emma tjatade sig också till en åktur som var hemsk för oss att beskåda från markplanet. Hon var totalt skräckslagen och vi kunde inget göra. Hon är heller inte särskilt modig karusellåkare idag (24 år);)
Kram ♥3
Vill han åka läskiga karuseller ställer jag upp! Skicka honom till tant Erika i Göteborg så kan vi åka hela dan lång.
Nä, lättare blir det inte. Förra sommaren liftade min dotter i USA i sex veckor. Say no more... Vad gör man? Hoppas och ber att inget ska hända. Kram!
Min dotter har alltid gjort allt i 180. Hon var tidig att tetsa på allt. Gick när hon var 9½månad & har alltid varit full i blåmärken... När hon var mindre & slog sig jämt jämt jämt.. Jag minns speciellt en gång när hon hade bråttom in på toa. Man behöver ju inte kissa innan det är riktigt akut.. Hoppade upp på toastolen med rumpan & fick på ngt konstigt sätt handen emellan ringen & toastolen.. Åhhh vad hon grät & så sa hon uppgivet "VARFÖR SKA ALLTING HÄNDA MIG?" ;-)
Hon har väl lugnat sig lite men det händer saker än.. Har alltid varit duktig i sport. Kämpar som ett djur på fotbollsplanen & då åker man på lite "stryk" & så har hon tävlat i trupp gymnastik på Riksnivå & som topp i cheerleading, den dom kastar högst upp.....
hon är 18år idag... & det har lugnat sig lite.. men lugnt är det tyvärr inte... sonen är hennes raka motsats :-)
Ha en fin kväll!
Kram
ja, så är det med aktiva barn. Dom har inga räddslor och är redo att "utforska världen" och prova på allt. Min pojke gör illa sig ibland och kommer hem med stora blåmärken och jag bara skakar på huvudet och tänker: Skönt att jag inte såg hur det gick till för då skulle jag få ont i magen! :)
Jättefin bild! Kram
Ja du, säg det!?
Jag har två stora sansade barn och fyra småhuliganer som jag får åka med till akuten minst en gång per år med.
Är det inte brutna armar, så är det uppskrapade ben som måste sys, eller små majblommebroscher som fastnar i matstrupen och behöver opereras bort.
Hoppas bara att de överlever till vuxen ålder brukar jag säga i mina mörkaste ögonblick!
hej rara, visst kan man undra ibland vad det ska bli av de där små :) och att man kan oroa sig, ojoj..men som sagt, den där tonåren är inte här än, men visst undrar man ur bli...
tre minus!!! och jag som klagat så mycket! här var kring 12 när det var som värst och den där höstkylan..huu! men nu är det sommar även om man väntar de där 25 ännu! måste bara fråga..är det nån som säger att jag inte är äkta? något du hört? fick bara en tanke (ler), det var så länge sen du var in, men jag kanske bara finns i fantasin, vad vet man *
men oj jag är trött o snurrig efter en lång kväll med vattning och annat fanatiskt i trädgården, hehe..
kramar Lycke
Ja du, det är rart med barn. Ofta funderar jag på vad dom ska bli när dom blir stora. Ska bli spännande att se. Men samtidigt - vilken oro! När dom är stora och inte längre är i närheten så man har koll. När man ska släppa dom. Och samtidigt - vilken lycka när det går bra och man ser att funkar. Ja, det är tur att man inte vet vad som väntar, att man utvecklas i samma takt som barnen nästan. Men nog funderar man ändå ibland... :)
Det sista är sant. Min dotter är 22 så jag vet
Angående pojkar som slår sig. Min bror slog sig alltid. Överallt. Ibland blev det gips. Ibland några stygn och ibland räckte det med plåster. Men det gick över när han blev stor :)
Skicka en kommentar