söndag 25 september 2011

Mattes räddare i nöden

Är Pepper 3 år och 9 månader ung. Ingen mer underbar. Ingen mer varm. Hör allt. Ser allt. Totalt stormtokig och vild. Men vad gör väl det när man samtidigt är plåster på såren och som den mjukaste vind med våren doftande i pälsen. Tre år har gått sedan han blev allvarligt sjuk och opererad nästan på självaste nyårsafton. Fy vad hemskt. Jag visste att han skulle dö. Att jag skulle köra 20 mil gråtande hem med min Pepper liggande i baksätet. Min Pepper med magen rakad och med massor av stygn. Han klarade sig tack vare sitt enda livsår och livskraft. Tacksamhet känns ibland nästan övermäktigt.


Söndag och kladdkakan har slunkit ner. Lägger sig gott runt tanken. Ryms tillsammans med annat som finner sin plats gott i tanken. Vad kallas det. Jag vet vägen hem. Går aldrig vilse.


Njuter av bubblor och cirklar. Kommer många i min väg av olika anledningar. Två korpar flög högt över mitt huvud. Tycker om att höra deras vingslag färdas genom luften och deras läte. Tänkte att det kanske är olycksbådande att de flyger över mig. Men det är det nog inte.


Söndagen fortsätter i långsamt tempo. Denna helg kommer jag att spara, den har burit något extra värdefullt med sig. Något extra lyckligt. Den innehåller även middag med min pappa och Gullan. Lugn och ro tillsammns med familjen. Mycket skratt, tända ljus och spelat spel. Härligt.

Hoppas er helg varit förnöjsam. Imorgon är en annan dag. En måndag och första dagen på en ny vecka. Ha det så bra!

Tackohejfrånmig! ♥

10 kommentarer:

Karin sa...

Nu var din blogg uppdaterad hos mig! Det krånglar ibland, men jag brukar kolla oavsett:)))
Så söta de är dina små vovvar! Skulle gärna ha en jag också. Fast då tänker jag: Mörker, kyla, regn och rusk. Måste ut ändå de små stackarna...och även jag den stora stackaren;) Som älskar att kura inne när vinden ryter runt knuten och regnet piskar mot rutan.
Nja....Jag njuter av andras i stället...
KRAM!
PS: Du har mail. :)

Lövkojan sa...

Vad fint du skriver idag, låter så hoppfullt!
Förstår verkligen hur du måste känt dig när han blev sjuk, det gör så ont att mista en vän men tur han klarade sig trots allt.

Ja visst är hon vacker! Med lite tur ska hon snart få träffa en karl och vi få smått av henne, såå spännande!

Ha en fortsatt fin söndagskväll, kram Marie-Louise

LillaTuss sa...

Ditt inlägg doftar kärlek... till livet och det du har! Jag tror du är en lycklig människa för du har förmåga att njuta av det lilla.

Svar: Den lilla du såg hos mig är Chloe och tillhör dotter o svärson. Hon är bara 14 veckor och är en korsning av prazsky krysarik/chihuahua

Jenny sa...

Hur sjutton har jag kunnat missa DIN blogg - underbar! Lägger till som följare så jag inte missar något. Klart ni ska skaffa hedemorahöns. Urgulliga, mysiga, trevliga och enkla att ha - tror inte att du kommer att ångra dig. Tror även att vovven skulle tycka om det=)

Kram Jenny

Jenny sa...

Glömde - vilken fin hund du har och vilka ögon... Vad hemskt det är när en olycka händer dem man älskar och allt känns hopplöst och vilken glädje och tacksamhet man upplever när allt mot förmodan går bra.

Kram igen - Jenny

Lisbet sa...

Pepper är jöttesöt och verkar vara väldigt nyfiken och följa med vad som sker. Han håller troligen koll på allt som sker :)

Så poetiskt du beskriver din helg!

Ha en fin början på nya veckan!

kram

LisaMatilda sa...

Vilken sötnos! Nu menar jag hunden, inte gubben som beskrevs i förra inlägget...

Christel sa...

Vad fint! Tur att han överlevde. Att förlora ett husdjur är ju som att förlora en familjemedlem.

Hjem Kära Hjem/ Anna sa...

Fint inlägg! Det är verkligen hjärtskärande när en djur blir sjuka.
Sitter här med mannen o pratar hund...så finns ju ngr men, eller ska man bara hoppa i det?!

Klem Anna

Ingela sa...

Vilket härligt inlägg då du beskrev sorgen satt jag med tårar i ögonen och kände lättnaden och glädjen när det gick som det gick.

Tänk vad omsorg och kärlek kan betyda för återhämtningen.


Krama honom från mig!