Min sambo

Är jag elak då jag säger att det var OERHÖRT behagligt hemma tills sambon bestämde sig för att piggna till från sin lilla tupplur och kliva upp ur soffan?!

♥

Han har konstiga ljud för sig, rapar, busar upp barnen, får hundarna tokiga, alldeles för HÖGLJUDD och annat enormt irriterande. Inget fisande dock. Han envisas dessutom, med ett brett leende, att gnugga sin handflata på sin redan begynnande flint. Trots att jag sagt åt honom att låta bli. 

♥

Inte ens då han är inne på toa kan han vara tyst utan skrattar och pratar strunt. Inte vet jag vad som är så roligt där inne?. Av att se sig själv naken gråter man ju bara. När vi ska sova måste jag se till att en hög kudde är mellan våra ansikten för annars blåser han på mig värre än skotorken som vi har i tvättstugan. Lite mysigt ändå. Känns som att tälta och så kan man kika på varann under kudden.

♥

Det är ju inte nog med detta. När jag är osminkad säger han att jag är söt. När jag är arg är jag fin. Att jag är en fräsch nästan 40-åring med lite rynkor och nästan inga gråa hårstrån. Men han säger också att "Han tog emot mig som ett moget äpple men nu är det bara skrutten kvar". Han vet att jag skriver detta och blir....glad! Konstiga karl.....

♥

Ja. Hur lätt är det för mig tror ni?

Tjingeling!