torsdag 22 september 2011

36 rader om min bror och 19 andra rader

Oj vad jag blev slut på. Tänk att man kan bli helt slut på även av trevliga händelser. Mitt trevliga idag var frukost med Eva-Maria och lille bebis på det enda café vi har här om man inte vill fika på folkets hus eller ica då. Och det ville vi inte. Vi träffades kl 9:00, åt god smörgås med salami och brieost. Avslutade med chokladboll och kaffe. Vi pratade lite om syskon och hur det var när man var liten. Vi har alla våra mer eller mindre trevliga minnen av stora-syskon. Nu för tiden kan man skratta åt det mesta.

Min storebror Rickard var skräcken personifierad hos mina kompisar. Han är tre år äldre och gjorde nog som de flesta syskon gör. Alltså- skrämdes, bråkade, retades och massor av dumheter. Snällhet var nog när han han inte gjorde det jag just skrev. Flera av mina kompisar vågade knappt komma om han var hemma. De brukade fråga om han var det. En gång kastade han tomtebloss efter min kompis när hon skulle hem. Låter väl inte farligt men det var otäckt. Mest retades han och kunde inte låta oss vara. Rickard var ganska lång, mycket större än oss småtjejer. Klart det gick bra att skrämma oss. Klart att han tyckte det var toppen.

Många gånger när vi skulle vara ute och leka slutade det med att jag grät och gick in. Gnällig lillasyster tyckte han förstås. Fast det var inte jag som slickade på alla Ballerina kex för att få dem själv, för vem vill äta på något som blivit slickat på. Jag blev alltså utan. Mamma såg inte vad han gjorde. Slicka på kex gör man ju inte helt synligt.

Många dumheter ställde han till med. Men ibland var han oskyldig. Det var jag som sågade i pappas fina välvårdade Mercedes med leksakssågen. Rickards leksakssåg fullt användbar att såga med. Det blev ett fint djupt snitt. Jag minns att det först kändes härligt att såga. Till sist insåg jag vad jag höll på med. Det var alltså jag. Tre år gammal tror jag visst. Jag gömde mig under sängen och somnade.

Minns en gång när han tappade ut hela lingonsylts burken på golvet. Mamma blev riktigt arg på honom. Hon trodde förmodligen att han slamsat vid bordet. Men det hade han inte för det såg jag. Jag tyckte det kändes hemskt att hon blev så arg på honom och tyckte inte alls att det var roligt. Minns hur han såg ut när hon blev arg. Kommer ihåg den synen och känslan.

Klart att han gjorde bra saker också. Minns en gång på sommaren när han hämtade mig i lekstugan och bar mig på sin rygg in i huset. Jag var bara liten och sprang naken ute. Då fick vi besök och jag skämdes att jag var naken. Han kom med en filt. Tänk vilka minnen man kan ha från sin "litendom".

Undrar vad våra barn kommer att komma ihåg av varandra och av oss. Kommer att bli roligt att höra någon gång i framtiden. Förhoppningsvis bra saker också. Inte bara att man skällt på dem, varit sträng och sur. Fina minnen.



Ett träd med skrovlig stam och friska starka grenar. Prasslande löv i vinden med kronan nästan bland molnen. Det önskar jag till "Karins värld" idag. Min bloggvän som verkligen behöver ett träd. Jag lovade ett träd och här får du det av mig! 

Ha en trevlig dag ! ♥

6 kommentarer:

himlaverket sa...

Rolig brorsläsning,
jag känner igen mej i nästan allt, Har en busbror som är fyra år äldre än oss småsystrar. Ibland var det lilla världskriget hemma;)
Nu kan man skratta åt allt, men då var det blodigt allvar.
Kram ullamaria

himlaverket sa...

Rolig brorsläsning,
jag känner igen mej i nästan allt, Har en busbror som är fyra år äldre än oss småsystrar. Ibland var det lilla världskriget hemma;)
Nu kan man skratta åt allt, men då var det blodigt allvar.
Kram ullamaria

Karin sa...

Å,tack snälla du - vilket fint träd! Jag känner hur styrkan och värmen sprider sig in i min sargade kropp:)Underbart!:) Stor kram ♥

LillaTuss sa...

Kanske den dagen kommer när jag vill skriva om min lillebror... eller inte. Var i alla fall en fin berättelse du skrev om din. Hoppas han får läsa det vid tillfälle.

LyckligaPraliner sa...

Himmelriket; Ja precis, ibland var det blodigt allvar :))

Karin; Jag har fler också när du använt upp detta träd ;)

Fröken Hulda; Ja...jag tror nog att han läser...och håller inte med mig alls :))

Ann-Louise

Äventyret framtiden sa...

Så fint du beskriver det hela!:)
Jag har "smakat" på alla din ord med stor vördnad och respekt.
Fin tanke med trädet!

Ha det gott!
Karin