Liten film om vatten

Kikar bara in lite tvärt. Snön smälter snabbt nu och det kommer mycket vatten ner från skogen. Det bildas små bäckar både här och där. Tänkte ta mig en längre promenad nu när jag är hemma en stund från jobbet, men det blåste kallt så jag tog mig en bit bara. Fast det är ofta jag bara tar mig dit bort där det forsar och brusar. Står där med hundarna och njuter. Idag var det verkligen massor av vatten och ljudet så högt. Den här tiden är verkligen den bästa på hela året. Sommaren också. Men inget känns lika intensivt som våren för mig. 

Säkert var det gott...

Renarna åt upp vitlöksblasten i morse. Jag blev så arg. Frustrerad. Det nästan värsta är att jag hörde dom men inte förstod vad det var. Jag trodde det var från dotterns rum ljudet kom fast jag hörde henne i köket vilket jag förstås tyckte var konstigt. Jag satt i sängen och hörde när en ren fastnade med benet i snöret som var knutet runt rosenbusken. Den ryckte och slet och hoven slog in i pallkragen gång på gång. Men jag förstod inte det. När jag såg det lösryckta snöret och spår i den blöta backen, då förstod jag. Nu är det väv över både jordgubbsplantor och vitlök. 

Den här dagen tog slut i en rekordfart. Hade en hel del att göra. Egentligen slöseri med en ledig dag, att springa runt och göra ärenden. Sitta under ett träd och fundera hade varit bättre. Nu kommer jag att jobba långa tre dagar. En dag i taget och räkna ner tiden. Gillar inte att jobba helg och de långa passen. På måndag är jag ledig. Jobba och räkna ner timmarna. Då är det snart måndag. 

En bra onsdag

Som det regnar idag. Bra tycker jag för då försvinner snön snabbare. Det är faktiskt riktigt härligt ute ändå. På med mössa och vinterjacka bara. Japp, har mina vinterkläder framme än. Vi har ju snö kvar och det är ofta kallt, speciellt när jag går med hundarna på kvällarna. Det stiger dimma upp ur snön, fåglarna kvittrar som tokiga, det forsar och porlar överallt. Vackert verkligen och jag känner mig så glad! 

Ni må tro att jag fick en smärre chock när jag skulle titta till pallkragarna. Vitlöken har redan kommit upp och inte lite heller?! Vi satte klyftorna i oktober och bara för några dagar sedan försvann snön från den pallkragen och solen kunde värma jorden. Den måste ju börjat växa redan då snön låg kvar. Varit där under snölocket och försökt ta sig upp. Vitlök alltså. Den är rolig den. Nu vaknade min odlingsiver än mer!! 

Tror att nån klyfta hamnade bredvid pallkragen i gräset för det sticker upp ett lika tjockt grönt strå där. Upp ur snön. Ser ni? Min undran är nu. Bör jag lägga över väv som skydd för vi kommer att ha minus på nätterna? Om inte, kanske ändå för att skydda vitlökarna från att bli uppätna av renarna. Skulle inte förvåna mig om renar älskar vitlök..

Tröttsamt

Åh vad jag har känt mig sliten idag. För lite sömn och högt tempo på jobbet var väl orsaken till det slitna. Intet nytt under stjärnorna. Det kändes kallt inomhus, kroppen frusen och tunga ögonlock. Om ni bara visste hur gott det kändes med en brasa då. Vet ni, det där sprakandet och doften är som balsam för själen, som värmer upp både i och utanför kroppen. Nu blir det en varm dusch. Det hjälper nog lite till och sen blir det att krypa ner i sängen så snart det är möjligt. Det är ett bra beslut inte alls svårt att ta. I jämförelse med lite andra beslut jag nyss tagit. 

Trevlig kväll till er! 

Som det är

Jag vill laga nya maträtter oftare som vi kan äta och njuta länge av. Börja beta av den stora hög av tidningar och böcker jag inte läst. Hålla mig vaken så att jag hinner läsa. Förverkliga mina planer och drömma ännu fler. Träna mig till en starkare kropp som bär. Göra ännu mer av sånt jag tycker om. Fortsätta träffa de människor som betyder och mindre av de som obetyder. Uppleva mer av det jag lever ur. Lämna det lite sorgesamma som finns kvar av det som inte försvann. Det som blev kvar när jag önskade tvärt om. Våga vara modigare. Vildare. Tillåta den glädjen rinna som vårfloden brusande rakt in i hjärtat. Eller som den mer stillsamma böljande. Veta att man kan faktiskt vara upprorisk. Att det är för lite rättvisa i vår värld.  Och vara lycklig. För det får man. 

Härliga tre dagar

Tre lediga dagar är snart över. Har inga som helst problem med att få dagarna att gå. Igår satt vi på stolarna med ryggarna mot garageportarna där det var mer i lä för det blåste verkligen kallt. När solen lyckades få komma fram mellan molnen blev det ljuvligt. Vi åt blåbär/hallonpaj och drack kaffe. Kaffe doftar så gott, godare än det smakar tycker jag. Till middag gjorde jag en glutenfri matpaj med salami, tomater, oliver och ost. Lite knepigt att få till pajdegen först men jag sms:ade en expert som gav mig råd. Det blev mera smör i och att köra allt i matberedaren. Det gick riktigt bra då. 

Det är fart på djurlivet utanför huset. Igår kväll flög en stor uggla som satte sig synligt en stund i tallen. På förmiddagen idag kom räven lugnt spatserande och så dessa renar (som vanligt) förstås. Många av dem ser ut att behöva äta upp sig. Det är kalvningstider och en del ser tillräckligt runda ut. Men de behöver ändå äta upp sig. 

Det blåser isande kallt idag och lite snö kom också. En kort stund i skogen stod vi ut. Fy vad vi frös. Vad vackert det är då solen skiner mellan granarna över mossa, blåbärs och lingonris. Maj månad är toppen. Bara det kommer lite värme och innan det blir för mycket mygg. I skogen ska vi vara så mycket vi kan. 

Drabbades av ett obeskrivligt trötthetsanfall. Hur ska man orka laga middag nu då. 

Ha en bra ny vecka! 

Håll fokus nu Ann-Louise!!!

Igår var jag till sjukgymnasten. Äntligen får jag hjälp med min huvudvärk som troligast kommer från att alla muskler från axlar, nacke och hela baksidan av huvudet är överbelastade och sträckta. Som det är nu får jag inte stretcha eller träna och jag ska under minst två veckor föra en huvudvärksdagbok. Sjukgymnasten vill veta mer om min huvudvärk trots att hon fått en bra bild av vad som felas. Det är jobbigt att ha det så här, att alltid gå omkring med kramp, känslan av att huvudet är för tungt så att jag inte orkar hålla upp det och denna ständiga huvudvärk dygnet runt. Ändå ska man jobba och försöka leva som vanligt. 

Det spelar ingen roll hur jag försöker göra och tänka rätt, ändå gör allt ont från axlarna och speciellt nacke och baksidan av huvudet. Denna ständiga kramp som till och med har spridit sig till musklerna på halsens sidor. Det går inte alls fungera normalt och jag blir helt slutkörd. Men jag känner hopp nu ändå. Äntligen någon som lyssnar och inte bara vill ge mig värktabletter. Sjukgymnasten sa att det kommer att ta lång tid men jag har en stor tro till att det i alla fall kommer att bli mycket bättre till sist.  

Som sagt, det hon vill börja med är att jag skriver huvudvärksdagbok i minst två veckor, sedan ska hon ta beslut om vilken typ av behandling som säkert kommer att fortgå i flera veckor tills musklerna slappnat av och slutar krampa. Efter det blir det träning. Ja, det kommer att ta tid men för första gången på alla dessa år går det åt rätt håll. 

Jag ska göra allt hon säger åt mig. Även tråkiga träningsprogram. Jag vill verkligen och måste verkligen få ordning på det här. Till sist kommer man till ett stopp då det verkligen inte går längre. Precis som då jag äntligen vågade mig till tandläkaren. Jag tänkte då att de trasiga tänderna kanske var en orsak till min huvudvärk men det visade sig inte vara det. Men tänderna blev lagade och en stor tyngd föll från mina axlar. 

Något annat jag bestämt mig för att göra är att träna de djupa magmusklerna. Var de finns har jag inte en aning om men det måste göras. Även det kommer den här duktiga sjukgymnasten att hjälp mig med. Att stärka den djupa magmuskulaturen är ett måste som är nödvändigt. Det är en hel del på gång för en sån som mig som inte tränar nåt alls. 

Men jag har sedan länge bestämt att detta år är då det händer, allt det som jag bara skjuter framför mig och inte vill. Jag har bara en kropp. Jag har ingen ny stark fräsch i garderoben som går plocka fram. Nu gäller det att inte ge upp. Håll fokus nu Ann-Louise, säger jag åt mig själv. 

Just nu längtar jag efter granarnas mjuka årsskott. Det vräkte ner snö igår och det kändes nästan hopplöst. Vi har tillräckligt med snö som väntar på att försvinna och då och då kommer det bara mer. Men idag smälter det och droppar från taket. Jag hörde fåglarna genom fönstret och just nu skiner solen. 

Det finns hopp på flera vis.