Återuppstå

Hela helgen. Stundtals som en dröm. Lördag, sol, vatten, en brasa och gott att äta. Röken från elden och sjöfåglars plaskande. Blunda med näsan mot solen och bli varm. Barnens skratt. Sambon som njuter och så jag då som liksom smälte som choklad för att återuppstå i samma stund. 

På dagen var vi i skogen jag och dottern. Uppslukade men ändå fria att gå. Sol genom de stora granarna. Det där särskilda ljuset som säkert skulle kunna heta lyckoljus. För mig. 

Svampar i olika storlek och olika stadier av skafferi och hem åt små kryp. Som att de också återuppstår men i annan form. 

Dottern plockade blåbär och njöt. Som ett litet skogsväsen vandrade hon framför mig med mjukisbyxor och gummistövlar. Hon suger åt sig av livet men att det är precis det hon gör vet hon nog inte. Att hon känner av det som inte går att ta på men använder det som en kraft. 

Och så idag söndag. Vatten och näckrosor. Men det pratar vi om senare. Smälta och återuppstå är faktiskt möjligt. 

Ann-Louise

Där hänger min klänning. Fina och goda ändå.

Jag åt upp den sista jordgubben idag. Lite varm av solen. Ingen fler kommer att hinna mogna. Busktomaten ska få flytta in på övervåningen nära fönstret och jag tror hoppet nästan är ute för den ryska tomaten, att den ska hinna mogna trots att jag virat väv runt. Inatt var det bara några få plusgrader ute. Är lite höstligt vemod på ingång. 

Jag provade klänningen idag. Den jag fick av en vän. Sambon stirrade på mig och barnen log. Men jag tror att med strumpbyxor och en liten nätt kofta blir det bra. 

Och dessa ljuvliga morötter. Så lyxigt och nära det känns att få dra upp jordiga morötter varje dag. En del ser inte ut som de flesta andra men fina och goda ändå. Som med oss människor skrev någon som kommentar på instagram. Och det stämmer ju verkligen. 

Trevlig helg! 

Balansplatta

Det var så vackra moln där borta på andra sidan ängen och långt långt bort. Det var mycket ljusare och sol än vad som syns på bilden men jag fick ställa om kameran annars syntes inte molnen. Inatt var det bara fem plus en liten bit från oss. Jag har virat in tomatplantorna i väv och hoppas på att åtminstone en stor tomat ska hinna mogna. Känns lite snopet ändå. Helt plötsligt känns det som höst i luften. 

Idag beställde jag en balansplatta. Har länge tänkt göra det. Det är tydligen väldigt bra träning och för sambon som opererade ryggen i vintras säkert en fördel. Han har inte lika bra balans som tidigare. Och jag behöver också träna muskulaturen. Ordentligt. Han har bra kondition och muskelmassa jämfört med mig...


Nu ska jag planera roliga billiga saker och inte tänka på bilen som måste lagas för flera tusen...

Hej då!

Jag kommer att behålla mig själv

Jag har tänkt lite på bloggen. Har bloggat i flera år men har raderat allt jag skrev när den var låst. Genom åren har bloggens innehåll varierat. Tycker jag själv åtminstone. Periodvis har jag skrivit texter som varit lite mer tänkande och reflekterande. Och andra gånger om annat mer lättläst. Jag har skrivit det som känns rätt för mig. Allt är inte lika intressant beroende på vem som läser. En del som börjat följa mig kanske precis har hittat hit när jag under lång tid skrivit lite djupare och när jag då kommer ur den bubblan tycker dom inte att min blogg är den de trodde. Jag tycker om att skriva lite poetiskt eller vad jag ska säga. Men det kan jag bara när känslan är rätt. Det var länge sedan nu och jag vet inte varför. Jag saknar det. 

Jag kommer inte att ändra mig för att behålla läsare. Jag vill behålla mig själv. Det som gör att jag vill blogga. På mina egna villkor. Och jag är så glad över de som stannat kvar genom mina olika bubblor och perioder. Tack! ♥

Två av våra fina tuppar som stirrar på persiljan som hänger från dotterns hand. Tydligen var den oätbar. Betydligt gladare blir de över maskrosblad, klöver, daggkåpa och kokt spagetti förstås. 

Jag tog kort på dottern i smyg. Med kameran i högsta hugg fotande allt möjligt som vanligt. Helt plötsligt är sommarlovet snart slut. Det har varit välbehövligt och turligt nog gott om sol. Barnen har ökat på d-vitamin förrådet och vi med. 

Ja vi säger väl så då. Vandrar vidare mot en ny höst. Med ordentligare skor på fötterna än de här. 

Välkommen tillbaka! 

Ann-Louise

Den här bilden har jag visat tidigare men jag tycker så mycket om den därför visar jag den igen. Skulle vilja ha den på väggen någonstans. Dagen har verkligen tagit ut sin rätt. Blir skönt att lägga sig.

Imorgon. 

Ann-Louise

Lugna söndan

Solen skiner genom oputsade fönster. Jag som alltid putsar varje försommar har inte gjort det. Men senare i höst kommer de att blänka. Älskar ljuset som faller in genom nyputsade fönster. Min blomma som jag fick av min bloggvän som var på besök tidigare i sommar växer och lever faktiskt ännu. Igår fick den en ny större kruka med bättre jord. Den heter "Mor och barn" och jag tänker prova att sätta ett blad i jord för att se om den går att föröka på det viset. 

Åhh mitt fina retro-täcke som jag sa att jag skulle visa. Det är så ljuvligt fint. Och såna kastar folk bort. Kasta dom till mig istället tycker jag. Har haft ljusslingan på skåpet tänt hela dagen. Det har varit lite ruggigt till och från. Bakade en chokladsockerkaka som vi åt varm tillsammans med min lille far och gulliga Gullan. En lugn dag. Men ändå fylld. 

Blommorna i fönstren har växt bra i sommar och en del har fått lite konstig form. "Plättar i luften" växer som ogräs och jag funderar på att klippa ner dom. Nu är de som stora bollar bara. 

Nu är det dags för lite yoga igen. Har extra problem med huvudvärk nu och jag försöker hitta orsak och hjälp. 

Auf Wiedersehen!

Om yoga och gula löv

När man sitter och mixtrar med kameran och råkar ta kort och sen får se vad man tagit kort på. Då kan det se ut så här. En liten teaterapa i bakgrunden minsann. 

Varje dag, helst flera gånger, gör jag en stunds yoga. Det är inget avancerat eller svårt. Man sitter ner med benen i kors och gör övningar som känns toppen för nacke, axlar, rygg och bröstkorg plus att huvudvärken tror jag blir lindrigare för mig. Som stretching känns det. Till och med i låren när jag böjer mig nästan liggande rakt fram. Den här mjuk-yogan och att sambon masserar mina axlar och nacke varje dag känns som medicin. 

Luften har inte varit lika varm idag och flera björkar efter vägen har börjat få gula löv. Det beror nog på torkan. Men tyvärr känns det som att vi får en tidig höst. Fast jag tycker om hösten och har planer så det känns inte alltför illa. 

Och en liten lördagsko förstås. 


Ann-Louise