Om att se fram emot något och att arbeta lite mindre

Jag har något som jag ser fram emot och längtar till. Det ena är att jag och en vän ska till "mina" fjäll och vandra lite en alldeles vanlig måndag. Om bara vädret är med oss. Ni förstår, det är viktigt att det är fint väder så att vi ser längre än ögat når. Det känns som att det är precis det jag behöver och måste få. Se långt över fjälltopparna ända till topparna bortom. Känna det oändliga och stora. 

Det andra som jag ser fram emot är att jag i oktober kommer att börja arbeta lite mindre. Det innebär kortare arbetsdagar vilket gör att jag orkar bättre och hinner med livet. Tyvärr innebär det försämring ekonomiskt. Men jag tänker att jag kanske tjänar på det ändå genom att jag inte blir lika trött och sliten. Inte lika lätt sjuk och huvudvärk. Inte lika mycket sjukfrånvaro och karensdagar som slukar min lön. Jag tror att jag kommer att må bättre. Jag hoppas det. Om jag har tur kanske även min skrivlust kommer tillbaka. Alla ord som försvann hittar till mig igen. Önskar jag. 

Känner mig lite hoppfull. 

Små livsnjutare i fredagssolen

Efter en mycket lång vecka kom fredagen med en väldigt efterlängtad ledighet. Solen skiner och vi har ätit grillat. Tidigare idag satt vi ute på varsin blå plaststol med ryggarna mot altanen, prickiga kaffefyllda muggar och två mandelkubbar var att äta. Jag gillar mandelkubbar och känner mig lite tantig när jag äter dem. Där satt jag kvar när barnen kom hem med skolbussen. Imorgon blir det ett besök på min favorit second-hand. Troligen finner jag för mycket jag vill ha men jag ska nöja mig med en hög lampfot. Om jag finner någon. 

Filmade hönsmammorna med sina sju små. De njuter av solen. De putsar sig, solar och vilar. En hönsmamma ligger på sidan med vingen lyft. Åhh det värmer gott på magen. Nere i det högra hörnet ser ni den kyckling som från första stund försökt bada på alla möjliga och omöjliga ställen - sandbad, gräsbad, matbad och bad i spånet förstås. En livsnjutare från start. 

Snart ska vi äta popcorn och choklad. Som vanligt när det är fredag.  

Ha det bra ni också och trevlig helg! 

Emellanåt, nu och då, har det sprättat till av skratt när jag tänkt på trevligheter. Sånt som jag haft lite uppehåll med under sommaren när jag pysslat med annat gott. Det där lilla extra som förgyller tillvaron under den mörkare och kallare tiden av året. Då när jag behöver de där trevligheterna som mest. Jag måste få fylla på med det som känns meningsfullt. 

Försöka iallafall. Med det som får energin att orka och nytt bränsle till glädjen.

Ett ständigt underhåll. När jag känner för det. 

Visst lovar jag mig själv för mycket ibland och visst bryter jag ibland mina löften jag lovat mig. Men jag ljuger aldrig för mig själv. Det tror jag inte att jag gör. Förskönar lite för stunden kan tänka. 

För att det känns som att det behövs då. 

Men löftet att försöka ge mig meningsfullhet och det jag mår bra av har jag hållit. Och att vara. Man kan ju ändå bara gör så gott man kan. 

Förra gången vi var där fanns den inte. Nästa gång vi kom till "vår" plats vid vattnet hade någon satt fast den på bordet vi inte brukar använda. Ensam med hakan nerstucken mellan plankorna. Det såg bedrövligt ut. Det ser till och med ut som att huvudet är lite intryckt. Vilket slut. Eller vilken början. Beroende på hur man ser det. 

Själv känner jag mig också nerstucken mellan plankorna...Dags att lägga sig. Med hopp om en piggare morgon dag. 

Mitt bland finurlig spridning satt vi

På den plats där jag tillbringat min helg står det utblommade Lupiner i långa rader huller om buller. Inte alls i ordnade former utan där de själva valt att växa och frodas. Vi har dem efter hela baksidan av huset. På stenhällen. Nej inte växer de på sten men där på det fläckvisa jordlagret tycker de att det är perfekt. Under helgen i den sol och värme vi haft har de knäppt och sprätt sina frön långan väg. Kapslarna öppnas i en väldig fart och ut skjuts fröna. Inget märkvärdigt i sig kan man tycka. Fast lite märkvärdigt och roligt var det allt för mitt i detta satt vi med elden tänd och gottade oss med lite olika godsaker att äta. Och frön flög runt ikring och landade både här och där. Även i mitt hår minsann. 

Nog är naturen finurligt skapad, eller hur. 

Ha en bra måndag! 

Tre dagar unga dunbollar

Solen skiner idag också. En perfekt höstdag. Det blir en fin dag med gott att äta och kanske en liten brasa. Visar en liten filmsnutt av våra två minsta kycklingar med sin mamma. Här är de tre dagar och ska för första gången äta lite mat. De första dagarna ger jag kycklingarna undulatfoder sedan får de kycklingfoder. Hönan lockar och lockar med sitt speciella läte för att visa hur man ska göra. Just dessa två kycklingar är strax två veckor nu och kommer att ändra färg ordentligt. De andra gula vi har är nu spräckligt brungråa. Det är alltid spännande att se vilken färg de får som vuxna och om det är tupp eller höna. Tyvärr tror jag att de flesta av våra nio inte är hönor...

Ja visst, fatet de små äter från är GUSTAVSBERG SPISA RIBB ;) 

Vanligheter från mobilen

Nu blir det vanliga bilder från min alldeles vanliga mobil. Fast jag brukar knappast visa ovanliga bilder heller. Mobilen har jag oftast med och det är enkelt att bara fiska upp den ur fickan och fota lite vad som helst. Ibland vill jag bara fota utan att bry mig om hur "operfekt" det ser ut. Vanliga bilder av något vanligt bara. 

Så, i mobilen fann jag följande;

Mina nya kuddöverdrag. Blev väldigt trött på de gamla vi haft flera år. Ett billigt sätt att förnya lite. 

En sen kväll hemma i fjällen. Skickade ett mms till sambon som var hemma (han fick "uppdraget" att vara hemma och ta hand om nio små kycklingar som behövde tillsyn flera gånger om dagen och ta hand om hundarna) och visade honom att jag satt i soffan och hade det bra . Läste till klockan blev midnatt. Borstade sedan tänderna och gick den lilla trappan ner i källaren där barnen sov gott i den stora sängen. Kröp ner mellan dem, drog täcket över öronen och somnade gott. 

Idag. Arbetade kortdag. Ett strålande väder. Kom hem och kände hur skönt det är med fredag och helg. Ser sambon med byxor fulla av gammal målarfärg greja och dona med min bil (som varit min pappas). Han höll på att maskera för att göra allt svart på bilen ännu svartare. Vad det kallas har jag glömt. Bilprat är inte min starka sida. 

Oj vilken härlig dag. Vi fikade gott ute på altanen. Jag satt i solen och njöt medan alla återgick till sitt pysslande. Då kom den stora "jag-måste-få-göra-en-brasa-och-känna-eldrök"- begäret över mig. Japp. Jag gjorde en eld. Visserligen en liten men tillräckligt för att stilla mitt begär. Satt där på bänken bland utblommade Lupiner med mina fusk-foppa, också med målarfärg på, uppvikta byxben och njöt som av den bästa semesterdagen. 

Barnen plockade blåbär och lingon till hönorna och tupparna. Kycklingarna vågade för första gången följa med sina mammor ut. En stor värld med många ljud men ack så ljuvligt såg de ut att tycka. Sonens stortå blev blå av blåbär. Morgondagens frukost till hönorna blir våra middagsrester. De kommer att jubla!

Ja, det var nog allt för idag. Långt blev det om inget speciellt. På andra sidan ängen, bakom träden sjunker solen. Nu går jag ut. 

Trevlig helg alla!