Förra gången vi var där fanns den inte. Nästa gång vi kom till "vår" plats vid vattnet hade någon satt fast den på bordet vi inte brukar använda. Ensam med hakan nerstucken mellan plankorna. Det såg bedrövligt ut. Det ser till och med ut som att huvudet är lite intryckt. Vilket slut. Eller vilken början. Beroende på hur man ser det. 

Själv känner jag mig också nerstucken mellan plankorna...Dags att lägga sig. Med hopp om en piggare morgon dag.