Emellanåt, nu och då, har det sprättat till av skratt när jag tänkt på trevligheter. Sånt som jag haft lite uppehåll med under sommaren när jag pysslat med annat gott. Det där lilla extra som förgyller tillvaron under den mörkare och kallare tiden av året. Då när jag behöver de där trevligheterna som mest. Jag måste få fylla på med det som känns meningsfullt. 

Försöka iallafall. Med det som får energin att orka och nytt bränsle till glädjen.

Ett ständigt underhåll. När jag känner för det. 

Visst lovar jag mig själv för mycket ibland och visst bryter jag ibland mina löften jag lovat mig. Men jag ljuger aldrig för mig själv. Det tror jag inte att jag gör. Förskönar lite för stunden kan tänka. 

För att det känns som att det behövs då. 

Men löftet att försöka ge mig meningsfullhet och det jag mår bra av har jag hållit. Och att vara. Man kan ju ändå bara gör så gott man kan.