När man till sist bestämmer sig

Jag var till tandläkaren idag. Det var jobbigt. Ska tillbaka några gånger till. Jag som inte ens minns hur många år sedan jag var dit. Det jag däremot aldrig kunnat glömma är hur illa det känts i min mun, hur jag vaknat på nätterna ibland för att jag trott att det lossnat fler bitar, vetskapen av att jag troligast har många hål och att aldrig kunna tugga på höger sida. Och stress över att jag inte tagit itu med det, funderat och blundat för det samtidigt. Bara skjutit det framför mig och aldrig kunnat slå numret för att beställa tid. Detta hemska stora orosmoln som följt mig. Vad jag känner mig tacksam nu. 

Ibland kommer man till den punkt när man får nog. Att man känner att nu är det dags. Stunden är kommen. Det kan gälla olika saker, men för mig nu - att våga ringa till tandläkaren. Till sist fick jag nog. Som att man för en dialog med sig själv, diskuterar och är realistisk. Också bestämd och nödvändigt hård mot sig själv. Det är ju fullt möjligt att bli otroligt trött på sig själv och konstigheter man gör. 

Jag vill inte ha saker hängande över mig. Sånt som jag är så väl medveten om men inte tar itu med. Om jag inte tar itu med det är jag låst och fast. Låter dålig känsla styra över mig. Den känslan tycker jag inte om. Jag fick nog. Tyvärr tog det många år. Jag har sen tidigare bestämt att detta år är det dags att göra sig av med gammalt skräp. Olustigt skräp som tar plats och hindrar annat bättre att rymmas. När jag tagit mig igenom just det här är det dags för nästa. Det finns nämligen annat att ta itu med. 

Nu är jag väldigt trött. Dagen har tagit ut sin rätt. 

Ann-Louise