Vi skulle åka skidor idag men snön var för blöt och att åka skidor med en halv meter snö som fastnat under är inte kul. Vi gick på en promenad istället. Var sak har sin tid sägs det. Men nu vill jag verkligen bli av med snön. Jag vill ha smältvattnet som rinner ner från skogen och fyller alla diken så att det forsar. Jag vill höra porlande, se vattnet finna nya väger och skogen koka av vårrusiga fåglar. Nu är jag längtande. Jag satte blåbärsris bland de lila tulpanerna och känner att på något sätt är livet lite enklare när det är vår. Lite lättare. Den känslan när allt tinar fram, det knoppas och visar att livet finns kvar och kommer tillbaka. Vilka styrka och kraftfullhet naturen har.
3 kommentarer:
blir helt varm när jag läser ditt inlägg, fantastisk beskrivning <3
Jättefint med blåbärsriset till tulpanerna!
Jag bor också i Västerbotten men nära kusten så inga fjäll i sikte här inte! (skulle vara ett och annat isberg på havet då!) hihi! =)
Snö har vi kvar men åka skidor går inte, det är det för lite snö till!
Fåglarna har börjat komma hit, tranorna kom för ett tag sen!
Det brukar verkligen koka av alla fågelljud hos oss på våren!
Tänk att många blir deprimerade när det är vår! Det är väl för att de fått för lite ljus kanske! Men jag tycker annars att många känner precis som du (och jag), att livet blir som lite lättare! Att man lever upp igen!
Du har skrivandets gåva!!
Förstår att du längtar nu.
Men snart så...nu är det på gång...
~Ha det fortsatt gott vännen~
Kram Lollo
Skicka en kommentar