Pannacottan och drivkraften

Saffranspannacotta med pepparkakssmul. Det är verkligen gott tycker jag. Och enkelt att göra. 

Många av oss tänker lite extra på hur året har varit nu när vi närmar oss ett nytt. Ja, hur har det varit egentligen och är jag nöjd med det. Vad är det jag inte är nöjd med och varför. Och riktigt bra är det att tänka på vad det är man är nöjd med och varför man är det. Om jag tänker på vad som varit positivt och som fått mig att må bra då tror jag resten går av sig självt. Jag hoppas att jag har förstånd nog att fortsätta spinna vidare på den tråden. Det finns mycket att vinna på det. Att göra det man mår gott av. Både för sin egen skull och för familjens. 

Förutom att jag mår gott av att äta godsaker som pannacotta så mår jag gott av att måla taket. Jag menar kanske inte själva målandet av taket, för det tycker jag är väldigt jobbigt, men känslan det ger när det är klart. Tillfredsställelsen det ger av att arbeta och se resultatet och förhoppningsvis känna sig rätt nöjd. Jag har mer och mer insett var jag har min drivkraft och hur jag ska använda mig av den för att nå ett resultat jag kan känna mig nöjd med. Helt nöjd tror jag aldrig att jag kan bli. Alltid finns det nåt jag kan anmärka på. Lite att jobba vidare på.