En blomma med en myra i en överväxt rabatt. Solen som värmer med en lätt sommarvind i gardinen. Fjäderlätta tankar. Förnöjsamma suckar. Vad finns och är verkligt. Var och en har sin verklighet.
Vår son med två stenar. Stenar som han tyckte var de finaste. Och jag tyckte hans ögon var de finaste när de glittrade och log av lyckan att ha hittat dem. Jag borde nog också leta stenar tänker jag. Hålla en sten i varje hand. Lite jämvikt. Behövs.
Och lite annat.
7 kommentarer:
Jämvikt är viktigt, kramar Liza
Förstår hans lycka, jag har varit stensökare så länge jag kan minnas och att hålla i en extra fin sten är märkligt rogivande, kram Marie-Louise
Förnöjsamma suckar... Mmmm... Suck, så härligt! Du är så duktig på att skriva, du är så duktig på att få fram känslor. Ha en fin sommartid! Kram
ha nu en riktigt fin semester hela familjen, kram från Hajan
Man bara njuter av att läsa dina inlägg. Du har så härliga ord och skriver så mjukt.
Hoppas att du hittar jämvikten!
Kramar
Vackra bilder.. och med en sten i handen så känner jag mig närmare mig själv, eller med en hand på barken om jag har ett träd i närheten.. då mår jag bra...
Kramar
Stenar vittnar om det oändliga. De kan grusas men finns alltid ändå. Min sambo samlar vackra stenar med fördjupningar där han kan sätta värmeljus. Några bor också i min trädgård, i kryddlandet och runt buskar och rabatter.
Jag hoppas att du mår riktigt bra, kära pralinen! När jag nu träffat så många bloggare är det snart bara dig jag saknar att se "på riktigt". Men vem vet, en dag kanske jag står där i din trädgård, med renar och hönor runtom. Då skulle du allt bli förvånad! Kram!
Skicka en kommentar