Tysta dagar

Efter två veckor med förkylning och ett dagligt kämpande för att orka jobba tar jag nu beslutet att vara hemma i tre dagar. Mina stämband har sagt upp sig och jag har överansträngt mig. Har man så pass hes röst som jag har ska man inte prata. Alltså blir det ett besök hos doktorn och tystnad. 

Sambon skiner som en sol när det går upp för honom att jag knappt kommer att prata på flera dagar. Konstig man. 

Jag får väl sitta med händerna i knäet och fundera idag. Äta nån alvedon och hoppas på att få sova lite. Mycket mer än så orkar jag inte. Jag lovade sambon att vara tyst hela dagen för att kunna prata med honom när han kommer hem från jobbet. Han svarade inte på det. Det kan väl aldrig vara så att han tycker det är skönt att jag inte kan prata. Nähä.