Hur ska jag kunna beskriva det så precis att ni kan känna det. Jag tror inte att jag kan. Stjärnhimlen och månen är där jag känner mig mest hemma. Jag kan längta hela sommaren och hösten efter det. Där jag bor finns inga gatlysen. Bara himlen, skogen och ängarna. Och en grusväg. Nu på vintern den finaste vägen som bara har stjärnor som lyser upp.
De fina kvällarna betyder allt och jag brukar stå där ute på lilla vägen och se upp på himlavalvet. Hundarna är nöjda och tycker inte att det gör något. När jag står där stilla och ser stjärnhimlen träder fler och fler stjärnor fram. Även de som är långt långt där borta. Tills sist ser det ut som strösocker över det mörka valvet. Tankarna blir på något vis så klara och självklara. Man bara vet.
För en liten stund sen var jag med om något ännu mer fantastiskt. Närmare magiskt är svårt att komma. Vi har en underbart vacker kväll och stjärnhimlen bland de vackraste. Jag var ute med hundarna. När man kommit en liten bit från vårt hus uppslukas man av mörkret som ändå är ljust en sådan här kväll. Precis det tänkte jag. Att det känns som att uppslukas av mörkret och det stängs till bakom. För att befinna sig nästan i en annan värld.
Jag gick där och kände mig rätt slutkörd och trött. Stannade ofta och njöt av stjärnorna, både funderande och inte, andades och levde mitt i det. Jag kände igen hur tacksam jag är över att kunna bo här och få njuta av denna fantastiska fina stjärnhimmel, ängar fulla av snö och träd helt vita.
Jag tänkte att om jag ändå kunde ta av vanten och räcka upp handen rakt in i stjärnhimlen, röra runt lite försiktigt och få handen full av stjärnglitter. Då skulle det nog bli bra det där som inte alltid känns så bra. Precis i det ögonblicket uppenbarade sig ett stjärnfall framför mig på vägen där jag gick. Jag säger uppenbarade sig, för det var min känsla.
Tänk att just då när jag går där och tänker, får jag se ett fint klart stjärnfall. Precis i rätt stund. Min hud knottrade sig och jag trodde inte att det var sant. Resten av vägen hem log jag. Det var magiskt.
Ann-Louise
13 kommentarer:
Fantastiskt! Huden knottrade sig!!
Du önskade väl dig något??
Kram
Ja jag gjorde det..Men inte något för min egen del...
Vilken magisk stund, verkligen! Hallojsan, jag är tillbaka, har inte glömt dig ;)
Nu är jag tillbaka i blogglandia, har saknat det och helt plötsligt ikväll så tog jag mig tid, eg. så var det dottern som inte ville vi skulle ha på teven, eftersom hon pluggade, så de satte jag mig med datorn och började knappa lite på den...
Ha det finfint, så "ses" vi, kram Jenny
Magiskt! Och jag ler när jag läser dina ord. Vi har lyckan att få uppleva det där totala mörkret här med. Inga gatlyktor så långt ögat når. Istället får vi njuta av den fantastiska stjärnhimlen och många är de kvällar och nätter vi har stått där tillsammans och pekat på stjärnbilder och stjärnfall. Så otroligt vackert och nog känner man sig ödmjuk inför livet och dess storhet alltid.
Ta hand om dig.
Kram Lotta
Så fantastiskt! Huden knottrade sig...mmm.... jag vill också ha en iskall stjärnhimmel att se upp på! Här ligger dimman januarität... Nattinatt från ett kallt hotellrum på Vestlandet. Kramis
Visst är det storslaget, imponerande vackert och fascinerande, med himlavalvet.
Jag brukar göra som du, och förundras av alla stjärnor och stjärnbilder.
Vi har gatlyktor runt husen här hos oss men stjärnhimlen syns så fint ändå.
Extra vackert är det förstås när man ser stjärnfall.
Hoppas din önskan slår in.
Önskar dig en fin vecka vännen.
Ann-Louisekram
Du förmedlar det underbart, ryser och blir tårögd av din vackra kväll.En Nära livet upplevelse!!
Ha en underbar dag!!
Kram Lotta
Det finaste som finns för min del är en molnfri stjärnhimmel i en härlig sommardag. När jag var yngre i mitt varma land brukade ofta ligga på gräsmattan och titta på den molnfria stjärnhimmel. i juli och augusti ser man tydligt Vintergatan och massor med stjärnfall och då önskade vi en hel del önskningar. Det var magisk, romantisk och helt underbart!
Härligt att kunna njuta av dessa magiska stunder också på vinter.
Kram! :)
Sann vardagsmagi. Jag ryser bara jag tänker på det.. önskningar som faller likt stjärnfall i din hand. Tack för att du delade denna stund även med oss.
Kramar
Det måste haft någon speciell mening det där stjärnfallet. Det ville nog säga dig någonting...det tror jag...
Underbart! Förstår dig precis:) Sådant kan man leva på ett tag, det ger kraft!
Kram kram
Du beskriver det så vackert och målande att jag känner att jag står där på vägen bredvid dig, så jag
vet precis hur magiskt det var.
Sådana kvällar är mycket värda, tack för att jag fick vara med ♥
Kram ♥♥♥
Så vackert att det knottrar sig på mig när jag läser om det. Du vet väl att du är magisk?! En trolsk och magisk person som förtrollar oss med dina ord. Du målar upp saker så att jag är där. Mitt i din poetiska berättelse hamnar jag och vill inte tillbaka. Jag blir en av dina små hundar som sitter där och tittar på himlavalvet. Det är fint! Tack!
Skicka en kommentar