Jag har inga kilon som är för mycket och ej heller behöver jag göra kostomläggning. Men att träna som de gör skulle troligen ta livet av mig. Känns det som. Hur i fridens dagar skulle jag orka med det tänker jag.
Men jag behöver verkligen stärka min kropp och min hälsa överhuvudtaget. Många gånger har jag pratat om det och många gånger har jag bestämt att rycka upp mig och sluta känna efter hur jobbigt det är. Jag bara pratar och tänker men gör inget åt det.
Tills för några dagar sedan.
Då jag bestämde jag mig för att börja gå i trapporna på jobbet istället för att åka hiss. Kanske inte gå alla gånger men oftare än jag gjort. Då jag i princip bara åkt hiss.
Här ser ni de 6 stycken trapporna upp till våningen jag jobbar på. Det var en onsdag och den dag jag bestämt skulle vara startdagen.
Jag sätter inte upp för stora mål och krav på mig själv. Då kommer
det inte att fungera. Jag börjar smått och förhoppningsvis tids nog kommer jag igång med längre promenader någon gång i veckan. Som sagt. Jag börjar smått. Även det är ett framsteg. När det gäller mig.
Ann-Louise
14 kommentarer:
Du har en award hos mig finis : ) kram Sofia
Här har du en till som bara pratar och tänker... men dessvärre inte gör stort av det hela. Började med power walking i en närbelägen park och höll på med det i tre veckor i somras faktiskt, men fy så tråkigt! Vad ska man göra? Suck... Önskar dig en fin kväll! Kramis
Ja, tyvärr är vi nog ganska många som fungerar så. Här sitter i alla fall en till i gänget:) Som dessutom har för stort midjemått!!!
Men det finns ju alltid "roligare" och "viktigare" saker att göra...och så finns det "en ny dag i morgon"
Ja....:(((
Kram på dig! ♥♥♥
Känner igen det där och jag tror inte vi är ensamma om det :) Små steg är bättre än inget. Kram Milla
HEJA!!
Jag tycker att det är väldigt klokt beslut du har tagit. Men kom ihåg: Inte överanstränga dig på en gång! Börja med lite och öka efter förmåga.
Morgonkram! ❤
Haha, de första åren jag jobbade här på det nya stället tog jag alltid de fyra trapporna de första åren! Sen blev det bara ibland..
Kram/Finas mammis
Exakt superrätt inställning!
Med små steg kommer du klara detta galant. Om ett par veckor kommer du tyckat att de där trapporna inte är jobbiga längre :)
Duktigt! När jag första gången bestämde mig för att ta tag i mig själv och mina överkilon sa jag till mig själv: inga förbud och inga måsten men det är bra om jag kan göra det här och det här" Och det funkade skitbra! Alla måste hitta sitt eget sätt. Jag är heller ingen hurtbulle men nu längtar jag efter att komma igång och springa för det sträcker upp min kropp som sitter framför en dator hela dagarna. Du är klok du! Kram!
Jaaaa! Hejja hejja! :)
Du är välkommen till mig när du vill så kan jag hjälpa dig att träna - och shoppa kläder. :)
Kram kompis!
Jag försöker jag me´
ibland så går det bra och ibland så går det bättre...men ibland så går det inte alls ;)
Lycka till med din planer vännen
Ha en fin tisdag
Ann-Louisekram
Heja dig! Man får göra det man orkar. Vara snäll mot sig själv och lyssna på sig själv. Vardagsmotion är underskattad. Går man mycket och äter lagom räcker det långt.mtränar gör man ju inte bara för att tappa vikt, utan ibland för att lägga på sig muskler. Hjärtat mår bra och benstommen stärks. Men man måste orka. Blir träningen en börda blir det bara jobbigt.
Vi andra som bär på några kilon för mycket kämpar med det. Själv försöker jag träna minst två gånger i veckan, och har lyckats i år. Men det är ju rätt mycket år kvar... Förra året blev det bara en gång i veckan på gymmet om man slår ut det på hela året. Det gäller att hitta det man gillar och för mig är det cykling. Fast jag vill cykla galet fort och det går inte i Göteborg, på grund av trafik, övergångsställen och rödljus. Därför kör jag på gymmet istället. Full fart i en timme, galet fort. Cykeln står stilla och ingen kör på mig, för alla de andra står också stilla. Det ger mig härliga kickar!
Fast den här veckan blir det ingen träning. Jag ligger i sängen helt utslagen efter vinterkräksjukan. Lite barnmat och skorpor står på menyn. Men snart är jag på benen igen... Kram!
Så bra att du försöker i alla fall.
Jag är inte heller överviktig men vill vara hälsosam ändå.
Måste träna regelbundet för jag har dålig rygg, så jag tycker träna hemma är det bästa för mig. Crosstrainer och lite styrkeövningar på det så känns det bra.
Men det bästa är ju att jag har Cecar som jag måste ut med varje dag. Han behöver det och likaså jag.
Du har ju med dina hundar som du kommer ut med. Även om de är små så måste de ju ha sin motion. Och de där småttingarna kan pinna på bra de med.
Kram
Anna Svensson; Ja visst behöver de motion än fast de är små. De har en enorm energi. Som det är nu orkar de betydligt längre än jag och det är ju det jag måste göra något åt :)
Ann-Louise
Skicka en kommentar