måndag 1 oktober 2012

Det var då

Ett minne kom över mig från min barndom. Jag såg min mamma stå vid köksbordet och baka ut den största mjukaste vetedegen jag någonsin sett. Det var stora degar för vi var många som bullarna skulle räcka till. Jag brukade känna på degen och knåda den med mina små händer. Jag minns än idag känslan av hur varm och mjuk den var. Ibland pratade hon i telefonen medan den jäste. Då jäste den sakta över kanten. Jag minns att det var både roligt och skrämmande att se den sakta röra sig.

Då poppade man popcorn i en gryta och den blev alltid svart i botten. Jag hällde ofta i för mycket och det poppade över. Det såg väldigt gott ut när det vällde upp ur grytan och locket hade inte en chans. Inga pet-flaskor med dricka. Nej, det var den godaste drickan ur stora glasflaskor. Och på mjölkförpackningen stod det  hur man skulle öppna - "Öppna upp, vik tillbaka, skjut fram. Eller nåt liknade. 

Med bara två kanaler, en gång i veckan Tom & Jerry på Lilla Sportspegeln och ingen dator eller mobiltelefon tillbringades vintertiden i slalombacken. När vi åkt klart susade vi bara nedför backen så var vi hemma. Då gjorde mamma varm choklad på kakao  och socker och vi åt det goda brödet hon brukade baka. På den tiden hade pappa Kungen av Danmark på insidan bildörren på sin välputsade Mercedes med stjärnan i perfekt lutning. 

Ibland känns det inte alls som så länge sedan. 

Ann-Louise

9 kommentarer:

Karin sa...

Minnen från barndomen har en förmåga att bita sig fast:)Kanske för att hjärnan inte hade hunnit samla på sig så många då? De kunde breda ut sig ordentligt...

Det känns inte ens länge sedan jag stod nere vid stora björken vid landsvägen och väntade på min bästa kompis Gunilla. Vi skulle gå till skolan, det var vår första skoldag och jag hade en blå-vit randig klänning med blommor i den vita randen.
På fötterna hade jag ankelsockor och nya ljusblå skor med ett vitt gummiband med en zig-zag-söm tvärsöver.
Mitt hår var delat i två hårt åtstramade flätor och längst ner var två blå rosetter knutna med stor omsorg av mamma.
Hela magen pirrade, det var en stor och efterlängtad dag!
Minns tom hur skorna doftade av läder:)
Kram ♥♥♥

Anonym sa...

Så härliga minnen du delar med dig av, lite liknande min barndom, faktiskt. Så du påminner mig om en hel del nu. Jag är lite äldre än dig och minns när det bara var en kanal på TV:n och svartvitt och nästan lite märkvärdigt att ha TV.
Min man som är ett år äldre än mig, har berättat att när hans familj skaffat TV kom alla grannar in för att titta på TV hos dem ibland och de satt tillsammans och tittade långt innan programmen startade och såg länge bara på testbilden!
Vilka tider, man får hoppas att ens egna barn får liknande minnen att ta med sig, varma, goa, trygga minnen från SIN barndom:)
Ann-Louisekram

Äventyret framtiden sa...

Fina minnen som förmedlar värme, goda dofter och smaker.
Jag tror att en stor del av våra barndomsminnen sitter i hjärtat, det empatiska minnet och därför har de fastnat extra hårt.

Kramar
Karin

LillaTuss sa...

Minns allt du skriver om utom skidbacken! Mormor hade alltid en kristallskål med lock där hon hade såna där hårda karameller. Halvor av apelsin typ... i två färger.

MARIA I KOS sa...

Ja , nu minns jag också ......men jag är ju äldre än du så jag hade bara en TV kanal .....kom ihåg när vi fick två . Och färg TV :)
Och vi hade ingen mercedes utan en "pruttsaab" .
Kram ♥

Linda sa...

Vilket underbart inlägg!! Jag minns också! :)

KRAM

till-vidas-ara sa...

jaaa, vilka fina minnen, hur man känner igen. och kungen av Danmark i bilen :) det hade farfar..
visst känns det som om livet var lite mindre stressigt då..även för de vuxna..

kramar Lycke

Madlar sa...

Min ett år yngre bror o jag fick vid festliga tillfällen dela på en 33 cl flaska med läsk. Vi delade de dyrbara dropparna på millimetern. Sippade försiktigt medan vi mumsade svartpoppade majskorn.

Vida sa...

Min mamma och hennes man har fortfarande en popcornkastrull.. och det finns en speciell popcornskål som det är som godast att äta popcorn ur hemma hos dem.. nu väckte du minnen till liv. Tack för det!
Kramar