onsdag 21 mars 2012

Om att vara hundra år

Hon sa till mig - "Jag skulle inte vilja leva om livet".

Två gånger sa hon det. Skakade sakta på huvudet och tittade ner i bordet. Fortsatte hålla min hand. Suckade och sa;

- Nej, det har varit tungt. Jag har haft hemskt ont.

Hon höll min hand. Tittade på mina händer och sa - Dina händer är fina, se på mina.

Jag sa -  Men det är ju stor ålderskillnad på oss och jag tycker dina händer är fina. Hon log, tittade upp på mig. Log så alla de där rynkorna gjorde miljoners små sträck runt ögonen och hela ansiktet. Jag tänkte att vilket vackert kort det hade blivit, just då, om jag bara hade haft en kamera.

Silvervitt hår och mjukt som babyfjun. Hårspännen som noggrant sitter på plats, åtminstone i början på en ny dag. Säger att hon tycker att jag är fin i håret. Men säger jag lite skrattande - Det är ju alldeles ruffsigt och pekar där bak i nacken.

Vi skrattar gott åt något tokigt som händer. Hon tittar på mig och blinkar lite så där full i rackarn.

Vet ni. Ibland är det inte så stor skillnad på att vara fyrtio år eller hundra år. Ålder är bara en siffra vi räknar med. Där inuti är vi mer lika än vi tror. Kanske att när man är hundra år behöver man oftare någon att hålla i handen. Världen kan kännas rätt så stor.

♥

22 kommentarer:

Laila sa...

Världen kan innehålla stora sorger när man är hundra år. Allt som man saknar, alla som gått före, kroppen som inte gör som man vill. Precis som när man i vår ålder, precis som när man är liten. Livet ter sig olika för olika människor och ändå så lika, beroende på vilka förutsättningar man ges och vilka vägar som livet tar. Och det kortet skulle jag verkligen vilja se om det hade tagits :)

Shamrock sa...

Vad fint att du fanns där för att hålla henne i handen. När man är 100 år har man oftast inte så många kvar att hålla i

Osloskånskan sa...

Och kvinnligheten finns alltid kvar, oavsett årens gång.

Hem och Harmoni Marie sa...

Jag hoppas jag har någon att hålla i handen när (om) jag blir äldre...
Tur att hon har dig.

Kram Marie

Anonym sa...

Vilken fin stund du delar med oss. Tack! och tack för din kommentar inne hos mig. Kram på dig. Ja ska söka din inlägg som du pratade om.

Änglarum sa...

Hej! ser den lilla plurande gumman framför mig!det är såna stunder som sätter guldkant på jobbet ;) kram Jessica

Erika sa...

Du får mig att tänka på min mormor som blev nittioett år. Hon var så klok och så fin och jag saknar hennes sällskap ofta, trots att hon gick bort för fjorton år sedan. Kram!

Änglarum sa...

Hej! ser den lilla plurande gumman framför mig!det är såna stunder som sätter guldkant på jobbet ;) kram Jessica

Jenny sa...

Ah, fint skrivet, du har ju så rätt också. jag tror och tycker precis om du ...

Äventyret framtiden sa...

När jag blir gammal så flyttar jag till dig! Det kan du lita på!:).....
Underbart inlägg!

Kram
Karin

Livet och vardagen sa...

Nej ,det är nog inte så stor skillnad. Det är kroppen som åldras och blir gammal. Själen är ung. Så fint att du får möta alla dessa gamlas klokhet. Inte många idag som får träffa äldre personer...

Anonym sa...

Åhhh så tänkvärt så fint skrivet och så sant kramar Sofia

messan sa...

Min största idol när jag fick min sjukdom MS var en gammal gammal kvinna som satt på sin stol varje kväll och gjorde sin gymnastik.
Jag gick förbi många kvällar och jag kunde se henne från mitt fönster och varje dag så beundrade jag henne...för att hon var just hon och för hennes styrka.
Varma kramar messan

Karin sa...

Ser att vi är två nu som flyttar till dig! Men jag kommer nog före är jag rädd för...
Kram!

mariaikos sa...

Vad gulligt skrivet .
Fint inlägg .
Kram ♥

Unknown sa...

Vilken vacker skildring! Du skriver så fint och bra. Vad härligt att känna en människa som levt så länge och varit med om så mycket som hon antagligen har. Att hålla någon i handen behöver man hela livet och vad underbart att hon har dig att hålla handen med.

kram på dig!

Ingrid sa...

Vad fint du skriver och du har så stor inlevelseförmåga, så det rör sig djupt inom mig. Din blogg är något alldeles extra att få ta del av. Tack snälla fina du *ros*.

Tänk vad mycket som hänt under hundra år och vad hon har fått uppleva mycket..på gott och ont. Tanken svindlar och så svårt att kunna föreställa sig. Jag tycker det hänt så mycket i världen, samhället och tekninken på mina snart 59 år.

Nattkram
Ingrid

Anonym sa...

Så otroligt vackert skrivet.
instämmer att åldern är bara en siffra.
Torsdagskram

Anonym sa...

Så otroligt vackert skrivet.
instämmer att åldern är bara en siffra.
Torsdagskram

himlaverket sa...

Bra skrivet, jag målade farmors naglar i rosa dagen innan hon gick hem.
Visste att hon var så mån om sitt utseende, vilken känsla och vilken kärlek den stunden gav mej från henne. Glömmer det aldrig!
Ha en bra helg, Kram ulla

Jenny sa...

Fint!
Kram Jenny

Ida sa...

Ååå vad fint skrivet, jag blir alldeles tårögd! Och vet du Ann-Louice, du är så i ditt sätt att vara, så fin och omtänksam!

Ha en fin helg!

Kram/ Ida