Plötsligt blev en vanlig dag alldeles särskilt ovanligt bra

Mitt liv är bara alldeles vanligt. Ni vet som vanligt i att vara undersköterska och jobba på ett "demensboende". Köra skruttiga bilar, ha två hundar och lite barn. Färga håret hos en frisörska och ha torra hälar. Armbågar som är för vassa och önska bort kulmagen. Varit en 40-åring i snart 3 månader och köper nya kläder alltför sällan. Nej det låter ju inte särskilt spännande.

Men jag har frysta blåbär i min gamla skål köpt för 10 kronor eller så. Blåbär som ska användas till en god smoothie när fredagsmorgon kommer. Till mig och han som inte kan hitta mig i kohagen. Han som jag berättade om igår.

Och i kylen ligger en päroncider köpt på ica, pepparsalami och brieost som ska ätas på goda frallor tillsammans med sallad och tomater, när fredagsförmiddagen kommer. Jag och han.

Dessutom har jag ett skafferi med eget liv. Där brödfatet håller på att ramla av den gamla kakburken för att kakfatet jag fick av Gulliga Gullan blivit flyttat dit upp. Av någon. Fruktansvärt dålig köpt ischoklad kvar sen jul som ska kastas när fredagsdag kommer. En teburk med rostad lök. En tom låda med en kaka kvar. Det skafferiet kommer att bli fint där på en fredagsdag.

Svensk honung som ska vara i den blåbärssmoothie vi ska njuta av. Han och jag. För på köksbordet i plasten väntar tulpanerna på att fredagsmorgon ska komma. De står där och väntar i en rödbetsburk, väntar på att plasten skall tas bort och att de istället får en fin burk. Symaskinen syr PralinHjärtan som ska resa ut i Sverige inom kort.

Det blir en fin fredag och inte alls en vanlig dag. Det är faktiskt en ovanlig fredag för både han och jag är lediga. Det blir riktigt bra. Och helt plötsligt blev en vanlig dag alldeles särskilt ovanligt bra.

 ♥ Tackohejfrånmig ♥