måndag 2 januari 2012

Om att inte få uppskattning

När jag idag i ett samtal berättade att jag blev så allergisk av buketten jag köpte till nyår. De vita tulpanerna, de gröna bladen och kvisten med de pyttesmå vita blommor. De har fått stå i kylskåpet över natten och när de sen får komma ut i värmen doftar det ofantligt mycket. Jag blir allergisk med rinnande näsa, nysningar och kli i näsan.

Jag berättade att förra vintern fick jag ju massor av tulpanbuketter av Robin (sambo) och inte någon gång blev jag allergisk. Varför blir jag det nu då?! I samma samtal berättade jag hur kul jag tyckte det var att duka fint på nyår.

Den jag talade med tittade på mig. Både med förvånad och lite ledsen blick och sa - Va?! Fick du så mycket blommor?! Jag får aldrig blommor..Och ingen bryr sig heller om jag dukat fint... de äter snabbt och går..

Visst ok. Det finns en och annan man som känner samma men det är övervägande kvinnor som inte får en gnutta uppskattning för allt de gör. De tar hand om barnen, tvättar, städar, handlar, lagar den förbaskade maten OCH arbetar! Är det för mycket begärt med en liten blomkvast nån gång eller en öm strykning på kinden?!

Jag går inte in på det att kvinnor ofta skämt bort mannen i ett tidigt stadium. Ja är det inte många gånger så? Inte heller tar jag upp det faktum att många män inte "får" hjälpa till i hemmet p.g.a att kvinnan ska ha kontrollen över att "arbetet" blir utfört på det sätt hon önskar, att slutresultatet blir det hon tycker. Inga kulturella, traditionsbundna eller nedärvda aspekter tar jag upp för då skulle jag få skriva hela natten. Inte heller den situation där man eller kvinna inte arbetar på hemmaplan. Ja, ni ser. Jag skulle verkligen få skriva i flera dagar.

Jag pratar om mansgrisen! Är det för mycket begärt med en liten blomkvast eller en öm strykning på kinden?!

                                                                                                           
Mansgris sökes.

"Kvinna som är  nöjd med det lilla och ingenting. Har inga krav. Behöver inget att lysa upp i mörkret. Räcker med lillfingret. Förstående och tålamodig. Tar hand om sin man. Serverar en väl kyld öl och hämtar tofflorna. Gratis i drift för jag älskar att utplåna mig själv".

Låter som en fin kontaktannons va? 
                                                                                                            




Kort sagt. Det är ledsamt hur många som aldrig får uppskattning. Verkligen ledsamt.

8 kommentarer:

Livet och vardagen sa...

ja, det är förfärligt! Precis som många kvinnor inte verkar förvänta sig nåon heller, kan handla om självförtroende. Sorgligt!

Ninja sa...

Angående kontaktannonsen.....tyvärr hade den nog fått svar (suck).

Karin sa...

Det är en själadödande bild du målar upp. Jag vet hur det känns, men jag bröt mig loss efter ett antal år och det är jag tacksam för idag!
Kram♥

Linda sa...

Inte en blomkvast så långt ögat når...men det är okej för den kan jag köpa själv. :) Däremot finns det fina ord, kramar, pussar och blickar i all oändlighet.
Lätt att tro att alla har det så, men så är det ju tyvärr inte.

Tänk att det ska vara så svårt för en del att bara uppskatta sin partner?! :(

Bra inlägg!

Ingela sa...

Direkt kommer jag att tänka på ett uttryck so farmor brukade säga. Hon hade lagat och serverat och vi satt till bords. Alla tyckte det smakade och gott som vanligt. Om det ändå var tyst sa hon

Idag kunde jag lika gärna ha serverat halm.

LillaTuss sa...

Om jag någon gång skriver en kontaktannons så kommer jag tyvärr inte använda din. Men jag skulle garanterat be dig om hjälp med att skriva en....

Det är kloka saker du tar upp. Som singel har jag inget dagsfärskt att ta upp i ämnet, men det finns på lager så det räcker och blir över

Laila sa...

Jag tror att det finns nästan lika många orsaker till varför man inte visar uppskattning som det finns människotyper. Och du har rätt, du skulle få skriva i dagar om allt skulle räknas upp, men jag tror i korta drag att du fått med de vanligaste situationerna. Men handen på hjärtat - hur många tackar mannen för att veden blir huggen, bilen servad, släpvagnen lastad.. Mera tack i vardagen åt både man och kvinna skulle göra livet lättare, roligare och lite trivsammare för många. Det behövs ju så lite.

Daniel sa...

i vårat hem så är det jag som får ta hand om allt...städa,laga mat,dra in pengar så vi ska ha tak över huvudet och mat på bordet...jag kanske inte får nån ömsint smekning på kinden eller blommor,däremot kallas jag nog tokig då och då(på ett skämtsamt sätt :))och jag får varje dag pussar och kramar och får höra "jag älskar dig". det är min lilla prinsessa på snart 4 år som bara genom att finnas där förgyller min dag :) vi alla borde nog ha lite mera "barn" i oss...? mera kärlek till folket!! :D