Hej! Där uppe på toppen av kyrktornet ska jag sitta. Jag ska dingla med mina ben och spreta med tårna. Jag ska låta blicken vandra över de mångfärgade rikedomarna. Det blir en fin dag. Om det kommer någon fler dit upp som vill göra samma sak kan vi sitta med ryggarna mot varandra och berätta vad vi ser där på varsin sida. Våra fingrar användas till runda kikare och berättar häpet om allt vidunderligt vi ser. Jag bjuder min ryggstöttare på lite mörk choklad som jag har i fickan. För jag har nämligen upptäckt att mörk choklad är ganska lagom. Vi måste nog ha något gott att äta där uppe tänker jag. Annars blir vi trötta och kanske trillar ner.
Medan jag sitter där uppe på kyrktornet tänker jag att det är ganska otroligt ändå, att mina konstiga rader går så lätta att skriva. Jag är glad över er som vill läsa. Och om jag kunde skulle ni alla få en bit choklad funderar jag.
Ann-Louise
6 kommentarer:
Såg du inte mig? Jag satt också där uppe och dinglade med benen, så en av toppatofflorna ramlade ner. Tur nog så hade jag tjocka yllesockor på mig. Chokladen är goood!
Tack!
Hoppas du förstod någonting av mina kommentarsförklaringar tidigare:)
Karinkram!
Varför skriver du inte en slags poesibok... fast ändå inte poesi. Vet inte hur jag ska förklara. Korta små berättelser. Du är makalöst duktig
Men så trevligt! Jag hänger på - och jag äter gärna lite choklad!
Kul att du gillade det belysta fotot! :)
Kram Linda
Mmmmmm....Ljuvligt, inte helg utan en chokladbit:) Ha det gott och önskar en trevlig kommande vecka!
Kram Susanne
Jag sitter gärna däruppe med dig:D Fast mina ben dinglar inte, de tar i marken eftersom de är så jättelånga...så jag sitter stadigt och stöttar dig!
Och så äter vi choklad tillsammans.
För choklad är jag bra på;)
Kram♥
Choklad tackar jag gärna till.
Håller med Fr. Hulda. En bok med korta poetiska tankar, gärna med bilder till bör du skriva.
Kram
Skicka en kommentar