Jag en superhjälte

Jag är en mögglig pralin ikväll. Eller en gammal gurka i kylen. Skulle även tänka mig att jag är en surost. Lång dag på jobbet. Efter lång dag för barnen med skola och fritids kom vi så hem. Lagade en riktigt dålig middag som aldrig höll på att bli klar. Hysteriskt uttråkade hundar. Då kom huvudvärken.

Läxor med barnen. Disk och smuts i skåpet. Diska, plocka bort samtidigt som jag lyssnar på dotterns engelska läxa. Ut med allt ur sopskåpet och skura med citronsåpan. Tänker att det är ofattbart vilka smutsgrisar det bor här. Snubblar nästan på en snokande hund som gärna skulle bosätta sig i sophinken och vräka i sig av allt. Får ett utbrott och skickar iväg honom. Hunden alltså. Den andra hunden vet när det är bäst att ligga lågt. Huvudvärken är kvar.

Ja just ja. Läxan. Matte nu då. Kompost hinken är full igen. Hur är det möjligt att den är full igen?! Klockan tickar. Hundarna beter sig som att de är utsvultna. Kvällsfika för barnen. Men först få de allt lov att röja bort massor med saker som ligger livsfarligt till i trappan. Sedan fikar de. Småpratar sött vid bordet. Lugnet infinner sig. Tandborstning, tvätta ansiktet och händerna.

Jag står där vid tvättfatet med min huvudvärk. Orkar egentligen inte småprata. Då säger han min lilla kloka 7-åring som alltid vill kramas; 

 - Mamma du är en superhjälte. Du är så duktig på allt. Du är en superhjälte jag tycker det.

Helt plötsligt kom solen fram och min huvudvärk försvann.

♥