Tänkte lite ikväll på detta med skoltiden. Skoltiden som i lärare, undervisningsmetoder och idrott. Nog har man varit med om en del mer eller mindre trevliga saker. Somligt glömmer man aldrig och ibland kommer glömde minnen till liv igen.
När jag gick i lågstadiet sa en lärare till mig - "Som det ser ut i bänken ser det ut i huvudet". Jag minns att jag kikade i min bänk och stängde locket snabbt.
Högstadiet. En annan lärare torkade av våra böcker med såpvatten varje gång han haft hem dem för rättning. Samme lärare skrattade nervöst. Solade solarium en gång i veckan. Hade för tajta jeans. La sig på golvet på rygg med armarna efter sidorna, hoppade lite och sa att han var en stekande baconskiva.
Gymnasiet. En skock fjällungar på klassresa till Stockholm.
Har jag fått eviga men tro.
5 kommentarer:
Skumma lärare du har haft då ;) Men nej då, inte har du tagit skada! Du är HELT normal...;)(?)
Kram ♥
hehe
Jadu, dessa lärare. Mycket har man varit med om. Det mest bestående minnet är nog plågan med idrotten, är man inte atlet, stel som ett kylskåp och inte så intresserad så var man inte poppis om man säger så. Och sen den lärare på gymnasiet som sa "att du inte kan vara mer lik din bror, han är ju smart". Då - inte kul. Nu kan man skratta åt det.
Och detta med skolbänkar. Kikade i dotterns igår. Minutiös ordning. Har tittat i sonens också. Det var en annan historia... Men, jag tror nog dom reder sig bra ändå. Båda två.
hehe...det där med långsamma norrlänningar kanske har mer med att göra att de aldrig har jobbat i en stressig stad och känt den pressen..eller vad tror du? Jag blir iaf mer stressad över att se deras långsamhet...vet inte vem det är mest synd om..mig eller dem hahaha. Men som jag är så får jag gilla läget, är för snäll för att skälla på dem.
Ha en mysig lill lördag!
Var glad att du inte hade tomt i bänken!:) För isåfall hade du ju haft tomt i huvudet enligt vad din lärare påstod.
Tysta allahopa (precis så) sade en av mina matematiklärare, sparkade stolen vid katedern rakt in i väggen, gick och hämtade den tillbaka till katedern, satte sig ner och tog ut sitt emaljöga och putsade det medan han betraktade alla i klassen med det öga som såg. Nog tusan har man varit med om original. Knäppkängor hade han också för den delen:)
Man får vara tacksam för allt man har varit med om. Det har bara stärkt en och du är stark, Ann-Louise!
Och visst har vi väl en fin torsdag båda två imorgon också?:)
Kram!
Karin
Skolminnen kan vara förfärliga. Fick stryk av läraren i ettan, när jag hade glömt hur stora H såg ut. Glömmer jag aldrig!/Lila-Christina
Skicka en kommentar